Konsert med Oumou Sangaré - DR-Koncerthus - 2022-06-25

I fredags var det start för Copenhagen jazzfestival. Hade planer på att åka över, men valde att fira midsommar.

Midsommarafton blev en av de varmaste i mannaminne och det vackra vädret fortsatte även igår lördag. Jag åkte över sundet på eftermiddagen och strosade runt i ett väldigt varmt och soligt Köpenhamn. 

Sökte mig till Skuspilhuset på Sankt Annae plats, en vacker teaterbyggnad som ligger precis vid vattnet. Klockan 16.00 bjöds det på musik med den nya gruppen "Golden Ratio", med pianisten Carsten Dahl, den svenske bassisten Daniel Franck och trummisen Jacob Høyer. 

Carsten Dahl, Daniel Franck, Jacob Høyer 

            

  Så här beskrevs musiken i den officiella programmet 

"Musikken er poetisk, rørende, swingende, vild og polyfonisk. Dens verden efterstræber en kollektiv balance i udfoldelsen og skabelsen bæres frem af de tre sublime individuelle musikeres indre kompromisløse nødvendighed og deres indbyrdes komplementære forståelse af øjeblikkets skabelse i et lydfællesskab."

Gruppen bjöd inte bara på bra musik, det var också väldigt roligt mellansnack av Carsten Dahl. 

Ännu återstod många timmar till kvällens konsert med Oumou Sangaré, som först börjar klockan 21.00.

Så jag fortsatte att njuta av det vackra vädret och promenerade vidare till Christianshavn och sedan vidare till Islands Brygge.

Väl där valde jag att äta på kulturhuset och titta på folkvimlet. 

Sedan var det det dags att söka sig till DR Koncerthuset. 

Oumou Sangaré föddes 1968 i Bamako, Mali och är tillsammans med Fatoumata Diawara den största representanten för Wassouloumusiken. 

Wassoulou är en musikstil som huvudsakligen framförs av kvinnor och där texterna ofta handlar om barnafödande, fertilitet och polygami. 

Hon har precis släppt ett nytt album Timbuktu, som är hennes åttonde skiva sedan debuten 1989 med albumet Moussoulou. 

Konserten var flyttad från den stora konsertsalen till den mindre studio 2, vilket bara var en fördel då det blev mera intimt och framförallt kunde alla dansa. 

För dans blev det nästan meddetsamma. Flera låtar är ganska lugna, men även då är det skönt gung och när det kör igång för fullt är det omöjligt att vara stilla. 

Det blev en och en halv timme av stark passion, när hon sjunger och gestikulerar är det så mycket kraft och känslor, så man blir alldeles svarslös och djupt berörd. 

       

Musiken är en blandning av, förutom Malis rika musiktradition, blues, rock och pop. 

Det var ett häftigt gung och ett härligt groove som gärna hade fått pågå ännu längre. 

   

                

Liten guide över musiker från Mali.

Här följer en kortfattad guide över musiker från Mali.

Abou Diarra född 1975, sångare och Kamale Ngoni spelare.

Diskografi
2010 - An Ka Belebele
2013 - Sabou
2015 - Live at New Morning
2016 - Koya

Rokia Traore, född 1974, sångerska och låtskrivare.

Diskografi
1998 - Mouneïssa
2000 - Wanita
2003 - Bowmboï
2008 - Tchamantché
2013 - Beautiful Africa
2016 - Né so

Ali Farka Touré född 1939 i Kanau, död 2006 i Bamako. Var en sångare och högt rankad gitarrist och förmodlingen Västafrikas mest internationellt kända musiker. Tillsammans med Ry Cooder gjorde han 1994 den mycket fina plattan Talking Timbuktu.

Diskografi i urval:
1988 - Ali Farka Touré
1990 - The River
1990 - African Blues
1991 - The Source
1994 - Talking Timbuktu (med Ry Cooder)
1996 - Radio Mali
1999 - Niafunké
2005 - Red & Green
2005 - In the Heart of the Moon (med Toumani Diabaté)
2006 - Savane

Toumani Diabaté född 1965, koraspelare som anses vara en av de allra främsta utövarna av sitt instrument.

Diskografi i urval:
1987 - Kaira
1995 - Djelika
1999 - New Anicent Strings (med Ballaké Sissoko)
2005 - In the Heart of the Moon (med Ali Farka Touré)
2006 - Boulevard de I'Indépendence (med Symmetric Orchestra)
2008 - Mandé Variations
2010 - Afrocubism
2014 - Toumani & Sidiki
2017 - Lamomali

Oumou Sangaré född 1968 i Bamako. Brukar kallas "sångfågeln från Wasulu". Hon är en stark samhällskritisk röst och en förespråkare för kvinnors rättigheter.

Diskografi:
1990 - Moussolou
1993 - Ko Sira
1996 - Worotan
2003 - Oumou
2009 - Seya
2012 - Kounadia

  
Bassekou Kouyate född 1966 är kanske världens bästa Ngoni-spelare.

Diskografi:
2007 - Segu Blue
2009 - I Speak Fula
2013 Jama Ko
2015 Ba Power

  
Vieux Farka Touré född 1981, sångare och gitarrist som är son till Ali Farka Touré. En fantastisk musiker som är en stor favorit.

Diskografi i urval:
2007 - Vieux Farka Touré
2009 - Fondo
2011 - The Secret
2013 - Mon Pays
2015 - Samba

Tillsammans med Touré - Raichel Collective
2012 - The Tel Aviv Session
2014 - The Paris Session

Boubacar Traoré född 1942, sångare, låtskrivare och gitarrist.

Diskografi i urval:
1990 - Mariama
1992 - Kar Kar
1996 -  Sa Golo
2000 - Maciré
2005 - Kongo Magni
2011 - Mali Denhou
2014 - Mbalimaou

Fatoumata Diawara född 1982. Sångerska, låtskrivare, gitarrist och skådespelare. Medverkar i filmen Timbuktu.

Diskografi:
2011 - Fatou

Ballaké Sissoko född 1968 är en prominent och välkänd koraspelare.

Diskografi i urval:
2000 - Déli
2003 - Diario Mali
2005 - Tomora
2013 - At Peace

Kassé Mady Diabaté född 1949 är en alldeles enastående sångare.

Diskografi i urval:
1989 - Fode
2002 - Kassi Kasse
2008 - Manden Djeli Kan
2014 - Kiriké

Samba Touré född 1968, sångare och gitarrist. Han spelade under lång tid med Ali Farka Touré (är inte släkt) som blev hans mentor.

Diskografi:
2003 - Fondo
2007 - Aito
2009 - Songhai Blues - Homage to Ali Farka Touré
2011 - Yermakoye
2011 - Crocodile Blues
2013 - Albala
2015 - Gandadiko

Tamikrest bildades 2006 av Tuareger från norra Mali. Ett av de populäraste ökenbluesbanden på senare år.

Diskografi:
2010 - Adagh
2011 - Toumastin
2013 - Chatma
2015 - Taksera
2017 - Kidahl

Terakaft bildades 2001 av två tidigare medlemmar från Tinariwen.

Diskografi:
2007 - Bismilla
2008 - Akh Issudar
2010 - Aratan N Azawad
2012 - Kel Tamasheq
2015 - Alone 

Tinariwen bildades 1982 av Tuareger från norra Mali. "Kungarna"
av ökenblues eller Saharas Rolling Stones.

Diskografi:
2001 - The Radio Tisdas Sessions
2004 - Amassakoul
2007 - Aman Iman
2009 - Imidiwan
2011 - Tassili
2013 - Emmaar

Songhoy Blues bildades 2012.

Diskografi:

2015 - Music in Exile

Salif Keita född 1949 är kanske den mest internationellt kända musikern från Mali. Han har gjort en stor mängd skivor.

