Igår var det återigen dags för ökenblusens mästare, Tinariwen. En konsert där biljetterna tog slut fort och jag därför länge inte hade planer på att gå. Jag satte upp mig på väntelista, och döm om min förvåning när jag några dagar innan fick en möjlighet att gå i alla fall. Verkligt roligt!
Jag har en gång tidigare sett dem (länk här) så här finns mycket av bandets historia redan skrivet.
Denna kväll på koncerthuset inleddes med förbandet LEAO, som spelade en märklig blandning av kulturell inhemsk musik från Samoa blandat med samtida rock.
Sedan var det då dags för kvällens höjdpunkt. Jag hade hyfsat bra plats på läktare framför scen. Det började ganska lugnt, och det dröjde ett tag innan tempot höjdes. Det märktes i publikhavet också, ju längre konserten fortlöpte, så rester sig allt fler för att dansa.
De är åtta musiker, där nästan alla är klädda i traditionella tuareg kläder, så kallade Tagelmust. Vi är många som älskar deras råa, gitarriffbaserade musik, med handklapp och fantastisk körsång. Förutom basisten, slagverkarna och rytmgitarristen, så turas de andra medlemmarna om på gitarr och leadsång, dock aldrig fem gitarrer utan som mest tre samtidigt.
Jag tog aldrig några bilder, utan bara film. Så bilden här är från DR Koncerthus hemsida.
Vandrade mot metron med ett leende och en härlig gungande gång. Ett sant nöje att ännu en gång få se och höra dem....
