Copenhagen Jazz Festival -2026

Igår söndag den 12 juli var sista dagen på årets Copenhagen Jazz Festival. Det var den 47:e i ordningen sedan starten. Jag har varit på många genom åren, men har nog aldrig varit så flitig som i år. Av festivalens tio dagar var jag närvarande på åtta av dem. 

Precis innan festivalen började blev en mycket god vän sjuk. Detta medförde lite annat upplägg. Många av dagarna var jag själv över och de gemensamma biljetter vi hade till några större konserter där följde istället min son med mig. 

3/7. Jag startade festivalens första dag med en gratiskonsert på Admiral hotel. Det var en hyllnings konsert till NHØP & Sonny Rollins, Claus Waidtøw, tenorsaxofon, Thomas Fonnesbeak, bas och Janus Templeton, trummor. Det var en konsert som skulle varit ute på hotellets terras, men på grund av ostadigt väder, så flyttade man den inomhus. Trevlig inramning fast trångt och varmt. En mycket bra konsert.

Jag fortsatte sedan till Sofie källare i Christianshavn där Sophisticated Ladies, som består av Marie-Louise Schmidt, piano, Helle Marstrand, bas och Benita Haastrup, trummor spelade. Även denna konsert skulle egentligen ägt rum utomhus vid kanalen, men fick flyttas inomhus. Det var fullsatt och härlig god stämning med härlig pianotrio jazz. 

Senare gick jag till Drop inn för en konsert med Jakob Dinesen, saxofon, Anton Eger, trummor och Warit Tonnam, keyboard. De spelade egen komponerad fusionsjazz. 

Tog mig sedan hem och var i Malmö vid 20.00 Det var en helt okej första dag.

4/7. Hade först inte tänkt åka över idag, då jag gjorde min näst sista arbetsdag innan semestern, men så fick jag nys om att det skulle vara en hyllnings konsert till ECM jazzen på Islands Brygge. Detta ville jag inte missa. 

Kom till Kulturhuset i god tid innan och fann en stol, köpte en öl och satte mig tillrätta. Fantastisk fin inramning med ett underbart väder. Det blev en enastående fin konsert med Fredrik Lundin, saxofon, de båda gitarristerna Samuel Hällqvist och Rasmus Oppenhagen Krogh, bassisten Joel Illerhag och Stefan Pasborg, trummor. Det blev musik signerat Jan Garbarek, Keith Jarrett, Bobo Stenson, Kenny Wheeler, Tomasz Stanko, Högsta betyg. 

Jag avstod sedan söndagen och måndagen. 

7/7.  På kvällen var det konsert med The Bad Plus, men innan dess hann jag och sonen med mycket annat. Vi började dagen på Melchior Plads där ett stilla regn precis upphörde när vi slog oss ner. Det blev en trivsam tillställning med härlig svängande bluesrock. Det var musik av T-Bone Walker, Elvis, Dylan, Neil Young, Beatles m.m. Gruppen som kallar sig The Big Beat består av Kristian Boll, sång och gitarr, Stuart Goodstein, klaviatur, Jesper Dukholt, saxofon, Kaspar Lindhardt, bas och Jørgen Emerek, trummor. 

Vi gick sedan till Sankt Hans Torv där Mikkel Ploug Trio spelade. Vi fick plats på restaurang Sebastopol, där vi intog en överdådig middag med entrecote och en god flaska rött vin. Den namnkunnige danske gitarristen Mikkel Ploug spelade med Felix Moseholm, bas och Jeppe Gram, trummor. 

Efter maten och konserten tog vi en promenad på Assistens Kirkegård och en öl på Café Runddelen innan vi gick till Alice för kvällen konsert med The Bad Plus. Bandet som började som en klassisk jazz pianotrio, består sedan flera år tillbaka av en kvartett med Reid Anderson, bas, David King, trummor, Ben Monder, gitarr och Chris Speed, saxofon.

Kvällen konsert är en av deras sista då de gör sin avskedsturné. The Bad Plus har sedan debuten 2000 varit en av de mest inflytelserika grupperna i den samtida jazzen. Kvällen konsert var på många sätt helt fantastisk, men den kunde varit ännu bättre om inte det hade varit stående publik. 

8/7. Åkte över vid tolv snåret och gick till Enghave plads där Hey Band spelade. Bandet består unga musiker som framför egenkomponerad musik influerad av bland annat Steps Ahead. 

Jag sökte mig sedan till Sankt Hans Torv där jag tillbringade stora delar av dagen. Först hörde jag Tommy Smith with the Carl Winther Trio. Den skotske tenorsaxofonisten Tommy Smith var i mitten av 80-talet en del av Gary Burtons band. Carl Winther har bland annat spelat med Randy Brecker. Med på scen var också Rune Fog-Nielsen, bas och Anders Mogensen, trummor.  

Det var soligt och mycket folk på torget. Stannade kvar och hörde även Cornelia Nilsson Trio, som består av förutom Cornelia på trummor också av Mathias Landaeus, saxofon och Simon Petersson, bas. 

Efter detta blev det hemfärd.  

9/7. Idag gör jag mitt enda arbetspass på Montmartre. Då blir det konsert med Peter Bernstein. Men jag började dagen redan klockan 13.00 med musik på Enghave plads. Det var otroligt varmt denna dag. Solen verkligen stekte. Musikerna i bandet Samuel Winter Trio var försenade och var på plats först 13.30. Men de var värda att vänta på. Jätteduktiga unga musiker med den svenska trummisen Samuel Winter, med Kasper Sundby på saxofon och Sylvester Pedersen på kontrabas.