Diskografi i urval:
1987 - Soro
1989 - Ko-Yan
1991 - Amen
1995 - Folon
1999 - Papa
2002 - Moffou
2005 - M'Bemba
2012 - Talé

Awa Poulo, sångare och låtskrivare från sydvästra Mali.

2017- Poulo Warali

Habib Koité, född 1958.

Diskografi:
1995 - Muso Ko
1998 - Ma Ya
2001 - Baro
2007 - Afriki
2014 - Soo

Kandia Kouyaté, född 1959 är en kvinnlig griot och koraspelare. Hon är otroligt stor i Mali, men nästan helt okänd här.

Diskografi:
1998 - Woulalé
1999 - Kita Kan
2002 - Biriko
2009 - Ngara
2015 - Renascence

Sidi Touré, född 1959.

Diskografi:
1996 - Hoga
2011 - Sahel Folk
2012 - Koima
2013 - Alafia

Lobi Traoré föddes 1961 och dog alltför tidigt 2010. Han var en skicklig gitarrist med en psykedelisk stil.

Diskografi:
1994 - Bamako
1996 - Ségou
1999 - Duga
2004 - Mali Blue
2005 - The Lobi Traoré Group
2005 - Barra Coura
2010 - Bwati Kono
2010 - Rainy Season Blues

Ben Zabo, född 1979. Afrobeat-sångare och gitarrist.

Diskografi:

2012 - Ben Zabo

Abdoulaye Diabaté, född 1956, sångare och gitarrist.

Diskografi:
1998 - Bende
2002 - Samory

Idrissa Soumaoro, född 1949, sångare, låtskrivare och gitarrist. En relativt okänd musiker.

Diskografi:
1978 - Idrissa Soumaoro
2003 - Köte
2010 - Dijitoumou

Konsert med Samba Touré på Victoriateatern 2017-05-06

Jag hade knappt smält torsdagens konsert med öknens Rolling Stones, Tinariwen, innan det var dags för mer musik från Mali. Igår tog jag mig direkt efter jobbet till Victoriateatern för konsert med Samba Touré.

Samba Touré. Foto Jesper Ekdahl

Samba Touré och hans medmusiker Ibrahim Sere, kalebass, Djimé Sissoko, Ngoni, tamani, och Mamadou Sidibé, bas spelar en skönt hypnotisk gungande blues.  

Mamadou Sidibé. Foto Jesper Ekdahl

Djimé Sissoko, Samba Touré. Foto Jesper Ekdahl

Samba Touré och Mamadou Sidibé dansar. Foto Jesper Ekdahl 

Det blev en trevlig kväll på ett fullsatt Victoria där vi fick ta del av uppsluppen repetitiv   ökenblues. Samba Touré är sedan länge en av Malis största stjärnor. Han är väl förankrad i den västafrikanska bluestradition som hans mentor, Malis store bluesstjärna Ali Farka Touré var en mästare på.        

TINARIWEN på Stora VEGA 2017-05-04

I går var det konsert på stora Vega med Tinariwen. Men innan jag redogör för hur det var, tänkte jag först berätta om den nyöppnade matmarknaden WestMarket. 

Vi som är ofta i Köpenhamn vet vilken spännande matstad det är och många av oss har redan tidigare upptäckt matmarknaderna Street Food på Papirön och Torvehallarne vid Nörreport. Sedan januari finns det också en matmarknad på Vestebro då WestMarket öppnade. Bara 15 minuters promenad från Hovedbanegården finns nu 62 olika bodar med restauranger, caféer, specialbutiker, barer och annat både inne och ute. 

Efter en inledande öl på Mikkeller bar på Viktoriagade begav sig jag, min musik och öl älskande vän och hans son till gamle Toves Galleri på vestebrogade 97, som har genomgått en totalrenovering. 

Här var det inte helt lätt att välja var vi skulle äta, men vi lyckades bestämma oss för ett annorlunda hamburgare koncept. 

