Grunden är Homeros Iliaden, en bok som kanske inte många längre läser och som kan uppfattas som svår. Det är få andra som är skickade att tolka och omskriva Iliaden än Kallifatides med sin grekiska bakgrund.
I efterordet skriver Kallifatides att Iliaden, som han ser som den starkaste antikrigsdikt som skrivits, länge funderat på skriva historien så att fler lockas att läsa Homeros.
"När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig - om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion.
”Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?” frågar en flicka.
”Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag”, svarar fröken.
Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts - här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.
Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar."
Kallifatides är en av våra stora författare. Han kan som få andra förtrolla läsaren med det svenska språket, som han tillägnade sig som tjugofemåring.
Denna "lilla" bok på 200 sidor är så vackert skriven trots all grymhet, både i det av tyskarna ockuperade Grekland och i den antika berättelsen.
