Lästa böcker 2024

2024 har varit ett år med tvära kast, både uppgång och nergång. Många jubileum då jag fyllde 60 år i januari och i september hade jag jobbat 25 år på min nuvarande arbetsplats. 

Jag blev ordentligt sjuk i mitten på april då jag fick akut magmunsbråck vilket var ett helvete. 

Under sommaren blev det många skåneledsvandringar och besök på flera jazzfestivaler.   

Året avlutades på sämsta tänkbara sätt, då min lillasyster avled i början av december.      

Nedan följer 2024 års konserter och lästa böcker. 

Konserter under året. 

Guldnålskonsert med Jan Lundgren

Fredrik Kronkvist 

Ale Möller 

Opal Ocean 

Scott Hamilton

Per "Texas" Johansson

Goran Kajfes Tropiques

Karl-Martin Almqvist

Duke Robillard

Gilbert Holmström

Andreas Hourdakis

Jacob Bro 

Bill Frisell

Weather Report Project 

Tabloid

Mathew Hallsal 

Billy Cobham

Cat Power

Emma Denward Transformation 

Pablo Mugerer Quartet 

Norman Baker Trio

Oz Noy 

Tom Ollendorf & Will Vinson

Yellowjackets 

Greg Howe  

Lästa böcker. 

Jävla karlar - Andrev Walden 

Trollkarlen i Kreml - Giuliano da Empoli

De utvalda - Helena Kubicek Boye

Det brinnande bladet - Katrine Engberg

Gästen - Emma Cline 

De levandes stad - Nicola Lagioia

Åtta dagar i maj 1945 - Volker Ullrich 

DRR bortom muren - Katja Hoyer

Pakten - Sharon J. Bolton

Irans döttrar - Sara Recabarren 

Ankor, Newburyport - Lucy Ellmann *

Åren - Annie Ernaux

Hembiträdet - Freida Mcfadden

Sju kvadrat med lås - Jussi Adler-Olsen

Fri kärlek - Tessa Hadley

Hatets hjärta - Dennis Lehane *  

Om uträkning av omfång 3 - Solvej Balle 

Pengar på fickan - Asta Olivia Nordenhof

Kniv - Salman Rushdie

Ditlevsen - Jens Andersen 

Det förlorade paradiset -  Sara Kristoffersson 

Vi kan inte dö: Henrik Venant, Heartwork records och punkscenen i Malmö/Lund - Karl G Jönsson & Mats Eriksson Dunér

Baumgartner - Paul Auster

Jag drömmer fortfarande om Oregon - Peter Reich 

Tretton - Steve Cavanagh

Den sista boken om mordet på Olof Palme- Jon Jordås

Demon Copperhead - Barbara Kingsolver 

Kycklingoratoriet - Lucie Rico 

Barndomens kalla nätter - Tezer Öslü

Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933 - Harald Jähner * 

Det tänkande hjärtat - David Grossman 

Canción - Eduardo Halfon 

Det förlorade landet - Göran Rosenberg (omläsning av en nyutgåva) 

Platon - Robin Waterfield

Ett avklippt finger och en näsa i blöt - Kalle Löfqvist

  

Konsert med Cat Power - The "Royal Albert Hall" Concert - DR koncerthus - 2024-08-22

Så var det då dags för en konsert som jag sett framemot länge nu. Biljetten inhandlades redan i slutet på januari. Gårdagens artist Cat Power har jag egentligen ingen relation till. Men har dock lyssnat in mig lite på henne sedan biljetinköpet, och då framförallt på den skiva som är grunden för turnén hon gör. 

November 2023 släppte hon skivan Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert och strax därefter hörde jag talas om skivan och att hon skulle komma till Köpenhamn och Malmö för konsert. Jag valde Köpenhamn för jag visste att jag inte skulle kunna gå i Malmö.

Det rådde strängt fotoförbud, så jag saknar bilder från gårdagen.             

Hela konceptet är så fyllt av metalager. Grunden är en konsert från 1966, där det inte dröjde länge innan det dök upp en ikonisk bootleg, som felaktigt angav att det var en inspelning från Royal Albert Hall, när det egentligen var en inspelning från en konsert i Free Trade Hall i Manchester. Spelningen framförs låt för låt exakt som på den ursprungliga spelningen. Först den akustisk delen som sedan övergår till den elektriska delen, som när det begav sig 1966, framfördes av medlemmarna i The Hawks, som sedan blev The band. 