Först försäkrade vi oss om ett bord för att sedan köpa öl i Arnes Bottleshop & Bar och därefter beställde vi sjukt goda hamburgare. Konceptet var tre små olika hamburgare. En med pulled pork, en med hackebiff och en med kyckling och till det serverades underbara pomes.  
             

Vi konstaterade att hit var det självklart att söka sig fler gånger. Nu närmade sig klockan åtta och det var dags att bege sig till Vega som bara ligger ett stenkast därifrån. 

                                              Konserten.

Det var en härlig stämning på Vega och knökfullt i lokalen som tar ca 2000.
Jag kom att tänka på att senast jag var på Vega var det också musik från Mali, då med Songhoy Blues.

Tinariwen. Foto Jesper Ekdahl 

Kvart i nio står fem av bandets medlemmar på scenen. Det är en häftig visuell upplevelse att se bandet stå där i traditionella tuareg klädedräkter med sina långa sjalar som de har lindat om huvudet. 

Tinariwen är ett kollektiv av musiker där alla medlemmar sällan med på samma turné samtidigt. Under en konsert turas flera av medlemmarna om att spela gitarr, men aldrig alla samtliga samtidigt. Oftast är det en rytmgitarr och en av medlemmarna på sologitarr där det växlas mellan akustisk och elgitarr. Med på spelningen igår var Abdallah Ag Alhousseyni på sång och akustisk gitarr, Alhassane Ag Touhami på sång, men även gitarr under någon låt, Eyadou Ag Leche på bas och gitarr på en låt, Said Ag Ayad djembe och kalebass, Elaga Ag hamid på rytmgitarr och Ibrahim Ag Alhabib på sång och elgitarr. 

Grundaren Ibrahim Ag Alhabib (Han är den enda som inte har sjal runt huvudet) medverkar bara sporadiskt under kvällen då han under en längre tid plågats av en allvarlig sjukdom vilket förklarar hans enstaka framträdanden.

Ibrahim Ag Alhabib Foto: Christian Larsen 

Abdallah Ag Alhousseyni & Alhassane Ag Touhamu Foto: Christian Larsen

Jag saknade kamera denna kväll, så det blev inga bilder, men jag delar fotografen Christian Larsens fina bilder som det finns fler av på Vegas hemsida
Det blev en härlig kväll med gungande ökenblues rytmer som bjöd upp till dans. Det var många glada och lyckliga ansikten bland publiken denna kväll och de flesta hade nog gärna sett att det aldrig tog slut. 

   

Abou Diarra - Koya

Är så glad! Har precis upptäckt ännu en fantastisk artist från Mali, landet som fortsätter levererar enastående musiker och lysande musik. Abou Diarra kommer från Wassoulouregionen i sydöstra Mali. Han spelar på en traditionell västafrikansk luta kamale ngoni, som kan liknas vid en liten kora. 

Det är en underbar platta med en välsmakande blandning av traditionell malisk musik med inslag av blues, funk och lite jazzfusion. Abou Diarra är både en fin sångare och instrumentalist och skriver ypperliga smakfulla melodier. På senaste skivan Koya är han dessutom uppbackad av ett formidabelt band. Lyssna speciellt på munspelaren. Skivan innehåller en skön mix av bluesiga långsamma låtar och några mer snabba låtar som inbjuder till dans och fest.              

• Backing Vocals – Mariam Toumkara
• Bass – Francois Piriou, Jean-Sebastien Masanet
• Drums – Martin Coriton
• Flute – Simon Winse
• Guitar – Daouda Dembelé
• Harmonica – Vincent Bucher
• Keyboards – Moussa Koita
• Kora – Toumani Diabaté 
• Percussion – Amadou Daou
• Sampler, Guitar – Nicolas Repec
• Voice – Koyan Diallo
• Voice, Backing Vocals, Ngoni, Percussion – Abou Diarra

Terakaft - Alone

Köpte Terakaft senaste skiva häromdagen. Den släpptes redan förra året, men har inte riktigt haft tid att upptäcka den förrän nu. Alone är bandets femte skiva och kanske deras rockigaste. Skivan är producerad av den brittiske gitarristen och musikern Justin Adams, som tidigare också har producerat två skivor med Tinariwen.

Terakaft bildades 2001 av Diara som tidigare spelade i just Tinariwen. Gruppen kärna och frontfigurer är Diara och hans brorson Sanou  

Härlig skiva med ett tungt och elektrifierat gung. Börjar ganska snart dansa runt i lägenheten. Härliga bluesiga låtar med lätt tillbakalutande oavbrutet driv avlöser varandra. Det är en kanonskiva, vars ända brist är att den är för kort. Men sätt den på repeat och njut.   
    

Konsert med Songhoy Blues på Lilla Vega 2015-12-12

Det är ingen hemlighet för någon att jag är mycket förtjust i västafrikansk musik och då kanske främst i Malis rika musikliv. Ett av de senaste banden är Songhoy Blues från det krigshärjade norra Mali. I denna region har en islamistisk regim tagit över och har absurt nog förbjudit musik i ett land där musiken betyder så mycket. 

Songhoy Blues skiljer sig en del från många andra band från Mali eftersom de inte använder traditionella instrument utan det är gitarr, bas och trummor som gäller. Musiken är också mera "västerländsk" där det snarare är rock'n'roll än traditionell malisk musik som utgör deras sound. Bandet har nyligen släppt sin första skiva Music in Exile och de har också blivit inbjudna till många festivaler.

Songhoy Blues. Foto Jesper Ekdahl

Bandet kör en stil som är mer "vanlig" bluesrock eller Afrika bluesrock snarare än det som brukar kallas ökenblues, där det ledande bandet är Tinariwen. Däremot finns det tydliga influenser av den store Ali Farka Toure. 

Det var ett härligt ös denna kväll och bandet ägde publiken som dansade livligt och som aldrig ville låta det ta slut. 

Själv tycket jag nog att det blev något enahanda och jag om mina kamrater bröt faktiskt upp innan konserten var slut.       

Picknickkonsert med Fatoumata Diawara på Victoria 16 mars 2015.

Vacker, stilig och stolt stod hon där på Victorias scen strax efter annonserad tid. Fatoumata Diawara är född 1982 i Elfenbenskusten av maliska föräldrar. Hon flyttade i tonåren till Frankrike för att bedriva skådespeleri. Så småningom började hon spela gitarr och skriva låtar där hon blandar malisk musiktradition, då främst från Wassalou, med internationella influenser.
Hon medverkade på flera andra artisters verk innan hon själv debuterade 2011 med först en EP och sedan samma år albumet Fatou. Hon har allt sedan dess flitigt turnerat världen runt.

Hela bandet. Foto Jesper Ekdahl

Fatoumata Diawara. Foto Jesper Ekdahl

I den nyligen visade filmen Timbuktu som handlar om Islamisternas framfart i norra Mali medverkar Fatoumata Diawara.
Mellan låtarna pratade hon engagerat om vikten av fred inte bara i Mali utan i hela Afrika. Pratade varmt om Afrikas kvinnor och barn som är Afrikas framtid. Fred, kärlek och betydelsen av utbildning var kvällens ledord.

Africa!! Foto Jesper Ekdahl

 

Fatoumata Diawara på gitarr och sång och hennes tre medmusiker, gitarr, trummor och bas bjöd på en konsert som kom att bli ganska vild mot slutet. Konserten inleds något trevande och sökande, som om hon vill läsa av oss först innan hon bestämmer sig för vilken typ av publik vi är. Hennes musik är kanske inte så uppseende väckande ny eller epokgörande. Men hennes elektriska gitarrbaserade pop tillsammans med hennes sensuella röst gör ändå att man grips och gärna vill höra mer.
Mot slutet av konserten la hon och bandet i en extra växel och bjud upp till dans.  