Trots den starka solen satt jag kvar här till tjugo i tre, då jag tog metron till Christianshavn och gick till Sofie Källare där spelade nästan samma band som jag såg i fredags. Det var Jakob Dinesen, saxofon, Warit Tonnam, keyboard och istället för Anton Eger, så var det en ung kvinnlig trummis från Norge Siv Øyunn.  

Det är alltid lika trevligt att vara här vid Sofie Källare. Bra musik var det också, men jag började bli trött och snurrig i huvudet av den starka solen. 

Sökte mig till Montmartre för kvällens arbetspass. Vilken fantastisk kväll det blev. Peter Bernstein Quartet består av enastående musiker. Förutom Peter Bernstein, en av de allra bästa jazz gitarristerna i den gamla skolan med namn som Wes Montgomery och Grant Green, så består bandet av Danny Grissett, piano, Doug Weiss, bas och Billy Drummond, trummor.  

   

Peter Bernstein Quartet. Foto: Jesper Ekdahl

Publiken på ett totalt utsålt Montmartre fick ta del av två entimmes långa sett med jazz av allra bästa valör. Makalöst elegant spel från alla inblandade. 

Lämnade glad och nöjd Köpenhamn. 

10/7. Även idag är det otroligt vackert väder. Det är nästan för mycket av stark sol för att gå runt i Köpenhamn. Jag tog ett tåg vid tolv och for till Melchior Plads. På torget var det alldeles fullt med folk, så någon stol på restaurangernas uteservering var det inte tal om. Det fick bli att sitta vid trottoarkanten. 

Här blev det sedan jazz av brasiliansk snitt med den danska gitarristen Jacob Fischer och Zier Romme Larsen, piano, Matthias Petri, bas, och Alexandre Damasceno från Brasilien på Trummor.  

Jacob Fischer

Det blev en underbar en och en halv timme på denna fina plats. 

Sedan tog jag mig till 25 Hours Hotel. Väl där så fick jag en plats i baren framför bandet Beautiful Electric, som består av Francesco Cigna, gitarr, Romulo Duarte, bas och Haim E Peskoff på trummor.  

Beautiful Electric. Foto: Jesper Ekdahl

Här blev jag sittandes till det var nästan slut och tog sedan tåget hem. 

11/7. Jag och sonen tog ett tåg klockan 13.08 och klev sedan av i Ørestad och tog sedan Metron till Frederiksberg station. Egentligen skulle en god vän varit med idag, men han hade fått förhinder, så hans biljett till eftermiddagens konsert fick min son. Det är tredje året i rad som jag ser Weather Report Project på samma ställe Bartof Station. Medlemmarna i bandet som spelar och framför Weather Report fantastiska musik är Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboard, Ole Visby, saxofon, Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trummor.  

 

Jag och sonen väntar på konserten. 

           

Det blev en härlig och svängig konsert med Zawinul och Shorters många fantastiska kompositioner. Bandet är fullfjädrade uttolkare av Weather Reports musik. Min son var eld och lågor, då detta är det närmaste han kommer den "äkta" varan. Själv han jag med och se både Weather Report och Zawinul senare projekt Weather update när de ännu fanns.

Klockan var runt fem när vi sedan begav oss med Metron till Triangeln och till den italiensk tavernan Beviamo, där vi såg och hörde Francesco Cigna, gitarr, Romulo Duarte, bas (båda dessa såg jag igår också) Francisco Nascimento, altsax, och Tony Cigna, trummor. 

Trivsam och trevlig stämning med riktigt bra musik. Enda negativa var att vi fick stå upp. 

Efter detta gick vi bort till Melchior Plads och tog del av andra sett med Vivian Buczek Group, som förutom Vivian själv på sång bestod av Krister Jonsson, gitarr, Jesper Bodilsen, bas och Zoltan Csörsz, trummor. 

Vivian Buczek Group: Foto Jesper Ekdahl

Vi valde sedan att åka hem och var i Malmö vid 20.00. Min son ville se fotbollsmatchen senare på kvällen mellan Norge och England. 

12/7. Så var det sista dagen på årets festival. Jag åkte över vid tolv och gick till Vesterhus vinbar på Istedgade. Här var det musik med Richard Farrell. En irländsk singer-songwriter som bott tio år i Danmark. Vi var inte många på denna trånga och trevliga vinbar. En av gästerna visade sig kunna spela munspel och var med på några låtar. 

Richard Farrell med gäst.

 Jag sökte mig sedan till Enghave Plads där Nathaniel Ford Trio spelade. Musikerna var förutom Nathaniel Ford på trummor också Asger Nissen, saxofon och Martin Brunbjerg, bas. Unga duktiga jazzmusiker. 

Jag tog sedan Metron till Nørreport runddel och gick till Brus där jag hade tur och fick en barstol vid scenen. Det blev en perfekt avslutning på festivalen med bandet RasMohammed Collective, som visade sig vara ett härligt svängande band. Medlemmarna är Kaare Munkholm, vibrafon, Rasmus Kjaersgaard, saxofon och flöjt, Tomas Raae, bas och Ulrik Brohuus, trummor. 

RasMohammed Collective. Foto: Jesper Ekdahl

  Det blev en fin sista dag med varierande musik, mycket sol, öl och hygge. 

         

Nu dröjer det ett år till nästa Copenhagen Jazz Festival, men det återstår många fina konserter detta år. Närmast väntar Kurt Rosenwinkel på Ystad Jazz Festival. 

  

                                                  

    

                 
   

Vårens och sommarens jazzkonserter 2026

Tre månader in på det nya året 2026 är det hög tid att skriva något lite om våren och sommarens kommande konserter. 

Runt jul åkte jag på en rejäl förkylning som besvärade mig fortsatt även under hela januari, vilket gjorde att jag inte var upplagd för konserter och andra nöjen. 

Först den 7 februari var jag på årets första konsert och det på Montmartre där jag gjorde mitt första volontär pass. Vilken start på det nya året, en fantastisk konsert med Magnus Öström Group, där förutom Magnus också ingick Andreas Hourdakis, gitarr, Daniel Karlsson, piano & organ och Thobias Gabrielson på bas. 

Magnus och undertecknad 

         

Någon vecka senare den 21 februari var det återigen dags för en kväll på Montmartre med både konsert och en insats som volontär. Denna kväll med  Peter Marott Quartet. Åkte över till Köpenhamn i god tid och gick på konstutställning på Den Hirschsprungske Samling där det var en utställning med den svenska konstnären Hanna Hirsch Pauli. (kommer länk om detta)  

Den 2 mars var jag en vända i Stockholm och hade en ledig kväll. Jag hade införskaffat biljett till Ariel Posen på Nalen. Jag var där till nästan slutet, men kunde konstatera att detta var inget för mig.   

Den 7 mars var jag åter på Montmartre. Denna gång med den amerikanske organisten Pat Bianchi och hans trio med Daniele Cordisco på gitarr och Giovanni Campanella på trummor.  

Den 13 mars var jag återigen på Montmartre och denna kväll var det svenska jazzsångerskan Vivian Buczek med Mathias Heise på munspel. Vidare Martin Sjöstedt, piano, Jesper Bodilsen, bas och Martin Andersen, trummor. En kväll som bjöd på musik från Vivian Buczek nya skiva där hon tolkar kompositören Michel Legrand.     

Framöver blir det konsert på Montmartre den 10 april med Stefan Pasborg Trio.   

18 april Jukkis Uotila Band på Montmartre. 

21 april blir det Guldnålskonsert på Victoriateatern då Karl-Martin Almqvist tar i mot Jazz i Malmös hedersutmärkelse. 

Sedan blir det Franska Trion på Mejeriet i Lund den 25 april. Det var längesedan jag var där.  

Den 2 maj blir det konsert med Bill Evans på Slagthuset. Det ska bli roligt att återigen se Bill Evans. Senast var för 40 år sedan, då med Mahavishnu Orchestra på North Sea Jazzfestival.  

Den 8 maj är det en konsert som jag ser framemot. Då år det den svenska jazztrion Bach Jazz på Victoria. 

Copenhagen Jazz äger i år rum mellan 3 juli och den 12 juli och där börjar programmet ta form, men ännu inga biljetter införskaffade.  

Sedan är Ystad jazzfestival 29 juli till den 2 augusti och här har biljett införskaffats till Kurt Rosenwinkel på Ystad Stadsteater första dagen. 

Senare i höst har jag biljetter till två event som jag ser mycket framemot.  

Den 31 augusti är det dags för Snarky Puppy på DR koncerthus och den 9 september är det Jazz Sabbath i Malmö. 

"Livet är lite som jazz. det är bäst när man improviserar"           

          

Copenhagen Jazz - 2025

Fredagen 4 juli startade 2025 års Copenhagen Jazz. Då jag i år hade semester under festivalens tio dagar blev det många konserter. Fredagen 4 juli åkte jag över till den officiella invigningskonserten med Kresten Osgood & Urias Ensemble på Østre Anlaeg, ett grönområde bakom Statens museum för konst. 

Det var soligt och fint en timme innan konserten. Låg i gräset och solade med en kopp kaffe. När väl konserten började 15.30 blev det molnigt och innan konserten var slut hade det kommit några droppar regn som återigen gick över i sol och värme när jag vandrade genom Kongens have till Jazzhouse Montmartre för att arbetspass och konsert med Stefan Pasborg trio. 

Kvällens event var en hyllning till Alex Riel, som avled i juni 2024. Alex Riel var Stefan Pasborgs gudfar och mentor. Tillsammans med Carsten Dahl på piano och Fredrik Lundin på tenorsax framfördes låtar från den nyligen släppta skivan Dear Alex som innehåller ett knippe låtar som var Riels favoriter. Jag stod i biljettkassan denna totalt utsålda kväll. Det blev en mycket fin och uppskattad hyllningskonsert. 

På lördagen blev det gjort annat för att återigen besöka Köpenhamn på söndagen. Då såg jag och en kompis liksom förra året gruppen Weather Report Project på Bartof Station. Lika trevligt som förra året. Man kan aldrig få nog av Weather Reports fantastiska låtskatt. Måste bara berätta att jag hann uppleva Weather Report sista året de existerade på North Sea Jazzfestival 1984, och två år senare såg jag Zawinul med hans kortlivade band Weather Update. 

På måndagen 7 juli var det åter dags att göra ett arbetspass på Montmartre. Denna kväll en konsert med den norska trumpetaren Mathias Eick som satt ihop ett superband för två kvällar på Montmartre. Där ingår Jacob Karlzon på piano, Jesper Bodilsen, bas och Morten Lund, trummor. Jag har en gång tidigare sett Mathias Eick på Victoriateatern 2023, fast då med helt andra musiker. Det här var en konsert som jag hade sett framemot och mina förväntningar var höga. Det blev en fantastiskt konsert som infriade mina förväntningar med råge. Jag stod i biljettkassan även denna kväll. Nöjd och glad begav jag mig i god tid till tåget efter att försäkrat mig att det var okej att lämna då kvällen på Montmartre fortsatte med jazz-jam. 

Mathias Eick Nordic Dreams: Foto: Tor Hammerø

Tisdagen 8 juli bjöd på hyggligt väder. Jag åkte över på eftermiddagen och besökte  först Sofie källare på Christianshavn där det var jazz utomhus. Satt här med en bajer och diggade i det behagliga sommarvädret. När konserten var slut gick jag till Café Langebro, där jag satt och läste en stund innan jag promenerade vidare mot DR Byn. Passerade Kulturhuset på Islands Brygge, där det under flera år var konserter i samband med Copenhagen Jazz. Tråkigt att den spelplatsen har försvunnit. Undrar varför? Fortsatte till Café Alma, där jag hade tänkt äta. Beställde mat och en öl. Efter en stund kom en servitris och talade om att maten skulle ta väldigt lång tid, och den tiden hade jag inte, då konserten på DR Koncerthus snart skulle börja. Jag avbokade min order och tog istället en kebab på ett enkelt ställe som jag åt medans jag vandrade till DR Byn. Utanför konserthuset var många samlade framför en trio, med unga musiker som underhöll i väntan på Eliane Elias. Satt en stund i kvällssolen och myste innan jag gick in och köpte ett glas vin och väntade där istället. En stund innan nio tog jag mig till min plats på 1:a Balkong. Mycket bra plats! 

 

Bandet bestod av förutom Eliane Elias själv på piano och sång, hennes make Marc Johnson på bas, gitarristen Leandro Pellegrino och trumslagaren Mauricio Zottarelli. Det blev en intim konsert med stark personlig närvaro, där Elias flera gånger samlade bandet närmare sig och trumslagaren flyttade då sig från sitt trumset till bara en virveltrumma nära flygeln. Mellan låtarna berättade hon charmiga historier från sin långa karriär och om den brasilianska musiken som betyder så mycket för henne. Ännu en trevlig jazzdag på festivalen. 

Onsdagen och torsdagen blev det inga jazzkonserter istället blev det vandring på torsdagen mellan Vejbystrand och Ängelholm med ett gäng kamrater. 

På fredagen 11 juli var det åter dags för jazz i Byn. Jag och en kamrat åkte över lagom för att hinna till konserten kl 15.00 på Sofie Källare. Tyvärr kom det regn som inte påverkade musikerna och inte heller en del av publiken som kunde sitta under skydd. Själv blev vi sittande inomhus och tog några öl innan vi tog metron till Rådhuspladsen och sedan promenerade vi till Huset där det var mycket folk. Efter en stund spelade brassbandet The Pølse Horns. 

Innergården på Huset

Vi stannade en kort stund och gick sedan till Metron för att åka till kvällens konsert på Amager Bio med Lee Ritenour.  

Vi hann med en öl på Blue Raven som så ofta när man ser konserter på Amager Bio, ett ställe med hantverksöl som ligger mitt emot. Vi gick in i god tid för att få bra platser, då de inte var numrerade. Kvällens konsert var en chansning från min sida. Jag vet mycket väl vem Lee Ritenour är, och visst har jag lyssnat en del på honom, men han har aldrig riktigt varit någon favorit. 

Medlemmar i bandet är sonen Wesley Ritenour på trummor, Munir Hossn på bas och Giorgi Mikadze på piano och keyboard. Det var en okej konsert, men inte mer. De tog sig aldrig riktigt och dessutom var det fel ljudbild i mina öron. Trummorna dominerade och stal hela föreställningen. Lee Ritenour's gitarr låg alldeles för lågt. 

På lördagen gjorde jag annat. 

Söndag 13 juli var det avslutning på Copenhagen Jazz. En dag med två olika konserter. Först John Scofield på eftermiddagen och senare på kvällen Joel Lyssarides & Georgios Prokopiou.  

Jag och en kompis Micke hade redan i våras köpt biljetter till en av de unika spelningar som John Scofield skulle framföra på Montmartre. Han gör två spelningar denna dag och två imorgon. Vi hade köpt biljett till den tidiga spelningen kl.15.30. Då Montmartre är så litet och det bara får plats 85 besökare så kostade biljetterna därefter, vilket innebar 995:- DKR.   

Vi tog tåget och sedan Metron från Ørestad till Kongens Nytorv och där så tog vi en öl på Tornet. Vi blev sittande i det vackra soliga vädret i knappt en timme innan det var dags att gå den korta sträckan till Montmartre. Vi kom väl dit strax efter 14.30 och det var redan kö. Strax blev det insläpp och väl inne hälsade jag kort på flera av de "frivilliga" kollegorna som jag har lärt känna under våren. Denna dag är jag dock bara gäst. Jag och Micke tog platser ganska långt bak och beställde var sin öl och väntade spänt. 

Detta är min sjunde konsert med John Scofield i olika konstellationer sedan första gången 1987. 

John Scofield's Long Days Quartet består av John Medeski på piano och orgel, Vincent Archer på kontrabas och Ted Poor på trummor. 

John Scofield's Long Days Quartet

Ungefär kl.15.40 var det så dags för bandet att tränga sig fram till den lilla scenen. Flera av kvällens låtar var nya kompositioner av Scofield. Det blev en häftig, härlig svängande konsert med en lysande John Scofield i centrum, men också härligt groovy från Medeski på orgeln. Fantastiskt spel också från Poor och Archer. Omskakande klev vi ut i solen och begav oss till Gråbrødretorv där vi tog en bit mat på Café Phenix City. Efter det gick vi till Strøm innan det var dags att gå till Hotel Cecil för kvällens och för oss festivalens sista konsert. 

Det blev en väldigt fin avslutning och en underbar sista konsert med Joel Lyssarides & Georgios Prokopiou. De framförde låtar från sin gemensamma skiva Arcs & Rivers som släpptes förra året. Underbart vackert samspel mellan piano och bouzouki som gav en rysningar i hela kroppen. 

Tack för i år!                     

                                                                                   

         

                          

Konsert med Matthew Halsall - Bremen Teater - 2024-07-10.

Igår var det sista dagen på Copenhagen Jazz för mig, om än inte för festivalen, som slutar först på söndag.

Det har varit några väldigt trevliga dagar med perfekt väder. De större konserter som jag sett har varit Jacob Bro, Bill Frisell, Weather Report Project, Tabloid. Har också tagit del av det stora utbud av gratis jazz som finns överallt under festivalen.   

Årets festivalaffisch. Konstnär:Andreas Korsgaard Rasmussen.  

Det blev ett fantastiskt avslut med den brittiske trumpetaren Matthew Halsall på Bremen Teater. 

Först något om vad som hände tidigare på dagen. Jag och en kompis åkte över vid tre och började med en öl på Hviids Vinstue, som är en av Köpenhamn äldsta barer, grundat 1723. Vi gick sedan vidare till ett stamställe, Charlies Bar, där det var ovanligt lugnt denna onsdags eftermiddag. Nu var det dags för lite musik och vi promenerade vidare till Byhaven - Pumpehuset på Studiestraede där Amalie Dahl, saxofon, Viktoria Holde Søndergaard, vibrafon, Viktor Bomstad, gitarr, Tore, Ljøkelsøy, trummor, spelade omtumlande och spännande improvisationsmusik. 

Efter detta var det läge för en bit mat och vi valde ett klassiskt ställe, Axelborg Bodega, som alltid är ett säkert kort, med god dansk mat. Här var det tradjazz, vilket passade bra, när man ska äta. Jag valde en paradrätt som de är kända för, stekt fläsk med persiljesås. 

Nu närmade sig kockan sju och det var det dags att gå den lilla biten bort till Bremen Teater som öppnande dörrarna en timme innan konserten. Det var onumrerade platser, så vi gjorde rätt som var där tidigt. Fick kungligt fina platser i egen loge. 

Först något om Matthew Halsall.  

Matthew Halsall är trumpetare, kompositör och grundare av skivbolaget Gondwana Records. Han är född 1983 och har sedan debuten 2008, släppt ytterligare sex plattor i eget namn, och två plattor med The Gondwana Ochestra. Senaste plattan An Ever Changing View släpptes 2023.

Halsall's musik har sina rötter i spiritual jazz, med musiker som John Coltrane och framför allt Alice Coltrane, Pharoha Sanders, men också i Miles Davis modala jazz. 

När jag tidigt i våras skaffade biljetter till denna konsert visste jag inte så mycket om Halsall. Har sedan dess lyssnat in mig på hans skivor som har varit bland de mest spelande under en längre tid. 

Strax efter åtta till starka applåder kom så bandet in på scenen på ett fullsatt Bremen Teater. 

Det blev som sagt en fantastisk, om än inte så överraskande konsert. Visste ungefär vad som väntade, men att se och höra dem live var speciellt. Konserten bestod av ett första sett på 45 minuter, med främst låtar från den nya plattan (tror jag, förde inga anteckningar) sedan en paus och därefter ytterligare 45 minuter och ett extra nummer. I andra sett spelades flera låtar, som jag uppfattade det, från skivan Colour Yes.  

            

Bandet består av Matthew Halsall på trumpet, Matt Cliffe på saxofoner och flöjt, Alice Roberts på harpa, Jasper Green på klaviatur, Gavin Barras på bas, Alan Taylor på trummor och Sam Bell på percussion. 

Matthew Halsall kompositioner är mycket inspirerade av naturen och dess andlighet. I låttitlarna så som i musiken anar man naturen i form av vinden, havet, träden och fåglarna. 

Det var en meditativ och vacker konsert, med bländande spel från alla inblandade och jag hoppas få se dem igen snart.   

                                               

  

Konsert med Weather Report Projekt - Bartof Station - 2024-07-07

En ny jazzdag tog sin början då jag och en kompis tog oss till Christianshavn och Sofie Kaelderen. Visst blåste det ordentligt, men ungefär strax efter tre tittade solen fram och det blev riktigt behagligt. En liten skara jazzdiggare hade bänkat sig på den lilla uteserveringen och  längs med gatan. Med en öl i näven, solsken och danskt hygge tillbringade vi en timme i sällskap med Daniel Franck trio.  

Vi tog oss sedan till Byhaven Pumpehuset på Studiestraede, där Humanoid Silouette  stod på scen klockan fem. Bandet som består av fyra saxofoner, bas, gitarr och trummor spelar en symfonisk jazz med inslag av alternativ rock. Väldigt spännande och bra. 

Efter knappt en timme var det dags att gå vidare för att hinna till kvällens huvudnummer. På vägen han vi med en öl på Berlin bar på Gl. Kongevej och även en väldigt god macka på Olioli. 

Ytterligare en öl intogs på det Botleggers Craft Beer Bar vi gick sedan runt hörnan till Bartof Station, en trevlig jazzklubb, som jag konstigt nog aldrig tidigare besökt. 

Det var härligt kaotiskt, trångt och helt utsålt. Trots detta hade vi turen att faktiskt få en sittplats båda två. Det danska bandet Weather Report Project spelar som framgår av namnet det ikoniska jazzfusion bandet Weather Reports musik. Detta gör det med den äran och jag är övertygad om att både Zawinul och Shorter ler i sin himmel. 

Officiell bild på bandet. Fick inte tagit någon bild igår.  

I över tio år har bandet existerat och de har byggt upp en stor och trogen publik i Danmark.

Musikerna Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboards, Ole Visby, saxofon,Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trommer är sammansvetsade och otroligt tajta efter de många åren tillsammans. De verkar fortfarande älska att spela Weather Reports många mästerliga kompositioner. 

Det blev en fantastisk avrundning på en trevlig dag och hoppas få se och höra mer av dem framöver.    

                              

Konsert med Bill Frisell - DR Koncerthus - 2024-07-06

Så var det dag tre (officiellt dag två, då invigningen skedde igår) på Copenhagen jazz. 

Åkte över vid ett snåret och klev av på Nørreport. Väl där började jag dagen med ett besök på Arbejdermuseet på Rømersgade. Här tillbringade jag en bra stund, då det finns mycket att ta del av på detta fina museum. 

Ute var det nu soligt och varmt, så jag kände för en öl, på ølbaren på Elmegade. Här blev jag sittande en stund och läste innan jag fortsatte till Den Røde Plads och lyssnade på D/Troit, ett danskt soul och funkband. Här var det trevligt och blev jag kvar till närmare sex, då jag tog metron till DR byn för kvällens konsert. 

Jag var där i god tid och kopplade av med ett glas vin och lyssnade på bandet som spelade i foajén. 

Jag hade skaffat en utmärkt plats på rad fem framför scenen. Strax efter åtta var det så dags för Bill Frisell att ta revansch för förra årets misslyckade konsert. 

Något förvånande var det bara ett halvfyllt konserthus, men vi som var där fick ta del av en sublim konsert upplevelse. 

Officiell pressbild.  

Bill Frisell har med sig Thomas Morgan på bas och Rudy Royston på trummor. De har tillsamman spelat in den hyllade skivan Valentine från 2020. 

Det blev en intim och stilla tillställning, där låtarna gick över i varandra. Det var inte alltid något klart och definitivt slut, utan det var ofta en direkt övergång till något annat. Inte mycket sades, bara en liten nick och ett kort tack en enstaka gång under den första timme som konserten varade. Sedan klappades de in två gånger till stående ovationer. Sammantaget varade konserten i en och en halv timme.

Det var helt klart en revansch på förra året, en värdig upprättelse där vi fick uppleva musiker som i stort sett framförde ren improvisation på ett lättsamt, lekande sätt.                  

                              

Sommarens konserter

Har kommit långt i sommarens planer när det gäller alla konserter. Både när det gäller Copenhagen Jazz och Ystad jazz har flertalet biljetter införskaffats. 

I år har jag semester när det är Copenhagen Jazz, vilket gör att man kan åka över och strosa runt redan på dagen även om man har en konsert först på kvällen. Det är ju som alltid väldigt mycket gratis jazz runt om i byn. 

En sak som irriterar mig är de hutlösa priser som tåget kostar. Varje dag man ska över går 300:-, vilket är för mycket. Säg att man åker över hälften av festivalens dagar, då blir det bara i tåg kostnader 1500:-. De borde kunna ordna ett likande erbjudande under Copenhagen Jazz, som jag såg att de gjorde när det var eurovision.  

Först ut i sommarens aktiviteter är Andreas Hourdakis på Inkonst den 1 juni. 

Sedan under Copenhagen Jazz ser det ut så här. 

6/7 Bill Frisell på DR Koncerthus. Här var jag först lite tveksam, då förra årets konsert med honom inte var speciellt bra, men jag ger det en chans då det är ett helt annat band och den skivan ( Valentine från 2020)) som trion gjort är super.

7/7 Weather Report Projekt på Bartof Station. 

9/7 Tabloid på Studio 2, DR Koncerthus. Ett band bestående av fem av Danmarks främsta unga musiker. Intressant! 

10/7 Matthew Halsall på Bremen Teater.  

Sedan tillkommer det säkert något mer. 

Längre fram i augusti är det Ystad jazzfestival och här har jag och en kompis lyckats få biljetter till Billy Cobham's Time Machine. Satan i gatan! 

  

              

Konsert med Bill Frisell - Islands Brygge - 2023-07-08

Idag söndag slutar 2023 års Copenhagen Jazz, men igår fick vara min sista dag. Då var det konsert med Bill Frisell på Islands Brygge. Det är tredje gången jag ser honom på exakt samma plats. (här länk till 2015 och här till 2018) 

Åkte redan in på dagen tillsammans med en kompis för att njuta av dagen och kolla in lite annat också. Vi tog oss till Nørrebro station och gick en kort bit till ett spelställe utomhus som heter Autopoul. Här var det redan mycket folk och vi fick inte platser framför bandet utan längre bak. Beställde en väldigt god IPA och slog oss ner i solen och väntade på Yamm Ensemble som spelade syrisk folkmusik.  

Det var fruktansvärt varmt, vilket gjorde att vi inte blev kvar så länge utan bröt upp ungefär efter halva konserten. 

Vi tog metron till Kungens nytorv, vi började nu bli lite hungriga och kom fram till att vi skulle gå på ett gemensamt favoritställe där vi varit förut, nämligen 1733. Här blev det smörrebröd, öl och snaps innan vi gick vidare över Langebro för att komma till Islands Brygge och Kulturhuset. 

Liksom igår, stannade vi också till på Café Langebro, för en öl. Kände nu tydligt av att varit utsatt för solen, som inte har varit nådig idag. 

Vi vandrade sedan den kort biten och slog oss ner på bra platser på Kulturhuset en halvtimme innan konserten. 

Det infann sig en viss oro bland oss i publiken och hos arrangörerna hur det skulle bli med den irriterande monotona pumpande musik som hördes högt från badplatsen på andra sidan Kalvebode bølge. Mycket riktigt blev det en fördröjning, där man förhandlade med arrangören för den privata fest som där pågick, dock utan resultat. 

Det bestämdes att konserten ändå skulle genomföras. Det var en av de sämre konserter med Bil Frisell jag varit på och det berodde mycket på oljudet från andra sidan. Det var en omöjlig uppgift för Bill Frisell och hans duktiga musiker att göra deras musik rättvisa. Nu ska jag ärligt erkänna att det inte var den ända anledningen till besvikelsen utan detta hans senaste projekt Four, som består av Greg Tardy, saxofon, Gerald Clyton, piano och Jonathan Blake, trummor inte är hans mest intressanta, enligt mig, ska väl tillägas. Kan tycka att skivan är okej, men live funkade det inte, vilket kanske återigen berodde på de dåliga förutsättningarna. 

(Det kommer bilder längre fram. De finns just nu i en trasig telefon)     

               

  

       

Konsert med Pat Metheny - DR Koncerthus- 2023-07-07

Igår var det ett kärt återseende, konsert med den magiska Pat Metheny på DR koncerthus. 

Men först något om dagen i övrigt. Jag, min son och en kompis åkte över till Köpenhamn strax innan klockan två. Vi tog metron från Kastrup till Lindevangsparken där det var musik med trumpetaren Kasper Tranberg och hans mångåriga vapendragare Frands Rifbjerg på trummor och Nils Davidsen på bas. Det blev en skön stunds avkoppling i vackert väder till varma jazztoner. 

Vi åkte sedan metro till Christianshavn och vandrade bort till Café Langebro, där vi tog en öl. Sedan tog vi metron från Islands Brygge till DR Byn, då klockan snabbt närmade sig sju och jag hade lovat att visa min son och kompis stället jag upptäckte i måndags, Zoku. Där tog vi en öl i denna väldigt speciella miljö och njöt av utsikten.

Vi satte oss på våra platser på Balkong 2 i god tid. Strax innan åtta kom det ett meddelande att om tio minuter skulle konserten börjar och vi uppmanades att inte fotografera, utan låta våra mobiltelefoner vara. Det var inget uppseendeväckande i detta tycker jag, utan fullt förståeligt och något som jag respekterade. Nu har jag i alla fall några bilder, som är tagna av en väns fru. 

Tio över åtta äntrade Pat Metheny scenen och slog sig ner med sin 42 strängade Pikasso gitarr. Sedan följde två fantastiska timmar med Pat Metheny och hans två unga medmusiker Chris Fishman på keyboard, piano och Joe Dyson på trummor.

Pat Metheny var enastående denna kväll och hans gitarrspel var bländande. Ömsom lugnt och innerligt och ömsom snabbt och ekvilibristiskt.        

Det var en blandning av låtar från olika perioder från Pat Methenys långa karriär, där Pat själv stod i centrum, men där också hans unga medmusiker fick komma fram och briljera. 

En fantastisk konsert, rätt och slätt. Inte mycket övrigt att önska. 

    

         

Konsert med Gregory Porter - DR Koncerthus - 2023-07-03

Min första dag på årets Copenhagen jazzfestival var igår, måndag, då främst Gregory Porter lockade. Årets Copenhagen Jazzfestival är den 44:e. Sedan flera år får en konstnär i uppgift att skapa ett konstverk, i år heter konstnären Farshad Farzankia.         

Åkte över redan på eftermiddagen för att närvara på konsert i det vackra Skuespilhuset i Nyhavn med den svenska saxofonisten Elin Forkelid. För några år sedan fick Elin ett uppdrag av producenten för jazzklubben Fasching att tolka John Coltrane, ett projekt som hon först var mycket skeptiskt till, men som genomfördes och ledde till en uppmärksammad skiva. Elin Forkelid Plays For Trane med musikerna Mattias Ståhl på vibrafon, David Stackenäs på gitarr, Vilhelm Bromander på bas och Jon Fält på trummor. 

Efter denna käftsmäll av frijazz promenerade jag omtumlad därifrån över Inderhavnsbroen över till Christianshavn och satte mig på Feargecafé för en öl.

Promenerade vidare i lugn takt, då det ännu var god tid till kvällens huvudattraktion, längs långa Amagerfaelledvej till DR Byn och Koncerthuset. När jag var där var det fortfarande gott och väl över en timme till konserten, så jag gick till Zoku Copenhagen som är ett lägenhetshotell, med en takbar och restaurang på femte våningen. Här tillbringade jag en timme med en öl och den magnifika utsikten över Amager. 

När klockan var lite över sju bröt jag upp och gick över till konserthuset, där tog jag ett glas vin och inväntade ringsignalen som anger när det är dags att söka sig mot sin plats. Det var mycket folk denna kväll, fullsatt och imorgon är det en extrainsatt konsert.  

Strax efter åtta kommer bandet in och därefter Gregory Porter. Sedan blev det runt två timmar lång konsert med innerlig, hjärtlig och känslosam souljazz.  

Gregory Porter med band. 

Med på turnén är hans mångåriga pianist Chip Crawford, organisten Ondrej Pivic, Emanuel Harrold trummor, Jamal Nichols bas och Tivon Pennicott saxofon. 

Det blev många av Porters mest kända och älskade låtar denna kväll. En blandning av energifyllda låtar och många ballader. I Liquid spirit kokade hela salongen och alla 1800 sjöng och klappade frenetiskt med under hela låten. Det var också några ballader med bara Chip Crawford och en sittande Gregory Porter. Basisten Jamal Nichols fick briljera i ett medley där en mängd soulklassiker avverkades till publikens jubel. 

Det var en härlig och glädjerik kväll.                           

       

         

Våren och sommarens konserter

Det kan bli ett riktigt bra konsert år. I alla fall så är flera av våren och sommarens konserter redan bokade, och riktigt bra sådana. I går blev det klart med Pat Metheny, vilket ska bli så roligt, trots att jag har sett honom några gånger tidigare, och faktiskt en gång tidigare på DR Koncerthus (här länk) 

    

Men redan nästa vecka blir det konsert och sedan en del andra framöver under våren.  

  

16/3 Den norska trumpetaren Mathias Eick Quintet, Victoriateatern. 

24/3 Daniel Garcia Trio, Victoriateatern. 

2/4 Kurt Rosenwinkel Quartet, Kuben. Har varit en favorit i många år och att nu äntligen få se och höra honom live ser jag mycket framemot.  

Sedan är där några konserter som jag ännu inte skaffat biljett till, men som verkar lovande

20/4 Camille Thurman och Darell Green Quartet

16/6 Kommer Bill Stewart Trio till Malmö. Har ännu inte bestämt mig.

Sedan när vi kommer in på sommaren, så har vi Copenhagen Jazz som även i år har ett stjärnspäckat program, som långt ifrån är klart. Men dessa har jag redan köpt biljetter till 

3/7 Gregory Porter på DR koncerthus och 

7/7 Pat Metheny. 

Sedan får jag ser hur mycket mer det blir. 

Längre fram i sommar kommer sedan Ystad Jazzfestival 2-5/8 och hit kommer en favoritartist, nämligen Jan Garbarek. Får se om jag kommer över en biljett, det kan bli rätt svår.         

    

         

Konsert med Summer Jazz All Stars - Aveny-T- 2022-07-08

Igår var det dags för en sväng till Copenhagen Jazzfestival, men dagen började först i Kåseberga. 

Jag och en kompis tog tåget från Malmö central 10.07 mot Ystad, där vi sedan tog buss till Kåseberga. Vi brukar vanligtvis vandra längre sträckor tillsammans, oftast längsmed Skåneleden, men idag var det mer bara en utflykt för att njuta av den fina kusten, med pittoreska Kåseberga och det ljuvligt vackra Ale Stenar. Vi åt sedan en god lunch med stekt sill med mos och öl därtill. 

  

Åkte sedan tillbaka till ystad, där vi gick till Möllers bryggeri, som har en trevlig innergård, där en öl aldrig är fel. 

Vi lämnade Ystad 16.30 och skildes åt i Malmö en timme senare, då jag tog tåget till Köpenhamn. Väl där gick jag till Halmvtorvet 9, som är ett ställe som brukar ha gratis jazz på deras innergård. Lyssnade på Niels Hp med band, en duktig sångare med flera skivor utgivna. Här njöt jag av en öl och smørrebrød, innan jag vandrade till Frederiksberg för kvällen huvudattraktion. 

Spelstället Aveny-T är en teater som jag passerat många gånger, men aldrig varit på. Ett ganska litet spelställe med några hundra platser. 

Bandet denna kväll, som var speciellt sammansatt för denna enda spelning var döpt till Summer Jazz All Stars, och får sägas vara  något av en supergrupp med den fantastiska trumslagaren Antonio Sánchez, den svenska superstjärnan Jacob Karlzon på piano, den amerikanske bassisten Scott Colley och den danska saxofonisten Benjamin Koppel. 

Det blev en och en halv timme, plus extra nummer med utomordentlig musik, framförd av superproffs. Låtarna som spelades var varierande och skrivna av de olika medlemmarna, då främst, av Sánchez, Koppel och Colley. 

Det blev en grym konsert med ett härligt sväng och vansinnigt samspelta musiker, som bjöd på många fina soloprestationer.    
                                

Konsert med Oumou Sangaré - DR-Koncerthus - 2022-06-25

I fredags var det start för Copenhagen jazzfestival. Hade planer på att åka över, men valde att fira midsommar.

Midsommarafton blev en av de varmaste i mannaminne och det vackra vädret fortsatte även igår lördag. Jag åkte över sundet på eftermiddagen och strosade runt i ett väldigt varmt och soligt Köpenhamn. 

Sökte mig till Skuspilhuset på Sankt Annae plats, en vacker teaterbyggnad som ligger precis vid vattnet. Klockan 16.00 bjöds det på musik med den nya gruppen "Golden Ratio", med pianisten Carsten Dahl, den svenske bassisten Daniel Franck och trummisen Jacob Høyer. 

Carsten Dahl, Daniel Franck, Jacob Høyer 

            

  Så här beskrevs musiken i den officiella programmet 

"Musikken er poetisk, rørende, swingende, vild og polyfonisk. Dens verden efterstræber en kollektiv balance i udfoldelsen og skabelsen bæres frem af de tre sublime individuelle musikeres indre kompromisløse nødvendighed og deres indbyrdes komplementære forståelse af øjeblikkets skabelse i et lydfællesskab."

Gruppen bjöd inte bara på bra musik, det var också väldigt roligt mellansnack av Carsten Dahl. 

Ännu återstod många timmar till kvällens konsert med Oumou Sangaré, som först börjar klockan 21.00.

Så jag fortsatte att njuta av det vackra vädret och promenerade vidare till Christianshavn och sedan vidare till Islands Brygge.

Väl där valde jag att äta på kulturhuset och titta på folkvimlet. 

Sedan var det det dags att söka sig till DR Koncerthuset. 

Oumou Sangaré föddes 1968 i Bamako, Mali och är tillsammans med Fatoumata Diawara den största representanten för Wassouloumusiken. 

Wassoulou är en musikstil som huvudsakligen framförs av kvinnor och där texterna ofta handlar om barnafödande, fertilitet och polygami. 

Hon har precis släppt ett nytt album Timbuktu, som är hennes åttonde skiva sedan debuten 1989 med albumet Moussoulou. 

Konserten var flyttad från den stora konsertsalen till den mindre studio 2, vilket bara var en fördel då det blev mera intimt och framförallt kunde alla dansa. 

För dans blev det nästan meddetsamma. Flera låtar är ganska lugna, men även då är det skönt gung och när det kör igång för fullt är det omöjligt att vara stilla. 

Det blev en och en halv timme av stark passion, när hon sjunger och gestikulerar är det så mycket kraft och känslor, så man blir alldeles svarslös och djupt berörd. 

       

Musiken är en blandning av, förutom Malis rika musiktradition, blues, rock och pop. 

Det var ett häftigt gung och ett härligt groove som gärna hade fått pågå ännu längre.