torsdag 24 mars 2016

Min fantastiska väninna - Elena Ferrante

En av de senaste årens litterära snackisar har nu översatts till svenska. Jag talar förstås om den hemlighetsfulla Elena Ferrante's första del i hennes romankvartett.  

Min fantastiska väninna släpptes i måndags och i höst kommer del två. Elena Ferrante är en italiensk författare som valt att vara anonym. Troligtvis är det en pseudonym. 



Det är en förstklassig roman som trots all uppståndelse och uppskruvade förväntningar inte på något sätt gör mig besviken. För en gång skull så är uttrycket "så många kan inte ha fel" berättigat. Och om jag uppfattat det hela rätt, så är det för ovanlighetens skull också så att både läsare och kritiker är överens om att det är något alldeles enastående som Ferrante har presterat med sin romansvit. 

Eftersom jag nu läser den på svenska och inte tänker göra något annat(kanske kan jag inte hålla mig till nästa del?) kan jag bara än så länge bedöma den första delen Min fantastiska väninna och inte hela verket. 


"Den lilla ceremonin började. Pristagarna lästes upp: första pris till Raffaella Cerullo, andra pris till Fernando Cerullo, tredje pris till Nunzia Cerullo, fjärde pris till Rino Cerullo och femte pris till Elena Greco, det vill säga jag" 

Stycket ovan är essentiellt för romanens tema. Något oförståeligt så här lösryckt kan jag tänka mig, men vill inte förklara, då det förtar nöjet av läsningen. Men stycket finns en bit in i boken och handlar om hur läsning och bildning är centralt för två unga väninnor i femtiotalets Neapel. 

Vänskapen och samvaron mellan de två ganska olika väninnorna Elena och Lila är så magisk. Deras liv och alla andra oförglömliga karaktärer skildras med ett språk som flyter likt en lavaström från vesuvio. Så förrädiskt lättsamt, så rent och enkelt (nästan banalt) utan krusiduller.                              

Jag avstår från att berätta om handlingen och säger bara det: LÄS! 
  


    

måndag 21 mars 2016

Påsköl 2016 - Oppigårds Easter Ale/Dugges Easter Porter

Jag fortsätter envetet mitt uppdrag att smaka av så många påsköl som möjligt. Nu blir det inte fler eftersom påsken står för dörren.

Så dessa två blir dom sista.

Oppigårds Easter Ale är en av de trevligaste och godaste hitintills. Den överträffas bara av Pumpviken som jag skrev om häromdagen.


Det är en kopparfärgad nyanserad ale. Gjord på flera sorters malt och humle. Tydlig beska med en klar fruktighet där apelsin och aprikos märks mest. En klar 4.

Nästa på tur är återigen en porter. Dugges Easter Porter når inte riktigt upp till samma höga klass som Frequency.

                
Men det är en helt okej porter med tydlig kaffe och chokladsmak. Det blir en 3.

torsdag 17 mars 2016

Påsköl 2016 - Frequency Oatmeal Porter

Så var det återigen dags att smaka av en påsköl. Idag blev det Frequency Oatmeal Porter.

En riktigt god porter som kanske i ärlighetens namn passar mer på julbordet än till påsk.

 
Det är en urläcker porter med härlig doft och fina smaker. Här samsas väldigt mycket apelsin med sirap, kanel och choklad. Den här gillar jag mycket, så det blir en stark 4.    

onsdag 16 mars 2016

Älskade terrorist - Anna Sundberg & Jesper Huor

Det var nu några dagar sedan jag läste ut denna djupt obehagliga och problematiska bok. Jag har haft svårt att skiva något om den. Tillsammans med journalisten Jesper Huor har Anna Sundberg som under många år hette Um Anas, skildrat sina år med militanta islamister. 

I boken Älskade terrorist försöker Anna Sundberg förklara (och försvara) något ganska svårförklarligt. Hur kommer det sig att en ung svensk medelklass tjej från Halmstad väljer att leva sitt liv instängd i niqab i internationella mujahedin miljöer runt om i världen? 





Ja, säg det!
Förklaringen låter ungefär så här: Ung "vilsen" flicka träffar charmig man. Kärleken är blind och förståndet kapitulera. Hon möter gud på en gräsmatta i stadsparken i Lund och som religiös väljer hon att inte bara vara så där lite lagom religiös utan ska det va så ska det vara ordentligt i form av salafism.

"Salafismen är en riktning inom islam som vill gå tillbaka till religionen så som de själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut och de försöker följa Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt i sina handlingar. 
Salafisterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen och sunna som profeten och hans följeslagare gjorde." (Wikipedia)

Hon gifter sig och skiljer sig från första mannen träffar en ny man Said Arif som är en hårdför jihadist och terrorist. Under sina 16 år i islamistiska miljöer i Tyskland, Georgien, Tjetjenien och Syrien återkommer hon under kortare och längre perioder till Sverige, nästan alltid i samband med förlossning eller annan svensk vård. Tillslut grips Said och Anna återvänder till Sverige för gott.      


Hon vaknar från sin dogmatiska slummer via såpoperor som Cityakuten och lämnar så småningom inte bara de här speciella miljöerna utan även Islam helt och hållet.  

 Anna Sundberg försöker med trolleritricket att å ena sidan tillstå besvärande och djupt omoraliska handlingar samtidigt som hon å andra sidan spelar lite koketterande ovetande och därmed vill framstå som egentligen ganska oskyldig. 


Vill man vara snäll, så kan man säga att den förvisso har ett värde som en viktig inblick i dessa miljöer och kanske även som en manual för att islam och jihadism inte är samma sak. 

måndag 14 mars 2016

Påsköl 2016 - Pumpviken påsköl

Ropen skalla - påsköl åt alla! 

Idag har jag avsmakat ett riktigt guldägg (förlåt vitsigheten) En påsköl som jag genast ska inhandla fler av. Pumpviken påsköl är en Ale av typen English Strong Ale. 




De som ska äras är mikrobryggeriet Nynäshamns ångbryggeri. Ett bryggeri som bryggt kommersiellt sedan 1997. Pumpviken påsköl är gjord på fyra sorters malt och tre sorters humle. Den är härligt skummande (under lång tid), mörkt bärnstensfärgad. Mjuk och rund, söt och läskande. Fin balans mellan sirap, frukt och rostade kryddor. En klar favorit som får en stark 4. 

Konsert med Tonbruket på kuben, Malmö Live 2016-03-11

Den tidigare e.s.t-basisten Dan Berglund har tillsammans med sina medmusiker pianisten Martin Hederos, gitarristen Johan Lindström och trummisen Andreas Werlin skapat ett alldeles eget sound. Ett sound, så fullt av referenser, men ändå så unikt. Redan på debuten Dan Berglund's Tonbruket (2010) finns det där. 


Senast jag såg och hörde bandet live var 2012. Då hade de ytterligare en skiva i bagaget Dig It To The End. 2013 släppte de albumet Nubium Swimtrip som året efter fick en grammis för årets jazz. Och nu i samband med deras turné har de släppt albumet Forevergreens

Flera av kvällens låtar kom från den nya skivan. 


Tonbruket 2016-03-11. Foto Jesper Ekdahl

Deras musik är hopplös att klassificera och etikettera. Att den sorteras under jazz i skivaffären, är nog mest en ordningsfråga än en korrekt beskrivning av musiken. Deras musik låter sig bäst beskrivas med referenser till andra grupper och musik, och med det gjort har man ändå inte lyckats ringa in musiken till fullo. Därför är Tonbruket så kongenialt namn på en grupp som verkligen har ett alldeles eget tonbruk.

Under en och en halv timme bjöd Tonbruket på en verkligt storartad uppvisning i konsten att skapa en helhet som är så mycket större än de enskilda delarna. Musikernas prestationer är så intimt förknippat med helheten. Det var brutalt och dynamiskt, böljande och svävande mellan progressiv rock, hårdrock, jazz, kammarmusik, country och folkmusik.

Det är mycket Pink Floyd, men också en del annan progressiv rock så som King Crimson och Camel. Här och där lite Frank Zappa och Black Sabbath. Och så klart en hel del jazz, där referenserna går till Keith Jarret, Bill Frisell, Charles Mingus och Ornette Coleman. 


Tonbruket. Foto Jesper Ekdahl 


En omskakande och fantastisk konsertupplevelse. 
         
