Bokprovning/ Utplåning Ett sönderfall - Thomas Bernhard

Det var längesedan jag skrev något under denna rubrik som handlar om böcker som länge stått olästa i bokhyllan. Utplåning av Thomas Bernhard köptes på en rea tillsammans med flera andra av hans böcker någon gång i mitten på 90-talet. Har många gånger sedan dess haft den i min hand, bläddrat och tänkt att nu är det dags. Men som alltid är det alla de nyutkomna böckerna som kommer i vägen. Det är en av avigsidorna med bokhandlarjobbet att man alltid känner sig "tvingad att läsa de nya böckerna. Men det är ett delikat problem och visst klämmer jag en och annan klassiker och andra inköpta böcker över tiden.

Romanen som blev Thomas Bernhard sista är en svidande vidräkning med familjen och minnet av dem. Han hatar sina föräldrar, bror och systrar. Den ende som han kan förlika sig med är sin farbror George som han i mångt och mycket liknar. Han har alltid varit den som spritt glädje och upplysning i en annars förljugen och inskränkt tillvaro.

Romanen börjar med att huvudpersonen Frans-Josef Murau (Thomas Bernhards alter ego) får ett telegram om att hans föräldrar och bror har omkommit i en olycka. Hur mycket han än hatar sina föräldrar och bror så är det absolut inget han någonsin har önskat sig. Tvärtom är det bara besvärligt eftersom han nu måste återvända till det så hatade barndomshemmet Wolfsegg.

Murau som sedan länge bor i Rom (som får symbolisera allt det som Wolfsegg inte är.) fördriver sin tid med litteraturstudier och ger privatlektioner i tysk litteratur till en Italiensk ung man Gambetti.

I mötet med barndomshemmet Wolfsegg, som konkret är ett slott med stora ägor i Alperna, men som får symbolisera allt som Murau (Bernhard) avskyr. Romanen är en veritabel, skoningslös uppgörelse med Österrike, Tyska språket, traditioner, familj, katolicism och inte minst nazismen.

Genom en form av mässande med många upprepningar målar Bernhard med stor pensel (så klart överdrivet, men roligt) väldigt effektivt upp en bild av ett stelnat samhälle och kultur.

Romanen kommer liksom till under tiden vi läser och hela berättelsen är ett sätt för Murau att utplåna allt som är honom förkastligt.

Blev väldigt förtjust i denna roman och det gav mersmak, så nu går jag vidare med en annan av Bernhards romaner Skogshuggning (återkommer om denna)  

                                   

En dag i Rønne - 2016-08-02

Det var 33 år sedan mitt förra besök på Bornholm. Den gången sommaren 1983 var jag där med en flickvän och campade i Dueodde under en vecka. Jag minns ännu med förtjusning de underbara vita stränderna på denna sydspets. Det blev också lite tid spenderat i Rønne, Bornholms centralort och det är hit man kommer med färjan från Ystad.

Numera går det snabbgående katamaraner (enligt speakern de snabbaste i världen) som tar en till Rønne på en timme och tjugo minuter. Detta möjliggör att en dagstur är både möjlig och känns meningsfull.

Tar man färjan 12:30 och åker hem igen med sista färjan 20:30 så får man 6 behagfulla timmar i Rønne. Vilket så klart är för lite, men det är förvånansvärt vad man ändå hinner med. Några timmars promenad genom de charmfulla små gränderna med paus för kaffe och hindbärsnitte.

Rønne är med sina knappt 14 000 invånare Bornholms största stad. Staden har anor från 1200-talet och växte fram ur en naturhamn mellan två rev. Den medeltida staden kretsade kring hamnen och stora delar av stadens näring bestod av handel med tyska köpmän och var en viktig bricka i spelet om makten i Östersjön. Hamnen är idag en av Danmarks största provinshamnar och kan ta emot mycket stora fartyg.  

Sankt Nicolai Kirke. Foto Jesper Ekdahl 

     

När man promenera från hamnen till byn passerar man Rønnes före detta centralstation som numera hyser restaurang. Järnvägnätet på Bornholm lades ner 1968. Den viktigaste sträckan var Rønne - Nexö banan (1900-1968)

Rønne station. Numera restaurang. Foto Jesper Ekdahl  

På tal om Nexö så finns där sedan 1990 ett museum i Martin Andersen Nexøs barndomshem. 
Den danske författaren Martin Andersen Nexø föddes 26 juni 1869 i Køpenhamn och dog 1 juni 1954 i Dresden. 1877 flyttade familjen på grund av arbetslöshet till Nexø.     


Som det anstår en bokhandelsmedhjälpare så han jag även med att besöka Rønnes bokhandel. William Dams Boghandel är en av Danmarks äldsta boklådor. Den grundades 1857 i Rønne och 1933 tog William Dam över. Numera ingår den i Bog & Ide-kedjan. Med sina 800 m2 är den faktiskt en av Danmarks största.  

Dagen avslutades med en delikat middag på restaurang Texas innan det var dags att lämna Rønne.