Bombino - Moriskan - 2026-06-12

Igår gästade Omara Moctar, mera känd som Bombino, Moriskan i Malmö. Jag har två gånger tidigare sett honom, på Babel 2013 och på Plan B 2022. 

Bombino som tillhör nomadfolket tuareger är född i Niger 1980. Han har varit professionell musiker sedan slutet av 1990-talet. Han turnera flitigt och har en hängiven publik runt om i världen, även om han nog för den breda massan är tämligen okänd. 

Med tanke på det grymma sväng som han väver med sitt hypnotiska gitarrspel borde det varit utsålt igår, men jag tror inte lokalen var lite mer än halvfull. 

Vi som var där fick i alla fall ta del av ett makalöst sväng med mannen som fått epitetet "the Sultan of Shred". Gårdagens konsert var med en mindre sättning än vanligt. Ingen rytmgitarrist, som han vanligtvis har med utan de körde på trio. Gitarr, bas och trummor. 

Bombino inledde strax efter åtta med tre nummer på akustisk gitarr innan han hängde på sig den elektriska gitarren. Sedan var det oavbrutet sväng en timme till där Bombino med sin gitarr skapar slingor som svävar över alltihopa och hans två tajta medmusiker bara öser på. Många hade nog velat att det skulle fortsätta i evighet, men strax efter halv tio och ett extranummer, så var konserten slut.              

             

Tinariwen - DR Koncerthus - 2026 - 05 - 27

Igår var det återigen dags för ökenblusens mästare, Tinariwen. En konsert där biljetterna tog slut fort och jag därför länge inte hade planer på att gå. Jag satte upp mig på väntelista, och  döm om min förvåning när jag några dagar innan fick en möjlighet att gå i alla fall. Verkligt roligt! 

Jag har en gång tidigare sett dem (länk här) så här finns mycket av bandets historia redan skrivet. 

Denna kväll på koncerthuset inleddes med förbandet LEAO, som spelade en märklig blandning av kulturell inhemsk musik från Samoa blandat med samtida rock. 

Sedan var det då dags för kvällens höjdpunkt. Jag hade hyfsat bra plats på läktare framför scen. Det började ganska lugnt, och det dröjde ett tag innan tempot höjdes. Det märktes i publikhavet också, ju längre konserten fortlöpte, så rester sig allt fler för att dansa. 

De är åtta musiker, där nästan alla är klädda i traditionella tuareg kläder, så kallade Tagelmust. Vi är många som älskar deras råa, gitarriffbaserade musik, med handklapp och fantastisk körsång. Förutom basisten, slagverkarna och rytmgitarristen, så turas de andra medlemmarna om på gitarr och leadsång, dock aldrig fem gitarrer utan som mest tre samtidigt. 

Jag tog aldrig några bilder, utan bara film. Så bilden här är från DR Koncerthus hemsida. 

Vandrade mot metron med ett leende och en härlig gungande gång. Ett sant nöje att ännu en gång få se och höra dem.... 

           

   

Konsert med Etran de L'Air på Inkonst -2024-05-20

Efter en flera veckor lång sjukdomsperiod, var det dags för, då jag är lång mycket bättre, en konsert. Som alla vet som följer min blogg är jag sedan mer än två decennier väldigt förtjust i det som brukar kallas "ökenblues", med favoriter som Tinariwen, Terakaft, Tamikrest, Bombino och Mdou Moctar (som kommer från samma stad Agadez, som kvällens band)  

Kvällens band  Etran de L'Air hade jag konstigt nog inte hört om innan. Jag läser att de bildades 1995 och kommer från Niger. Liksom flera av de ovan nämnda banden så tillhör de ökenfolket Tuareger. Bandet är oerhört populära i hemstaden Agadez i norra Niger där de ofta uppträder på bröllop. Läser också någonstans att de är ett familjekollektiv.    

Publiken i kväll kunde varit vältaligare. Det var en liten skara bestående av huvudsakligen  ungdomar. Kunde dock urskilja två andra gamla gubbar förutom mig själv, denna varma, vackra försommardag. 

Bandet har bara släppt två skivor. Den första No.1 kom 2018 och 2022 kom uppföljaren Agadez.  

Bandet drog igång halv åtta och körde sedan konstant en timme sin svängiga gitarrbaserade ökenblues/rock som fick publiken att dansa loss. 

  

 

Trummor och bas pumpar på och de båda gitarristerna får stort utrymme, där de alternera mellan rytm och solo och väver sina transcendentala gitarrslingor.  

Då jag fortfarande var lite hängig efter min långa konvalescens gick jag när de hade gått av scenen. Men jag är övertygad om att då återvände till scenen, då publiken ihärdigt klappade och skanderade efter mer. 

Det är en härlig glad musik. Det är det närmste man kommer ett bröllop i staden Agadez.    

        

Liten guide över musiker från Mali.

Här följer en kortfattad guide över musiker från Mali.

Abou Diarra född 1975, sångare och Kamale Ngoni spelare.

Diskografi
2010 - An Ka Belebele
2013 - Sabou
2015 - Live at New Morning
2016 - Koya

Rokia Traore, född 1974, sångerska och låtskrivare.

Diskografi
1998 - Mouneïssa
2000 - Wanita
2003 - Bowmboï
2008 - Tchamantché
2013 - Beautiful Africa
2016 - Né so

Ali Farka Touré född 1939 i Kanau, död 2006 i Bamako. Var en sångare och högt rankad gitarrist och förmodlingen Västafrikas mest internationellt kända musiker. Tillsammans med Ry Cooder gjorde han 1994 den mycket fina plattan Talking Timbuktu.

Diskografi i urval:
1988 - Ali Farka Touré
1990 - The River
1990 - African Blues
1991 - The Source
1994 - Talking Timbuktu (med Ry Cooder)
1996 - Radio Mali
1999 - Niafunké
2005 - Red & Green
2005 - In the Heart of the Moon (med Toumani Diabaté)
2006 - Savane

Toumani Diabaté född 1965, koraspelare som anses vara en av de allra främsta utövarna av sitt instrument.

Diskografi i urval:
1987 - Kaira
1995 - Djelika
1999 - New Anicent Strings (med Ballaké Sissoko)
2005 - In the Heart of the Moon (med Ali Farka Touré)
2006 - Boulevard de I'Indépendence (med Symmetric Orchestra)
2008 - Mandé Variations
2010 - Afrocubism
2014 - Toumani & Sidiki
2017 - Lamomali

Oumou Sangaré född 1968 i Bamako. Brukar kallas "sångfågeln från Wasulu". Hon är en stark samhällskritisk röst och en förespråkare för kvinnors rättigheter.

Diskografi:
1990 - Moussolou
1993 - Ko Sira
1996 - Worotan
2003 - Oumou
2009 - Seya
2012 - Kounadia

  
Bassekou Kouyate född 1966 är kanske världens bästa Ngoni-spelare.

Diskografi:
2007 - Segu Blue
2009 - I Speak Fula
2013 Jama Ko
2015 Ba Power

  
Vieux Farka Touré född 1981, sångare och gitarrist som är son till Ali Farka Touré. En fantastisk musiker som är en stor favorit.

Diskografi i urval:
2007 - Vieux Farka Touré
2009 - Fondo
2011 - The Secret
2013 - Mon Pays
2015 - Samba

Tillsammans med Touré - Raichel Collective
2012 - The Tel Aviv Session
2014 - The Paris Session

Boubacar Traoré född 1942, sångare, låtskrivare och gitarrist.

Diskografi i urval:
1990 - Mariama
1992 - Kar Kar
1996 -  Sa Golo
2000 - Maciré
2005 - Kongo Magni
2011 - Mali Denhou
2014 - Mbalimaou

Fatoumata Diawara född 1982. Sångerska, låtskrivare, gitarrist och skådespelare. Medverkar i filmen Timbuktu.

Diskografi:
2011 - Fatou

Ballaké Sissoko född 1968 är en prominent och välkänd koraspelare.

Diskografi i urval:
2000 - Déli
2003 - Diario Mali
2005 - Tomora
2013 - At Peace

Kassé Mady Diabaté född 1949 är en alldeles enastående sångare.

Diskografi i urval:
1989 - Fode
2002 - Kassi Kasse
2008 - Manden Djeli Kan
2014 - Kiriké

Samba Touré född 1968, sångare och gitarrist. Han spelade under lång tid med Ali Farka Touré (är inte släkt) som blev hans mentor.

Diskografi:
2003 - Fondo
2007 - Aito
2009 - Songhai Blues - Homage to Ali Farka Touré
2011 - Yermakoye
2011 - Crocodile Blues
2013 - Albala
2015 - Gandadiko

Tamikrest bildades 2006 av Tuareger från norra Mali. Ett av de populäraste ökenbluesbanden på senare år.

Diskografi:
2010 - Adagh
2011 - Toumastin
2013 - Chatma
2015 - Taksera
2017 - Kidahl

Terakaft bildades 2001 av två tidigare medlemmar från Tinariwen.

Diskografi:
2007 - Bismilla
2008 - Akh Issudar
2010 - Aratan N Azawad
2012 - Kel Tamasheq
2015 - Alone 

Tinariwen bildades 1982 av Tuareger från norra Mali. "Kungarna"
av ökenblues eller Saharas Rolling Stones.

Diskografi:
2001 - The Radio Tisdas Sessions
2004 - Amassakoul
2007 - Aman Iman
2009 - Imidiwan
2011 - Tassili
2013 - Emmaar

Songhoy Blues bildades 2012.

Diskografi:

2015 - Music in Exile

Salif Keita född 1949 är kanske den mest internationellt kända musikern från Mali. Han har gjort en stor mängd skivor.

Diskografi i urval:
1987 - Soro
1989 - Ko-Yan
1991 - Amen
1995 - Folon
1999 - Papa
2002 - Moffou
2005 - M'Bemba
2012 - Talé

Awa Poulo, sångare och låtskrivare från sydvästra Mali.

2017- Poulo Warali

Habib Koité, född 1958.

Diskografi:
1995 - Muso Ko
1998 - Ma Ya
2001 - Baro
2007 - Afriki
2014 - Soo

Kandia Kouyaté, född 1959 är en kvinnlig griot och koraspelare. Hon är otroligt stor i Mali, men nästan helt okänd här.

Diskografi:
1998 - Woulalé
1999 - Kita Kan
2002 - Biriko
2009 - Ngara
2015 - Renascence

Sidi Touré, född 1959.

Diskografi:
1996 - Hoga
2011 - Sahel Folk
2012 - Koima
2013 - Alafia

Lobi Traoré föddes 1961 och dog alltför tidigt 2010. Han var en skicklig gitarrist med en psykedelisk stil.

Diskografi:
1994 - Bamako
1996 - Ségou
1999 - Duga
2004 - Mali Blue
2005 - The Lobi Traoré Group
2005 - Barra Coura
2010 - Bwati Kono
2010 - Rainy Season Blues

Ben Zabo, född 1979. Afrobeat-sångare och gitarrist.

Diskografi:

2012 - Ben Zabo

Abdoulaye Diabaté, född 1956, sångare och gitarrist.

Diskografi:
1998 - Bende
2002 - Samory

Idrissa Soumaoro, född 1949, sångare, låtskrivare och gitarrist. En relativt okänd musiker.

Diskografi:
1978 - Idrissa Soumaoro
2003 - Köte
2010 - Dijitoumou

Konsert med Samba Touré på Victoriateatern 2017-05-06

Jag hade knappt smält torsdagens konsert med öknens Rolling Stones, Tinariwen, innan det var dags för mer musik från Mali. Igår tog jag mig direkt efter jobbet till Victoriateatern för konsert med Samba Touré.

Samba Touré. Foto Jesper Ekdahl

Samba Touré och hans medmusiker Ibrahim Sere, kalebass, Djimé Sissoko, Ngoni, tamani, och Mamadou Sidibé, bas spelar en skönt hypnotisk gungande blues.  

Mamadou Sidibé. Foto Jesper Ekdahl

Djimé Sissoko, Samba Touré. Foto Jesper Ekdahl

Samba Touré och Mamadou Sidibé dansar. Foto Jesper Ekdahl 

Det blev en trevlig kväll på ett fullsatt Victoria där vi fick ta del av uppsluppen repetitiv   ökenblues. Samba Touré är sedan länge en av Malis största stjärnor. Han är väl förankrad i den västafrikanska bluestradition som hans mentor, Malis store bluesstjärna Ali Farka Touré var en mästare på.        

TINARIWEN på Stora VEGA 2017-05-04

I går var det konsert på stora Vega med Tinariwen. Men innan jag redogör för hur det var, tänkte jag först berätta om den nyöppnade matmarknaden WestMarket. 

Vi som är ofta i Köpenhamn vet vilken spännande matstad det är och många av oss har redan tidigare upptäckt matmarknaderna Street Food på Papirön och Torvehallarne vid Nörreport. Sedan januari finns det också en matmarknad på Vestebro då WestMarket öppnade. Bara 15 minuters promenad från Hovedbanegården finns nu 62 olika bodar med restauranger, caféer, specialbutiker, barer och annat både inne och ute. 

Efter en inledande öl på Mikkeller bar på Viktoriagade begav sig jag, min musik och öl älskande vän och hans son till gamle Toves Galleri på vestebrogade 97, som har genomgått en totalrenovering. 

Här var det inte helt lätt att välja var vi skulle äta, men vi lyckades bestämma oss för ett annorlunda hamburgare koncept. 

Först försäkrade vi oss om ett bord för att sedan köpa öl i Arnes Bottleshop & Bar och därefter beställde vi sjukt goda hamburgare. Konceptet var tre små olika hamburgare. En med pulled pork, en med hackebiff och en med kyckling och till det serverades underbara pomes.  
             

Vi konstaterade att hit var det självklart att söka sig fler gånger. Nu närmade sig klockan åtta och det var dags att bege sig till Vega som bara ligger ett stenkast därifrån. 

                                              Konserten.

Det var en härlig stämning på Vega och knökfullt i lokalen som tar ca 2000.
Jag kom att tänka på att senast jag var på Vega var det också musik från Mali, då med Songhoy Blues.

Tinariwen. Foto Jesper Ekdahl 

Kvart i nio står fem av bandets medlemmar på scenen. Det är en häftig visuell upplevelse att se bandet stå där i traditionella tuareg klädedräkter med sina långa sjalar som de har lindat om huvudet. 

Tinariwen är ett kollektiv av musiker där alla medlemmar sällan med på samma turné samtidigt. Under en konsert turas flera av medlemmarna om att spela gitarr, men aldrig alla samtliga samtidigt. Oftast är det en rytmgitarr och en av medlemmarna på sologitarr där det växlas mellan akustisk och elgitarr. Med på spelningen igår var Abdallah Ag Alhousseyni på sång och akustisk gitarr, Alhassane Ag Touhami på sång, men även gitarr under någon låt, Eyadou Ag Leche på bas och gitarr på en låt, Said Ag Ayad djembe och kalebass, Elaga Ag hamid på rytmgitarr och Ibrahim Ag Alhabib på sång och elgitarr. 

Grundaren Ibrahim Ag Alhabib (Han är den enda som inte har sjal runt huvudet) medverkar bara sporadiskt under kvällen då han under en längre tid plågats av en allvarlig sjukdom vilket förklarar hans enstaka framträdanden.

Ibrahim Ag Alhabib Foto: Christian Larsen 

Abdallah Ag Alhousseyni & Alhassane Ag Touhamu Foto: Christian Larsen

Jag saknade kamera denna kväll, så det blev inga bilder, men jag delar fotografen Christian Larsens fina bilder som det finns fler av på Vegas hemsida
Det blev en härlig kväll med gungande ökenblues rytmer som bjöd upp till dans. Det var många glada och lyckliga ansikten bland publiken denna kväll och de flesta hade nog gärna sett att det aldrig tog slut. 

   

Imharam - Malmö Live Kanalscenen 2016-09-17

Imarhan från Algeriet gästade i går Malmö. På utsatt tid klev de upp på den lilla kanalscenen på Malmö Live. Vi var knappt ett hundratal som sökt oss hit denna kväll. Sedan gruppens självbetitlade debutalbum kom i maj har gruppen varit på turné runt om i Europa. Imarhan är del i en ny våg av ökenbluesband som startades av Tinariwen. Dessa unga Tuareger har ett något annorlunda sound än sina mera namnkunniga kollegor. Det är en blandning av traditionell tuaregmusik med element av jazz, funk, rock och algerisk raï.

IMARHAN. Foto Jesper Ekdahl

   

Gruppen gjorde nog så gott de kunde denna kväll. Om det var för att publiken satt ner framför scenen eller för att de var trötta efter allt turnerande kan jag inte säga, men det blev inte riktigt det sväng och dansfest som man kanske hade kunnat förväntat sig. Visst var det bitvis svängigt med funky groove och skrikande eldiga gitarriff men jag hade nog hoppats på lite till. Det blev något enahanda och bandet kändes något oinspirerat denna kväll.

Har inte kunnat verifiera, men tror att bandet bestod av Sadam Abderhame, sologitarr och sång, Haiballah Akhamouk, kalabass, djembe och sång, Hicham Bouhasse, djembe, kalabass, gitarr och sång, Kadah Ourzig, rytmgitarr och Tahar Khaldi, bas och sång.      

Terakaft - Alone

Köpte Terakaft senaste skiva häromdagen. Den släpptes redan förra året, men har inte riktigt haft tid att upptäcka den förrän nu. Alone är bandets femte skiva och kanske deras rockigaste. Skivan är producerad av den brittiske gitarristen och musikern Justin Adams, som tidigare också har producerat två skivor med Tinariwen.

Terakaft bildades 2001 av Diara som tidigare spelade i just Tinariwen. Gruppen kärna och frontfigurer är Diara och hans brorson Sanou  

Härlig skiva med ett tungt och elektrifierat gung. Börjar ganska snart dansa runt i lägenheten. Härliga bluesiga låtar med lätt tillbakalutande oavbrutet driv avlöser varandra. Det är en kanonskiva, vars ända brist är att den är för kort. Men sätt den på repeat och njut.   
    

Samba Touré - Gandadiko

Ständigt upptäcker jag nya artister från det musikaliskt rika men av krig så plågade landet Mali.
Var hos min lokala skivaffär för att införskaffa Touré Raichel Collective (se recension) nya skiva, men då den tillfälligt var slut,blev jag rekommenderad Samba Touré och hans senaste skiva Gandadiko.

Trots namnet så är han inte släkt med Ali Farka Touré eller Vieux Farka Touré. (alla verkar heta Touré i Mali. Det är väl som Svensson hos oss) Däremot ingick han som gitarrist i Ali Farka Tourés band under några år och gjorde också en hyllningsskiva till hans ära.

Det var verkligen en stor glädje att hitta ytterligare en fantastisk musiker från Mali som just nu härjas av den islamistiska milisen Abnsar-al Din som b.la förbjuder musik.
I ett land där musik är en stor del av människornas vardag är detta så klart ett hårt slag.

Sommarscen med Tamikrest 2014-07-13

Malmö gästades ikväll av långväga gäster. Det grymt svängiga bandet Tamikrest från norra Mali. Liksom deras mera kända landsmän i bandet Tinariwen är flera medlemmar tuareger. Det spelar vad som brukar betecknas som ökenblues. En mix av traditionell afrikansk musik med stark rytm och västerländsk rock.

Tamikrest betyder "korsning", "allians" eller "framtid". De bildades 2006 och har gett ut tre skivor.
Ett sjujävla sväng stod bandledaren och gitarristen Ousmane Ag Mossa och hans medmusiker för ikväll.
Bandmedlemmarna spelar elgitarr, sång, bas, trummor, djembé och andra slaginstrument. Melodiskt gitarrspel med influenser från både Mark Knopfler och David Gilmour tillsammans med tungt komp av bas och trummor och handklapp av de sjungande kvinnorna gör det svårt att stå still. Många av låtarna liknar varandra, vilket gör att det blir och upplevs som ett ända långt rytmiskt gungande.

Mot slutet av konserten är det många som inte längre kan sitta still, utan börjar dansa framför scenen.

 
Sommarscen bjöd de Malmöbor som hittat hit på ytterligare en fantastisk konsert.

Har tidigare skrivit om den rika musiktradition som finns i  Mali.  

Musik från Västafrika

Musik från Västafrika.

