Igår kom jag och dottern hem från några dagar i paris. En resa som blev väldigt dramatisk på slutet vilket jag återkommer till.
För en del år sedan åkte jag och sonen till Paris (länk) så i många år har jag varit skyldig min dotter en resa dit. I år fyllde hon 20 år och dessutom tog hon studenten, så vad var en lämpligare present än en Parisresa?
Lördag 20/9.
Vi gick upp extremt tidigt klockan 03.00 för vårt plan gick redan 6.10. Eftersom vi bara skulle vara i Paris tre dagar, så hade vi enbart handbagage. Under natten hade jag fått ett svårtolkat mail från Air France om att kanske också handbagaget skulle checkas in. Detta gav upphov till en del förvirring, som efter en rörig halvtimme ledde till att vi kunde ta med handbagaget och gå till säkerhetskontrollen. Jag hade mina tio minuter av Kapten Haddockska svordomar över denna situation, men det lade sig snabbt.
Planet lyfte enligt tidtabell och två timmar senare på utsatt tid landade vi på Charles de Gaulle. Vi köpte biljett till RER-tåget och gick av på station Luxembourg. Denna morgon var det ett lätt regn och jag saknade paraply, emedan min dotter hade packat ner ett. Vi gick till La Terrasse de Madame för att äta frukost och invänta att regnet skulle upphöra.
Vi satt här en stund och jag berättade lite om parken och omgivningarna. Detta är en favoritplats sedan tidigare Parisbesök. Vi promenerade sedan genom parken till Rue Vavin där vårt hotell är beläget. Hotel Danemark som hotellet heter ligger alldeles nära de klassiska restaurangerna Le Select, La Rotonde, La Coupole och Le Dome.
Vi fick vårt rum med en gång trots att klockan inte var mer än elva. Vi gick kort upp till våra respektive rum och konstaterade att de var helt okej och lämnade våra väskor. En kvart senare promenerade vi mot Eiffeltornet. Jag inköpte ett paraply och sedan var det inga större problem att vara ute denna dag.
Trots att vi är i september, så var det mycket folk. Jag föreslog Emma att vi skulle gå upp. Detta har jag alltid gjort vid alla mina besök här. Man vinner mycket tid och det är lite spännande. Sagt och gjort vi klättrade upp, men först fick vi vänta en liten stund bredvid på ett Café för det var fullt allra högst upp och då kunde man bara köpa biljett till etage två, men om vi väntade tjugo minuter, så skulle vi kunna köpa biljett hela vägen upp. Först klättrade vi till etage ett och sedan vidare till etage två och därefter måsta man ta hiss till toppen. Klättringen gick bra för Emma även om hon tyckte det var lite läskigt, men hissfärden upp till 280 meter gjorde henne skräckslagen. Så väl på toppen var hon ganska skakig.
Efter vi njutit av utsikten tog vi oss ner på samma sätt. Först hissen till etage två och sedan valde vi att åter gå ner resten. Väl nere var vi hungriga och efter en kort promenad längs med Sein valde vi att luncha på Brasserie de la Tour Eiffel. Det hade nu upphört att regna och solen hade tittat fram. Vi satte oss på uteserveringen och avnjöt en god lunch. Det kändes bekant att vara här och mycket riktigt kom jag på att även när jag var i Paris med min son 2012 hade vi lunchat här.
Vi promenerade sedan bort till Triumfbågen och sedan längs med Champs-Elysées hela vägen till Louvren. Min dotter som är väldigt modeintresserad var så klart imponerad över alla världens tjusiga butiker som ligger längs med denna breda aveny.
Min dotter är inte särskilt intresserad av att gå på museum, så att gå in på Louvren var aldrig aktuellt. Vilket jag inte led nämnvärt av. Har varit där tidigare.
Vi promenerade över Pont Neuf till andra sidan Seine och vidare hem till hotellet. Där kunde vi konstatera att vi gått 32000 steg, så en stunds vila var inte fel. Efter lite mer än en timme sågs vi igen. Klockan var nu åtta och det var dags att äta middag. Då vi inte hade lust att gå så väldigt mycket mer idag, så gick på en restaurang nära oss Le Petit Broc. Trevligt ställe med trevlig personal. Vi åt båda två en god entrecote. Efter det tog jag Emma till ett av mina favoritställen Closerie des Lilas, där jag varit många gånger.
Le Petit Broc 
La Closerie des Lilas
Efter en drink här var det dags att gå hem och lägga huvudet på kudden.
Söndag 21/9.
Vi sågs klockan nio och tog metron till Abbesses, där vi intog frukost vi först frukost på Le vrai Paris. Där satt vi på uteserveringen och iakttog folk och händelser som ideligen skedde. Vi kunde notera att de spärrade av vägen framför oss med band för trafiken. Då visste vi inte riktigt vad som var i görande, men det skulle vi få klart för oss senare.
Efter frukost visade jag Emma, Le mur des je t'aime, sedan promenerade vi runt i Montmartre, där det var väldigt stökigt och värre skulle det bli. För klockan elva gick starten för ett löparlopp, precis när vi var vid Sacre-Coeur. Det var för detta lopp, som man hade sparat av trafiken där vi åt frukost. Runt alla smågator i Montmartre var det på sina håll avspärrat och löpare som svärmade runt oss hela tiden. Denna plats är vanligtvis rörig nog utan detta, nu var det så klart ännu värre. Samtidigt var det roligt och festligt, med musik och annat.
