Igår var det tredje gången gillt för Kurt Rosenwinkel. Redan för några år sedan var det aktuellt med en konsert som blev inställd. Sedan var han återigen aktuell i Malmö, men då var det något annat som kom i mellan.
Så igår var det då dags för Kurt Rosenwinkel på Ystad stadsteater. Första stora namn på festivalens öppningsdag.
Kurt Rosenwinkel (f.1970) är en av sin generation mest betydelsefulla gitarrister. Han är en stor förebild för många yngre gitarrister och bland publiken denna kväll fanns det många hängivna beundrare.
Det hade uppstått en miss i bokningen av denna spelning. Meningen var att man skulle fira att det är tjugo år sedan Kurt Rosenwinkels sjunde album, liveskivan The Remedy spelades in på Village Vanguard 2006, men gavs ut 2008. Den skivan har hyllats som en av de bästa livealbumen i modern jazz. Han är ute på en turné med detta projekt och senare i höst gör han en spelning på Fasching med detta koncept. Kvällens spelning var dock en annan. Var i missen bestod fick vi aldrig veta, men jag kan tänka mig att man ville ha honom till Ystad och fick loss honom, men då med en annan sättning och innehåll.
Jag vet inte hur mycket jag tänkte på detta, men min kompis var lite irriterad. Men om vi lämnar detta och istället går över till vad som presenterades på Stadsteatern.
På scen denna kväll var förutom Kurt Rosenwinkel, Seamus Blake, saxofon, Alex Claffy, bas och Joe Fansworth, trummor.
Dessa samspelta herrar bjöd publiken på en och en halv timme av lysande jazz. Musiken bestod av några av Kurts egna kompositioner, men det framfördes också en del material av andra.
Bländande gitarrspel, där det bjöds på otroliga åkningar längs med greppbrädan. Många skickliga unisona passager mellan gitarr och saxofon.
Det var helt klart en mycket uppskattad konsert, många applåder och mot slutet stående ovationer och vi i publiken lyckades få de tillbaka på scen för ett extra nummer. Ett fantastiskt sådant också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar