Det som inte dödar oss - David Lagercrantz

Så är den då läst! Höstens stora snackis och den mest omskrivna lansering sedan Zlatanboken (också av David Lagercrantz, om nu någon skulle ha missat detta)

Innan boken släpptes i torsdags 27 augusti har fokuset legat på om det är rätt och riktigt att skriva en uppföljare. Jag tänker inte orda så mycket om detta. Men särskilt upprörd är jag inte. Att det skrivs uppföljare tycker jag inte är så konstigt, Det görs ständigt och har gjorts i alla tider. Förvisso blir det inte mer rätt eller fel för det. Men så länge rättighetsinnehavarna har godkänt det, tycker jag det är svårt att vara upprörd. 

Så istället går vi direkt på pudeln kärna. Håller den? Jag tycker nog att Lagercrantz får MVG när det gäller hur han skildrar och förhåller sig till karaktärerna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Däremot blir det bara G när det gäller historien. Det är ingen dålig historia Lagercrantz har hittat på, men den är lite väl krånglig och invecklad. Lagercrantz har nog blivit så hög på sin egen förmåga att fantisera att när bakruset så småningom infann sig och texten skulle granskas med en mera klar blick, var det för sent . Då hade antagligen alla inblandade också blivit för höga. Det är lite väl mycket upprepningar och återkommande scener som förklaras en andra gång. Men vill ändå säga att det är en spännande historia som inte ligger Larsson lång efter. 

Något som jag gillar skarpt är att Lagercrantz har tagit fasta på Larssons patos och i mångt om mycket håller sig till Larssons blick på företeelser i samhället.

Sedan har Lagercrantz en något mera "litterär"stil och våldet är något nertonat även om sista tredjedelen blir rejält våldsam. 







 

Simma med de drunknade - Lars Mytting

Lars Mytting är för en svensk läsare mest känd för sin storsäljande bok Ved, som blev en oväntad försäljningsframgång även i Sverige härom året. Den norske författaren Lars Mytting (född 1968) debuterade med romanen Hestekrefter 2006 ( Hästkrafter,2007,Forum ) som blev en av de mest sålda norska debutromaner någonsin. 2010 kom romanen Vårofferet.

Förra året kom så hans tredje roman Svøm med dem som drukner som fick det norska bokandlepriset. (Bokhandlerpriset är den norska bokhandelns eget pris och delas ut efter omröstning bland alla i den norska bokhandeln. Motsvarigheten i Sverige är BMF-plaketten.)

I dagarna släpps den också på svenska med titeln Simma med de drunknade(W&W) jag har dock haft tillgång till läxememplar av romanen sedan en tid tillbaka och har nu läst ut den.

Det är inte svårt att förstå varför den har blivit så uppmärksammad i Norge. Jag tror att den har all chans i världen att nå många läsare även i Sverige. Det är en riktigt bra roman med en otroligt intrikat historia som likt årsringarna i ett valnötsträd (spelar stor roll i boken) ständigt bjuder på ny infallsvinklar.

Edvard Hirifjell växer upp hos sin farfar Sverre på en potatisgård norr om Guldbrandsdalen. Hans föräldrar omkom 1971 när han var fyra år, i en gasexplosion från en odetonerad gasgranat från första världskriget i en skog i Frankrike. Edvard var själv med när det hände och försvann mystiskt under fyra dagar för att sedan oskadd dyka upp på en polisstation.

       
Tjugo år senare när Edvards farfar dör och det dyker upp en vackert snidad träkista gjord av farfar Sverres bror Einar som sägs ha omkommit redan 1944 i Frankrike. Detta sätter i gång en kedja av händelser som tar Edvard till först Shetlandsöarna och sedan till Frankrike.

Det är en väldigt spännande familjehistoria som döljer många hemligheter och är sammanvävd med de två världskrigen under 1900-talet.
Romanens styrka är förutom den spännande och engagerande historien de enastående vackra miljöerna, då framför allt från Shetlandsöarna.
Ska man säga något negativt, så är det att den är lite väl övertydlig emellanåt. Det lämnas ibland inget utrymme åt läsaren att själv drar slutsatser.

       
Det är en roman som jag rekommendera varmt och hoppas att den når riktigt många läsare.