Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg

söndag 23 mars 2025

Konstutställning med Viggo Johansen & Konsert med Philip Catherine

 Igår gjorde jag mitt första pass som volontär eller som det heter på danska "frivillig" på anrika Jazzhus Montmartre. Som alla vet, så går jag väldigt mycket på konserter, vilket är ett dyrt nöje. Ett sätt att ta del av musik gratis och samtidigt göra en insatts är genom att hjälpa till som volontär. Har tidigare under flera år varit behjälplig i föreningen Jazz i Malmö på konserter, främst på Victoriateatern. 

Innan jag berättar vidare om detta, så tar vi gårdagen i rätt ordning. Jag åkte över sundet redan vid tolvtiden för att styra mina steg mot det trevliga muséet Den Hirschsprungske samling. Ett museum som jag då och då besöker när där är någon intressant utställning, vilket var fallet nu när det pågår en ambitiös utställning med Skagenmålaren Viggo Johansen











Efter denna fina utställning gick jag för att inta en sen lunch på restaurant under uret, som ligger på samma gata som muséet och som ger rabatt på notan när man besökt Hirschsprungska. Efter smörrebröd och öl, så hade jag fortfarande två timmar kvar tills jag skulle infinna mig på Montmartre. Så då tog jag en längre promenad i den vackra Kongens have, satt en stund och läste Lena Andersson nya bok om Ester. 

Så var det då dags för att göra min första insatts på Montmartre, men förhoppningsvis inte sista. Efter en introduktion, så blev jag tilldelad uppgiften att kontrollera biljetter och hänga in kläder tillsammans med en mångårig frivillig.

Kvällen avlöpte väl och jag fann mig fort. Trevliga kollegor gjorde det hela lätt. Ett utsålt Montmartre hade denna kväll besök av den belgiske gitarristen Philip Cathrine och basisten Martin Wind. 

Philip Catherine (f.1942) har sedan 60-talet varit en av Europas främsta jazz gitarrister som spelat med  storheter som Chet Baker, Dexter Gordon, Charles Mingus. Mångårigt skivsamarbete med Larry Coryell och med den danska basisten NHØP. 

Martin Wind (f.1968) är en av Europas mest anlitade bassister och som medverkat som studiomusiker på en mängd skivor med många av de största jazz stjärnorna. 

De båda har tillsammans gjort skivan New Folks från 2014 och flera av kvällens låtar kom från denna skiva. 

Under några låtar i andra setet medverkade också gitarristen Ulf Meyer. 

Det blev en stilla och stämningsfull konsert, där man som lyssnare fick spetsa öronen och verkligen lyssna noga för att uppfatta alla nyanser. 

     

             

        

                                       

lördag 30 december 2023

Årskrönika med 2023 års lästa böcker

2023 är snart till ända och det är dags att summera året. När man blickar ut i världen så har  har det varit ett år fyllt av krig och konflikter och de fruktansvärda dödandet i Israel - Palestina  är mer tröstlöst än vanligt.


På det privata planet, så var den största händelsen att jag flyttade tillbaka till en nygammal lägenhet i samma fastighet och att sonen tillfälligt flyttade hem, efter ett år i egen lägenhet.   

Ett roligt inslag var en medverkan i ett konstprojekt i Tomelilla, där jag var en av många som  var utklädda till Picasso.  

 


 

 
Ett år då min dotter fyllde 18 år och sonen 20 år. Det blev också några vandringar, dock inte så många som planerat då jag var upptagen med flytten.  

I september blev det en tur till London och oktober en härlig vecka på Kreta




Året innehöll många bra konserter där några stack ut lite extra och de följer här:

Mathias Eick 16 mars 

Danel Garcia Trio 24 mars

Gregory Porter 3 Juli 

Pat Metheny 7 juli

DR Radio Big Band med Veronica Swift 28/10


Flera intressanta konstutställningar han jag med under året och det blev också besök på Litteraturfestivalen på konstmuseet Louisiana.    



Så klart redovisar jag enligt mångårig tradition årets lästa böcker. Det har varit ett ganska normalt läsår med runt fyrtio lästa böcker. Här följer kronologiskt alla böckerna, romaner och fackböcker. Böcker märkta med * är exceptionella och mycket läsvärda.  

Årets bästa roman var Lektioner av Ian McEwan.   


Karl Gerhard - Kalle Lind

Kassa 19 - Claire-Louise Bennet

Chevreuse - Patrick Modiano

Apan & Filosofen - Farshid Jalalvand

Att förändras: en metod - Édouard Louis

Girig-Sverige - Andreas Cervenkas * Viktig och angelägen

Kairos - Jenny Erpenbeck 

Detaljerna - Ia Genberg

Min Far & Kvinnan - Annie Ernaux 

Lektioner - Ian McEwan * Ett mästerverk

Dolda gudar - Nils Håkanson

Eurotrash - Christian Krachts 

Den utvalde - Chaim Potok * Ett mästerverk från 1967.  

Av samma blod - Tobias Olsson

Summan av alla synder - Louise Penny

Monsignore Quijote - Graham Greene. Omläsning av favoritbok.  

Dörren - Magda Szabó.* Ett mästerverk från 1987.  

Lanzarote - Michel Houellebcq

Mildred - Rebecca Donner

Sökaren - Tana French 

Egendom - Hernan Diaz *

Kurt Gödel - Stephen Budiansky 

Den fördömda flickan - Beatrice Salvionis 

Hjärtats parlör - Jan Sigurd

Ett rum av lögner - Nicci French

Lucky Lada och jag - Maria Maunsbach

Befrielsedagen - George Saunders 

Det tredje ljuset; Små ting som dessa - Claire Keegan 

Mörkret under isen - Morten Hesseldahl

14 juli 1789 : berättelse - Éric Vuillard

Skymning 41 - Kjell Westö *

Store Kongensgade 23 - Søren Ulrik Thomsen 

Greklands moderna historia - Antonios Antoniadis *

I cirkelns mitt - Arne Dahl 

Budbäraren från norr - Ulf Peter Hallberg

Skärvorna - Bret Easton Ellis 

Förgör de falska gudarna - Jesper Huor & Anders Rydell *

Om uträkning av omfång 1 och 2 - Solvej Balle *

Mjölkbaren - Szilvia Molnar *

Pojken från Arbrå - Peter Stormare  

Fältstudier i ukrainskt sex - Oksana Zabuzjko 

Jävla Karlar - Andrew Walden


Gott Nytt år!         

  

          

 

måndag 18 december 2023

Konstutställning - Joaquín Sorolla - 2023-12-13

Hade en ledig dag och passade då på att besöka Glyptoteket i Köpenhamn, där en utställning med den spanska målaren Joaquín Sorolla pågår. Det är alltid lika trevligt att besöka Glyptoteket, som är ett av Köpenhamns finaste museum, där den vackra vinterträdgården med sitt café är en höjdare.    

Joaquín Sorolla föddes 27 februari 1863 i Valencia och dog 10 augusti 1923 i Madrid. Han var impressionist och räknas som en av Spaniens viktigaste målare vid förra sekelskiftet. Hans konst omfattar landskap, porträtt och historiemåleri. 

Utställningen är den första soloutställning i Norden med Joaquín Sorollas konst. 

Konstnären var för mig okänd, även om jag misstänker att jag sett någon av målningarna på något museum i världen.  







Blandat med hans tavlor fanns också nutida spanska konstnärer och deras verk, tänkt som en kommentar till Sorollas målningar. Ett ganska vanligt grepp numera har jag märkt, som besöker konstutställningar ganska ofta.    

Efter denna utställning, som också inbegrep en vandring i den fasta paviljongen, och utställningen Efter naturen, en utställning där författaren Josefine Klougart kommentera naturen i Glyptotekets samling av landskapsmåleri, en stunds vila på caféet, gick jag vidare till Tivoli. 

Nu när mörkret hade inträtt och jag ändå var i närheten kunde jag inte låta bli att besöka julmarknaden på Tivoli, som dagen till ära bjöd på luciatåg. 





Innan jag åkte hem gick jag till Jernbanecaffen, känt som Köpenhamns 3:e bästa värdshus och som fyllt 90 år i år. Här var det julig stämning och massor med gäster. 




   

        


söndag 20 augusti 2023

Louisiana Litteraturfestival 2023.

Redan tidigare i somras var jag på väg till Louisiana för att se utställningen med den Isländska konstnären Ragnar Kjartansson, men så kom jag på för någon vecka sedan att det kunde kombineras med Louisiana Litteraturfestival. 

