En dag i Køpenhamn och Konsert med Mike Stern 2019-06-20

Det finns inte mycket som är bättre än att en solig sommardag åka över sundet till Køpenhamn. 

Jag och en kompis var över för att senare på kvällen se Mike Stern på Nørrebro teater. 
Den danska pianisten Niels Lan Doky hade satt samman ett band med Mike Stern. Återkommer till konserten längre fram. 

Jag hade bokat bord på Restaurant 1733, Nybrogade klockan 14.00. Denna relativt nyöppnade frukostrestaurant ligger fint vid slotsholmens kanal. Det var nu riktigt varmt och det var naturligt att söka svalkan inomhus, så vi satte oss till bords och intog en rejäl frukostplatte med tillhörande øl och en kall snaps. 

Mätta och nöjda bröt vi upp och vandrade sedan till kongens have där vi skildes åt för en stund, då vi ville göra olika saker. 

Jag styrde mina steg till Den Hirschsprungske samling för att se en utställning med P. S Krøyer, men till min besvikelse så stängde museet precis när jag kom dit klockan 16.00. 
Så istället gick jag till Statens Museum för kunst där en utställning med några av Hammershøis målningar utgör grunden för utforskandet av hemmet.

"Et trygt og rart sted? Eller faretruende rammer, der kan drive dig til vanvid? I et nyt kunstprojekt udforsker kunstnerne Elmgreen & Dragset vores forestillinger om ‘hjemmet’.

Oplev den danske maler Vilhelm Hammershøis mesterværker i utraditionelt selskab med international samtidskunst.

Faretruende og fremmedgjort

Michael Elmgreen og Ingar Dragset har i mange år været optaget af Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Hammershøi er berømt for sine ikoniske motiver af halvtomme rum og bliver ofte beskrevet som en kunstner, der er optaget af det nære og hjemlige. Men Elmgreen & Dragset ser istedet noget foruroligende i Hammerhøis malerier:"

Jag är sedan några år tillbaka en stor beundrare av Hammershøi och tar gärna varje tillfälle i akt att se hans fantastiska målningar. Jag promenerade sedan till Ølbaren på Elmegade där jag och min kompis sammanstrålade igen. Det var Fortfarande varmt och soligt fast klockan nu hade blivit sex. Vi satt utanför denna trevliga bar och inmundigade några öl innan det åter var dags att äta. 

Det började närma sig kvällens begivenhet och vi vandrade den korta biten till Nørrebro teater på Ravnsborggade. 

Under tre kvällar framför den danska pianisten Niels Lan Doky och de franska bröderna Francois Moutin, bas, Louis Moutin, trummor och Mike Stern, gitarr tillsammans med olika sångerskor tre olika koncept på lika många dagar. Fredagens konsert är inspirerad av soul och på lördag blir det moderna standards.

Torsdagens konsert utlovade psykedelisk rock från 60-talet, inspirerat av Jimmi Hendrix, Pink Floyd, The Doors, Cream och Jefferson Airplan. En ganska oinspirerad och lite rörig konsert tog sin början på utsatt tid. Jag har under årens lopp sett Mike Stern säkert fem gånger och han är normalt ett säkert kort, men denna kväll var inte hans och inte heller bandet och konceptet. Jazzmusiker som lirar rock är ingen höjdare även om få andra är skickade att göra det än Mike Stern som har både har tekniken, känslan och powern. Såg och hörde honom häromåret på Sølyst framföra Jimi Hendrix med den "rätta" touchen. 

Denna kväll var det inte mycket som var rätt. Visst fans det lysande partier där Stern blixtrade till och bjöd på sitt sedvanliga explosiva tekniskt virtuosa spel.

                 

          
               

Konsert på Sølyst 2017-07-09

The Ultimate Jazzparty på Sølyst blev mitt första evenemang på Copenhagen jazzfestival i år. En perfekt början med flera konserter och ett stort stjärnuppbåd. Till och med vädret var perfekt, strålande solsken och inget regn. Sølyst ligger väldigt vackert vid havet längs med kystvejen. En magnifik utsikt över sundet där segelbåtar, badande barn vid Bellevue strandbad och ett glimrande hav utgjorde fonden bakom scenen. 

Framsidan på Sølyst

Baksidan

Bellevue strandbad

    
Strax efter tre var det så dags för dagens första band. Mike Stern / Randy Brecker Band featuring Lenny White & Theymur Phell.  

Mike Stern har ända sedan genombrottet i Miles Davis grupp i början på 80-talet tillhört de främsta fusionsgitarristerna. Randy Brecker hör till den moderna jazzens mest namnkunniga trumpetare. Lenny White är kanske mest känd som medlem av Return To Forever, men brukar beskrivas som "one of the founding fathers of jazz fusion" . Theymur Phell, född 1987, är en ny stjärna på jazzhimlen. 

 

Theymur Phell & Mike Stern

Mike Stern & Randy Brecker

Mike Stern

Mike Stern & Randy Brecker

Första låten Out of the Blue är skriven av Mike Stern och han kör igång i full fart utan pardon. Stern är alltid lika skön och se för han är fortfarande lika sprittande, smittande spelglad som en skolpojke. Hans distinkta omisskännliga ton består av lika delar rock som jazz. Bandet fortsatte med ytterligare en låt av Stern och fortsatte sedan med en funky låt av Randy Brecker, The Deep Shit. En fin ballad där basisten fick visa prov på sitt känsliga styva spel var tänkt att avsluta detta set. Men publiken ville något annat och efter ihärdiga applåder blev det ett extranummer, Red House av Jimi Hendrix.

Efter en paus ca fyrtiofem minuter var så dags för David Sanborn with The Doky Brothers & Dave Weckl. 

Dave Weckl

David Sanborn: 

   
Det var riktigt många år sedan jag sist såg David Sanborn. Det bör ha varit i mitten på 80-talet, på North Sea jazz festival. Sanborn som verkade ha lite svårt att gå placerade sig på en hög pall och där blev han. Sanborn är nog en av den moderna jazzens mest anlitade studiomusiker och otaliga är de skivor som han medverkar på. Niels Lan Doky, piano, som tillsammans med sin yngre broder Chris Minh Doky, bas, inte bara är enastående musiker på sina respektive instrument, utan också fantastiska ambassadörer för dansk jazz. Chris är också involverad i jazzklubben Standard och en av initiativtagarna till dagens evenemang. Dave Weckl är en av de flitigaste trummisarna och han har av Modern Drummer magazine rankats som en av de 25 bästa trummisarna någonsin. 

De bjöd på fint och varierat spel där alla fick stort utrymme. De framförde låtar som Night Jessamine (Michael Brecker), Maputo (Marcus Miller) balladen Sofia (David Sanborn) och Spanish joint. Mike Stern kom upp på scen och de framförde en superb version av Horace Silver's Senor Blues. 


Sedan var det åter paus och lite ommöblering på scenen. Många passade på att flytta på sig för att åter hamna i solens sken eller gick runt och tittade i den fina parken och på utsikten. 

Runt klockan sju var det så dags för superjam med David Sanborn, Randy Brecker, Mike Stern, Niels Lan Doky, Chris Minh Doky, Dave Weckl och så förstärkt med sångaren Brian McKnight. 

Brian McKnight

   

De startade med Big Neighborhood av Mike Stern sedan fortsatte de med den välkända Some Skunk Funk (Brecker Brothers) som svängde rejält. Sanborn som inte var med från början kom nu också upp på scen och återigen framfördes The Deep Shit av Brecker. Nu var det dags för sångaren Brian Mcknight att framträda och det gjorde han med besked. Vilken röst! Han trollband oss alla i en underbar ballad. Sedan blev det ett tokroligt när musikerna åter skulle framföra Red House med Brian McKnight som inte kunde texten, men hade den på sin telefon. Det blev en hisnande tolkning med storslagen sång av McKnight. De fortsatte med van Morrison's låt Crazy Love, där McKnight som är multiinstrumentalist spelade akustisk gitarr, och Brecker färgade låten med snyggt trumpetspel. Det gick säkert rysningar genom många i publiken efter detta och som avslutande låt framfördes Brian McKnigt's låt Anytime. 

Många bröt upp och började rör på sig, men inte alla ville att det skulle vara slut, så efter ihärdiga och livliga applåder framfördes Jean Pierre av Miles Davis som extranummer. 

En perfekt avslutning på en perfekt dag.