lördag 14 november 2026

Kresten Osgood Quintet - Victoria teatern - 2026-11-13

När jag skriver detta är det lördag förmiddag och jag är på väg till Köpenhamn för en kväll på Montmartre och jazzkonsert. Det har varit en fantastisk musikvecka med först Ari Hoenig i onsdags och så igår en omtumlande kväll med Kresten Osgood Quintet.  


Den danska trumslagaren Kresten Osgood har jag sett och hört förut, vilket inte är så konstigt då han spelar med snart sagt alla och hela tiden. Han är oerhört produktiv och har medverkat på ett 100-tals skivor. 

Igår var han med sin Quintet som består av Erik Kimestad, trumpet, Mads Egetoft, saxofon, Jeppe Zeeberg, piano, Matthias Petri, bas på Victoria teatern. 

Jag var lite trött och hängig igår, men det gick snabbt över när de började spela. För något roligare och galnare än det som utspelade sig på Victoria teaterns scen igår är svårt att tänka sig. 

Kresten Osgood Quintet: Foto Jesper Ekdahl

Det blev en salig blandning av frijazz och mera traditionell jazz med en ständigt pådrivande Kresten Osgood. Han är som de skrev i programmet både "katalysator och brandsläckare". 

Det blev en komisk kväll på väldigt många sätt. Det var inte bara musiken som fick en att bli upprymd utan också Kerstens roliga mellansnack. Det framfördes också korta "Frank Zappa liknande" burleska upptåg där de andra musikerna svarade i kör på något som Kersten uttryckte. Musiken bestod förutom av Kresten's egna kompositioner också av låtar från danska musikvänner och en del udda material så som en låt från den ganska okända österrikiska jazzgitarristen Harry Pepl och en blueslåt från James Cotton plus en hel del annat.                  

 

Bandet tackar för sig. Foto: Jesper Ekdahl 

Lämnade med glatt humör Victoria och hoppas snart få se och höra mer av Kresten och hans unga duktiga medmusiker.     

torsdag 12 november 2026

Ari Hoenig - Inkonst - 2026-11-11

Igår gästade New York trummisen Ari Hoenig Inkonst i Malmö. Konserten var ett samarbete mellan Jazz i Malmö och Jazzlinjerna på Fridhem och Skurups folkhögskolor. Tidigare på dagen hade gruppen haft workshop för eleverna på ovannämnda folkhögskolor. 

Ari Hoenig betraktas som en av jazzvärldens främsta trummisar och känd för sitt ovanliga och intensiva spelsätt. I bandet ingår den magnifika brittiska gitarristen Tom Ollendorff (som jag såg och hörde så sent som hösten 2024 på Babel) och på bas, Viktor Nyberg.   

De flesta låtarna igår kom från den kritikerrosade skivan Enchanted (fast då med Connor Chaplin på bas). 

Pressbild. 


Först något om Inkonst. Det är lite tråkigt att man inte kan sitta. En konsert som igår skulle det varit stolar i utsatta framför scenen. Jag har många bekanta som drar sig numera för stående konsert och själv är jag ofta tveksam. 

Med det sagt så fick vi vara med om jazz i världsklass. Det var vansinnigt bra, med ett imponerande samspel, där de växlade mellan sublima ballader och explosivt grove. Tom Ollendorff spelar elegant och varierande, ett gitarrspel som man bara vill höra med och mer av. Detta tillsammans med Ari Hoenig fantasirika och ständigt överraskande trumspel och Viktor Nyberg solida basspel gjorde att slutorden inte kan bli annat än enastående.               

           

torsdag 5 november 2026

Gong - Plan B - 2026-11-04

Ni som känner mig eller som eventuellt läser denna blogg, vet att jag ofta går på konsert och då företrädesvis jazz. Det är inte ofta jag går på rockkonsert, men igår var det dags. För två veckor sedan köpte jag biljett till Gong, ett band som jag lyssnade lite på på 70- och 80-talet och som jag absolut inte trodde existerade längre. Jag kunde inte motstå detta och det var riktigt roligt och bitvis också riktigt bra för en som gillar denna typ av progressiv rock.  

Först något om bandets historia. 1966 bildades Soft Machine, ett progressivt rockband av den så kallade Canterbury scenen av bland annat gitarristen Daevid Allen (från Australien) som efter en turné i Europa inte tilläts återvända till England då hans visum gått ut. Då bildade han i stället gruppen Gong i Frankrike.

Jag tänker inte här redogöra för hela bandet något komplicerade och långa historia, utan bara säga det att det har funnits olika sättningar av Gong och många, riktigt många musiker har kommit och gått under dess 60-åriga historia. Didier Malherbe, Pip Pyle, Steve Hillage, Mike Howlett, Timothy Blake, Pierre Moerlen är några av de många musiker som varit med.

En av de mer kända upplagorna av bandet är den tid då de gör de tre allegoriska spacerock skivorna Flying Teapot (1973), Angel's Egg (1973) och You (1974). Strax därefter lämnar Allen bandet tillsammans med Gilli Smyth, som också var en av grundarna. 

En helt annan sättning och musikalisk annorlunda inriktning är den perioden med Pierre Moerlen, trummor som så småningom också kallar sig Pierre Moerlen's Gong, med  gitarristen Allan Holdsworth. 

Vill man veta alla turer kring gruppen efter det föreslår jag att man googlar detta. 

Den nuvarande sättningen som uppträdde på Plan B igår består av Cheb Nettles, trummor, Ian East, saxofoner, Dave Sturt, bas, Kavus Torabi, gitarr, Fabio Golfetti, gitarr. De är aktuella med en ny skiva Bright Spirit.   

Kvällen innan konserten kom ett meddelande om att få biljetter var sålda och man därför kunde ta med sig en gäst extra på sin biljett. Så sonen följde med. 

Fick tyvärr inga bra bilder tagna. 

Vi anlände en kort stund innan åtta beställde en öl och ställde oss vid ett bord ganska nära scenen. Strax efter åtta stod de på scen. Det blev en konsert på en och en halv timme med spacerock, progressiv rock, psykedelisk rock eller vad vi nu väljer att kalla det. Den karismatiska gitarristen och sångaren Kavus Torabi, som bitvis ser helt galen ut, är den som mycket kretsar kring. Han och Fabio Golfetti spelar långa hypnotiska gitarrslingor och Ian East fyller i med mystiska passager på olika blåsinstrument, Tillsammans med den tighta rytmsektion med Cheb Nettles på trummor och den längsta medlemmen i den nuvarande sättningen, basisten Dave Sturt ,blev det faktiskt en kväll som var över förväntan. Plus också för den fräcka ljusshowen.                           

tisdag 3 november 2026

Kenny Barron - Montmartre - 2026-11-02

Igår var det celebert besök på Jazzhus Montmartre då Kenny Barron gjorde en unik intim konsert.  

Först något om Kenny Barron (f 1943) som räknas som en av världens bästa jazzpianister och som medverkat på 100-tals skivinspelningar antingen i eget namn eller som kompmusiker. 

Kenny Barron började tidigt spela piano och redan som ung gymnasist spelade han med Jimmy Heath och Yusef Lateef. Han blev medlem av Dizzy Gillespies band 1962-1967 och därefter spelade han med Stanley Turrentine och under flera år med Freddie Hubbard och därefter återigen en flera år lång period med Yusef Lateef. Mellan åren 1986-1991 spelade Kenny in flera skivor med Stan Getz (som lär ha sagt att Kenny Barron var hans favoritpianist genom tiderna)  

Kenny Barron har nominerats 14 gånger till Grammy Awards och är invald i American Jazz Hall of Fame. 

Han har gästat Montmartre tidigare bara så sent som 2019. Ett känt besök är också den duo spelning med Stan Getz i mars 1991, som bara gjordes några månader före Stan Gets död och som spelades in, den högt skattade Live-plattan "People Time"

Det blev en oförglömlig konsert där inte bara Kenny Barron briljerade utan även hans unga medmusiker Russell Hall, bas och Jonathan Barber, trummor bjöd på ett imponerande lyhört samspel och flera respektingivande soloprestationer.      

 

Kenny Barron, Russell Hall, Jonathan Barber

Konserten inledes strax efter åtta och första sett ville aldrig ta slut utan pågick längre än vad som är brukligt. Klockan var säkert tjugo över nio då det tog paus. Då hade bandet först spelat flera låtar som trio innan kvällens fjärde medlem stod på scen, den charmerande sångerskan Ekep Nkwelle som framförde några nummer från Kenny Barron senaste skiva "Songbook" 
 
Kenny Barron, Ekep Nkwelle, Russell Hall, Jonathan Barber



Efter en paus på tjugo minuter var de tillbaka på scen och körde ytterligare ett lång sett med ungefärligt samma upplägg. Först några låtar som trio innan Ekep Nkwelle återigen gjorde dem sällskap. Som avslutning på kvällen framförde Kenny Barron ett solonummer på flygeln och då hade klockan blivit nästan elva. 

Det var en fantastisk konsert med en Kenny Barron som verkligen var storartad. Vi fick njuta hans eleganta och tekniskt fulländade spel i Montmartres intima miljö tillsammans med en Russel Hall som inte bara är en sjuhelsikes duktig bassist utan också är en härlig showman som dessutom såg ut som Johnny Depp i Pirates of the Caribbean och så en lekfull och explosiv Jonathan Barber och därtill den charmiga Ekep Nkwelle med sin själfulla röst. 

   
        


        

söndag 1 november 2026

Då & Nu - Café à Porta

Café à Porta. 

På hörnet av Kongens Nytorv 17och Lille Kongensgade, granne med Magasin du Nord ligger en byggnad med lång historia. 

På denna adress låg först ett konditori som öppnade 1792. År 1857 omdanade schweizaren Stephan à Porta stället till en restaurang. Detta först efter att den gamla byggnaden revs och en ny byggnad ritad av arkitekten H.C Stilling (1815-1891) uppfördes i fyra våningar. 

Då.

Då.


NU.



Eftersom det låg nära Den Konglige Teatern blev det en populär samlingsplats för skådespelare, konstnärer och författare. 

H.C Andersen som bodde i Nyhavn var en frekvent gäst. 

Danska författare som Herman Bang och Georg Brandes satt ofta här och diskuterade. 

Våra svenska författare August Strindberg och Selma Lagerlöf besökte gärna stället när de var i Köpenhamn. Hjalmar Söderberg som bodde i Köpenhamn större delen av sitt liv gick ofta hit.   

En mer modern författare som gärna satt här var Dan Turèll   


  

Målning av Vilhelm Rosenstrand (1838-1915) Utanför Café à Porta.
 




Under andra halvan av 1900-talet hade à porta en nedgångsperiod. År 1950 tog Magasin de Nord över driften och år 1999 genomgick stället en rejäl renovering.  Tyvärr gick stället i konkurs år 2011 och 2012 öppnade McDonalds i lokalerna.   

söndag 4 oktober 2026

Coltrane at 100 - Copenhagen Jazzexperience feat, Jesper Riis - 2026-10-03

Igår på Jazzhus Montmartre var det jazz av yppersta valör. Jag gjorde ännu ett volontärpass och som vanligt när jag gör det brukar jag kombinera det med något annat också. 

Så jag började dagen med ett besök på gamla universitetsbiblioteket på Fiolstraede där jag gick en guidad vandring. Den inleddes med en berättelse om universitetet och olika byggnader som man normalt inte har tillträde till. På en innergård bakom universitetet och biblioteket fick vi se Köpenhamns äldsta byggnad, Konsistoriehuset från 1420, som klarade sig utan skador i  den stora branden 1728 och i bombardemanget 1807. Där fick vi också besöka de gamla fängelsehålorna i källaren. Sedan förvisades vi bibliotekets gamla huvudbyggnad, invigd 1861 och ritad av arkitekten Johan Daniel Heroldt i nygotisk stil i rött tegel. 

  

Innergården bakom universitetets huvudbyggnad



         
Konsistoriehuset 





Biblioteket

Efter denna trevliga rundvandring gick jag till Brøg litteraturbar för en kaffe och kanelsnäcka. Jag satt en stund här innan det var dags för uppbrott och promenad till Montmartre, men jag hann också med en kort tur i Botanisk have. 

Coltrane at 100 -  Copenhagen Jazzexperience feat. Jesper Riis. 

I år skulle både inte bara John Coltrane fyllt 100 år utan också Miles Davis. Båda dessa herrar har firats i många sammanhang under året. Igår och kvällen innan var det dags igen. Då spelade kvartetten Copenhagen Jazzexperience, som är en ganska nybildad grupp som består av några av Danmarks mera namnkunniga musiker. Claus Waidtløw, saxofon, Jacob Christoffersen, piano, Daniel Franck, bas och Jeppe Gram, trummor. Igår kväll också förstärkt med Jesper Riis, trumpet. 

Det var helt utsålt igår och härlig stämning, när dessa fantastiska musiker hyllade främst Coltrane, men och också Miles. Det framfördes flera av Coltranes många kompositioner, en del standards som Round Midnight, kompositioner av Sonny Rollins och en del Miles Davis.  

Det blev en fantastisk kväll med jazz av världsklass. Publiken var eld och lågor och ingen ville att det skulle ta slut, men när klockan var 22.30 gick de av scen för gått och då hade de avslutat med Coltranes komposition Blue Train som extra nummer. 



      

  



          

  

tisdag 29 september 2026

Då & Nu - Hotel Leopold

Under denna rubrik Då & Nu tänker jag kortfattat och koncentrerat skildra platser som jag skriver om eller ännu inte skrivit om min längre berättelse om det litterära Köpenhamn.  

Då & Nu - Hotel Leopold. 


Hotel Leopold är sedan lång tid tillbaka inte längre något hotell. Byggnaden på Hovedvagtsgade 6 finns kvar, men här finns idag diverse olika kontor och verksamheter. 

Hotellet som drevs herr och fru Leopold var ett populärt tillhåll för skandinaviska författare i slutet av 1800-talet. Det beskrevs som centralt, stillsamt och prisvärt. I slutet av 1800-talet betalade man för ett litet rum med bespisning 75:- i månaden. 

August Strindberg bodde ofta på hotellet. Mest känd är hotellet för det tragiska självmord som här utspelade sig 22 juli 1888. Den svenska författaren Victoria Benedictsson (1850-1888) kom under några få intensiva år skriva ett antal verk, under författarnamnet Ernst Ahlgren, som brukar räknas bland de främsta i det som kallas det moderna genombrottet. 

Från 1886 kom hon att till och från att ha Hotel Leopold som ett andra hem. Här träffade hon den danska litteraturkritikern och litteraturforskaren George Brandes (1842-1927) De inledde en komplicerad kärleksrelation som vanligtvis sägs ha lett till Victoria Benedictsson självmord.  

Redan den 1 januari 1888 gjorde hon ett misslyckat självmordsförsök som sedan fullbordades ett halvår senare genom att hon med en rakkniv skar av sig halsvenerna. 

Då: Till vänster om bilen syns porten till Nr 6. 





Nu: Idag ligger har olika kontor.