 

                 

Då Dylan själv aldrig skulle göra något liknande, främst kanske för att han principiellt aldrig tittar tillbaka, är detta det närmaste man kommer magin från denna tid. 

Konserten börjar, ramarna är satta, man vet vad som gäller. man följer låt för låt.

Tagen, betagen, bergtagen. Cat Power levererar. Hon har en härlig röst och hon skapar faktiskt något helt eget med Dylans låtar, för hon frasera och lägger tyngdpunkten på andra stavelser än Dylan. Hon lever sig verkligen in i låtarna och man känner hennes passion. Då jag är en stor Dylan älskare, men ingen puritan, så är jag alltid lika förtjust i de artister som kan åstadkomma något annorlunda med Dylans låtkatalog. Det kan vara en liten förskjutning, en annorlunda approach, etc. 

          

        

Konsert med Billy Cobham's Time Machine- Ystad Teater - 2024-08-03

På årets Ystad Jazz fanns det många konserter som jag gärna hade gått på, men tiden räckte inte till. Lördagens konsert med festivalens hedersgäst Billy Cobham hade jag dock sett till att kunna gå på. 

Jag och en kompis kom till Ystad lite i sju och gick till Möllers bryggeri för en bit mat och ett glas kallt vitt vin. Strax efter åtta gick vi den korta biten bort till Ystad teater.

Inom fusionsjazzen är kvällens huvudperson en legend och stilbildare för generationer av trummisar. Vid nyligen fyllda 80 år kan han se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade på 60-talet med Horace Silver, var med att bilda jazz - rock gruppen Dreams, för att sedan spela med Miles Davis. Tillsammans med John McLaughlin startade han Mahavishnu Orchestra. 1973 släpptes det inflytelserika albumet Spectrum.             

Vi hade platser på främsta raden i den helt utsålda Ystad Teater. Det var slående att kvällens gäst stod i centrum för ingenting skymde Billy Cobhams klassiska stora trumset med dubbla bastrummor. 

Strax efter nio kom Jan Lundgren in på scen för en kort presentation och under tiden kom också bandmedlemmarna in en och en på scen och slutligen också Billy Cobham stöttande sig med käpp. Bandet Time Machine bestod av Gary Husband, keyboard, Rocco Zifarelli, gitarr, Michael Mondesir, bas, Marco Lobo, percussion. 

Det blev en grymt tung uppvisning under en och en halv timme, med låtar främst från plattan Spectrum, men också en del annat. Att gubben är 80 år märktes ingenting av när han väl satt sig vid trummorna och lagt ifrån sig käppen.

     

                 

Konsert med Matthew Halsall - Bremen Teater - 2024-07-10.

Igår var det sista dagen på Copenhagen Jazz för mig, om än inte för festivalen, som slutar först på söndag.

Det har varit några väldigt trevliga dagar med perfekt väder. De större konserter som jag sett har varit Jacob Bro, Bill Frisell, Weather Report Project, Tabloid. Har också tagit del av det stora utbud av gratis jazz som finns överallt under festivalen.   

Årets festivalaffisch. Konstnär:Andreas Korsgaard Rasmussen.  

Det blev ett fantastiskt avslut med den brittiske trumpetaren Matthew Halsall på Bremen Teater. 

Först något om vad som hände tidigare på dagen. Jag och en kompis åkte över vid tre och började med en öl på Hviids Vinstue, som är en av Köpenhamn äldsta barer, grundat 1723. Vi gick sedan vidare till ett stamställe, Charlies Bar, där det var ovanligt lugnt denna onsdags eftermiddag. Nu var det dags för lite musik och vi promenerade vidare till Byhaven - Pumpehuset på Studiestraede där Amalie Dahl, saxofon, Viktoria Holde Søndergaard, vibrafon, Viktor Bomstad, gitarr, Tore, Ljøkelsøy, trummor, spelade omtumlande och spännande improvisationsmusik. 