De senaste dagarnas ostadiga väder var som bortblåst och istället blev det en solig perfekt sommardag på det vackra Louisiana konstmuseum. Tanken var att en kompis skulle följt med, men han fick förhinder, men jag var så inriktad på detta så jag åkte själv. Jag tog ett tåg strax innan tio till Hovedbanegården.

En liten utvikning. Sedan danskarna förra året vann upphandlingen av Öresundstågen, så går tågen inte längre till Helsingør, utan till Østerport. Vilket har gjort det krångligare och besvärligare att ta sig till Humlebaek. Nu får man då byta till DSB antingen på Østerport eller Hovedbanegården. 

Hann med ett tåg 10.26, som anlände till Humlebaek strax efter 11.00. Promenerade den korta biten bort till Louisiana. 

Litteraturfestivalen lockar många besökare och tillsammans med alla som är där för utställningarnas skull blir det trängre än vanligt, ändå gick förvånansvärt fort och smidigt att komma in. 

Louisiana Litteraturfestival har funnits sedan 2010 och har bara växt sig större och större med åren. Det har varit ungefär lika många författare varje år, men besökarantalet har ökat och är nu nära gränsen för hur många som festivalen kan hysa. 

Gästande författare i år, Glenn Bech, Kim Blaesbjerg, Jeppe Brixvold, Constance Debré, Hernan Diaz, Claudia Durastanti, Amina Elmi, Capar Eric, Ia Genberg, Signe Gjessing, jens Christian Grøndahl, Katrine Marie Guldager, Abdulrazak Gurnah, Tessa Hadley, Kirsten Hammann, Christina Hesselholdt, Luka Holmegaard, Hanne-Vibeke Holst, Benedicte Huang, Frida Isberg, Peder Frederik Jensen, Claire Keegan, Nath Krause, Ian McEwan, Eva Menasse, Ib Michael, Tahir Mirza, Haruki Murakami, Asta Olivia Nordenhof, Joyce Carol Oates, Aleksa Okanovic, Audur Ava Olafsdottir, Karolina Ramqvist, Olga Ravn, Kirstine Reffstrup, Ali Smith, Wole Soyinka, Morten Søndergaard, Malte Tellerup, Søren Ulrik Thomsen, Eva Tind, Maren Uthaug, Camila Sosa Villada, Theis Ørntoft. 

Lördagens program såg ut så här: 


Möttes av en jättelång kö, som började uppe i parken och sträckte sig ner för trappan till parkscenen. Det visade sig vara kön till signering med Haruki Murakami. 

Jag bestämde mig för samtalet med Claire Keegan och Ian McEwan som skulle börja klockan 12.00. Platserna i koncertsalen var fyllda, men samtalet kunde ses live på en stor skärm, som var placerad i parken. Det var nästan bättre, då det måste ha varit varmt och kvavt där inne. 



Få säga att det blev en perfekt inledning, då det blev ett intressant och väldigt roligt samtal med dessa båda författare styrt av en duktig moderator Elanor wachtel. 

Efter detta gick jag för att kolla in konstutställningen med Ragnar Kjartansson, som jag hört så mycket om. 

Ragnar Kjartansson (f. 1976 )är en Isländsk performancekonstnär, målare och musiker.

Så här beskrivs utställningen: Med sit kærligt kritiske blik på den vestlige kultur, sin musikalitet, humor og sans for det tragikomiske har Ragnar Kjartansson for længst markeret sig som en af samtidskunstens mest interessante stemmer. Denne første omfattende solopræsentation i Skandinavien udfolder hans værk på tværs af medier og genrer. 

En utställning som andas mycket vemod och humor.

Nu var det dags att söka sig till parkscenen, den största scenen på festivalen, för höra den skotska författaren Ali Smith. (lite dråpligt och roligt är att jag trots bokhandlare som jag är, först hade blandat ihop henne med en annan Smith. Nämligen Zadie Smith, hon som skrev Vita Tänder. Innan det gick upp för mig, att jag rört ihop det. Jag har ju så klart koll på Ali Smith, även om jag inte tror jag läst henne, men sålt flera av hennes böcker har jag gjort) 

Det blev en uppsluppen intervju med Ali Smith, som jag nu framöver ska läsa ordentligt. 

Efter det, så gick jag för att höra slutet på intervjun med Ia Genberg, för att sedan återigen slå mig ner vid parkscenen, där det skulle bli samtal med Eva Menasse och Joyce Carol Oates som modererades av Martin Krasnik. 

Författaren Eva Menasse hade jag ingen koll på alls, men blev intresserad av att läsa henne. Det började lite trevande, då moderatorn inte var riktigt i samklang med de båda författarna. Eva och Joyce tog över och bjöd på många intressanta aspekter på sina respektive författarskap. Kom också att handla ganska mycket om Nazism, Österrikes efterkrigshistoria, rasismen i Amerika och en del annat. 

Efter detta valde jag att lämna det vackra Louisiana och åka hem, trots att det fanns en del tunga namn kvar på programmet. 

Så strax efter fem tog jag tåget från Humlebaek till Hovedbanegården och bytte till Öresundståget till Malmö.           

                     

                      

fredag 30 december 2022

Konstutställning "Det kalla ögat" Tyskland på 20-talet. Loisiana 2022-12-30

Idag blev det utflykt till konstmuseet Louisiana i Humlebaek. Ett besök som var planerat sedan länge. Först lunchade jag på mysiga Gl. Humlebaek Kro, med smørrebrød, öl och snaps. Väldigt trevligt. 




Sedan var det då dags för utställningen "Det kalla ögat" som handlar om konsten under Weimarrepubliken (1919-1933). Det var väldigt mycket folk denna dag, vilket gjorde att det blev ganska trångt kring målningarna. 

Utställningen är väldigt trevlig och fin, ambitiös och saklig. Den består av två avdelningar, en stor avdelning med målningar och annat som fokusera på 20-talets nyskapande konstliv med främst det som kallades " nya sakligheten", och så en egen avdelning med foto av fotografen August Sander (1876-1964).


    

Men först något om tiden. Här text från utställningen:

 "  FRA KEJSERRIGE TIL REPUBLIK 1871-1933 Tyskland har været et samlet kejserrige fra 18. januar 1871, hvor det nordtyske forbund vinder den fransk-preussiske krig. Preussen, med hovedstaden Berlin, udgør den absolut største del af det nye rige. Derfor bliver den preussiske konge, Wilhelm I (1797-1888), kejser, mens den preussiske kansler, Otto von Bismarck (1815-1898), bliver rigskansler. Kejserriget består, indtil Wilhelm II (1859-1941) abdicerer 9. november 1918 som følge af Novemberrevolutionen, der to dage senere også fører til afslutningen på Første Verdenskrig. 11. august 1919 bliver Tysklands demokratiske forfatning vedtaget i byen Weimar i Thüringen, hvorefter riget kaldes Weimarrepublikken. Den består indtil 1933, hvor NSDAP’s leder, Adolf Hitler (1889-1945), bliver udnævnt til ny rigskansler og snart efter opløser Rigsdagen.

 NOVEMBERREVOLUTIONEN 1918 3.-4. november 1918 nægter besætninger på den tyske flåde at adlyde overkommandoen, da Tyskland ser ud til at tabe flådekrigen under Første Verdenskrig til briterne. Arbejder- og soldaterråd bliver etableret og kæmper for en socialistisk revolution inspireret af Oktoberrevolutionen i Rusland, 1917. Efter kejser Wilhelm II abdicerer, indsættes lederen af SPD, Friedrich Ebert (1871-1925), som ny rigskansler. Ebert ønsker stabilisering, men revolutionen fortsætter, støttet af de venstresocialistiske ’spartakister’, heriblandt kommunisterne Rosa Luxemburg (1871-1919), Franz Mehring (1846-1919) og Karl Liebknecht (1871-1919). SPD-regeringen støtter det højreorienterede Frikorps i et væbnet opgør med oprørerne, og blandt andre Luxemburg og Liebknecht myrdes i januar 1919. Det bliver Novemberrevolutionens afslutning. 11. februar 1919 bliver Ebert Weimarrepublikkens første rigspræsident.

 VERSAILLESTRAKTATEN 1919 Fredsaftalen mellem Første Verdenskrigs sejrende lande og det tabende Tyskland indgås 28. juni 1919. I aftalen fremgår det, at Tyskland skal demilitariseres, betale krigserstatninger, afgive landområder og alene påtage sig ansvaret for krigen. Frankrig mener dog, at aftalen er for lempelig og ønsker blandt andet Tyskland splittet op i mindre Bundesländer (delstater), som det har været førhen. Omvendt mener Tyskland og USA, at kravene er for hårde. Af den grund bliver USA aldrig en del af aftalen, men indgår sin egen aftale med Tyskland, den amerikansk-tyske fredstraktat, 11. november 1921 – præcis tre år efter den våbenhvile, der afsluttede Første Verdenskrig. Versaillestraktaten er medvirkende til Adolf Hitlers grundlæggelse af NSDAP den 24. februar 1920, som får vind i sejlene på baggrund af den store armod.  

WEIMARFORFATNINGEN 1919 Med det tyske riges forfatning, Weimarforfatningen, som bliver vedtaget 11. august 1919 og træder i kraft 14. august, overgår Tyskland officielt fra kejserrige til republik. Forfatningen vil ifølge indenrigsminister Eduard David (1863-1930) gøre Tyskland til ”det mest demokratiske demokrati i verden”. Det skal ske ved blandt andet at sænke stemmeretten til 20 år, sikre ægtefællers rettigheder og gøre brug af folkeafstemninger og folkeinitiativer. Weimarforfatningen viser sig dog at have et stort problem: Republikken bliver styret af en blanding af folkestyre, præsidentialisme og parlamentarisme, hvilket ikke fungerer sammen i praksis. 

HYPERINFLATION OG AMERIKANSK REDNINGSPLAN 1923-1924 Hyperinflation rammer Tyskland fra 1921. Siden Første Verdenskrig har den tyske økonomi været ustabil, og gælden efter krigsskadeerstatningen er så enorm, at Frankrig og Belgien 1. januar 1923 besætter Ruhrdistriktet for at tage det som pant. Besættelsen fører næsten til politisk sammenbrud i Weimarrepublikken, og den tyske inflation bliver så voldsom, at pengesedler, der trykkes om morgenen, intet er værd om eftermiddagen. I 1924 iværksættes Dawesplanen, ledet af den amerikanske politiker og diplomat Charles G. Dawes (1865-1951), med det formål at stabilisere den tyske økonomi. Dette skal blandt andet ske gennem et nyt kompromis for krigsskadeerstatning, udenlandske lån og en reorganisering af den tyske Reichsbank. Planen virker efter hensigten og fungerer frem til Den Store Depression i 1929. 

DE STORE TYSKE POLITISKE PARTIER I WEIMARREPUBLIKKEN REGERINGSPARTIER SPD Tysklands socialdemokrati ZP Midterpartiet DDP Det tyske demokratiske parti DVP Tysklands folkeparti YDRE VENSTREFLØJ USPD Tysklands uafhængige socialdemokratiske parti KPD Tysklands kommunistparti YDRE HØJREFLØJ DNVP Det tysknationale folkeparti NSDAP Det nationalsocialistiske tyske arbejderparti (‘Nazistpartiet’)




















Något om en av konstnärerna, Otto Dix. Wilhelm Heinrich Otto Dix, född 2 december 1891 i Gera och dog 25 juli 1969 i Singen. Otto Dix var en av de främsta företrädarna för den nya sakligheten. Efter det nazistiska maktövertagandet 1933 avskedades Otto Dix från sin professorstjänst i Dresdens konstakademi. Flera av hans verk beslagtogs. 


Den nya sakligheten.  Termen myntades av den tyske konsthistorikern Gustav Freidrich Hartlaub. Kända företrädare var (om än ganska olika) Georg Schrimpf, Alexander Kanoldt, Max Beckmann, Otto Dix, Christian Schad, George Groz, Felix Nussbaum. 

Inom litteraturen kan På västfronten intet nytt (1929) av Erich Maria Remarque representera denna inriktning. Också hans Fallada, Erich Kästner kan tillskrivas verk i denna anda. 

Inom arkitekturen är den nya sakligheten en gren av den modernistiska arkitekturen och man fokuserade på hur man kunde upprätta en minimumstandard för bostäder. 




















          




I en separat avdelning kunde man se fotografen August Sander (1876-1964) många foto som med sitt livsverk "Menschen des 20.Jahrhunderts" dokumenterade människor i det tyska samhället under Weimartiden. 






 

Utställning som är indelad i sju kapitel fortsatte här med Baksidan och Nya gränser. 





















Nu var jag trött och lämnade denna fantastiska utställning som pågår till 19 februari 2023.