 |
| Sittande författaren Mathias Rosenlund. |
Boken kom ut i Finland 2013 både på Finlandssvenska och Finska. Boken fick väldigt stor uppmärksamhet i Finland, men i Sverige passerade obemärkt förbi. Boken är väldigt influerad av Kristian Lundbergs trilogi Yarden, Och allt ska vara kärlek och En hemstad. Detta är inget som Mathias sticker under stol med, han har till och med låtit tatuera ett citat från Lundberg på sin vad. Den har också en del likheter med Susanna Alakoskis böcker.
Det är en stark och drabbande roman med plågsamt nakna och uppriktiga skildringar av förtvivlan över att inte räcka till för sina barn och den man älskar. Att aldrig ha tillräckligt med pengar ens för de mest basala och nödvändiga behov. Romanen har ett direkt tilltal, du, läsaren tvingas bli en del av Mathias vardag. Man måste rannsaka sitt eget liv och även om jag inte lever i något överflöd som lågbetald inom handeln, så är jag väldigt privilegierad jämfört med romangestaltens plågsamma försök att hålla sig ovan vattenytan. Vi får följa Mathias liv i förorten Myrbacka i Vanda där han lever med sina två barn och en kliniskt deprimerad hustru. Här bor många socialt utslagna människor. Romanen är också en slags barndomsskildring genom att vi får ta del av Mathias uppväxt i Fittja utanför Stockholm och i Vasa, Finland. Fattigdom och hopplöshet har följt honom sedan barnsben och fortsätter följa honom och rädslan att det ska stjälpa över på de egna barnen plågar och skrämmer honom.
Det är en modig bok som berör svåra frågor om relativ och absolut fattigdom. Om problemen med låglönearbeten och nedmonteringen av sociala skyddsnät. Och kanske mest av allt allas vår oförmåga att vilja se och förstå de problem som faktiskt existera i våra välfärdssamhällen i Norden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar