Audrey Hepburn lär ha sagt "Paris is always a good idea", och så är det! Hur många gånger man än varit där, så kan man alltid återvända en gång till. Man blir aldrig riktigt färdig med Paris.
Så är det nog för flera av oss, som åkte med på denna resa, då nästan alla har varit i Paris förut, och flera av oss var med på en liknande resa 2018 (som går att läsa här)
Torsdag
Vi är en liten grupp på femton personer som åker till Paris denna gång. Bokhandlare från olika delar av Sverige. Jag var ensam från södra Sverige och åkte någon timme tidigare från Köpenhamn än resten av gruppen som lämnade Stockholm.
Jag gick upp klockan fem, efter en dusch och en kopp kaffe tog jag tåget från Triangeln vid sex. På Kastrup var det få resenärer, så det gick fort att får boardingkort och lämna in väskan. Något längre kö till säkerhetskontrollen, men de var snabbt överstökat. 8.25 lyfte planet enligt tidtabell och jag anlände 10.20 på Charles De Gaulle. Efter jag plockat upp väskan gick jag för att köpa biljett till RER-tåget som sedan tog mig till station Luxembourg, vid Jardin du Luxembourg. Alldeles nära ligger vårt hotell, Grand Hotel des Balcons, 3 rue Casmir Delavigne. Förutom att det är ett bra och trevligt hotell, så är dess läge ett stort plus.
 |
| Grand Hotel des Balcons |
När jag kom dit runt halv tolv var det för tidigt för att checka in, så jag lämnade min väska och hade ca tre timmar på mig att göra något innan resten av gruppen skulle anlända. Så jag promenerade i väg för att upptäcka några av alla de passager som ännu finns i Paris.
Passagerna är en uppfinning från Paris som möjliggjorde promenader runt om i Paris, samt shopping oavsett väder. De flesta byggdes mellan åren 1820 till 1840 och stommen består av järn är sedan klädd i glas i taket. Det fanns långt fler än hundra sådana här passager, men redan på 1850 -talet avlöstes passagerna av nya stora varuhus och många passager revs eller tilläts förfalla.
Idag återstår ett tiotal, som på senare år har renoverats och som sjuder av liv. Först vandrade jag igenom ett av de vackrare, Galerie Vivienne som invigdes 1823. Den 176 meter långa passagen är ett exempel på nyklassicistisk pompejiansk stil.
Fortsatte sedan till Galerie Vero -Dodat som byggdes 1826.
Jag hann inte upptäcka och titta på fler passager, men det kom att bli många fler under de återstående dagarna, innan jag vandrade tillbaka till hotellet. Jag var där strax efter två och fick då mitt rum. Efter en stund skulle jag gå ut igen , men då mötte jag resten av gruppen som precis anlänt till hotellet. De hade åkt buss från Charles de Gaulle som tog dem på en kort sightseeing innan de dök upp vid halv tre. Vi kom överens om att samlas tio i tre på Place de l'Odeon.
 |
Bokhandlare på Place de l'Odeon. Foto: Jesper Ekdahl
|
Här på torget ligger Théâtre de l'Odéon, som spelade Lars Norens pjäs Kliniken. På ena sidan ligger ligger Rue Corneille där en gång på nr 5 hotel Corneille låg. Ett hotell som tyvärr är rivet, då det skadades svårt under 2.a världskriget. Men på detta hotell bodde James Joyce från hösten 1902 till april 1903. Den svenska konstnären Carl Fredrik Hill bodde här vid sitt första besök 1873. Även den svenska skalden Hjalmar Gullberg bodde här, 1923. På andra sidan ligger i hörnet av rue Regnard och rue Rotrou ligger ett hotell som fortfarande existerar. Hotel Michelet Odéon. Här bodde Hjalmar Gullberg på 1930-talet. Och som han skrev till en vän att i dessa kvarter trivdes han bäst på jorden.
Går man sedan rakt fram från torget en bit på Rue de l'Odéon, närmare bestämt till nummer 12, så låg Sylvia Beach berömda bokhandel Shakespeare and Company här.
Idag ligger Shakespeare and Company på 37 rue de la Bücherie, men den har som sagt inte alltid legat där och framför allt inte med samma ägare.
