Det var ett grymt sväng igår på Montmartre med med Benjamin Koppel Quartet.
Jag gjorde mitt tredje pass som "frivillig" och denna gång i baren, efter att de båda tidigare gångerna stått i biljettkassan. Det var svettig värre att lära sig blanda drinkar, hälla upp vin, öl och vatten, lägga upp skålar med nötter och oliver, diska, brygga kaffe och mycket annat. Det gick väl hyfsat för att vara en debut. Det som vållade mest svårigheter var väl att hitta allt på kassaapparaten, att brygga kaffe, då jag själv föredrar en slät kopp svart kaffe, är det svårt att veta skillnaden på alla dessa otaliga varianter av kaffe som finns och vilken kopp som hör till. Dessutom är dessa maskiner irriterande långsamma. Men nog om detta och istället går vi över till artisterna.
Gårdagens konsert med Benjamin Koppel Quartet var den tredje och avslutande kvällen för detta fantastiska gäng. Förutom Benjamin Koppel på altsax, så var det den i Malmö bosatta basisten Johnny Åman, den danska pianisten Jacob Christoffersen och den ungersk-amerikanske trumslagaren Ferenc Nemeth.
Benjamin koppel är född 1974, altsaxofonist av världsklass, kompositör och författare. Har medverkat på otaliga skivor och spelat med många av jazzens allra största stjärnor.
Det var utsålt denna kväll, vilket jag tror det varit de övriga kvällarna också, även om jag glömde fråga mina kollegor om detta. Det blev en fantastisk spelning med två set om ca en timme vardera. Båda seten bestod av i stort sett en enda lång svit. Åtminstone var det ingen tydlig gräns mellan låtarna, utan de vävdes in i varandra hela tiden, och inte heller var det någon presentation av låtarna under tiden. Denna väv av toner, som ofta inleddes med Koppel själv, sedan kunde ibland Åman komma in eller Ference, för att sedan övergå i hela bandet. Ibland lugnt och och stilla med så vackra melodier att man fick en tår i ögonen, för att sedan explodera i ett grymt sväng som inte låg långt ifrån hur det kunde låta på en klubb i Harlem under jazzens guldålder. Publiken ville inte riktigt att det skulle vara slut, så efter rungande applåder framfördes ett extra nummer St Louis Blues, som valdes i stunden. Koppel och Christoffersen hade tidigare under kvällen strax innan konserten diskuterat vad som var den första låt de lärt sig och det var för dem båda St. Louis Blues och då dessutom på vibrafon. Så de enades om att spela denna. Underbara avslutning.
Så fort det var över gällde det åter att vara alert, då de ätande gästerna skulle betala sina räkningar och det ännu gick att beställa innan Montmartre stänger. Så innan jag fick en chans att fundera över vad jag sett och hört var det fullt fart i baren, med servering, uppstädning och diskning. Det blev lite senare än vanligt för mig, men han ändå med ett tåg 23.44 till Malmö.
(saknar bilder, kommer kanske senare)
