Man kommer aldrig ifrån Paris - Enrique Vila-Matas.

Jag har läst en nyutkommen (på svenska) roman av den för mig okända spanska författaren Enrique Vila-Matas. Lite konstigt kan tyckas då han är en av Spaniens mest hyllade och prisbelönta författare och dessutom finns tre tidigare utgivna romaner med honom. Alla dessa fyra romaner är utgivna av förlaget Tranan i mycket vackra volymer. Jag kommer framöver att ta mig an de tre tidigare för Enrique Vila-Matas är en författare som ger mersmak. 

Romanen Man kommer aldrig ifrån Paris (titeln kommer från Hemingways roman En fest för livet) kom ut på spanska 2003.  

Romanen börjar i Florida närmare bestämt i Key West där vår huvudperson, en medelålders författare deltar i en Hemingway-lookaliketävling som inte går så bra. Han blir nämligen diskvalificerad för "total avsaknad av fysisk likhet med Hemingway" något som både hans fru och andra i hans omgivning påpekat. 
För att slicka sina såren från denna förödmjukelse reser han till Paris där han sammanstrålar med sin fru och tillbringar sedan större delen av augusti månade i staden där han förbereder ett föredrag. Ett föredrag som som handlar om de två år han tillbragte i Paris som ung i mitten av sjuttiotalet. Föredraget har rubriken "Man kommer aldrig ifrån Paris" och kommer att hållas i Barcelona under ett symposium om ironi.  

Resten av romanen tilldrar sig under dessa två år då författaren, som flytt Francos diktatur för att leva bohemliv i Paris likt idolen Hemingway. Han hyr en vindskupa av Marguerite Duras och där skriver han på en roman med titeln "Den bildade Mörderskan".

Vad denna roliga, finurliga och charmiga roman egentligen handlar om är nog väldigt olika för olika läsare. 

Klart är att alla litteraturälskare (fylld av referenser) och Parisflanörer kommer att gilla denna lekfulla pastisch på en "svunnen" litteratur.

Interiör från Closerie de Lilas. Foto: Jesper Ekdahl  

                    

Skivrecension - Open Waters - Jacob Karlzon

Ny skiva med Jacob Karlzon är min värld en stor händelse. Han har sedan flera år tillhört en av mina favoritartister. Han är inte bara en av landets bästa pianister utan också en enastående låtskrivare. 

Jacob Karlzon har på sin nya skiva Open Waters, hans tionde i eget namn, bytt både skivbolag och medlemmar i bandet. Rasmus Kihlberg trakterar nu trummorna och Morten Ramsbøl basen. 

Flera av Jacob Karlzons skivor så som Shine, More och The Big picture har länge hört till mina mest spelade skivor. Redan efter några få genomlyssningar kan jag säga att så kommer också bli fallet med Open Waters. 

Open Waters är en platta fylld av stämningsfulla ögonblick. Liksom de tidigare ovan nämnda skivorna är det långt ifrån musik som låter sig beskrivas som enbart jazz. Själv kallar han sig för "alternativ musiker". Han rör sig otvunget mellan jazz och pop/ rock. En underbar platta där han jobbar mycket med det intuitiva.                  

Svenska Akademien, makten, kvinnorna och pengarna - Christian Catomeris & Knut Kainz Rognerud

"Sedan testamentet publicerades i början av 1897 är tidningarna fyllda av diskussioner om den stora donationen. Den hälsas med såväl välvilja som motvilja. I högerpressen anklagas Nobel mer eller mindre för landsförräderi. Han anses vilja utnyttja fosterlandet för att » göra det nobelska namnet till ett världsnamn «. Inte bara detta att ett av prisen (fredspriset) ska delas ut av parlamentarikerna hos den trilskande unionsbrodern Norge, att dessutom vilja ge pengar till utlänningar istället för till egna landets vetenskapsmän och författare, det provocerar. » Om Nobel egentligen var att rekna som svensk torde vara ganska tvifvelaktigt «, skriver till exempel Göteborgs Aftonblad avståndstagande och stämplar den svenske uppfinnaren som » kosmopolit «, ett nedsättande epitet i nationalistkretsar, som allt oftare använder mot judar i antisemitiska pamfletter. 
Även i vänterpressen tar man avstånd. Den blivande svenske statsministern, och - lustigt nog kan man tycka med facit i hand - även blivande fredspristagaren, den socialdemokratiske tidningsredaktören Hjalmar Branting, tillhör dem som opponerar sig mot priset. Under rubriken » Storartad välmening - storartade missgrepp « skriver han om risken att priserna ska leda till ökad korruption inom de institutioner som ska dela ut pengarna. Han ser inte poängen med att dela ut priset till individer som enligt Branting sällan kommer att vara i behov av dem. Den mest skoningslösa kritiken riktar Branting mot valet att låta Svenska Akademien dela ut litteraturpriset. Branting beskriver Akademien som » ett gammalt kotteri af prester och proselyter, som årligen utmana stockholmarnas löje den 20 december «, grundaren Gustav III:s födelsedag, liksom Svenska Akademiens högtidsdag. Branting beskriver Akademien som » den mest inkompetenta församling som kunnat uppletas för årligen dela ut ett jättepris på 200 000 kr åt den främste inom europeisk litteratur «. Han förfasar sig över tanken hur denna akademi med » sin smak för unken kristlig romantik som det allena saliggörande « ska tolka Nobels önskan att belöna den författare som verkar i mest » idealistisk riktning «."

