Sedan kom Hans-Eric Hellbergs Kram och Puss att betyda en hel del. Men på det hela taget så hade jag en lång startsträcka. Jag är ett utmärkt exempel på att de aldrig är för sent att börja läsa. Det var mycket mer musiken som upptog min tid. Och flickor förstås. Först i artonårsåldern började jag läsa riktigt ordentligt. Först något stillsamt avaktande för att sedan accelerera och efter en ganska kort tid sluka böcker i ett rasande tempo. I en hastighet som förbluffade mig själv några år senare när jag förstod att jag hade hunnit läsa en hel del.
Vad var det då för litteratur som jag läste. Allt och lite till. Det fanns ingen röd tråd utan det blev det som fanns till hands.
Sjöwall Wahlöö var viktiga kanske till och med direkt avgörande för mitt ihärdiga läsande. John Irvings böcker betydde också väldigt mycket. Bo Baldersons deckare tyckte jag var väldigt roliga.
En som jag läste nästan allt av under några år var Graham Greene. Henry Miller kom till heders igen. Sedan kom jag att tycka mycket om Jan Wolkers, en författare som är helt glömd idag. Kurt Vonnegut läste jag allt av. Stig Slas Claesson blev också tidigt en bekantskap som sedan följt mig under alla år. Kennet Ahl lästes. Liksom Leif GW Perssons triologi. Ulf Lundell så klart. Sedan blev det också mycket av beatnickarna med Jack Kerouac och William Burroughs (några år senare Allan Ginsberg och Garry Snyder). Svenska författare som Klas Östergren, Ivar- Lo Johansson, Stig Dagerman. En som jag var väldigt förtjust i var dansken Leif Panduro. Sedan fanns det enskilda titlar som satte djupa spår. Med kallt blod av Truman Capote, Brott och straff av Dostojevskij, Dödscell 2455 av Caryl Chessman, Papillon av Henri Charriére och Räddaren i nöden av J.D. Salinger. Vidare kom jag att läsa det mesta av Sture Dahlström. Charles Bukowski var jag väldigt förtjust i under flera år. Den svenska författaren Torbjörn Säfve tyckte jag var fantastisk. Ernest Hemingway så klart. Axel Sandemose kom tidigt att bli en favorit som följde mig i många år. Sedan läste jag många av de stora latinamerikanska berättarna Gabriel Garcia Márquez, Mario Vargas Llosa och flera andra, framför allt efter en U-landsutbildning som jag gick 83-84 och där inriktningen var Latinamerika. Isaac Bashevis Singers böcker lånade jag nästan alla av på biblioteket. Saul Bellow var en som också var bra. Böcker med humor var tidigt en ledstjärna för mitt läsande. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole läste jag när den kom på svenska. Det var en bok som jag att tycke mycket om och som var det roligaste jag hade läst. Har sedan läst om den flera gånger. Liksom en annan av nittonhundratalets roligaste böcker, nämligen Den tappre soldaten Svejk av Jaroslav Hasek vars drift med kriget är något av de roligaste som finns. Moment 22 av Joseph Heller som också är en drift med kriget lästes under dessa bokslukarår. Andra mycket bra och roliga böcker var flera av den brittiske författaren Tom Sharpe. Portnoys besvär av Philip Roth var också en stor favorit. Kom också att läsa flera av Jerzy Kosinskis böcker. Fritiof Nilsson Piraten var en som jag slukade det mesta av. En författare som sedan också följt med mig och som jag har fortsatt läsa. Det som är lite pinsamt när jag försöker erinra mig och skriva ner vad som läses är att inte många kvinnliga författare lästes under dessa år. Men det fanns några Simon de Beauvoir var en. En annan var Anais Nin som upptäcktes genom Henry Miller. Det kom så småningom att bli flera kvinnliga författare. Nu handlar det bara om läsning mellan arton och tjugotvå. Flera ryssar lästes Gogol, Majakovskij och så klart Mästaren och Margarita av Michael Bulgakov som fortfarande är en av de största läsupplevelserna. Jean Paul Sartre och Albert Camus var ytterligare favoriter.
Denna lilla exposé får tjäna som en introduktion till vad som format mitt tidiga läsande och kanske kan ge impulser till andra som läser detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar