Homage till J J Cale

Sitter i ett litet hus i skogen strax utanför Brösarp. Jag nås någon dag försenat av beskedet att J J Cale har gått bort. Är egentligen bortkopplad från datorer och nyhetsflödet därav förseningen. Jag tillbringar tiden med att läsa böcker och umgås med familjen. Men kände att detta var jag tvungen att skriva något om. J J Cale hör till mina absoluta favoritartister. Har enda sedan plattan Troubadour, som var den första jag hörde med honom hos en tillfällig bekant, älskat hans avslappnande gung. På den plattan finns låten Cocaine. Den låten hade jag hört med Eric Clapton som jag såg på Olympen 1978 en tid innan jag hörde originalet. Men originalet drabbade verkligen mig. Spelade låten om och om igen under kvällen och natten. Införskaffade sedan plattan själv och sedan när femman kom 1979 så köptes den med en gång. Sedan dess har J J Cale följt mig och jag har sällan blivit besviken. Fast ska i ärlighetens namn säga att på senare år följde jag inte hans skivutgivning.Jag brukar ofta säga att vad det någon artist som jag önskade få se live så var det han. Nu blir det inte så.

  J.J. Cale – The Definitive Collection