Efter detta var det läge för en bit mat och vi valde ett klassiskt ställe, Axelborg Bodega, som alltid är ett säkert kort, med god dansk mat. Här var det tradjazz, vilket passade bra, när man ska äta. Jag valde en paradrätt som de är kända för, stekt fläsk med persiljesås. 

Nu närmade sig kockan sju och det var det dags att gå den lilla biten bort till Bremen Teater som öppnande dörrarna en timme innan konserten. Det var onumrerade platser, så vi gjorde rätt som var där tidigt. Fick kungligt fina platser i egen loge. 

Först något om Matthew Halsall.  

Matthew Halsall är trumpetare, kompositör och grundare av skivbolaget Gondwana Records. Han är född 1983 och har sedan debuten 2008, släppt ytterligare sex plattor i eget namn, och två plattor med The Gondwana Ochestra. Senaste plattan An Ever Changing View släpptes 2023.

Halsall's musik har sina rötter i spiritual jazz, med musiker som John Coltrane och framför allt Alice Coltrane, Pharoha Sanders, men också i Miles Davis modala jazz. 

När jag tidigt i våras skaffade biljetter till denna konsert visste jag inte så mycket om Halsall. Har sedan dess lyssnat in mig på hans skivor som har varit bland de mest spelande under en längre tid. 

Strax efter åtta till starka applåder kom så bandet in på scenen på ett fullsatt Bremen Teater. 

Det blev som sagt en fantastisk, om än inte så överraskande konsert. Visste ungefär vad som väntade, men att se och höra dem live var speciellt. Konserten bestod av ett första sett på 45 minuter, med främst låtar från den nya plattan (tror jag, förde inga anteckningar) sedan en paus och därefter ytterligare 45 minuter och ett extra nummer. I andra sett spelades flera låtar, som jag uppfattade det, från skivan Colour Yes.  

            

Bandet består av Matthew Halsall på trumpet, Matt Cliffe på saxofoner och flöjt, Alice Roberts på harpa, Jasper Green på klaviatur, Gavin Barras på bas, Alan Taylor på trummor och Sam Bell på percussion. 

Matthew Halsall kompositioner är mycket inspirerade av naturen och dess andlighet. I låttitlarna så som i musiken anar man naturen i form av vinden, havet, träden och fåglarna. 

Det var en meditativ och vacker konsert, med bländande spel från alla inblandade och jag hoppas få se dem igen snart.   

                                               

  

Konsert med Weather Report Projekt - Bartof Station - 2024-07-07

En ny jazzdag tog sin början då jag och en kompis tog oss till Christianshavn och Sofie Kaelderen. Visst blåste det ordentligt, men ungefär strax efter tre tittade solen fram och det blev riktigt behagligt. En liten skara jazzdiggare hade bänkat sig på den lilla uteserveringen och  längs med gatan. Med en öl i näven, solsken och danskt hygge tillbringade vi en timme i sällskap med Daniel Franck trio.  

Vi tog oss sedan till Byhaven Pumpehuset på Studiestraede, där Humanoid Silouette  stod på scen klockan fem. Bandet som består av fyra saxofoner, bas, gitarr och trummor spelar en symfonisk jazz med inslag av alternativ rock. Väldigt spännande och bra. 

Efter knappt en timme var det dags att gå vidare för att hinna till kvällens huvudnummer. På vägen han vi med en öl på Berlin bar på Gl. Kongevej och även en väldigt god macka på Olioli. 

Ytterligare en öl intogs på det Botleggers Craft Beer Bar vi gick sedan runt hörnan till Bartof Station, en trevlig jazzklubb, som jag konstigt nog aldrig tidigare besökt. 

Det var härligt kaotiskt, trångt och helt utsålt. Trots detta hade vi turen att faktiskt få en sittplats båda två. Det danska bandet Weather Report Project spelar som framgår av namnet det ikoniska jazzfusion bandet Weather Reports musik. Detta gör det med den äran och jag är övertygad om att både Zawinul och Shorter ler i sin himmel. 

Officiell bild på bandet. Fick inte tagit någon bild igår.  

I över tio år har bandet existerat och de har byggt upp en stor och trogen publik i Danmark.

Musikerna Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboards, Ole Visby, saxofon,Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trommer är sammansvetsade och otroligt tajta efter de många åren tillsammans. De verkar fortfarande älska att spela Weather Reports många mästerliga kompositioner. 

