Konsert med Pat Metheny - DR Koncerthus- 2023-07-07

Igår var det ett kärt återseende, konsert med den magiska Pat Metheny på DR koncerthus. 

Men först något om dagen i övrigt. Jag, min son och en kompis åkte över till Köpenhamn strax innan klockan två. Vi tog metron från Kastrup till Lindevangsparken där det var musik med trumpetaren Kasper Tranberg och hans mångåriga vapendragare Frands Rifbjerg på trummor och Nils Davidsen på bas. Det blev en skön stunds avkoppling i vackert väder till varma jazztoner. 

Vi åkte sedan metro till Christianshavn och vandrade bort till Café Langebro, där vi tog en öl. Sedan tog vi metron från Islands Brygge till DR Byn, då klockan snabbt närmade sig sju och jag hade lovat att visa min son och kompis stället jag upptäckte i måndags, Zoku. Där tog vi en öl i denna väldigt speciella miljö och njöt av utsikten.

Vi satte oss på våra platser på Balkong 2 i god tid. Strax innan åtta kom det ett meddelande att om tio minuter skulle konserten börjar och vi uppmanades att inte fotografera, utan låta våra mobiltelefoner vara. Det var inget uppseendeväckande i detta tycker jag, utan fullt förståeligt och något som jag respekterade. Nu har jag i alla fall några bilder, som är tagna av en väns fru. 

Tio över åtta äntrade Pat Metheny scenen och slog sig ner med sin 42 strängade Pikasso gitarr. Sedan följde två fantastiska timmar med Pat Metheny och hans två unga medmusiker Chris Fishman på keyboard, piano och Joe Dyson på trummor.

Pat Metheny var enastående denna kväll och hans gitarrspel var bländande. Ömsom lugnt och innerligt och ömsom snabbt och ekvilibristiskt.        

Det var en blandning av låtar från olika perioder från Pat Methenys långa karriär, där Pat själv stod i centrum, men där också hans unga medmusiker fick komma fram och briljera. 

En fantastisk konsert, rätt och slätt. Inte mycket övrigt att önska. 

    

         

Pat Metheny - DR konserthus 2016-07-04

Tänk så fort ett år går! Nu är det redan dags för årets upplaga av Copenhagen Jazzfestival. Åter svänger byn under tio dagar med 1300 konserter på programmet. Festivalen började i fredags, men själv var jag där först i måndags.

Jag hade sedan flera månader tillbaka planerat för och köpt biljett till den sedan länge utsålda konserten med Pat Metheny på DR konserthus. Pat Metheny som nyligen blev invald i Downbeat Hall of Fame, där han är den fjärde gitarristen (i sällskap med Django Reinhardt, Charlie Christian och Wes Montgomery) är ute på en turné under parollen "An Evning with Pat Metheny". Tillsammans med Antonio Sanchez, trummor (har spelat med Pat sedan 2000 i olika sammanhang), Linda Oh, bas och den mycket uppmärksammade pianisten Gwilym Simcock framför låtar från stora delar av Pat's karriär.

Pat Metheny ensam med gitarr. Foto Jesper Ekdahl

Pat Metheny är sedan mer än trettio år tillbaka en ständig följeslagare. Han är inte bara en av mina favoritgitarrister utan i minst lika hög grad en av mina absoluta favorit kompositörer. Han har skrivit en ansenlig mängd fantastiska låtar sedan debuten för fyrtio år sedan med Bright Size Life .

Jag måste också nämna att jag 1985 på Auditoriet, Sparta i Lund inte bara bevittnade och hörde en av de bästa konserter någonsin utan även hade äran att vara inhyrd roadie åt honom och bandet. Efteråt tackade han var och en personligen, så ni förstår kanske hur minnesvärd denna konsert var och att det är inte så konstigt att jag följt honom sedan dess.        

Pat Metheny, Linda Oh, Gwilym Simcock, Antonio Sanchez . Foto Jesper Ekdahl

Det har efter konserten 1985 blivit ytterligare någon konsert, men det var nu länge sedan jag såg honom. Mina förhoppningar och förväntningar var således ganska höga inför kvällens konsert. Den 61-årige Pat Metheny bjöd på nära två och en halv timmes förbluffande underhållning. Flera av hans mest kända låtar avlöste varandra, ofta i en något annorlunda tappning. Pat Metheny visade sitt omfångsrika och bländande gitarrspel under hela kvällen. Det var varierande och nyanserat med många gitarrbyten. Flera gånger spelade Pat solo och i bland var det bara Pat och Sanchez, då vi fick prov på Sanchez dynamiska trumspel. Pat och Linda framförde också tillsammans ett stycke där tankarna gick till det fina och underbara spelet som Pat och Charlie Haden framför på skivan Beyond the Missouri Sky. Den som fick minst utrymme denna kväll var Gwilym Simcock vilket var lite synd.
Honom vill jag höra mer av framöver.

Stående ovationer. Foto Jesper Ekdahl