Detta stycke gå att läsa i en nyutkommen bok om Svenska Akademien som de båda journalisterna Christian Catomeris och Knut Kainz Rognerud har skrivit. 

De båda journalisterna visar att det har funnits flera kontroverser och konflikter tidigare i Akademiens historia, men knappast någon skandal så som det vi fick bevittna förra året.    Vi är många som häpnat över vad som utspelade sig för öppen ridå det sist året i den anrika institutionen Svenska Akademien. Och man häpnar än mer och det gäller att inte ha pulsåderbråck för mycket i denna bok gör så blodet kokar och topplocket går. Speciellt då i kapitlen Akademin och pengarna, Horace & Ebba som berör korruption, vänskapskorruption och som tydligt visar hur ledamöterna ofta har haft hela handen i syltburken.

Boken är lite spretig och ganska slarvig med en del felaktigheter. Även titeln är lite konstigt, då det är männen snarare än kvinnorna som borde stå i fokus.

Några kapitel handlar inte om Akademins nuvarande situation direkt utan här finns ett kapitel om Selma Lagerlöf och den ständige sekreteraren Carl David af Wirsén som tyvärr hade ett allt för stort och osunt inflytande över snille & smak. Här kan man också läsa om Bertha von Suttner som troligtvis var den som påverkade Alfred Nobel till att donera pengarna till vad som utgör Nobelstiftelsen. Stycket ovan ingår i det kapitlet. Här skildras också historien med Harry Martinson och Eyvind Johnsons nobelpris.

De sista två kapitlen handlar om Sara Danius och den slutgiltiga maktkampen som i mångt och mycket är en sammanfattning av vad vi kunnat ta del av i massmediebevakningen.        



      
        

Ålevangeliet - Patrik Svensson

Den mest oväntade försäljningssuccé man kan tänka sig. Att en bok om ålar har blivit den mest sålda fackboken på sistone och dessutom slagit rekord i budgivning för de utländska rättigheterna är säreget. 

Men när man läser den är det inte svårt och förstår varför. Den är helt enkelt lysande. 

Ålevangeliet av Patrik Svensson är en fascinerande bok om en av jordens mest gåtfulla varelser. Ålen, Anguilla anguilla är en fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen det som kallas ålfrågan. 

Ända sedan Aristoteles och framåt har vetenskapsmän försökt förstå sig på ålen. 

"Ingen människa har sett ålar fortplanta sig, ingen har sett en ål befrukta en annans ägg, ingen har heller lyckats få ålar att fortplanta sig fångenskap. Man tror sig veta att alla ålar kläcks i Sargassohavet eftersom det är där man hittat de allra minsta exemplaren av de pillövsliknande larverna, men ingen vet helt säkert varför ålen envisas med att fortplanta sig just där och bara där."

Vi möter Sigmund Freud som väldigt ung forskare i Trieste där han tillbringade en tid och dissekerade ålar i jakten på ålens testiklar för att på så sätt avgöra könsskillnaderna. Vi möter andra forskare så som den danska biologen Johannes Schmidt som ägnade 18 år att finna fortplantningsplatsen för ålen. Här finns zoologi, filosofi, kulturhistoria, litteraturhistoria, ja varje tänkbar aspekt av ålen. Men förutom att vara en lärd och intressant bok, så innehåller den också en varm skildring av ett far och son förhållande. I vartannat kapitel beskriver författaren hur han och fadern om somrarna fiskade ål och hur mycket denna ofta ordlösa samvaro har betytt för honom.

Det är en djupt tänkvärd bok som ger en massor med insikter och som kanske ytterst handlar om hitta och reflektera över sitt eget ursprung.