Sylvia Beach (1882-1967) startade bokhandeln 1919, då på 8 rue Dupuytren, men redan 1922 flyttade hon till 12 rue de l'Odéon. Det var här som hon den 2 februari 1922 publicerade Ulysses av James Joyce. När tyskarna intog Paris stängdes bokhandeln.
Dagens Shakespeare and Company återuppstod 1951, då med namnet Le Mistral av George Whitman (1913-2011) som kom till Paris 1946. Han köpte med ett litet arv och sin egen boksamling en liten arabisk livsmedelsbutik och förvandlade den till bokhandel. 1964 döpte han om den till Shakespeare and Company, med Sylvia Beach goda minne som då och då besökte bokhandeln och kallade den för sin andliga efterträdare.
Vi gick sedan till Le Danton, där vi skålade i Kir Royal och åt en liten bit mat. Många var hungriga. För även om vi skulle äta middag senare på kvällen, så behövdes det något lite.
Sedan promenerade vi genom en av passagerna, Cour du Commerce Saint-André, den äldsta, från 1734, på väg till Picassos studio.
På 7 rue des Grands Augustins sitter det en plakett på huset där Picasso hade sin studio, då han målade Guernica.
Vi vandrade sedan vidare längs med Boulevard Saint-Germain till de berömda litterära caféerna, Les Deux Magots, Café de Flore och Brasserie Lipp.
Les Deux Magots öppnade 1885. Stamställe för Simon de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Ernest Hemingway, Albert Camus, Pablo Picasso, James Joyce, Bertol Brecht och många fler.
Café de Flore öppnade 1887. 1917 var Guillaume Appolinaire en av de första att göra caféet till sitt stamställe. Andra var André Breton och Paul Éluard. Det kom också att vara stamställe för existentialisterna, så som Sartre, Beauvoir och Camus. Andra stammisar var Georges Bataille, Robert Desnos, Raymound Queneau.
Brasserie Lipp är äldst av de tre. Öppnade 1880. År 1935 instiftade ägaren ett litterärt pris som ännu delas ut.
På 174 Bd Saint-Germain granne med Café de Flore ligger bokhandeln, L'Ecume des Pages. En bokhandel med historia. Här handlade många av författarna som satt på Caféerna. Öppet till midnatt på vardagar.
Vi fortsatte vår promenad förbi bokhandeln La Procure, rue de Mézières.
Vidare till Église Saint-Sulpice
I ena hörnet bakom kyrkan finns numera Place August Strindberg (skrev om det och invigningen av platsen vid förra besöket)
 |
| Gruppen vid Strindberg. Foto: Jesper Ekdahl |
På väg tillbaka till hotellet tog jag och Malin en öl på Place l'Odéon, sedan en stunds vila på hotellet innan vi alla återigen sågs tio i sju. Vi gick nu för att äta middag på Bouillon Racine, 3 rue Racine, helt nära hotellet.
I en väldigt vacker miljö intog vi en middag som kanske inte uppskattades helt av någon. Det var förvisso nog mest förrätten som inte föll i smaken. Det var kall grön ärtsoppa. Huvudrätten var en god abborre och till efterrätt en chokladtårta.
Efteråt valde de flesta att gå hem, många var trötta efter första dagens strapatser. Men jag ville göra något mer, då klockan bara var lite efter nio, så jag fick med mig Malin till La Closerie des Lilas. Vi gick längs med utsidan av Le Jardin du Luxembourg
La
Closerie des Lilas, 171 Bd du Montparnasse. Pianobaren på denna berömda
restaurang och bar är ett måste för alla litteraturnördar. Här finns små
mässingsplaketter på borden som visar vem som satt var. Säg vem son inte varit
här. Det började redan på 1860-talet då många av målarna som senare kom att
kallas impressionisterna samlades här. I början av 1900-talet satt ofta Paul
Verlaine, Alfred Jarry, Guillaume Appollinaire här. Amerikanarna Ernest
Hemingway, Francis Scott Fitzgerald och Henry Miller var andra flitiga gäster.
