“All I can be is me- whoever that is. ” Bob Dylan

Det har nu gått mer än en vecka sedan Svenska akademiens ständige sekreterare Sara Danius stängde de tunga trädörrarna till akademiens sammanträdesrum, vände sig om och tillkännagav att årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan.  

Jag tänkte först göra som Dylan och inte kommentera det hela. :)

Men det går ju inte. Något måste sägas. Jag blev väldigt glad och tyckte det var ett roligt och vågat val. Ett val som överraskade och förvånade, men som också väckte bestörtning och ilska hos många. Det är förvisso inget unikt för årets val. Så har det varit sedan priset instiftades och det är tur det för det omvända vore ju förfärligt. Om ingen brydde sig kunde de lika väl lägga ner priset. 
För mig kom det inte som en stor överraskning. Däremot ska jag villigt erkänna att jag ändå var förvånad, men då mest över att det verkligen blev av. 

Varför blev då inte jag överraskad? Är det bara för jag tycker att han förtjänar det och därmed tycker det en självklarhet. Inte riktigt! Jag blev bara inte överraskad på samma sätt som jag inte skulle blivit om det vore en annan värdig pristagare. För så är det med nobelpriset i litteratur att det varje år skulle det kunna gå till minst 10 andra som är lika värdiga kandidater. 

Om man läser och följer med i debatten kring litteratur och nobelpriset så har Bob Dylan figurerat i diskussionerna och varit nominerad i tjugo års tid nu. 

Om man bara bemöda sig lite och tar reda på hur urvalsprocessen går till, så tror jag att några av de allra dummaste kommentarerna hade uteblivit. Varje år får Svenska Akademien in mellan 200 och 300 nomineringar från de få som har rätt att nominera. Och de är Akademier och institutioner likt Svenska Akademien, Författarförbund i olika länder, tidigare pristagare och professorer i litteratur. 
Sedan arbetar några ledamöter med denna långa lista och reducera den till en mer hanterbar som sedan ligger till grund för alla de aderton (som egentligen bara är sjutton sedan flera år) om jag nu fattat det rätt.
Viktigt är också att man måste vara nominerad samma år som man blir tilldelad priset. Så det hjälps liksom inte att ha varit en het och "självklar" kandidat om ingen har nominerat hen det året. 

Men detta vill jag bara ha sagt det att det finns och har funnits (först gången Dylan nominerades var 1996) personer från ovannämnda grupper som har sett och förstått att Dylans poesi äger sådan kvaliteter som gör att han kan komma på tal.       
  
"It's not easy to define poetry" lär Dylan ha sagt.  

Dora Bruder - Patrick Modiano

Dora Bruder.

Så var det klart att även Norstedts och Bonnier kommer att ge ut Modiano.  Bonnier ger ut debutromanen  Place de l'Étoile och Bröllopsresa.  Norstedts ger ut De yttre boulevarderna och De dunkla butikernas gata.  Med Elisabeth Grate förlags tre titlar Nätternas gräs, Lilla smycket , Dora Bruder och att förlaget tidigare lägger utgivningen av Horisonten gör att det kommer att finnas 8 titlar av honom i tryck om några veckor.

Jag har tidigare häromåret läst Nattens gräs. Jag återkommer om den längre fram.

I stället kommer här lite om Dora Bruder som jag läste för några dagar sedan.

Liksom flera andra av Modianos verk är den exemplariskt kort till omfånget. På endast 119 sidor berättar Modiano historien om hur han en dag 1988 ser en tidningsnotis från en kvällstidning från 1941 om en saknad 15-årig flicka, Dora Bruder. 

Modiano som är något av  "glömskans arkeolog" utforska här liksom i flera andra av sina romaner det förflutna och då främst tiden under den nazistiska ockupationen.

Modiano kan inte släppa tanken på den unga judiska flickans försvinnande. Under åtta år ägnar författaren,  som är identisk med Modiano själv, sin tid med att lägga ett pussel av insamlad data.

Med en kommissaries blick undersöker han flickans öde från den dagen då tidningsnotisen i France-Soir från 31 december 1941 om hennes efterlysning publicerades.

"Paris

Vi söker en ung flicka, Dora Bruder, 15 år, 1,55m, ovalt ansikte, gråbruna ögon, grå kappa, vinröd jumper, mörkblå kjol och hatt, bruna snörskor. Upplysning kan lämnas till monsieur och madame Bruder, Boulevard Ornano 41 Paris. "

Under kartläggandet av hennes liv  får veta bakgrunden till tidningsnotisen. Hon hade rymt från den internatklosterskola  där hon bodde. Hon var aldrig registrerad som judinna, då hennes far hade struntat i detta.  Sedan dyker hon upp då hon arresteras, kanske för att hon ingen judestjärna bar.

Hon förhörs och skickas till uppsamlingslägret Drancy där hon återförenas hon med sin far. Så småningom skickas hon den 18:e spetember 1942 tillsammans med sin far till Auschwitz.

Handlingen berättas långsamt, sakligt  och repeterande för att vi inte ska missa någon liten detalj i flickans öde.

Modiano studera alla tänkbara källor, tidningar, brev, myndighetsdokument och fotografier. Han söker även upp personer som känt Dora och hennes familj.

Det är en djupt skakande berättelse som handlar om att vi inte ska glömma. Utan för alltid komma ihåg , inte bara Dora Bruder utan också alla de namnlösa som drabbades av nazisternas övergrepp.   

Nobelpriset i Litteratur 2014.

                                                                GRATTIS!

Patrick Modiano 

Årets Nobelpristagare i litteratur är fransmannen Patrick Modiano. Svenska Akademiens motivering lyder: "För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld".


Det mest överraskande med dagens tillkännagivande av Nobelpriset i litteratur var nog att det var en fransman redan igen. Det var inte mer än åtta år sedan sist, då Le Clézio fick det. Och lustigt nog är det samma förlag som ger ut även årets pristagare, nämligen Elisabeth Grate Bokförlag, vilket också är värt ett grattis.

Han finns rikligt representerad på svenska. Nu är det som alltid med nobelpristagare att även om böcker finns i tryck, så är det små upplagor som fort tar slut. Tre av hans titlar fanns i tryck på ovannämnda förlag. Nu kommer de tilltryck av dessa. Sen får vi se med hans lite äldre titlar. Norstedts gav ut honom på 70 och 80-talet. Även Bonniers har gett ut honom. Sedan var det lite roligt att förlaget Daidalos precis utkommit med en bok om honom.

Om det här är nobelprisklass är inte jag rätt person att bedöma. Har bara läst Nätternas gräs och den var mer än bra. Vad jag däremot kan bedöma är att det var ett mycket bra val sett till bokhandelns perspektiv. Är övertygad om att han har potential att sälja bra.