Efter ett tag tog vi och vandrade nedför, och gick sedan bara lite planlöst och titta runt. Hade planer på att gå till Galeries Lafaytte, men då det var söndag var det stängt. Så det spara vi till imorgon. Vi gick istället runt i de olika passagerna som jag har skrivit om en del i en tidigare Parisresa. Vi intog lunch på, Cafe Du Louvre, på Avenue de L´Opera. Här åt jag en jättegod Boeuf Bourguinion och Emma en cheeseburgare.
Emma på Cafe Du Louvre
Vi promenerade vidare till Les Halles och Le Centre Pompidou, sedan vidare till Notre-Dame.
Stravinsky fontän 
Notre-Dame
Jag föreslog nu en fika och kom på att i maj när jag senast var i Paris intog en så god efterrätt på Brasserie Danton. Så vi gick ditt och tog kaffe och en framboise melba, en urläcker mumsig hallonefterrätt.
Vi promenerade sedan till Église Saint-Sulpice, där jag först visade Strindbergstatyn på baksidans ena sida innan vi gick in i kyrkan.
 |
| Église Saint-Sulpice |
Emma hade nu skoskav och klockan är nästan sex, så vi gick till hotellet. Väl där vilade vi och sågs igen klockan åtta. Jag hade under tiden funderat på var vi skulle äta och kom då fram till att chansa på Le Train Bleu. Till historien hör att innan resan försökte jag boka just här, men inga lediga tider fanns, så jag tänkte att det inget blir. Men nu ville jag så gärna visa min dotter denna fina restaurang, som jag själv tidigare besökt. Så vi stack dit med metro för att chansa. Tänkte att vi kan ju om där inte finns plats åtminstone ta en drink. Kom dit kvart i nio, och de sa att vi skulle kunna få ett bord kvart över, så vi gick till baren för en drink. Sedan blev vi visade till vårt bord i denna Art Nouveau också känd som Belle Époque arkitekt inredda restaurang (det är däremot inte Art Déco, som jag har haft för mig) Hur det än är, så är det alldeles magnifikt. Så storslaget och kanske i sanningens namn något vulgärt, fast ändå så fantastiskt.
Emma beställde lamm och jag fisk. Maten var väldigt god, men efterrätten som för Emma var en pistage sufflé och för mig klassikern crépe suzette, inte riktigt var till belåtenhet. Notan gick på 165 euro.
Vi hade sedan lite otur, när vi gick över bron från Gare de Lyon till Gare d'Austerlitz för att där ta metron, så var den linjen stängd. Jag föreslog att vi då skulle promenera, vilket vi gjorde, men Emma var något för tunnklädd. Hon var otroligt stilig och vacker (vilket personalen var noga med att påpeka på Le Train Bleu) men hade för lite på sig, nu när det var kväll. Väl framme var kockan lite efter tolv och det var läggdags.
Måndag 22/9.
Vi sågs vid nio även denna morgon. Då vi flyger först nio på kvällen, hade vi nästan hela denna dag på oss att fortsatt utforska Paris. Vi tog metron till Les Halles och promenerade sedan till Galeries Lafayette på Bd Haussmann. Denna glas och stålkupol i jugendstil är magnifik. Väldigt tjusigt och imponerande. Vi satta oss sedan på caféet på terrassen, där man hade en storslagen utsikt.
Efter det gick vi till operan, men där var det stäng på grund av renovering. Vi gick sedan vidare till Maison Louvard, där de gör croissant med cookies. Något som Emma sett på Tiktok och det var en av de få saker hon hade nämnt att hon ville besöka innan vi åkte.
Vi promenerade vidare mot Marais och tittade oss omkring här bland alla smågator, små butiker och asiatiska restauranger. Vi började nu bli hungriga och Emma hade rejäl skoskav. Vi åt nudelsoppa med anka på en liten asiatisk restaurang.
Emma hade väldigt ont och var besvärad av sin skoskav, trots plåster. Trots detta gick vi ändå hem. Vi stannade på La Rotonde och fördrev den sista tiden innan vi skulle hämta våra väskor på hotellet. Lite efter fyra hämtade vi väskorna och Emma ordnade med sina skor och såret.
 |
| La Rotonde |
Vi gick sedan genom Jardin du Luxembourg till stationen. Vi anlände till flygplatsen strax innan klockan sex. Vi tillbringade några sega timmar, där man hela tiden bytte gate, så vi vandrade fram och tillbaka mellan de olika gaterna. Vi han också med att äta lite innan det var dags att boarda.
Nu uppstår det dramatiska som jag nämnde inledningsvis. Först ska det sägas att det har varit tre trevliga dagar med min dotter, som fick en lite tråkig avslutning.
Vi sitter där i ett fullt plan och väntar och inget händer. När klockan börjar närma sig 22.00 får vi veta att vi inte kan lyfta för luftrummet ovanför Kastrup är avstäng på grund av drönare som cirkulera i närheten. När klockan är 23.00 som är den tiden då vi skulle ha landat, vet vi fortfarande inte om vi ska komma iväg. Sedan när klockan är 23.30 bestämmer kapten att vi inte lyfter, för även om Kastrup öppnar är det nu för sent att landa där. Så vi får alla gå av planet. Trots allt ordnade Air France detta sedan väldigt snyggt, även om vi för stunden hade svårt att uppskatta någonting. Allt gick ändå snabbt, vi fick en ny flygtid nästa dag klockan 11.15 med SAS, vi blev hämtade med buss till ett hotell nära flygplatsen och dagen efter blev vi hämtade med buss.
Så på tisdag 23/9 klockan 13.00 landade vi på Kastrup.
