Konsert med Cat Power - The "Royal Albert Hall" Concert - DR koncerthus - 2024-08-22

Så var det då dags för en konsert som jag sett framemot länge nu. Biljetten inhandlades redan i slutet på januari. Gårdagens artist Cat Power har jag egentligen ingen relation till. Men har dock lyssnat in mig lite på henne sedan biljetinköpet, och då framförallt på den skiva som är grunden för turnén hon gör. 

November 2023 släppte hon skivan Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert och strax därefter hörde jag talas om skivan och att hon skulle komma till Köpenhamn och Malmö för konsert. Jag valde Köpenhamn för jag visste att jag inte skulle kunna gå i Malmö.

Det rådde strängt fotoförbud, så jag saknar bilder från gårdagen.             

Hela konceptet är så fyllt av metalager. Grunden är en konsert från 1966, där det inte dröjde länge innan det dök upp en ikonisk bootleg, som felaktigt angav att det var en inspelning från Royal Albert Hall, när det egentligen var en inspelning från en konsert i Free Trade Hall i Manchester. Spelningen framförs låt för låt exakt som på den ursprungliga spelningen. Först den akustisk delen som sedan övergår till den elektriska delen, som när det begav sig 1966, framfördes av medlemmarna i The Hawks, som sedan blev The band. 

 

                 

Då Dylan själv aldrig skulle göra något liknande, främst kanske för att han principiellt aldrig tittar tillbaka, är detta det närmaste man kommer magin från denna tid. 

Konserten börjar, ramarna är satta, man vet vad som gäller. man följer låt för låt.

Tagen, betagen, bergtagen. Cat Power levererar. Hon har en härlig röst och hon skapar faktiskt något helt eget med Dylans låtar, för hon frasera och lägger tyngdpunkten på andra stavelser än Dylan. Hon lever sig verkligen in i låtarna och man känner hennes passion. Då jag är en stor Dylan älskare, men ingen puritan, så är jag alltid lika förtjust i de artister som kan åstadkomma något annorlunda med Dylans låtkatalog. Det kan vara en liten förskjutning, en annorlunda approach, etc. 

          

        

Minnesord - Izzy Young

Nås av beskedet att en legend har gått bort. Israel Goodman Young, vanligtvis kallad Izzy Young skulle ha fyllt 91 år nu i mars.

Izzy Young : foto Wikipedia

Izzy Young var född 26 mars 1928 i New York och sedan 1973 var han bosatt i Sverige där han drev Folklore centrum.

För alla som kan sin Dylan är Izzy känd och ihågkommen för den som ordnade Dylans första egna spelning i New York på Carnegie Chapter Hall den 4 november 1961.

Dylan hade tidigare under våren 1961 spelat och uppträtt, men då tillsammans med andra, bland annat som uppvärmare till John Lee Hooker på Gerde´s Folk City i april.

Vi samma tid började Dylan tillbringa en hel del tid i Izzy Youngs Folklore Center.

1957 öppnade Izzy Young på 110 MacDougal Street i Greenwich Village Folklore Center, en butik för böcker och annan dokumentation om folkmusik. Butiken kom att bli en träffpunkt för den amerikanska folkmusikscenen.

Så här skriver Dylan om butiken i Chronicles : "Den lilla butiken låg en trappa upp och hade en bedagad charm. Den som ett gammalt kapell, som en institution i skokartongsformat. Folklore Center sålde och rapporterade om allt som rörde folkmusik. Det hade ett brett fönster med slipat planglas där skivor och instrument var utställda.
En eftermiddag gick jag uppför trappan och klev in i butiken. Jag strosade runt en stund och stötte ihop med Izzy Young, ställets ägare. Young var en folkentusiast av det gamla slaget, mycket sardonisk. Han bar tjocka hornbågade glasögon, talade med en utpräglad Brooklyndialekt  och klädde sig bomullsbyxor, läderbälte, arbetarkängor och en slips nonchalant på snedden."

       
För att återgå till den där konserten Som Izzy ordnade med Dylan så var den ett ekonomisk fiasko. Knappt sjuttiofem personer hade köpt biljetter och Young förlorade pengar på den.

Dylan skrev också en sång om butiken och om Young med titeln "Talking Folklore Center"


Izzy Young utvecklade med tiden ett intresse för svensk folkmusik och valde att 1973 att stänga sin butik i New York och flytta till Sverige.

Highway 61 Revisited - Mark Polizzotti

Förlaget Bloomsbury ger sedan tio år tillbaka ut en serie böcker som de kallar 33 1/3 där en musikskribent skriver om en betydelsefull skiva. Nu i höst har det svenska förlaget Lindelöws get ut tre av dem Patti Smith :Horses, Neil Young:Harvest och Bob Dylan: Highway 61 Revisited.

Mark Polizzotti är musikskribent och författare (har bland annat skrivit en biografi om André Breton). Mark Polizzoti skriver medryckande och underhållande om skivans tillkomst. Det är en fin liten bok på 150 sidor där författaren lyckas med konststycket att säga något intressant om ett ämne där det mesta redan är sagt. Han undersöker varje låt noggrant, text, melodi och arrangemang, men här finns också väldigt mycket annan fakta blandat med anekdoter och roliga kommentarer från de inblandade.  

I’ll let you be in my dreams if I can be in yours - Litteratur av och om Bob Dylan

Årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan med motiveringen "som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen" 

Det har sagts att det är ett djärvt val eftersom man nu gick utanför den skrivna litteraturen och belönar en låtskrivare. Men som Sara Danius säger "han skriver en örats poesi, men det blir också ett ögats poesi precis som med Homeros och Sapfo" 

Så det här inlägget handlar inte om vilka skivor man bör införskaffa (vilket givetvis är nästan alla) utan i stället handlar det om vilka böcker man bör läsa.

Den självklara början är 

      
Dylans samlade Sångtexter 1961-2001 som i slutet av november kommer i ny upplaga med sångtexter fram till och med 2012.

Det här är själva fundamentet för priset. Här kan var och en själv läsa Dylans poesi. En poesi som hämtad näring ur och influenser från alla möjliga håll. Bluesen, Woody Guthrie och andra folksångare, Countryn, Symbolismen, Rimbaud, Surrealisterna,Beatpoeter, Dylan Thomas och så klart bibeln men också så mycket mer. Vilket var och en själv kan läsa sig till.  








Sedan bör man införskaffa 

Bob Dylans Memoarer: Första delen, som nu åter finns i tryck sedan en vecka tillbaka med ett något annorlunda omslag än boken på bilden som är den första upplagan från 2004.















Av Dylan finns också en experimentell roman 

Tarantula som skrevs mellan 1965 och 1966, men gavs först ut 1971. Enligt Dylan själv var det aldrig meningen att Tarantula skulle bli en bok. Det här är en svårtillgänglig bok som är full av Dadaistiska och surrealistiska inslag. 














Det finns faktiskt ytterligare en bok skriven av Dylan. 

        
Inspirerad av en serie fotografier som Barry Feinstein tog i Hollywood under 1950-och 60-talet har Bob Dylan skrivit en rad dikter som tidigare varit opublicerade.    














När det gäller böcker om Dylan så finns det ett näst intill oändligt antal. Och själv äger jag en ansenlig mängd, men tänker bara här ge några få tips på några verkligt "nödvändiga".

Ganska nyligen har det kommit ut en helt fantastik bok. 

  
Det här är en koloss på 3,5 kg där författarna på 700 sidor går igenom låt för låt. Och då inte bara de ursprungliga låtarna utan även alla outtakes som sedan kommit ut på officiella Bootleg. 

  








  


Vill också framhäva några "lärda" böcker som analyserar Dylans diktning. 

Boken Stickspår: Åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas Nobelpriset i litteratur har jag skrivit om innan. 


















Heinrich Detering (f 1959) är professor i litteraturvetenskap i Göttingen. Det här är en bok som jag uppskattar mycket och har haft stor glädje av. Detering analysera några av sångerna och konstfiguren Dylan, rollspelet, de ständiga förvandlingarna och de genomgående motiven i texterna. 

Den här boken är en doktorsavhandling av Mats Jacobsson. 

Det är en intressant studie av Dylans texter under hans mest kreativa och ikoniska period 1961-1967   













Två biografier bör också nämnas. 






Den här biografin av Anthony Scaduto slutar redan 1972. I den svenska utgåvan från 1985 finns förvisso ett kort efterord om de dryga tolv åren efter. 
En klassiker i genren.  Anses vara den första ordentliga studien av Dylans liv och arbete.     

Howard Sounes biografi bjuder på en mängd pikanta detaljer och några nya avslöjande. Den har av vissa kallats "Den definitiva biografin" Men det är en lätt överdrift. Den är snarast lite tradig.   

   








Nedan följer ytterligare några titlar som närmast får ses som överkurs för den riktigt intresserade.  

“All I can be is me- whoever that is. ” Bob Dylan

Det har nu gått mer än en vecka sedan Svenska akademiens ständige sekreterare Sara Danius stängde de tunga trädörrarna till akademiens sammanträdesrum, vände sig om och tillkännagav att årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan.  

Jag tänkte först göra som Dylan och inte kommentera det hela. :)

Men det går ju inte. Något måste sägas. Jag blev väldigt glad och tyckte det var ett roligt och vågat val. Ett val som överraskade och förvånade, men som också väckte bestörtning och ilska hos många. Det är förvisso inget unikt för årets val. Så har det varit sedan priset instiftades och det är tur det för det omvända vore ju förfärligt. Om ingen brydde sig kunde de lika väl lägga ner priset. 
För mig kom det inte som en stor överraskning. Däremot ska jag villigt erkänna att jag ändå var förvånad, men då mest över att det verkligen blev av. 

Varför blev då inte jag överraskad? Är det bara för jag tycker att han förtjänar det och därmed tycker det en självklarhet. Inte riktigt! Jag blev bara inte överraskad på samma sätt som jag inte skulle blivit om det vore en annan värdig pristagare. För så är det med nobelpriset i litteratur att det varje år skulle det kunna gå till minst 10 andra som är lika värdiga kandidater. 

Om man läser och följer med i debatten kring litteratur och nobelpriset så har Bob Dylan figurerat i diskussionerna och varit nominerad i tjugo års tid nu. 

Om man bara bemöda sig lite och tar reda på hur urvalsprocessen går till, så tror jag att några av de allra dummaste kommentarerna hade uteblivit. Varje år får Svenska Akademien in mellan 200 och 300 nomineringar från de få som har rätt att nominera. Och de är Akademier och institutioner likt Svenska Akademien, Författarförbund i olika länder, tidigare pristagare och professorer i litteratur. 
Sedan arbetar några ledamöter med denna långa lista och reducera den till en mer hanterbar som sedan ligger till grund för alla de aderton (som egentligen bara är sjutton sedan flera år) om jag nu fattat det rätt.
Viktigt är också att man måste vara nominerad samma år som man blir tilldelad priset. Så det hjälps liksom inte att ha varit en het och "självklar" kandidat om ingen har nominerat hen det året. 

Men detta vill jag bara ha sagt det att det finns och har funnits (först gången Dylan nominerades var 1996) personer från ovannämnda grupper som har sett och förstått att Dylans poesi äger sådan kvaliteter som gör att han kan komma på tal.       
  
"It's not easy to define poetry" lär Dylan ha sagt.  

Stickspår : Åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas nobelpriset i litteratur - Ola Holmgren

Man kan nästan tro att Ola Holmgren (född 1946), professor emeritus i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola skulle vara synsk. I februari i år kom nämligen en lärd och intressant studie över Bob Dylans litterära gärning med den insiktsfulla titeln Stickspår : Åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas Nobelpriset i litteratur.  

På förlagets hemsida står det så här om boken "I denna bok argumenterar Ola Holmgren för Dylans poetiska storhet genom att analysera och diskutera åtta nedslag i Dylans enorma sångkatalog. Ingenting är givet när det gäller Dylan, Holmgren tillåter sig också själv att vara subjektiv i sitt urval. Alla dessa låtar är outtakes, som förr eller senare har dykt upp som piratutgåvor och alltså inte på förhand gått igenom den ”dylanska domstolen”. Dessa låtar är ”stickspår” i hans produktion, de finns alltså inte från början på Dylans officiella album. "

Jag skaffade boken två dagar innan tillkännagivandet vilket även det kan ses som något av en synsk handling.

De åtta låtar som dissekeras och analyseras är Red River Shore, Born In Time, Series of Dreams, Mississippi, Abandondes Love, Angelina, Caribbean Wind och Blind Willie McTell.        

Jag vet inte riktigt om innehållet når upp till den uppfordrande titeln. Men likväl är det en förtjänstfull studie som tar oss igenom låtar i Dylans låtskatt som inte är så genomlysta och omskrivna.     

     

Utflykt till Frederiksborg slott - Utställning med Bob Dylans tavlor.

Jag och min son gjorde i dag en utflykt till det magnifika slottet Frederiksborg i Hillerød. Slottet som Christian IV lät uppföra i början på 1600-talet är Nordens största renässans slott. Slottet ligger fantastiskt vackert på tre små holmar i en liten sjö nära Hillerøds centrum.

Frederiksborg slott. Foto Jesper Ekdahl.

Här på slottet undertecknades den 3 juli 1720 (Freden på Frederiksborg) av Danmark (Sverige hade redan den 3 juni i Stockholm undertecknat) den fred som avslutar det stora nordiska kriget vad Sverige och Danmark anbelangade.

Sedan 1878 inrymmer slottet bl.a. Det Nationalhistoriska Museum, som visar 500 år av dansk historia genom sin samling av porträtt, historiska målningar och möbler.

  

        

Men förutom de permanenta utställningarna, så har man också tillfälliga utställningar.

Sedan den  17 april visar man en utställning med Bob Dylans konst.  Det är en utställning som om man vill se den får snabba på då den tar slut den 3 augusti. Utställningen består av både  "Bob Dylan Face Value" som innhåller  12 nya porträtt i pastell  och "The New Orleans Series" som visar 23 oljemålningar inspirerade av musikstaden New Orleans.

Tidigare har jag bara sett exempel på hans konst på de skivkonvolut där hans målningar har prytt omslaget. Som på "Self portrait" från 1970, "Music from Big Pink" med The Band, "Planet Waves" och den nyligen släppta "Another Self Portrait" som ingår i The Bootleg series. 

The Bootleg series vol. 10 - Another self portrait 1969 - 1971

Nu är den här! Volym tio i den sanslöst intressanta utgivningen av Dylans bortvalda, kasserade och glömda låtskatt.

The Bootleg series vol.10

Detta projekt är ett av de mest häpnadsväckande och oemotståndliga som gjorts. Varje ny skiva i denna serie är en källa till ständig förvåning över hur mannen "tänkte". 

Denna gång berör det perioden 1969-1971.Den innehåller framför allt alternativa versioner och outgivna låtar från New Morning och Self Portrait. Men här finns också hela konserten från Isle of Wight, en konsert som redan när den gjordes var tal om att ges ut som skiva. Det var Dylans första live framträdande sedan motorcykel olyckan. Men som så många gånger förut så skringlades planerna på det och istället gavs  fyra spår ut på Self Portrait.

1970 gav Dylan ut sitt tionde studiealbum Self Portrait som antagligen är hans kanske mest kontroversiella album. Det är  i alla fall det mest utskällda. Mest berömt är Rolling Stones - recensenten Greil Marcus som inledde sin recension med "What is this shit".

 

Även jag har haft svårt för denna skiva. Fast med åren har jag blivit mer resonlig. Så förfärlig är ju inte skivan som den blev beskylld för. När man nu kan ta del av alla dessa fantastiska spår som valdes bort så ser man vilken bra skiva det egentligen kunde ha blivet med ett annat urval. Ta bara den underbara Pretty Saro där storheten ligger i Dylans röst. Så klar och ren som en ängel. Det är också det definitiva beskedet till alla dem som säger att Dylan inte kunde sjunga. Har finns även flera andra fina sånger som valdes bort och annorlunda versioner som är "bättre" än de som kom med på plattan.

 Samma är det med alla outgivna och ratade versioner från New Morning. Här ett exempel på en avskalad version av If not for you med bara piano och violin. 

Gå och köp! Vilket är nödvändigt om man ska ta del av allt. Det är nämligen bara ett litet urval som ligger på spotify.