Bokprovning/ Utplåning Ett sönderfall - Thomas Bernhard

Det var längesedan jag skrev något under denna rubrik som handlar om böcker som länge stått olästa i bokhyllan. Utplåning av Thomas Bernhard köptes på en rea tillsammans med flera andra av hans böcker någon gång i mitten på 90-talet. Har många gånger sedan dess haft den i min hand, bläddrat och tänkt att nu är det dags. Men som alltid är det alla de nyutkomna böckerna som kommer i vägen. Det är en av avigsidorna med bokhandlarjobbet att man alltid känner sig "tvingad att läsa de nya böckerna. Men det är ett delikat problem och visst klämmer jag en och annan klassiker och andra inköpta böcker över tiden.

Romanen som blev Thomas Bernhard sista är en svidande vidräkning med familjen och minnet av dem. Han hatar sina föräldrar, bror och systrar. Den ende som han kan förlika sig med är sin farbror George som han i mångt och mycket liknar. Han har alltid varit den som spritt glädje och upplysning i en annars förljugen och inskränkt tillvaro.

Romanen börjar med att huvudpersonen Frans-Josef Murau (Thomas Bernhards alter ego) får ett telegram om att hans föräldrar och bror har omkommit i en olycka. Hur mycket han än hatar sina föräldrar och bror så är det absolut inget han någonsin har önskat sig. Tvärtom är det bara besvärligt eftersom han nu måste återvända till det så hatade barndomshemmet Wolfsegg.

Murau som sedan länge bor i Rom (som får symbolisera allt det som Wolfsegg inte är.) fördriver sin tid med litteraturstudier och ger privatlektioner i tysk litteratur till en Italiensk ung man Gambetti.

I mötet med barndomshemmet Wolfsegg, som konkret är ett slott med stora ägor i Alperna, men som får symbolisera allt som Murau (Bernhard) avskyr. Romanen är en veritabel, skoningslös uppgörelse med Österrike, Tyska språket, traditioner, familj, katolicism och inte minst nazismen.

Genom en form av mässande med många upprepningar målar Bernhard med stor pensel (så klart överdrivet, men roligt) väldigt effektivt upp en bild av ett stelnat samhälle och kultur.

Romanen kommer liksom till under tiden vi läser och hela berättelsen är ett sätt för Murau att utplåna allt som är honom förkastligt.

Blev väldigt förtjust i denna roman och det gav mersmak, så nu går jag vidare med en annan av Bernhards romaner Skogshuggning (återkommer om denna)  

                                   

Bokprovning /Den hängde i Liége - Georges Simenon

Under denna rubrik tänkte jag presentera böcker som står olästa i bokhyllan eller ligger i travar på vinden. Böcker som jag ramlar över eller som jag länge tänkt läsa.

I det här fallet en bok som kom i mina ägor för lite över ett år sedan. Då jag räddade en mindre del av en väldigt stor boksamling (mer om det en annan gång).

Visst ligger det nya böcker och väntar, men valde ändå att inleda det nya året 2015 med en Kommissarie Maigret bok. Nämligen en av George Simenon allra första böcker om Kommissarie Maigret. Den hängde i Liége från 1931, i svensk översättning 1934 av Harald Jeurling. Här i en utgåva från 1960.

Uppgifterna variera när det gäller hur många böcker den oerhört produktive Simenon skrev. Vissa uppgifter talar om 300 hundra romaner och nästan lika många noveller. Klart är i alla fall att det blev 76 böcker om den ständigt piprökande, lugna och trygga kommissarie Maigret.

Jag har inte läst så väldigt många Maigret deckare, men några har det blivit. Ofta ganska långa perioder dem i mellan.

När jag nu åter läser och stiftar bekantskapen med Maigret så fångas åtminstone jag av hur annorlunda ifrån dagens actionspäckade historier de är. De saknar nästan helt action,rör sig väldigt långsamt, men är ändå väldigt spännande.

Sedan är de liksom det är med den senaste nobelpristagaren Modianos böcker också mycket bra guider till Paris.

 I "Den hängde i Liége" ställs Maigret inför ett fall som till en början är mer av ett mysterium än ett regelrätt brottsfall. Ett självmord ( inget det råder någon tveksamhet kring eftersom Maigret själv är vittne till det) är utgångspunkten och starten på ett fall som är väldigt okonventionellt och som inte liknar en deckarintrig i vanliga mening.