Det blev en fantastisk avrundning på en trevlig dag och hoppas få se och höra mer av dem framöver.    

                              

Konsert med Bill Frisell - DR Koncerthus - 2024-07-06

Så var det dag tre (officiellt dag två, då invigningen skedde igår) på Copenhagen jazz. 

Åkte över vid ett snåret och klev av på Nørreport. Väl där började jag dagen med ett besök på Arbejdermuseet på Rømersgade. Här tillbringade jag en bra stund, då det finns mycket att ta del av på detta fina museum. 

Ute var det nu soligt och varmt, så jag kände för en öl, på ølbaren på Elmegade. Här blev jag sittande en stund och läste innan jag fortsatte till Den Røde Plads och lyssnade på D/Troit, ett danskt soul och funkband. Här var det trevligt och blev jag kvar till närmare sex, då jag tog metron till DR byn för kvällens konsert. 

Jag var där i god tid och kopplade av med ett glas vin och lyssnade på bandet som spelade i foajén. 

Jag hade skaffat en utmärkt plats på rad fem framför scenen. Strax efter åtta var det så dags för Bill Frisell att ta revansch för förra årets misslyckade konsert. 

Något förvånande var det bara ett halvfyllt konserthus, men vi som var där fick ta del av en sublim konsert upplevelse. 

Officiell pressbild.  

Bill Frisell har med sig Thomas Morgan på bas och Rudy Royston på trummor. De har tillsamman spelat in den hyllade skivan Valentine från 2020. 

Det blev en intim och stilla tillställning, där låtarna gick över i varandra. Det var inte alltid något klart och definitivt slut, utan det var ofta en direkt övergång till något annat. Inte mycket sades, bara en liten nick och ett kort tack en enstaka gång under den första timme som konserten varade. Sedan klappades de in två gånger till stående ovationer. Sammantaget varade konserten i en och en halv timme.

Det var helt klart en revansch på förra året, en värdig upprättelse där vi fick uppleva musiker som i stort sett framförde ren improvisation på ett lättsamt, lekande sätt.                  

                              

Konsert med Andreas Hourdakis Kvartett- Inkonst -2024-06-01

Gårdagens konsert med Andreas Hourdakis kvartett var av världsklass. 

Föreningen Jazz i Malmö avslutade säsongen med den mångsidiga och hyllade gitarristen Andreas Hourdakis nybildade kvartett på Inkonst.     

Andreas Hourdakis som under årens lopp har spelat med Magnus Öström band, Lars Danielsson, Jeanette Lindström, Karin Hammar, Ceacilie Norby och många fler, skivdebuterade i eget namn 2015 med skivan In a Barn som följdes upp med den hyllade skivan Señor där han tolkar Bob Dylan. 2020 kom den kritikerrosade skivan Underworld.  

På den nyligen släppta skivan Report to Keftiu har bandet gått från trio till kvartett och medverkande musiker på skivan liksom gårdagens konsert är Martin Höper på bas, Jon Fält på  trummor, Jonas Östholm piano och Andreas Hourdakis på gitarr. 

Det var stor skandal att inte fler hade sökt sig till Inkonst igår. Det borde varit fullsatt anser jag, för det vi fick ta del av var exceptionellt bra spel av ett band i världsklass där åtminstone mina associationer gick till tidig Pat Metheny Group. 

Konserten bestod av två sett, där låtarna huvudsakligen kom från nya skivan, som är en hommage till Andreas Hourdakis grekiska rötter, eller mer specifikt ön Kreta. Redan i låt nummer två blev detta inslag märkbart, när de spelade en kretensisk folkvisa Protos Syrtos, från nya skivan. Här, som jag sa till min vän, kom man att tänka på den grekiska bouzoukin.

Stora delar av konserten var jag uppfylld av bandets magik som bestod av ömsom själfulla, stilla partier liksom mera fartfyllda och uppsluppna partier. En stadig Martin Höper, en lekfull och vildsint Jon Fält, en eftertänksam och lågmäld Jonas Östholm tillsammans med en flyhänt och briljant Andreas Hourdakis gjorde konserten till det bästa jag hört på länge.