En region med en enastående rik musik är Västafrika med länder som Niger, Senegal, Nigeria, Guinea, Gambia, Guinea Bissau och framför allt Mali. Tänkte här redogöra lite kort om all den underbara musik som flödar ut från denna del av världen. Det finns en mångåriga musiktradition som utgår från det för regionen speciella stränginstrument som heter Kora. Det är ett förtjusande stränginstrument som är besläktat med harpa och luta. Kora har skalet av en stor halv kalebass som klanglåda, en rå kohud spänd över den, en lång rund stav som hals och två lager av nylontrådsträngar. Strängantalet är normalt 21.

En tidig mästare var Sidiki Diabaté (1923–1996) från Mali som var känd över hela Västafrika som kungen av kora. Han brukar hyllas som en av de allra största koraspelarna genom tiderna. Han är far till Toumani Diabaté född 1965 som kanske är den mest kända koraspelaren för en västerländsk publik och hans yngre kusin Mamadou Sidiki Diabaté född 1982.

Diabel Cissokho är en annan koraspelare som också kommer från en släkt med traditioner i Senegals och Malis musikliv. Sedan har vi Ballaké Sissoko född 1965 som har gjort många fina skivor oftast i sammarbete med andra artister.

En annan mycket känd västafrikansk musiker är Mory Kante född 1950 i Guinea och växte upp i en familj där det var tradition att ägna sig åt poesi och musik. Skickades tidigt i lära i kora och balafon. Mory Kante började spela i Rail Band Of Bamako ett av malis mest populära band genom tiderna.

Sångare i det bandet var vid denna tid en Malis numera mest kända artist Salif Keita född 1949. Han brukar kallas "Prinsen av Mali" eller "Afrikas gyllene röst" och är ättling i rakt nedstigande led till Malis grundare Sundiata Keita. 
1973  lämnade Salif Keita  bandet Rail Band och Mory Kante tog över som sångare.  

Ett annat spår är den mer gitarrbaserade musiken( ökenbluesen). Där finns min personliga favorit Ali IbrahimFarka Touré, född 1939 död 2006. Var en malisk sångare och gitarrist vars säregna gitarrstil var påverkad av traditionell malisk musik och amerikansk blues. Han har ofta jämförts den amerikanske bluesmusikern John Lee Hooker. Ali Farka Toure kom att göra många fantastiska skivor. Han gjorde flera tillsammans med Toumani Diabaté(länk) Han spelade också in fenomenal platta med Ry Cooder(länk) 

Boubacar Traoré född 1942 sångare, låtskrivare och gitarrist är en annan personlig favorit.    

Vi har sedan den underbara sångerskan och låtskrivaren  Rokia Traoré född 1974 i Mali. Ytterliggare en sångerska är Fatoumata Diawara som har fått mycket uppmärksamhet på senaste tiden.
Från Mali kommer också Habib Koité född 1958 som förra året spelade in den här fina plattan med den amerikanske bluesmusikern Eric Bibb (som bott flera år i Sverige och även spelat in flera skivor här) 

Sedan har vi Sidi Touré född 1959 som har stora likheter med sin landsman Ali Farka Touré. Vidare Lobi Traoré som avled endast 49 år gammal 2010.  Ytterligare en lysande förmåga är Samba Toure som har ett himla gått sväng och som leder oss över till Tuaregerna

Ökenblues eller Tuaregblues.
Tuareger är en afrikansk etnisk grupp som levt traditionellt som nomader i Sahara och som tillhör berberfolk. De kallas ibland "det blå folket", efter sina indigofärgade mantlar och turbaner vilka har en tendens att färga av sig på huden.

De mest kända företrädarna för denna ökenblues är den makalöst svängiga gruppen Tinariwen öknens Rolling Stones. I deras spår har det kommit flera andra. Terakaft som består av några tidigare medlammar från Tinariwen är en av dem. Vidare har vi Tamikrest som har ett härligt karavansväng. Etran finatawa kommer från Niger, bildades 2004 under ökenmusikfestivalen i Timbuktu i Mali. En av medlemmarna har även gjort ett soloprojekt Alhousseini Anivolla. Sedan har vi den helt underbare Bombino född 1980 i Niger.

Det här är en mycket blygsam översikt. Det finns många fler artister och musikstilar som inte omnämns här. Så som Afrobeat med den inflytelserika Fela Kuti som den mest kända företrädaren. Mer om det en annan gång.