Ännu
fler kan nämnas. Amedeo Modigliani, André Breton, Louis Aragon, Pablo Picasso,
Jean-Paul Sartre, André Gide, Paul Éluard, Oscar Wilde, Samuel Beckett, Man
Ray, Ezra Pound. Hemingway skrev en stor del av sin debutroman Och solen har
sin gång här och hans favoritbord står kvar. Även August Strindberg sökte
sig hit. Så här skrev Strindberg: “Absinten klockan sex på terrassen till
Brasserie de Lilas bakom Marskalk Ney har blivit min enda last, min sista
glädje. Då när dagens arbeten äro avslutade, kropp och själ uttröttade,
återhämtar jag mig vid den gröna drycken, en cigarett samt Le Temps och Les
Débats. Vad livet ändå är ljuvligt, när ett lindrigt rus drar sin töckenslöja
över tillvarons elände.”
 |
| Sartres bord |
 |
| Glad skånepåg i trivsam miljö |
I denna trivsamma, historiska miljö, tog vi ett glas vin. Sedan blev det hemfärd i rimlig tid, då vi alla ska upp ganska tidigt för utfärd till Grez.
Fredag
Vaknade vid sju och efter frukost gick jag en promenad i Jardin du Luxembourg.
I denna vackra park söker jag mig en liten stund varje dag, både denna gång och vid mitt förra Parisbesök. Här ligger franska Senaten i Palais du Luxembourg. Palatset uppfördes ursprungligen åt drottningen Maria av Medici (1575-1642) av arkitekten Salomon de Brosse mellan åren 1615 och 1631. Sedan 1804 är det säte för senaten. Under andra världskriget 1940-1944 var det högkvarter för luftwaffe.
 |
| Senaten |
Väl tillbaka samlades vi utanför hotellet klockan nio för avfärd mot Grez-sur-Loigne med hyrd buss. På vägen stannade vi i Fontainbleau där vi såg oss omkring både på slottet i staden. Nästan alla valde också att fika, fast jag och Cecilia gick till marknaden som är något av ett fredagsnöje.
 |
| Framför slottet. |
Vid mitt förra besök här 2018 poserade jag också framför slottet, så jag var tvungen att be Malin, som även den gången tog fotot, göra om det. Fontainbleau är en kommun med ca 15000 invånare och förutom slottet, så är det känt för sin stora natursköna skog som är ett populärt utflyktsmål för Parisborna.
Slottet är ett av de största kungliga slotten i Frankrike. Det uppfördes av kung Frans I (1494-1547)
Strax efter elva var det dags att bryta upp, för vidare färd. Vi styrde nu kosan mot Nemours, där vi strax utanför stannade vid ett gigantiskt matvaruhus. På vägen delades vi in i grupper som skulle sköta om inköpen av diverse livsmedel. Vin, vatten och öl-gruppen sedan var det ost-gruppen, chark-gruppen, frukt och grönt-gruppen etc.
Sedan åkte vi tillbaka en bit för att ta av mot Grez-sur-Loigne. Det var så roligt att återse denna vackra plats, som jag tänkt mycket på sedan jag var här för fyra år sedan.
Vi körde över den medeltida bron och vidare på rue Carl Larsson och parkerade bussen. Vi lastade av alla matvaror och knackade på Hotel Chevillon. Det infann sig en viss nervositet och panik när ingen öppnade. Vi hade fått en kod, men den fungerade inte. Men det löste sig, för efter en stunds knackande öppnade en av de boende stipendiaterna.
Här är det på sin plats att berätta lite utförligare om Grez och Hotel Chevillon.
Grez kom att bli en plats för konstnärer i andra halvan av 1800-talet. Det kom konstnärer från USA, England, Skottland, Irland och till och med en koloni konstnärer från Japan. Men framför allt är det känt för alla de nordiska konstnärer som kom att vistas här. En av de första som kom att stanna en längre tid här var Karl Nordström på 1880-talet.
Carl Larsson som vid denna tid befann sig i Paris, sjuk, fattig och deprimerad blev lockad av Karl Nordström att komma till Grez. Detta kom att bli en vändpunkt för Carl Larsson på många sätt. Här började han måla akvareller som kom att slå igen stort på Parissalongen.
Den svenska konstnären Karin Bergöö var en annan som befann sig i Grez och ljuv musik uppstod mellan Karin och Carl som friade till henne på bron.
