För mindre än ett år sedan Vardagar. Nu Vardagar 2.
Då för ett år sedan var jag imponerad. Nu först mer avvaktande.
Sedan, återigen dras jag med av Lundells svada.
Återigen låter jag mig roas av hans ögonblicksbilder av
samtiden.
Stilen är den samma, en slags prosapoesi som löper som min text
gör här.
Det är högt och lågt, privat och offentligt, lästa böcker
ofta är det litteratur som också jag läser, musikreferenser som jag delar. Dylan, Young, Mitchell. Dock inte mycket jazz där.
Fåglar, mycket fåglar. Trasiga bilar, hur ska det bli med galleriet? Skilsmässan spökar ännu, och än mer spökar SD och all annan skit.
Läser flitigt tidningar och ondgör sig över tidens galenskap.
Nytt är de många barndomsbilderna, minnena som då och då
inflikas i texten.
Texten, ordmassan är som en besvärjelse och rening.
Det var väldigt många år sedan jag läste något av Ulf Lundell och varför vet jag inte riktigt. Nu efter läsningen av Vardagar känns det som om jag har missat något. För det här är bra, riktigt bra emellanåt.
Det spretar förvisso mellan både högt och lågt, men då den är så full av insikter är det lätt att stå ut med de mindre bra partierna (för sådana finns det).
Det finns många citatvärda guldkorn och jag kommer på mig själv med att stoppa in lappar på var och varannan sida.
Det är en åldrande och trött mans dom över allt och alla. En man som snart ska fylla sjuttio och som är på väg att skilja sig för femte gången. En tidigare fru som är mor till tre av hans barn har nyligen gått bort och det får honom att minnas. Han har en knepig relation till barnen, faktiskt en ganska knepig relation till det mesta.
Dagboksanteckningar blandas med prosa poesi som innehåller reflektioner om tillståndet i landet. Han är så infernalisk trött på all dumhet, trött på nedmonteringen av Sverige, alliansens utförsäljning av statlig verksamhet och ständigt denna privatiseringsiver.
Vardagarna går och det är både roligt och sorgesamt om vartannat att få slå följe med Lundell. Här finns också många intressant utvikningar bland lästa böcker som i mångt och mycket även är mina litterära referensramar.
Det var riktigt trevligt och roligt att åter läsa Lundell.
