Konsert med Pat Metheny - DR Koncerthus- 2023-07-07

Igår var det ett kärt återseende, konsert med den magiska Pat Metheny på DR koncerthus. 

Men först något om dagen i övrigt. Jag, min son och en kompis åkte över till Köpenhamn strax innan klockan två. Vi tog metron från Kastrup till Lindevangsparken där det var musik med trumpetaren Kasper Tranberg och hans mångåriga vapendragare Frands Rifbjerg på trummor och Nils Davidsen på bas. Det blev en skön stunds avkoppling i vackert väder till varma jazztoner. 

Vi åkte sedan metro till Christianshavn och vandrade bort till Café Langebro, där vi tog en öl. Sedan tog vi metron från Islands Brygge till DR Byn, då klockan snabbt närmade sig sju och jag hade lovat att visa min son och kompis stället jag upptäckte i måndags, Zoku. Där tog vi en öl i denna väldigt speciella miljö och njöt av utsikten.

Vi satte oss på våra platser på Balkong 2 i god tid. Strax innan åtta kom det ett meddelande att om tio minuter skulle konserten börjar och vi uppmanades att inte fotografera, utan låta våra mobiltelefoner vara. Det var inget uppseendeväckande i detta tycker jag, utan fullt förståeligt och något som jag respekterade. Nu har jag i alla fall några bilder, som är tagna av en väns fru. 

Tio över åtta äntrade Pat Metheny scenen och slog sig ner med sin 42 strängade Pikasso gitarr. Sedan följde två fantastiska timmar med Pat Metheny och hans två unga medmusiker Chris Fishman på keyboard, piano och Joe Dyson på trummor.

Pat Metheny var enastående denna kväll och hans gitarrspel var bländande. Ömsom lugnt och innerligt och ömsom snabbt och ekvilibristiskt.        

Det var en blandning av låtar från olika perioder från Pat Methenys långa karriär, där Pat själv stod i centrum, men där också hans unga medmusiker fick komma fram och briljera. 

En fantastisk konsert, rätt och slätt. Inte mycket övrigt att önska. 

    

         

Konsert med Gregory Porter - DR Koncerthus - 2023-07-03

Min första dag på årets Copenhagen jazzfestival var igår, måndag, då främst Gregory Porter lockade. Årets Copenhagen Jazzfestival är den 44:e. Sedan flera år får en konstnär i uppgift att skapa ett konstverk, i år heter konstnären Farshad Farzankia.         

Åkte över redan på eftermiddagen för att närvara på konsert i det vackra Skuespilhuset i Nyhavn med den svenska saxofonisten Elin Forkelid. För några år sedan fick Elin ett uppdrag av producenten för jazzklubben Fasching att tolka John Coltrane, ett projekt som hon först var mycket skeptiskt till, men som genomfördes och ledde till en uppmärksammad skiva. Elin Forkelid Plays For Trane med musikerna Mattias Ståhl på vibrafon, David Stackenäs på gitarr, Vilhelm Bromander på bas och Jon Fält på trummor. 

Efter denna käftsmäll av frijazz promenerade jag omtumlad därifrån över Inderhavnsbroen över till Christianshavn och satte mig på Feargecafé för en öl.

Promenerade vidare i lugn takt, då det ännu var god tid till kvällens huvudattraktion, längs långa Amagerfaelledvej till DR Byn och Koncerthuset. När jag var där var det fortfarande gott och väl över en timme till konserten, så jag gick till Zoku Copenhagen som är ett lägenhetshotell, med en takbar och restaurang på femte våningen. Här tillbringade jag en timme med en öl och den magnifika utsikten över Amager. 

När klockan var lite över sju bröt jag upp och gick över till konserthuset, där tog jag ett glas vin och inväntade ringsignalen som anger när det är dags att söka sig mot sin plats. Det var mycket folk denna kväll, fullsatt och imorgon är det en extrainsatt konsert.  

Strax efter åtta kommer bandet in och därefter Gregory Porter. Sedan blev det runt två timmar lång konsert med innerlig, hjärtlig och känslosam souljazz.  

Gregory Porter med band. 

Med på turnén är hans mångåriga pianist Chip Crawford, organisten Ondrej Pivic, Emanuel Harrold trummor, Jamal Nichols bas och Tivon Pennicott saxofon. 

Det blev många av Porters mest kända och älskade låtar denna kväll. En blandning av energifyllda låtar och många ballader. I Liquid spirit kokade hela salongen och alla 1800 sjöng och klappade frenetiskt med under hela låten. Det var också några ballader med bara Chip Crawford och en sittande Gregory Porter. Basisten Jamal Nichols fick briljera i ett medley där en mängd soulklassiker avverkades till publikens jubel. 

Det var en härlig och glädjerik kväll.