Andra svenska konstnärer som kom hit var Ander Zorn, Ernst Lundström, Georg Pauli, Julia Beck, Oscar Björk, men också flera av Skagenmålarna så som P.S Krøyer, men också författare kom att söka sig hit. August Strindberg var här för att besöka sin vän Carl Larsson. Här gjorde Strindberg anteckningar som senare ledde till boken Bland franska bönder.
 |
| Medeltida bron |
 |
| Huset där Carl och Karin Larsson bodde |
 |
| Rue Carl Larsson |
 |
| Hotel Chevillon |
 |
| Lunchförberedelser |
I byn fanns vid den här tiden två pensionat som konstnärerna bodde på. Pension Laurent och Hotel Chevillon båda med namn efter ägarna.
Pension Laurent blev så småningom bostad och Hotel Chevillon kom länge att användas som magasin.
Idag är det en svensk stiftelse som äger och driver Hotel Chevillon. Man kan inte som privatperson bo här utan det är bara kulturstipendiater som kan vistas här.
När vi var klara med alla bestyr i köket och maten var upplagd på fat och vinet uppkorkat, så dök resten av de boende stipendiaterna upp. Vi hade förvarnat om vår ankomst och de var så klart inbjudna till lunchen, vilket även vår chaufför var.
 |
| Stipendiaterna som vistades på Hotel Chevillon |
Vi tillbringade sedan knappt tre timmar i ett underbart väder med god mat och trevligt umgänge. Stipendiaterna presenterade kort sig och vi gjorde det samma. På bilden ovan syns från höger till vänster. Stående: Moa Bladini-Författare, Sofie Proos-Konstnär, Atis P-Zarins-Skulptör, Mia Frankedal-Konstnär.Sittande: Pia Mauno-Konstnär, Alexandra Zetterberg-Ehn-Skådespelare.
 |
| Alla. Bokhandlare och boende stipendiater. |
Vi var tyvärr tvungna att bryta upp tillslut då chauffören blev otålig, annars hade nog alla velat vara kvar.
Efter en kort promenad över bron, satte vi oss i bussen och åkte mot Paris.
(Här är en länk, som jag skrev i samband med en utställning på Waldermasudde om konstnärerna i Grez )
De flesta somnade i bussen, nöjda och belåtna, något påverkade av sol och vin.
Vi var tillbaka på Hotellet strax innan sex. Vi var några som lite senare sågs i frukostmatsalen för lite samkväm och vin.
Malin och jag hade dock bestämt att se Le Train Bleu. Så efter en halvtimme tog vi metron till Gare de Lyon, där denna enorma restaurang ligger. Restaurangen skapades till världsutställningen 1900.
41 av den tidens mest populära konstnärer fick i uppdrag att måla väggar och tak.
Vi hade åkt dit på vinst och förlust utan att boka bord och det krävdes lite övertalning innan vi fick ett bord. Hade heller inte tittat på menyn och ännu mindre priserna, så en mindre chock blev det när jag slog upp det vackert klädda menysedeln och såg priserna. Jag valde en lammgryta med mycket rotfrukter för 39€ och en öl därtill, vilket gjorde att det gick på 50€. Det var ju ganska saftigt, men att få sitta i denna La Belle Epoque miljö gjorde att det var värt det.
Vi vandrade sedan över Pont Charles de Gaulle och vandrade längs med Seine på vänstra stranden. Överallt var det festande ungdomar i hundratals längs med vattnet. Vi var på hotellet vid halv tolv.
Lördag.
Tidigt upp och var som vanligt först vid frukosten. Efter det gick jag min morgonpromenad i Jardin de Luxembourg.
Vi träffades utanför hotellet klockan tio och gick sedan till metron Odéon där vi tog gul linje till Sèvres-Babylone där vi bytte till grön linje och fortsatte till Abbesses. Där tittade vi först på Le Mur des Je t'aime och fortsatte sedan uppför den jobbiga Rue ravignan till Bateau Lavoir på torget Place Émile-Goudeau. Här bodde Picasso från 1904 till 1909.
 |
| Vår reseledare Annika Hellman. |
Vi fortsatte att gå uppför och vid hörnet av Rue Ravignan och Rue Gabrielle låg Picassos allra första studio när han anlände 1900, som tjugoåring till Paris. Men här kom han inte att bo så länge.
Vi lämnade Picasso och fortsatte till 12 rue Lepic där Nils och Tora Dardel hade ateljé.
Vi fortsatte sedan bort till vingården på Rue des Saules.
 |
| Lennart "Vängåvan" Bergström |
Sedan vidare bort till Sacré-Coeur där vi skildes åt för fria aktiviteter.
 |
| Sacré-Coeur |
Jag, Cecilia och Malin bildade ett sällskap som kom att tillbringa många timmar till fots denna dag. Vi vandrade nerför Montmartre-kullen i riktning mot Picassomuseet.
Vi passerade en barnbokhandel på Rue Turgot, och tänkte då vi skulle berätta och skicka bild till Eija i gruppen, som har barnbokhandel i Uppsala. Nu blev det aldrig så, men hon hade själv hittat hit.
 |
| Barnbokhandel på 2 rue Turgot |
Vi fortsatte vår promenad i lugn takt och njöt av det vackra vädret och den intressanta omgivningen. Passerade den här historiska chokladbutiken.
 |
| Chokladbutik |
Mitt projekt med att upptäcka passagerna, som inleddes i torsdags, fick sin fortsättning då vi kom till Passage - Verdeau. Gick igenom från Rue de Faubourg- Montmartre till Rue de la Grange-Bateliére
Sedan tog direkt nästa passage vid, Passage Jouffroy från 1845.
Och som om inte det vore nog, kom vi direkt till ytterligare en. Passage des Panoramas som är den äldsta av de täckta passagerna från år 1800.
Nu var det dags för lunch vilket vi intog på La Java, Rue Montmartre. Här åt jag en god sallad.
Efteråt fortsatte vi promenaden till Picassomuseet, och gick då runt i kvarteren som heter Marais.
Le Marais är Paris äldsta kvarter och här vimlar det av restauranger och klubbar.
För var detta de judiska kvarteret, idag är det fashionabelt, med hippa butiker, gallerier, mysiga caféer och populära restauranger (flera som hade lång kö redan till Lunch)
Det fortsatte vara väldigt vackert väder under vår promenad, och snart nådde vi vår destination.
Musée National Picasso, 5 rue de Thorigny, är inhyst i Salé-Palatset. På detta fina museum kom vi att tillbringa någon timme innan vi gick vidare.
Tror vi alla var nöjda när vi sedan lämnade museet för att promenera hem i ett fortsatt varmt och soligt Paris.
Vi gick längs Rue de Rivoli bort till Louvren där vi tittade oss omkring.
Sedan vidare över Pont Neuf till hotellet. Klockan var nu nästan sex och vi hade varit iväg i åtta timmar, varav de flesta till fots, var vi nu lite trötta. Nu blev det en kort vila innan alla skulle träffas tio i sju för en kort promenad till kvällens restaurang.
Restaurangen Le Procope på 13 rue de l'ancienne-comedie är från 1686. Här fick vi ett eget chambre séparée på översta våningen. Det var jättetrevligt att få sitta i denna historiska miljö och maten var mycket god.
När vi kände oss klara här efter någon timme, föreslog jag att vi skulle gå på en jazzklubb som låg en liten bit bort. Eija, Gunnar, Malin och jag gick dit, men väl där så fann vi att det inte var någon levande musik och ingen inbjudande stämning, så istället gick vi till Les Deux Magots.
Vi fick ett bord utomhus mot Bd Saint-Germain och beställde aperol spritz och tittade på folkvimlet.
Kvällen gick nu mot sitt slut och sängen lockade.
Söndag
Jag fick en väldigt god nattsömn och vaknade utsövd lite efter sju. Efter frukost gick jag för att utforska ett kvarter där Hemingway höll till.
Vandrade Rue des Écoles förbi Sorbonne och en staty av Michel de Montaigne.
Gick Rue Descartes vidare Rue Mouffetard till Place de la Contrescarpe.
Till de här torget och kvarteret anlände Ernest Hemingway, nygift med Hadley Richardson i januari 1921. Under sina många år i Paris bodde han här runt omkring på flera olika adresser. Den mest kända är runt hörnet på Rue Cardinal Lemoine.
Jag begav mig tillbaka mot hotellet, gick förbi Panthéon, där en grupp dansade salsa mitt på torget. Här ligger också hotellet där André Breton (1896-1966) och Philippe Soupault (1897-1990) skrev Les Champs magnétiques, 1919, som blev starten på surrealismen.
Fortsatte Rue Soufflot och vek av mot Place de la Sourbonne.
Nu var det dags att börja ta mig till hotellet, då vi strax ska träffas alla. Men först gick jag en liten omväg via Boulevard Saint-Michel för att än en gång gå i passagen Cour du Commerce Saint André.
Sedan till hotellet, där jag träffade alla. Nu var det dags för promenad i Montparnasse. Vi gick igenom Jardin du Luxembourg bort till Rue de Fleurus.
På 27 rue de Fleurus ligger huset där Gertrude Stein och Alice B Toklas bodde och höll salong från 1903 till 1938.
Sedan gick vi till 62 rue d'Assas, där en gång pensionat Orfila låg. Idag är det privatbostad men en skylt vittnar om att August Strindberg bodde här.
Sedan gick vi bort till Rue Notre Dame des Champs där Ernest Hemingway hade en av sina många bostäder. Här bodde han ovanför ett sågverk.
Det var en härlig kväll och jag hade arbetat hårt hela dagen och lämnade vår lägenhet ovanför sågverket på Rue Notre-Dame-des-Champs, gick ut via gården förbi travarna med virke, stängde porten, gick tvärs över gatan och in genom bakdörren till bageriet som vette mot Boulevard Montparnasse, in i den goda bröddoften från ugnarna, genom butiken och ut på andra sidan. (En fest för livet)
Sedan satte vi oss på La Closerie des Lilas för en kort vila och en öl eller kaffe. Här i pianobaren på denna legendariska restaurang finns det små mässingsskyltar på borden som visar vem som satt var.
Så här skrev Strindberg: Absinten klockan sex på terrassen till Brasserie de Lilas bakom Marskalk Ney har blivit min enda last, min sista glädje. Då när dagens arbeten äro avslutade, kropp och själ uttröttade, återhämtar jag mig vid den gröna drycken, en cigarett samt Le Temps och Les Débats. Vad livet ändå är ljuvligt, när ett lindrigt rus drar sin töckenslöja över tillvarons elände.
Vi bröt upp och gick till 12 rue de la Grande Chaumiére där Strinberg bodde från januari 1895 till februari 1896.
Sedan vidare bort mot de berömda restaurangerna i hörnet av Bd du Montparnasse och Bd Raspail.
Här ligger La Rotonde, Le Select, Le Dôme och La Coupole.
 |
| La Rotonde |
La Rotonde öpnnade 1911. Samlingsplats för konstnärer och författare i mellankrigsperioden. Pablo Picasso var ofta här, då hans ateljé låg i närheten.
 |
| Le Select |
Le Select öppnade 1925 och var den första baren i kvarteret som hade öppet hela natten. Det var också det billigaste av de fyra. Många konstnärer sökte sig hit. Ernest Hemingway likaså och långt senare Slas och Pär Rådström.
 |
| Le Dôme |
 |
| La Coupole |
En stor restaurang som öppnade 1927. Tjugo av kvarterets konstnärer fick i uppdrag att måla de tjugofyra pelarna i restaurangen. Isaac Grünewald var en av dem, han fick dessutom måla två. En annan var Otto G . Carlsund. Vi fick nu lite bråttom då vi hade avtala tid på Danton för lunch. Så längs med Jardin du Luxembourg kom vi på avtalad tid och fick bord för tretton personer. Nu satt det gott med mat.
Efter maten var det en timme att fördriva tills den buss som skulle avgå 16.00 och ta alla utom mig till Père Lachaise kyrkogården.
Så jag, Annika, Cecilia, Dag, Madeleine, Lennart och Ewa gick en promenad bort till Shakespeare and Company.
Det vackra vädret höll i sig och mycket folk var ute och rörde sig och på Shakespeare and Company var det jättelång kö. Så att komma in var inte att tänka på. Mig gjorde det inget eftersom jag varit där många gånger förut.
Vandrade tillbaka mot hotellet läng med Seine och tittade på bokstånden.
Jag valde att att säga adjö till mina medresenärer för det var dags för dem att gå till hotellet och ta en buss. Jag strosade runt ytterligare knappt en timme och gick sedan till hotellet och hämtade min väska och vidare till Station Luxembourg där jag tog RER till Charles de Gaulle flygplatsen.
På väg till stationen gick jag förbi huset på Rue de Vaugiard där Knut Hamsun hade bott.
Au Revoir Paris för denna gång.
