Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek - Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande är i svensk rätt ett tillgreppsbrott enligt 8 kap 8 § Brottsbalken. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader.
I Brottsbalkens 8 kapitel regleras stöld, rån och andra tillgreppsbrott. De tillgreppsbrott som inte särskilt reglerats i 8 kapitlet har samlats under beteckningen egenmäktigt förfarande.

Det finns tre situationer då ett brott utgör egenmäktigt förfarande

1. då gärningsmannen olovligen har tillgripit något men inte har någon avsikt att behålla det tillgripna.
2. då annans besittning olovligen rubbas på så vis att den rättmätige ägaren hindras att använda föremålet som det är tänkt.
3. då gärningsmannen med våld motsätter sig laga självtäkt. Utövningen av våld omfattar inte bara personvåld utan kan även vara oriktat våld där gärningsmannen sliter i en sak.

Lena Andersson (född 1970) är kanske mest känd för sin hyllade debut roman "Var det bra så" har i höst kommit med en ny bok.

Boken handlar om 31 åriga  Ester Nilsson, poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. Hon får en dag en förfrågan om hon kan tänkas att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Hon tackar ja, och genomför föredraget några månader senare. I publiken sitter konstnären själv som efteråt tackar Ester med kindpussar och utrycker stor tacksamhet. Nu kan sägas att situation 1 och 2 ovan ur brottsbalken om Egenmäktigt förarande trätt i kraft. En kärlekshistoria tar sin början, en ojämlik kärlek, en obesvarad och ensidig kärlek.
Det är en välskriven och på alla sätt välkomponerad roman. Det är ett starkt idé bygge som är skickligt genomfört och väldigt roligt skrivet även om det är en allvarlig grundton som är botten i historien.
Mitt stora problem med den här boken är att det är lite väl mycket en idé konstruktion. Jag tycker nog att karaktärerna känns lite väl osannolika.