Det här är en roman med sväng! För att tala med jazzens idiom. Efter två, tre sidor är man fast. Det är en roman om jazz, rasism, nazism, kamratskap, kärlek, svartsjuka och svek.
En berättelse som är berättad med ett språk som liknar jazzen. Mycket slang, puls och synkoper.
Roman handlar om två svarta musiker Sid Griffith och Chip Jones från Baltimore, USA som åker till Europa. Ett levnadsöde som dom delade med många andra som var trötta på den rasism som var utbredd i södra USA. De spelar Jazz i mellankrigstidens Berlin innan plankstrykaren Hitler förbjuder sådan degenererad musik. "Jazz. Här i Tyskland sågs det som nåt värre än ett virus. Vi var alla värdelösa som löss, vi negrer och judar, slödder och pack som envisades med att spela den vulgära olåten, och lockade fina blonda ungdomar till sedesfördärv och sex."
Vi möter bandet Hot-Time Swingers i Berlin 1939 som under några har haft en enastående karriär, med flera skivor utgivna och många spelningar runt om i Europa. Men nu är bandet på flykt undan kriget. För bandet, som består av den otroligt begåvade och unga svarta tyska trumpetaren Hieronymus Falk på trumpet, Ernst "the Mouth" von Hasselberg på klarinett, Big Fritz Bayer på altsaxofon, Paul Butterstein på piano, Sid Griffith på bas och Chip Jones på trummor, blir tillvaron aldrig densamma igen.
Några i gruppen lyckas fly till paris, men efter en tid kommer kriget i fatt dem även där. I Paris görs en skivinspelning som kommer att få en avgörande betydelse för den fortsatta historien.
Det är en historia med en stark närvaro och autenticitet som jag rekommendera varmt. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar