Jag har till och med haft den stora äran att fått träffa honom i hans hem i Quito 1984.
Jag läser mina anteckningar från den tiden och där står ordagrant: Vi hade en avtalad tid med honom klockan 10.00 som vi tajmade precis. Han bor i en enorm kåk och i trädgården var där en stor djävulsk schäfer som mötte oss. Han berätta att den bitit ihjäl grannens hund, men betonade han "den är snäll mot människor". Det var en gammal man som mötte oss (han var sjuttiotvå år vid detta tillfälle. Han kom att bli åttiofyra år när han gick bort 1996) i dörren, men han var pigg och rask. Detta fick ytterligare bevis på under samtalet med honom. Hans intellekt var det verkligen inget fel på, tvärtom , han var ytterst vital i knoppen. Vi samtalade en stund, sedan bjöd han på kaffe och danska wienerbröd. Han fortsatte berätta om alla sina upplevelser av Ecuador och från sina besök på Galapagos som han besökte första gången 1934. (Han var då endast 22 år gammal. Blomberg föddes 1912. För övrigt samma år som min morfar som var den som berättade om Rolf när jag var liten.) På den tiden fanns där knappt några människor på ön. Efter påtåren var det dags att bryta upp för Rolf hade en del ärenden att göra.
Så nu förstår ni bättre mitt intresse för Rolf.
Det är en mycket bra och spännande biografi om en av våra största äventyrare. Han var en gång i tiden en av våra mest kända svenskar. Han framröstades på femtiotalet till den näst mest populära personen efter kungen. Det är en biografi som inte bara berätta om våran siste äventyrare och alla hans strapats rika vedermödor under sina resor. Walter Repo som har läst dagböcker och brev berättar också om bilden av en man som ständigt brottades med dålig ekonomi, självtvivel, komplicerade förhållanden och om barn som hamnade i kläm.
