Det blev en lång dag i Köpenhamn igår, men inte så lång som det var tänkt. Skulle egentligen kommit iväg tidig morgon, för att utforska Vestre Kirkegård.
Nu blev det att jag först kom i väg vid lunchtid, då jag ändå gick till Vestre Kirkegård för att det ändå var på vägen till mitt först mål för dagen, nämligen konstutställning på Lokomotivverkstaden.
Dalí: Cybernetics The Immersive Experience.
Inför denna konstutställning var man tvungen att boka en tid under den dag man valt. Hade biljett till klockan 15.00. Detta för att hålla en glesare ansamling av folk.
Först fick man ta del av informativa affischer, där en biografi om Salvador Dalís liv och han intresse för vetenskap beskrevs.
Den huvudsakliga utställningen var i ett större rum där rörliga projektioner av Dalís målningar visas på väggar och golv till musik. Det var ganska fräckt och än mer under ett en kortare stund, då man skulle ta på sig 3D glasögon, men på det hela taget ändå lite av en besvikelse. Den sista delen av utställningen vägde lite grann upp det. För mot slutet kom den roligaste och häftigaste delen när man fick ta på sig VR headset och vandra runt på ett skepp som rörde sig i Dalís magiska bildvärld.
Jag vandrade sedan bort mot Fisketorvet och vidare över Bryggebroen till Amager.
Gick igenom naturreservatet Amager Faelled till DR Koncerthus.
Då jag var tidig och dessutom hungrig gick jag bort till ett ställe som jag upptäckte tidigare i somras, nämligen 5 våningen på Hotell Zoku. Ett väldigt speciellt ställe som jag uppskattar mycket. Här spenderade jag nästan två timmar med att slappa, ta en öl och sedan ät för att avsluta med en drink innan det var dags att promenera de fem minuterna bort till konserthuset.
DR Big Band & Veronica Swift.
Jag är en flitig gäst på DR Koncerthus och DR Big Band har jag sett många gånger, ofta i olika samarbeten, så som John Scofield och Carla Bley.
Kvällens sångerska Veronica Swift hade jag ingen koll på, men vilken fenomenal artist och sångerska hon är. Trots att hon bara är tjugonio år har hon en tjugo år lång karriär.
Med en dress som var tagen från 70-talets glamrock tågade hon och DR Big Band in på scen under pompa och ståt.
Sedan blev det full fart i femtio minuter, en paus på tjugo minuter och sedan växlade hon och bandet upp ännu ett snäpp och det blev soul, funk och rock blandat med storbandsjazz i ytterligare en timme.
Det blev en fantastisk kväll, mycket tack vare att jag blev så överraskad av vad som bjöds. Veronica Swifts musikaliska universum är genreöverskridande och smittande glädjefyllt. Hon visade sig också vara en stjärna på mellansnack.