Sedan under lördagen fortsatte jag att utforska Tonbrukets musikaliska landskap, då jag på konserten köpte deras nya platta Forevergreens. 


          

söndag 13 mars 2016

Påsköl 2016 - Hynen Påsköl

Det är söndag kväll och efter en lång arbetsdag är det inte dumt att återigen stifta bekantskap med ytterligare en påsköl. 

Denna gång en påsköl som heter Hynen Påsköl från Barlingbo bryggeri. Ett litet bryggeri strax utanför Visby som startades 2013. 


  
En mörk porterliknande maltig öl, som mer påminde om jul än påsk. En tydlig rostad smak med toner av kaffe, men här finns också mindre angenäma smaker som jag inte riktigt kan karaktärisera. Ingen öl jag blev förtjust i. Betyget blir bara 2  


torsdag 10 mars 2016

Påsköl 2016 - Nils Oscar Kalaspåsköl

Dags för nästa avsmakning. Här gäller det att ligga i om alla påsköl ska hinnas med innan påsken är här. Och det är den ju faktiskt väldigt snart. 

Idag blev det Nils Oscar Kalaspåsköl, en perfekt Ale till påskmaten.
Jag gillar den här! Den är lätt att tycka om med sin angenäma smak av karamellsötma och sin fina rödaktig färg. 

Nils Oscar Kalspåsköl, (1360)  Brown Ale 5,6%  
    
Den som vill vara elak säger kanske att den är något platt, att inget riktigt sticker ut. Det säger inte jag. Tycker den är perfekt balanserad med toner av lite av varje, knäck, citrus och vört, men ingen som dominera eller tar över. Den får en 4. 

  

tisdag 8 mars 2016

Påsköl 2016 - Jämtlands Påskebrygd

Att dricka speciell öl till påsk kommer ursprungligen från Danmark. I Danmark har man bryggt påsköl kommersiellt sedan slutet på 1800-talet. Till Sverige kom det först på 1990-talet. 

Så här skriver Systembolaget på sin hemsida om påsköl

"Som julöl men ...

Det är svårt att sätta fingret på vad som karaktäriserar ett typiskt julöl och ett typiskt påsköl med tanke på dagens stora utbud och den variation i smaker som de erbjuder.
Ursprungligen var julölet mörkt, sött och starkt och påskölet följde efter i samma stil.
Med tiden har båda ölstilarna utvecklats till att bli mer komplexa och i dag kan man generellt dela in dem i två grupper: de klassiska som följer ursprunget något sånär och de övriga där bryggmästarens visioner och experimentlusta blir mer påtaglig och avgörande för resultatet.  Rent bryggtekniskt är det ingen skillnad på julöl och påsköl.

Påsköl lite ljusare

Påsköl liksom julöl tillhör en mörkare och fylligt maltig ölstil som kan vara kryddig. Påskölen är dock ofta ljusare och alkoholsvagare än julöl. En orsak kanske är att fisk, lamm och ägg är dominerande rätter till påsk där ett lättare öl passar bättre och att vi gillar att dricka lättare drycker på våren. 
Påsköl kan både vara under- och överjäst. Vid bryggningen använder de flesta bryggerier flera sorters malt med olika rostningsgrad för att få en så komplex och fyllig smak som möjligt. Basmalten bukar dock vara av ljusare karaktär."




De senaste årens öluppsving, med många hantverksbryggerier eller mikrobryggerier (kärt barn har många namn) har lett till en rik ölkultur i hela världen. Något som också avspeglar sig i påsköl lanseringen. 


Några påsköl 
   
Först ut att avsmakas är Jämtlands Påskebrygd. Jämtlands bryggeri startades 1995 och brygger en mängd sorter, flera av dem har blivit prisbelönta. 

Deras påskebrygd är en kopparfärgad lagom alkohol stark (4,5%) ale som till en början är riktigt god med toffé och lite chokladsmak. Men jag tröttnar faktiskt på den innan den är uppdrucken. Troligtvis beror det på en allt för tydliga beska och att den även smakar mandelmassa som jag hatar. 


        
Men jag tror att den kan tilltalar många. Kanske även mig om jag provat den med lite påskmat. Nu får den inte högre betyg än 3.