Foto Jesper Ekdahl

Alla dansar. Foto Jesper Ekdahl

Touré Raichel Collective - The Paris Session

The Touré Raichel Collective är ett samarbete mellan den maliske sångaren och gitarristen Vieux Farka Touré (länk till konsert och skivrecension)och den israeliska sångaren och pianisten Idan Raichel. 
2012 släppte de sin första skiva "The Tel Aviv Session" som är en storartad skiva.
Nu är de tillbaka med The Paris Session. En skiva som överträffar alla förväntningar. Den påminner om den förra, fast de är nu ännu mer samspelta och samarbetet har fördjupats ytterligare. 

Har spelat skivan om och om igen under en längre period. Tröttnar aldrig på deras vackra, drömska och stillsamma melodier.
I de flesta av låtarna bildar bas och rytminstrument stommen, som sedan gitarr och piano växelvis väver sina melodislingor kring. Då och då dyker där upp ett annat instrument. Det kan vara som i den inledande låten "From end to end" en trumpet som följsamt smeker oss eller i en annan där vi kan höra en flöjt .

Ibland sjunger de båda herrarna på sina respektive språk. Det är väldigt speciellt att i en och samma låt höra både hebreiska och (vet inte vad det är för språk som Touré sjunger på). Lyssna på låten "Hodu" som liknar en vaggsång och där vi tydligt hör de båda sjunga så stämningsfullt var och en på sitt språk.
Musiken är en mix av deras respektive kulturella arv, vi kan höra både afroblues och judisk folkmusik. Allt är sedan kryddat med en stor nypa jazz.

Samba Touré - Gandadiko

Ständigt upptäcker jag nya artister från det musikaliskt rika men av krig så plågade landet Mali.
Var hos min lokala skivaffär för att införskaffa Touré Raichel Collective (se recension) nya skiva, men då den tillfälligt var slut,blev jag rekommenderad Samba Touré och hans senaste skiva Gandadiko.

Trots namnet så är han inte släkt med Ali Farka Touré eller Vieux Farka Touré. (alla verkar heta Touré i Mali. Det är väl som Svensson hos oss) Däremot ingick han som gitarrist i Ali Farka Tourés band under några år och gjorde också en hyllningsskiva till hans ära.

Det var verkligen en stor glädje att hitta ytterligare en fantastisk musiker från Mali som just nu härjas av den islamistiska milisen Abnsar-al Din som b.la förbjuder musik.
I ett land där musik är en stor del av människornas vardag är detta så klart ett hårt slag.

Sommarscen med Tamikrest 2014-07-13

Malmö gästades ikväll av långväga gäster. Det grymt svängiga bandet Tamikrest från norra Mali. Liksom deras mera kända landsmän i bandet Tinariwen är flera medlemmar tuareger. Det spelar vad som brukar betecknas som ökenblues. En mix av traditionell afrikansk musik med stark rytm och västerländsk rock.

Tamikrest betyder "korsning", "allians" eller "framtid". De bildades 2006 och har gett ut tre skivor.
Ett sjujävla sväng stod bandledaren och gitarristen Ousmane Ag Mossa och hans medmusiker för ikväll.
Bandmedlemmarna spelar elgitarr, sång, bas, trummor, djembé och andra slaginstrument. Melodiskt gitarrspel med influenser från både Mark Knopfler och David Gilmour tillsammans med tungt komp av bas och trummor och handklapp av de sjungande kvinnorna gör det svårt att stå still. Många av låtarna liknar varandra, vilket gör att det blir och upplevs som ett ända långt rytmiskt gungande.

Mot slutet av konserten är det många som inte längre kan sitta still, utan börjar dansa framför scenen.

 
Sommarscen bjöd de Malmöbor som hittat hit på ytterligare en fantastisk konsert.

Har tidigare skrivit om den rika musiktradition som finns i  Mali.