Och visst är det noir så det förslår. Tänk er svartvitt, rökigt, fagra falna kvinnor, elaka nazister, Goebbels som häver ur sig progganda i radion och vår spritdrickande hjälte som inte har mycket till övers för nationalsocialismen. Det är en hårdkokt deckare i samma skola som de stora amerikanerna Raymond Chandler och Dashiell Hammet. Kanske lite väl många klichéer. Samtidigt hör det till genren. Så det köper jag.
Året är 1936 och i staden Berlin pågår förberedelserna inför olympiaden. Det är en otrygg stämning som råder, framför allt för den judiska befolkningen och staden Berlin är inte som den en gång var. Vår huvudperson privatspanaren, drinkaren och stor rökaren Bernie Günther utrycker det så här "Berlin. Jag brukar älska den här gamla staden. Men det var innan den hade fått syn på sin egen spegelbild och börjat bära korsetter som var så hårt åtragana att den knappt kunde andas. Jag älskade de lättsamma, obekymrade filosoferna, den billiga jazzen, de vulgära kabaréerna och alla andra kulturella överdrifter som kännetecknade Weimartiden och gjorde att Berlin verkade vara en av de mest spännande städerna i världen"
Våran hjälte får i uppdrag att utreda en mordbrand och stöld av ett ovärderligt diamanthalsband. Uppdragsgivaren är stålmiljonären Hermann Six fadern till den mördade dottern.
Det är rappt och roligt och djävligt cyniskt. Väldigt tuffa replikskiften med många skratt. Kanske lite väl putslustig i mellanåt. Den är fylld av många obetaldbara liknelser "Alla hade de en rullande cigarett med askpelare hängande i de tunna läpparna likt en skitkorv från en uttråkad guldfisk" eller "Om jag skulle gå allt för långt skulle dom sätta mig i koncentrationsläger snabbare än trosorna åker av en strippa" så här fortgår det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar