Kurt Rosenwinkel - Ystad stadsteater - 2026-07-29

Igår var det tredje gången gillt för Kurt Rosenwinkel. Redan för några år sedan var det aktuellt med en konsert som blev inställd. Sedan var han återigen aktuell i Malmö, men då var det något annat som kom i mellan. 

Så igår var det då dags för Kurt Rosenwinkel på Ystad stadsteater. Första stora namn på festivalens öppningsdag. 

Kurt Rosenwinkel (f.1970) är en av sin generation mest betydelsefulla gitarrister. Han är en stor förebild för många yngre gitarrister och bland publiken denna kväll fanns det många hängivna beundrare. 

Det hade uppstått en miss i bokningen av denna spelning. Meningen var att man skulle fira att det är tjugo år sedan Kurt Rosenwinkels sjunde album, liveskivan The Remedy spelades in på Village Vanguard 2006, men gavs ut 2008. Den skivan har hyllats som en av de bästa livealbumen i modern jazz. Han är ute på en turné med detta projekt och senare i höst gör han en spelning på Fasching med detta koncept. Kvällens spelning var dock en annan. Var i missen bestod fick vi aldrig veta, men jag kan tänka mig att man ville ha honom till Ystad och fick loss honom, men då med en annan sättning och innehåll. 

Jag vet inte hur mycket jag tänkte på detta, men min kompis var lite irriterad. Men om vi lämnar detta och istället går över till vad som presenterades på Stadsteatern. 

På scen denna kväll var förutom Kurt Rosenwinkel, Seamus Blake, saxofon, Alex Claffy, bas och Joe Fansworth, trummor. 

Dessa samspelta herrar bjöd publiken på en och en halv timme av lysande jazz. Musiken bestod av några av Kurts egna kompositioner, men det framfördes också en del material av andra.

Bländande gitarrspel, där det bjöds på otroliga åkningar längs med greppbrädan. Många skickliga unisona passager mellan gitarr och saxofon. 

      

Det var helt klart en mycket uppskattad konsert, många applåder och mot slutet stående ovationer och vi i publiken lyckades få de tillbaka på scen för ett extra nummer. Ett fantastiskt sådant också. 

            

   

Vårens och sommarens jazzkonserter 2026

Tre månader in på det nya året 2026 är det hög tid att skriva något lite om våren och sommarens kommande konserter. 

Runt jul åkte jag på en rejäl förkylning som besvärade mig fortsatt även under hela januari, vilket gjorde att jag inte var upplagd för konserter och andra nöjen. 

Först den 7 februari var jag på årets första konsert och det på Montmartre där jag gjorde mitt första volontär pass. Vilken start på det nya året, en fantastisk konsert med Magnus Öström Group, där förutom Magnus också ingick Andreas Hourdakis, gitarr, Daniel Karlsson, piano & organ och Thobias Gabrielson på bas. 

Magnus och undertecknad 

         

Någon vecka senare den 21 februari var det återigen dags för en kväll på Montmartre med både konsert och en insats som volontär. Denna kväll med  Peter Marott Quartet. Åkte över till Köpenhamn i god tid och gick på konstutställning på Den Hirschsprungske Samling där det var en utställning med den svenska konstnären Hanna Hirsch Pauli. (kommer länk om detta)  

Den 2 mars var jag en vända i Stockholm och hade en ledig kväll. Jag hade införskaffat biljett till Ariel Posen på Nalen. Jag var där till nästan slutet, men kunde konstatera att detta var inget för mig.   

Den 7 mars var jag åter på Montmartre. Denna gång med den amerikanske organisten Pat Bianchi och hans trio med Daniele Cordisco på gitarr och Giovanni Campanella på trummor.  

Den 13 mars var jag återigen på Montmartre och denna kväll var det svenska jazzsångerskan Vivian Buczek med Mathias Heise på munspel. Vidare Martin Sjöstedt, piano, Jesper Bodilsen, bas och Martin Andersen, trummor. En kväll som bjöd på musik från Vivian Buczek nya skiva där hon tolkar kompositören Michel Legrand.     

Framöver blir det konsert på Montmartre den 10 april med Stefan Pasborg Trio.   

18 april Jukkis Uotila Band på Montmartre. 

21 april blir det Guldnålskonsert på Victoriateatern då Karl-Martin Almqvist tar i mot Jazz i Malmös hedersutmärkelse. 

Sedan blir det Franska Trion på Mejeriet i Lund den 25 april. Det var längesedan jag var där.  

Den 2 maj blir det konsert med Bill Evans på Slagthuset. Det ska bli roligt att återigen se Bill Evans. Senast var för 40 år sedan, då med Mahavishnu Orchestra på North Sea Jazzfestival.  

Den 8 maj är det en konsert som jag ser framemot. Då år det den svenska jazztrion Bach Jazz på Victoria. 

Copenhagen Jazz äger i år rum mellan 3 juli och den 12 juli och där börjar programmet ta form, men ännu inga biljetter införskaffade.  

Sedan är Ystad jazzfestival 29 juli till den 2 augusti och här har biljett införskaffats till Kurt Rosenwinkel på Ystad Stadsteater första dagen. 

Senare i höst har jag biljetter till två event som jag ser mycket framemot.  

Den 31 augusti är det dags för Snarky Puppy på DR koncerthus och den 9 september är det Jazz Sabbath i Malmö. 

"Livet är lite som jazz. det är bäst när man improviserar"           

          

Konsert med Billy Cobham's Time Machine- Ystad Teater - 2024-08-03

På årets Ystad Jazz fanns det många konserter som jag gärna hade gått på, men tiden räckte inte till. Lördagens konsert med festivalens hedersgäst Billy Cobham hade jag dock sett till att kunna gå på. 

Jag och en kompis kom till Ystad lite i sju och gick till Möllers bryggeri för en bit mat och ett glas kallt vitt vin. Strax efter åtta gick vi den korta biten bort till Ystad teater.

Inom fusionsjazzen är kvällens huvudperson en legend och stilbildare för generationer av trummisar. Vid nyligen fyllda 80 år kan han se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade på 60-talet med Horace Silver, var med att bilda jazz - rock gruppen Dreams, för att sedan spela med Miles Davis. Tillsammans med John McLaughlin startade han Mahavishnu Orchestra. 1973 släpptes det inflytelserika albumet Spectrum.             

Vi hade platser på främsta raden i den helt utsålda Ystad Teater. Det var slående att kvällens gäst stod i centrum för ingenting skymde Billy Cobhams klassiska stora trumset med dubbla bastrummor. 

Strax efter nio kom Jan Lundgren in på scen för en kort presentation och under tiden kom också bandmedlemmarna in en och en på scen och slutligen också Billy Cobham stöttande sig med käpp. Bandet Time Machine bestod av Gary Husband, keyboard, Rocco Zifarelli, gitarr, Michael Mondesir, bas, Marco Lobo, percussion. 

Det blev en grymt tung uppvisning under en och en halv timme, med låtar främst från plattan Spectrum, men också en del annat. Att gubben är 80 år märktes ingenting av när han väl satt sig vid trummorna och lagt ifrån sig käppen.

     

                 

Sommarens konserter

Har kommit långt i sommarens planer när det gäller alla konserter. Både när det gäller Copenhagen Jazz och Ystad jazz har flertalet biljetter införskaffats. 

I år har jag semester när det är Copenhagen Jazz, vilket gör att man kan åka över och strosa runt redan på dagen även om man har en konsert först på kvällen. Det är ju som alltid väldigt mycket gratis jazz runt om i byn. 

En sak som irriterar mig är de hutlösa priser som tåget kostar. Varje dag man ska över går 300:-, vilket är för mycket. Säg att man åker över hälften av festivalens dagar, då blir det bara i tåg kostnader 1500:-. De borde kunna ordna ett likande erbjudande under Copenhagen Jazz, som jag såg att de gjorde när det var eurovision.  

Först ut i sommarens aktiviteter är Andreas Hourdakis på Inkonst den 1 juni. 

Sedan under Copenhagen Jazz ser det ut så här. 

6/7 Bill Frisell på DR Koncerthus. Här var jag först lite tveksam, då förra årets konsert med honom inte var speciellt bra, men jag ger det en chans då det är ett helt annat band och den skivan ( Valentine från 2020)) som trion gjort är super.

7/7 Weather Report Projekt på Bartof Station. 

9/7 Tabloid på Studio 2, DR Koncerthus. Ett band bestående av fem av Danmarks främsta unga musiker. Intressant! 

10/7 Matthew Halsall på Bremen Teater.  

Sedan tillkommer det säkert något mer. 

Längre fram i augusti är det Ystad jazzfestival och här har jag och en kompis lyckats få biljetter till Billy Cobham's Time Machine. Satan i gatan! 

  

              

Våren och sommarens konserter

Det kan bli ett riktigt bra konsert år. I alla fall så är flera av våren och sommarens konserter redan bokade, och riktigt bra sådana. I går blev det klart med Pat Metheny, vilket ska bli så roligt, trots att jag har sett honom några gånger tidigare, och faktiskt en gång tidigare på DR Koncerthus (här länk) 

    

Men redan nästa vecka blir det konsert och sedan en del andra framöver under våren.  

  

16/3 Den norska trumpetaren Mathias Eick Quintet, Victoriateatern. 

24/3 Daniel Garcia Trio, Victoriateatern. 

2/4 Kurt Rosenwinkel Quartet, Kuben. Har varit en favorit i många år och att nu äntligen få se och höra honom live ser jag mycket framemot.  

Sedan är där några konserter som jag ännu inte skaffat biljett till, men som verkar lovande

20/4 Camille Thurman och Darell Green Quartet

16/6 Kommer Bill Stewart Trio till Malmö. Har ännu inte bestämt mig.

Sedan när vi kommer in på sommaren, så har vi Copenhagen Jazz som även i år har ett stjärnspäckat program, som långt ifrån är klart. Men dessa har jag redan köpt biljetter till 

3/7 Gregory Porter på DR koncerthus och 

7/7 Pat Metheny. 

Sedan får jag ser hur mycket mer det blir. 

Längre fram i sommar kommer sedan Ystad Jazzfestival 2-5/8 och hit kommer en favoritartist, nämligen Jan Garbarek. Får se om jag kommer över en biljett, det kan bli rätt svår.         

    

         

Konsert med Anouar Brahem - 2022-08-05- Ystads Teater

Igår var det dags för en efterlängtad konsert med en artist som följt mig i många år. Efter jobbet klockan 18.00 cyklade jag ner till Triangeln för att tillsammans med en kompis ta tåget till Ystad. Där pågår sedan några dagar Ystad Jazzfestival och denna kväll var det dags för Anouar Brahem. Vi hade en och en halv timme att fördriva innan konserten skulle börja klockan 21.00, så vi gick till Möllers Bryggeri för lite mat och dryck. 

Första gången jag hörde talas om Anouar Brahem var på på Jan Garbareks platta Madar från 1994. Första plattan i eget namn var Thimar från 1998, där John Surman och David Holland medverkar. Allt sedan dess har hans skivor  varit bland de mest spelande i mitt hem. Skivor som Les Pas Du Chat Noir, The Astounding Eyes Of Rita, Souvenance och den helt fantastiska Blue Maqams, alla utgivna på ECM, är musik att ständigt återvända till. 

Vi var på plats i god tid och han med ett glas vin på terrassen innan det ringde i klockan. Ystad Teater är otroligt fin och vacker byggnad från slutet av 1800-talet. 

Innan konserten presenterades en av årets jazzamabassadörer, Lill Lindfors, som var glad och hedrad. 

Sedan var det då äntligen dags att få se och uppleva Anouar Brahem på Oud  och hans fantastiska medmusiker Klas Gesing på basklarinett och saxofon, Björn Meyer från Sverige på bas, och Khaled Yassine på slagverk. Två gånger tidigare har jag varit på väg att se honom, en gång i Uppsala och en annan gång i Köpenhamn, men båda gångerna kom annat i mellan.

Så att det nu äntligen blev av, var för mig väldigt efterlängtat, och trots mina högt ställda förväntningar, blev jag inte besviken. 

Det blev precis vad jag hade förväntat mig, en otroligt fin och minnesvärd föreställning med ett intimt och vackert spel. Då han är så välbekant för mig, är det inte direkt överraskande, men det var heller inte det jag förväntade, utan den stora behållningen är att få se dessa skickliga musiker, som verkade stortrivas, i verkligheten och ta del av gruppens dynamik och samklang.   

 

Bitvis är det så vackert så jag nästan gråter. Efter en och en halv timme var det över, men stående ovationer fick bandet att spela en låt till. Bandet tackade för sig och alla i publiken verkade hänförda och förtrollade av vad vi varit med om. 

En vacker och magisk konsert var till ända och det var dags att ta tåget till Malmö.