Klassiska Jazzskivor

I avdelningen klassiska Jazzskivor har nu turen kommit till en skiva med artisten och altsaxofonisten Art Pepper. Nämligen den väldigt fina plattan Art Pepper meets The Rhytm Section.

Art Pepper föddes 1 september 1925 och dog i hjärnblödning 15 juni 1982.  I hans skakande självbiografi Straight Life som hans tredje fru Laurie nertecknade kan man läsa om hans smärtsamma liv. Hans mor var bara 14 år då hon fick Art med en sjöman. Föräldrarna var gravt alkoholiserade och han skickades därför till sin farmor. Han visade tidigt stort intresse för musik, började spela klarinett vid nio och bytte sedan till altsax vid tretton.

När han var sjutton började han spela professionellt med Benny Carter och sedan med Stan Kenton orkester. Betraktades på 50-talet som den ledande postparker saxofonisten. Tillsammans med Chet Baker, Gerry Mulligan och Shelly Manne brukar Art Pepper förknippas med västkustjazz i motsats till östkustjazz dit artister som Charlie Parker och Dizzy Gillespei räknas. Fast i Art Peppers fall kanske det handlar mer om geografi än om spelstil.

Hans karriär blev upprepade gånger avbruten av missbruk av heroin och flera långvariga fängelsestraff. Men vad som är ganska anmärkningsvärt är att detta inte påverkade kvaliteten på hans inspelningar som höll hög kvalitet under hela hans karriär.

På denna mycket högt värderade platta från 1957 spelar Art med Red Garland, Paul Chambers och Philly Joe Jones, som vid tidpunkten var rytmsektionen i  Miles Davis kvintett.

Skivan är en milstolpe i Art Peppers karriär som var hans tionde inspelning som ledare. Här når han mästerliga höjder med sitt spel.

Klassiska Jazzskivor

Under denna rubrik hamnar vanligtvis skivor som är bra mycket äldre än dagens skivpresentation. Och kanske är det tveksamt att redan nu benämna den som "klassisk". Fast om vi tar fasta på en betydelse av klassisk som "bestående värde" så råder det ingen tvekan om att denna skiva från 1997 redan nu måste räknas som en klassiker som kommer att stå sig många decennier framöver.

Beyond the Missouri Sky (Short Stories) är en underbar platta av två mästare på sina respektive instrument. Den kanske "störste" nu levande gitarristen Pat Metheny, som knappast behöver någon närmare presentation, spelar här med basisten Charlie Haden. Båda kommer de från småstäder i Missouri, därav titeln, om detta faktum säger Metheny så här: "if this similarity of childhood ambience might have something to do with the two players' obvious love and affinity for each other".

Det är två vänner med lång musikalisk erfarenhet som bjuder på en sällsam, stillsam och koncentrerad sensibilitet som får kroppen att slappna av och sinnet att mjukna upp.

Klassiska Jazzskivor

Miles Davis och Gil Evans hade ett lyckosamt samarbete under flera år. Vilket gav oss flera flera fantastiska skivinspelningar. Deras första samarbete var med "Birht of the Cool"som gavs ut 1957, men som var inspelad 1949-1950 . Samma år 1957 kom "Miles Ahead" som producerades av Gil Evans. Båda dessa skivor kommer jag att återkomma till under denna rubrik. Men här är det en av deras andra samarbetsprojekt som står i fokus. Den fenomenala "Sketches Of Spain" som spelades in mellan november 1959 och mars 1960.

Det här är en platta med Miles som jag började lyssna på förhållandevis sent. Jag gjorde en rundresa i Andalusien där jag kom att upptäcka  Joaquin Rodrigo "Concierto de Aranjues" och Manuel de Fallas musik. Besökte också Manuel de Falla Museo i Granada som ligger alldeles intill Alhambra.

Så visst var musiken mig bekant när jag lyssnade på Miles och Gil Evans fina tolkning av Aranjues och av musiken i de kompositioner av Gil Evans som är  inspirerade av spansk folkmusik.

Skivan är ett exempel på ett väldigt lyckat samarbete mellan två kreativa och innovativa musiker. Det är ett   mycket vackert, lyriskt och elegant album som många av oss återvänder till hela tiden.

Klassiska jazzskivor

I dag är det femtio år sedan sista handen lades på skivan Jazz på svenska. skivan spelades in vid tre tillfällen. Första tillfället var den 28 februari 1962 då låtarna 1,6,9 gjordes. Nästa tillfälle var den 18 oktober 1963 då 3,4,5,8 spelades in. Tredje tillfället var den 6 maj då låtarna 2,7,10,11 och 12 spelades in.Skivan släpptes i sin helhet den 15 augusti 1964.

 Det är Sveriges genom tiderna mest sålda jazzskiva med över 400 000 exemplar. Det är en skiva som man bara ska ha, så som det är med vissa skivor och böcker. Inget hem är komplett utan. Jag var som så många andra helt såld första gången jag hörde den. Det har sedan dess blivit många lyssningar och flera uttjänade exemplar. Först på vinyl och sedan på CD.

Det berättas att Jan Johansson själv lär ha varit skeptisk och tveksam till om det verkligen skulle ges ut. Låtarna släpptes först på tre stycken EP-skivor innan de samlades ihop till albumet Jazz på svenska. Det blev omedelbart en kommersiell succé.
   

1. Visa från Utanmyra
2. Gånglek från Älvdalen
3. Polska från Medelpad
4. Visa från Rättvik
5. Brudmarsch efter Larshöga Jonke
6. Vallåt från Jämtland
7. Emigrantvisa
8. Berg-Kirstis polska
9. Leksands skänklåt
10. Gammal bröllopsmarsch
11. Visa från Järna
12. Polska efter Höök Olle

En nödvändig bok för alla som älskar Jan Johanssons musik är Erik Kjellberg biografi.

En gedigen och fullmatad biografi med en fantastisk diskografi längst bak i boken.

   

Klassiska Jazzskivor

Då var det dags att åter stifta bekantskap med en klassisk jazzskiva.
Somethin' Else - Cannonball Adderley Cannonball Adderley – Somethin' Else - Rudy Van Gelder

Den här plattan med en av mina favoriter  Julian Edwin "Cannonball Adderley 1928-1975 är en riktig höjdare.
I oktober 1957 hade Cannonball blivit medlem av Miles sextett. I början av 1958 hade Cannonball skrivet på kontrakt för att göra en platta på Blue Note. Han tillfrågade Miles om han ville medverka på plattan som spelades in i mars 1958 under samma tid som Miles går in i studion för att spela in Milestones där Cannonball i sin tur medverkar.

Det är en platta med både Miles och Cannonball i bästa form. Ett härligt groove med ett gäng samspelta musiker.
Cannonball Adderly på altsaxofon
Miles Davis på trumpet
Hank Jones på piano
Sam Jones på bas
Art Blakey på trummor

Klassiska Jazzskivor

Är ni redo för Freddie? Dagens klassiska jazzskiva är med en av mina husgudar (har förvisso många).
Jag har tidigare presenterat honom men då som medmusiker på andras skivor. Nu är det dags att han får står för huvudrollen.
Ready for Freddie var trumpetaren Freddie Hubbards fjärde album. Utgiven på Blue Note 1961 och brukar räknas som en av de 20 viktigaste albumen inom Hard Bob.

Freddie Hubbard (1938-2008) första professionella jobb var med bröderna Wes och Monk  Montgomery. I slutet av 50-talet flyttade han till New York där han kom att dela rum under en tid med Eric Dolphy och spelade med Sonny Rollins för fyra månader. 1961 blev han medlem av Art Blakey´s Jazz Messengers där han stannade under några år. Under några år på 60-talet kom han att medverka på flera viktiga och avgörande skivinspelningar som Ornette Colemans "Free Jazz, Oliver Nelsons "Blues And The Abstract Truth", Herbie Hancocks "Maiden Voyage" och "Takin'Off", Wayne Shorters "Speak No Evil", Eric Dolphys "Out To Lunch"  flera inspelningar med John Coltrane och förstås inspelningarna med Blakey.

Medverkande musiker förutom Freddie själv på trumpet är Bernard McKinney, eufonium, Wayne Shorter, tenorsax, McCoy Tyner, piano, Art Davis, bas och Elvin Jones, trummor.

Plattan är ett bra exempel på Freddies trumpetspel men också på hans låtskrivartalang vid den här tiden. Skivan innehåller två av hans finaste kompositioner "Birdlike" och "Crisis"

Klassiska Jazzskivor

Nu har turen kommit till en riktig särling inom jazzen. Den allt för tidigt bortgångne Eric Dolphy. Född 1928 och dog 1964 av en diabetes koma bara några månader efter att den här skivan kom ut.

Eric Allan Dolphy var multiinstrumentalist som förutom altsaxofon även spelade flöjt och basklarinett. Han trakterade också mera sällsynt klarinett, piccolo och barytonsaxofon. Han var den första betydande solisten på basklarinett och även en bland de tidigaste märkbara flöjtsolisterna.

Out to Lunch! var Eric Dolphy´s enda skiva för skivbolaget Blue Note som bandledare. Skivan brukar betecknas som en av de bästa i skivbolagets historia likaså en av 1960 talets absoluta höjdpunkter inom frijazz och Dolphy´s magnum opus.

All compositions by Eric Dolphy.

1. "Hat and Beard" – 8:24
2. "Something Sweet, Something Tender" – 6:02
3. "Gazzelloni" – 7:22
4. "Out to Lunch" – 12:06
5. "Straight Up and Down" – 8:19

Erik Dolphy, basklarinett (1&2, flöjt (3) och altsaxofon (4&5)
Freddie Hubbard, trumpet
Bobby Hutcherson, vibrafon
Rihard Davis, bas
Tony Williams, trummor.

Klassiska Jazzskivor

Bashin' : The unpredictable Jimmy Smith

I avdelning klassiska jazzskivor har det blivit dags att ta sig an Jimmy Smith. Här är det inte lätt att välja skiva.  Han hade en exceptionellt produktiv och lång karriär med långt över hundra album för framför allt Blue Note och Verve. Så det finns anledning att återkomma till Jimmy Smith längre fram och ytterligare granska någon av hans skivor.

Smith var den som populariserade Hammondorgeln och har haft stort inflytande på nästan alla andra jazz orgelspelare som Jimmy McGriff, Jack McDuff, Richard "Groove" Holmes, Joey DeFrancesco och Larry Goldings. Men har också utövat stor inflytande på Rockkeyboardister som John Lord.      Men först ut  får bli Bashin' som var hans första skiva på skivbolaget Verve. Skivan kom ut 1962 och det var den fösta skivan i en lång rad där han samarbetade med storband.Här samarbetar han på skivans fyra först spår med Oliver Nelson's  big band och sedan är det tre spår med gitarr och trummor.

Spår 1-4  Jimmy Smith - orgel, Oliver Nelson - arrangör, bandledare,Phil Woods - altsax, Jerry Dodgion - altsax, Bob Ashton - tenorsax, Babe Clarke - tenorsax, George Barrow - barittonsax, Joe Newman - trumpet, Ernie Royal - trumpetDoc Severinsen - trumpet, Joe Wilder - trumpet,  Thomas Mitchell - bastuba, Jimmy Cleveland - trombon, Urbie Green - trombon, Britt Woodman - trombon, Barry Galbraith - gitarr, George Duvivier - bas, Ed Shaughnessy - trummor.

Spår 5-7

Jimmy Smith - orgel, Quentin Warren - gitarr, Donald Bailey - trummor

Jimmy Smith, född 8 december 1928 , död 8 februari 2005 är antagligen den mest inflytelserika och kända jazzorganist  världen skådat. Smith var influerad av både gospel och blues Han blev först känd när hans skivor började spelas i jukeboxarna på 1950-talet. Under 1960 och 1970-talet var han med och skapade musikstilar som senare blev funk och souljazz .

Klassiska Jazzskivor

The Blues and the Abstract truth är ett storartat album som jag håller mycket högt och ofta spelar. Den har en del likheter med jazzens superalbum Kind of Blue. Ett utforskande av bluesens struktur och stämning.

Det är ett fenomenalt gäng musiker som är samlade här. Oliver Nelson själv på altsax och tenor. Sedan Eric Dolphy på flöjt och altsax. George Barrow på barittonsax. Den flitige Freddie Hubbard på trumpet. Sedan har vi Bill Evans på piano, Paul Chambers på bas och Roy Haynes på trummor.
Oliver Nelson är för de flesta mest känd som bandledare och arrangör och är kanske mindre känd som saxofonist. Den här plattan visar dock på vilken duglig saxofonist han var. Men den är framför allt ett exempel på ett oerhört potent och kompetent bands samspel.      
Det är en skiva som brukar rankas mycket högt bland jazzkritiker och för alla som tar sig tid att lyssna har inte svårt att förstå varför.
Så lägg er på dyschatellen och njut så återkommer jag snart igen med mera jazz.
 

Klassiska Jazzskivor

Nu har turen kommit till en av jazzhistoriens mest produktiva nämligen Dexter Gordon som sägs medverkar på långt mer än hundra skivor.
Dexter Gordon född 27 februari 1923 i Los Angeles, död 25 april 1990 i Philadelphia. Gordon räknas till en av två-tre bästa tenorsaxofonisterna genom tiderna.

Han var en av de första tenorsaxofonisterna som tillsammans med pionjärerna Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Bud Powell blev en uttolkare av Bebop. Hans karriär varade i över fyrtio år. Han var liksom Miles Davis en estet av rang. Kallades den "eleganta jätten" på grund av sin längd (198 cm).

Dexter Gordon, tenorsaxofon, Freddie Hubbard, trumpet, Horace Parlan, piano, George Tucker, bas, Al Harewood, trummor

Efter fyrtiotalets uppmärksammade år, då han bl.a spelade med Charlie Parker, och sedan de många skivinspelningar han gjorde med en annan tenorist Wardell Gray. Så blev han försummad under stora delar av 50-talet. Men han gjorde en succéartad comeback 1961 med Doin' Allright och  

Dexter Gordon, tenorsaxofon, Kenny Drew, piano, Paul Chambers, bas, Philly Joe Jones, trummor

Dexter Calling som är inspelad 3 dagar senare. För att året efter toppa med

Dexter Gordon, tenorsaxofon, Sonny Clark, piano, Butch Warren, bas, Billy Higgins, trummor

den kanske bästa av dessa tre album. Go som är ett strålande bevis på en artist på toppen av sin förmåga.    

Klassiska Jazzskivor

Hank Mobley - Soul Station. Hank Mobley – Soul Station - The Rudy Van Gelder Edition

Soul Station är inte bara Hank Mobley (Juli 7, 1930 - Maj 30, 1986) mest kända skiva, utan också den kanske bästa. Tenorsaxofonisten Mobley brukar kallas "middleweigt champion of tenor saxophone" något som sägs vara myntat av Dexter Gordon. Han var något av en musikernas musikant. Han var ingen revolutionär som Coltrane eller Rollins. Men hans fantastiska swingkänsla tillsammans med en melodisk begåvning gjorde honom flitigt anlitad.    

På skivan medverkar hans tidigare bandledare Art Blakey på trummor tillsammans med en av de mest efterfrågade komppianisterna vid denna tid Wynton Kelly och "Mr P.C" nämligen  Paul Chambers som var den kanske mest efterfrågade basisten under flera år.

Skivan är inspelad för Blue Note i Rudy Van Gelders studio.

Klassiska Jazzskivor

Kind of Blue - Miles Davis Miles Davis – Kind Of Blue

Då var det dags att ta sig an jazzens kanske mest kända skiva. Det är en skiva som inte bara finns hos jazzdiggarna utan säkerligen i de flesta svenska hem. Har träffat många popsnören som om de har en jazzskiva så är det denna. Det lär i alla fall vara världens mest sålda jazzskiva. Och den är oomkullrunkeligt en av de allra inflytelserika skivorna i musikhistorien. Den har inta bara påverkat jazzen utan även rocken och klassisk musik. Det har även skrivits böcker om denna legendariska inspelning.

I den här boken kan man läsa om hur inspelningen i skivbolaget Columbias studio 30th Street  i New York gick till. 

Och visst är det en helt fantastisk skiva som aldrig upphör att fascinera. Trots hundratals genomlyssningar så bjuder den likväl på överraskningar. Miles Davis gick från hard bop för att på det här albumet helt hänge sig åt modal jazz.

Miles Davis på trumpet

Cannonball Adderley på altsax

John Coltrane på tenorsax

Wynton Kelly piano på spår 2

Bill Evans piano på resten

Paul Chambers på bas

Jimmy Cobb på trummor

  

Klassiska Jazzskivor

Mingus Ah Um - Charles Mingus. Charles Mingus – AH UM - 50th Anniversary (Legacy Edition)

Då var det åter dags att bekanta sig med en klassisk jazzskiva. Skivan släpptes 1959 på Colombia. Det är en skiva som brukar framröstas som en av milstolparna i jazzens historia. Det kan sägas vara en enda stor hyllning till de som Mingus uppfattar som upphovmännen och pionjärerna inom jazzen. Så som Duke Ellington, Lester Young och Jelly Roll Morton. Det är en väldigt själfylld skiva med välskrivna låtar och exempel på Mingus storhet som arrangör. Det fina omslaget är gjord av konstnären S. Neil Fujita som även gjort omslaget till en annan klassisk jazzskiva Time Out.

Musikerna är                                                                         
John Handy, altsax, klarinett och tenorsax.                          

Booker Ervin på tenorsax                                                        

Shafi Hadi, tenorsax och altsax                                            
Willie Dennis på trombon                                                    
Jimmy Knepper på trombon                                                 
Horace Parlan på piano                                                          
Dannie Richmond på trummor.                                                 
Charles Mingus på bas.                                                                                

Klassiska Jazzskivor

Takin' Off - Herbie Hancock. Herbie Hancock – Takin' Off (Rudy Van Gelder Edition)

Herbie Hancocks var endast 22 år gammal när han debuterade som ledare med Takin' Off  och som är en av de mest fulländade debutplattor som gjorts. Plattan släpptes 1962 och är ett utmärkt exempel på hard bop. Plattan innehåller Herbies kanske mest kända låt "Watermelon Man". En låt som förutom att det är en jazzstandard även är ett av de mest samplade musikstyckena inom hiphop och andra liknande musikstilar.
Musikerna på skivan är förutom Herbie Hancock på piano, den vid den här tiden alltid flitigt anlitade Freddie Hubbard på trumpet, Dexter "King of cool" Gordon på tenorsaxofon, Butch Warren på bas och Billy Higgins på trummor.

Klassiska Jazzskivor

Saxophone Colossus. Sonny Rollins – Saxophone Colossus

Nu var det dags igen för ännu en berömd skiva. Detta är kanske den mest hyllade av Sonny Rollins skivor.
Rollins började först spela piano för att sedan byta till altsaxofon. Men 1946 bytte han till tenorsaxofon för att inte hamna i skuggan av Charlie Parker. Han gjorde sin första inspelning 1949 med jazzsångaren Babs Gonzales.
Med Sonny "Newk" Rollins ( född 7 september 1930 i New York) fick tenorsaxen en värdig talesman som matchade vad  Charlie "Bird" Parker höll på med på altsaxen.

Saxophone Colossus spelades in den 22 juni 1956 i Rudy Van Gelder's studio och gavs ut i december 1956.
Med på plattan är Tommy Flanagan på piano, Doug Watkins på bas och Max Roach på trumor.
Skivan brukar anses vara ett av skivbolagets Prestige allra viktigaste album.

Skivan inleds med Rollins kanske mest kända låt "St. Thomas". Låten är egentligen en standardlåt, men enligt Rollins blev han tvingad till att uppge sig själv som upphovsman till låten.

Sonny Rollins mottog 2007 Polarpriset.

Vad är Jazz. https://www.youtube.com/watch?v=QKQcagDsa20

Klassiska Jazzskivor

Blue Train. http://open.spotify.com/album/32p5MmSHgwiSQDYdD8XMFI

Nu har turen kommit till en annan klassik jazzskiva. Nämligen John Coltranes Blue Train. Ett album som släpptes sent 1957 på Blue Note och brukar kallas Coltranes första riktiga soloskiva. Fyra av de fem låtarna är komponerade av Coltrane själv. Inspelad i den berömda Van Gelder studion i Hackensack, New Jersey. Det är en mycket stark laguppställning med Paul Chambers på bas, Philly Joe Jones på trummor, Pianisten Kenny Drew, Lee Morgan på trumpet och trombonisten Curtis Fuller. Det här är ett fantastiskt bra album som jag personligen håller väldigt högt vilket även Coltrane själv gjorde.        

Klassiska Jazzskivor

Sonny's Crib. http://open.spotify.com/album/469Y1IVCrttWSp2qQYzioA

Är ett album av den alltför tidigt bortgångne pianisten Sonny Clark (21 juli 1931 - 13 januari 1963).  Den är inspelad i september 1957 och är ett utmärkt exempel på Hard bopen. Med på skivan har vi John Coltrane på tenor saxofon som samma månad spelar in sin skiva Blue Train. Sedan har vi Donald Byrd på trumpet, Curtis Fuller på trombon, Art Taylor på trummor och den alltid närvarande Paul Chambers på bas. Det är en skiva med en avspänd attityd som om den hade spelats in på en liten intim klubb.

Klassiska Jazzskivor

The Sidewinder. http://open.spotify.com/album/1n1trPeeY9Q5H4eLbbHHRg


Denna inflytelserika och fantastiska skiva av den allt för tidigt brutalt bortgångne Lee Morgan är ett utmärkt exempel på soul jazz eller om man så vill Hard bop. Skivan spelades in i den berömda Van Gelder Studio och gavs ut på skivbolaget Blue Note. Skivan blev en formidabel försäljningssuccé och sålde slut på några dagar. Lee Morgan som vid  inspelningstillfället var 25 år hade redan då hunnit med en hel del. Började som artonåring i Dizzy Gillespies storband. Samtidigt började han också spela in som bandledare och medverkade på flera skivor med Hank Mobley. Han medverkar också  vid denna tid på en annan klassik jazzskiva, nämligen John Coltrane's Blue Train. Lee Morgan blev medlem av Art Blakey's Jazz Messengers1958 där han också han med att göra avtryck på ännu en klassik skiva Moanin  (mer om denna skiva senare). Albumets fem låtar är alla skrivna av Lee Morgan. De övriga i bandet är Joe Henderson på tenorsaxofon, Billy Higgins på trummor, Bob Cranshaw på bas och Barry Harris på piano.