Copenhagen Jazz Festival -2026

Igår söndag den 12 juli var sista dagen på årets Copenhagen Jazz Festival. Det var den 47:e i ordningen sedan starten. Jag har varit på många genom åren, men har nog aldrig varit så flitig som i år. Av festivalens tio dagar var jag närvarande på åtta av dem. 

Precis innan festivalen började blev en mycket god vän sjuk. Detta medförde lite annat upplägg. Många av dagarna var jag själv över och de gemensamma biljetter vi hade till några större konserter där följde istället min son med mig. 

3/7. Jag startade festivalens första dag med en gratiskonsert på Admiral hotel. Det var en hyllnings konsert till NHØP & Sonny Rollins, Claus Waidtøw, tenorsaxofon, Thomas Fonnesbeak, bas och Janus Templeton, trummor. Det var en konsert som skulle varit ute på hotellets terras, men på grund av ostadigt väder, så flyttade man den inomhus. Trevlig inramning fast trångt och varmt. En mycket bra konsert.

Jag fortsatte sedan till Sofie källare i Christianshavn där Sophisticated Ladies, som består av Marie-Louise Schmidt, piano, Helle Marstrand, bas och Benita Haastrup, trummor spelade. Även denna konsert skulle egentligen ägt rum utomhus vid kanalen, men fick flyttas inomhus. Det var fullsatt och härlig god stämning med härlig pianotrio jazz. 

Senare gick jag till Drop inn för en konsert med Jakob Dinesen, saxofon, Anton Eger, trummor och Warit Tonnam, keyboard. De spelade egen komponerad fusionsjazz. 

Tog mig sedan hem och var i Malmö vid 20.00 Det var en helt okej första dag.

4/7. Hade först inte tänkt åka över idag, då jag gjorde min näst sista arbetsdag innan semestern, men så fick jag nys om att det skulle vara en hyllnings konsert till ECM jazzen på Islands Brygge. Detta ville jag inte missa. 

Kom till Kulturhuset i god tid innan och fann en stol, köpte en öl och satte mig tillrätta. Fantastisk fin inramning med ett underbart väder. Det blev en enastående fin konsert med Fredrik Lundin, saxofon, de båda gitarristerna Samuel Hällqvist och Rasmus Oppenhagen Krogh, bassisten Joel Illerhag och Stefan Pasborg, trummor. Det blev musik signerat Jan Garbarek, Keith Jarrett, Bobo Stenson, Kenny Wheeler, Tomasz Stanko, Högsta betyg. 

Jag avstod sedan söndagen och måndagen. 

7/7.  På kvällen var det konsert med The Bad Plus, men innan dess hann jag och sonen med mycket annat. Vi började dagen på Melchior Plads där ett stilla regn precis upphörde när vi slog oss ner. Det blev en trivsam tillställning med härlig svängande bluesrock. Det var musik av T-Bone Walker, Elvis, Dylan, Neil Young, Beatles m.m. Gruppen som kallar sig The Big Beat består av Kristian Boll, sång och gitarr, Stuart Goodstein, klaviatur, Jesper Dukholt, saxofon, Kaspar Lindhardt, bas och Jørgen Emerek, trummor. 

Vi gick sedan till Sankt Hans Torv där Mikkel Ploug Trio spelade. Vi fick plats på restaurang Sebastopol, där vi intog en överdådig middag med entrecote och en god flaska rött vin. Den namnkunnige danske gitarristen Mikkel Ploug spelade med Felix Moseholm, bas och Jeppe Gram, trummor. 

Efter maten och konserten tog vi en promenad på Assistens Kirkegård och en öl på Café Runddelen innan vi gick till Alice för kvällen konsert med The Bad Plus. Bandet som började som en klassisk jazz pianotrio, består sedan flera år tillbaka av en kvartett med Reid Anderson, bas, David King, trummor, Ben Monder, gitarr och Chris Speed, saxofon.

Kvällen konsert är en av deras sista då de gör sin avskedsturné. The Bad Plus har sedan debuten 2000 varit en av de mest inflytelserika grupperna i den samtida jazzen. Kvällen konsert var på många sätt helt fantastisk, men den kunde varit ännu bättre om inte det hade varit stående publik. 

8/7. Åkte över vid tolv snåret och gick till Enghave plads där Hey Band spelade. Bandet består unga musiker som framför egenkomponerad musik influerad av bland annat Steps Ahead. 

Jag sökte mig sedan till Sankt Hans Torv där jag tillbringade stora delar av dagen. Först hörde jag Tommy Smith with the Carl Winther Trio. Den skotske tenorsaxofonisten Tommy Smith var i mitten av 80-talet en del av Gary Burtons band. Carl Winther har bland annat spelat med Randy Brecker. Med på scen var också Rune Fog-Nielsen, bas och Anders Mogensen, trummor.  

Det var soligt och mycket folk på torget. Stannade kvar och hörde även Cornelia Nilsson Trio, som består av förutom Cornelia på trummor också av Mathias Landaeus, saxofon och Simon Petersson, bas. 

Efter detta blev det hemfärd.  

9/7. Idag gör jag mitt enda arbetspass på Montmartre. Då blir det konsert med Peter Bernstein. Men jag började dagen redan klockan 13.00 med musik på Enghave plads. Det var otroligt varmt denna dag. Solen verkligen stekte. Musikerna i bandet Samuel Winter Trio var försenade och var på plats först 13.30. Men de var värda att vänta på. Jätteduktiga unga musiker med den svenska trummisen Samuel Winter, med Kasper Sundby på saxofon och Sylvester Pedersen på kontrabas.

Trots den starka solen satt jag kvar här till tjugo i tre, då jag tog metron till Christianshavn och gick till Sofie Källare där spelade nästan samma band som jag såg i fredags. Det var Jakob Dinesen, saxofon, Warit Tonnam, keyboard och istället för Anton Eger, så var det en ung kvinnlig trummis från Norge Siv Øyunn.  

Det är alltid lika trevligt att vara här vid Sofie Källare. Bra musik var det också, men jag började bli trött och snurrig i huvudet av den starka solen. 

Sökte mig till Montmartre för kvällens arbetspass. Vilken fantastisk kväll det blev. Peter Bernstein Quartet består av enastående musiker. Förutom Peter Bernstein, en av de allra bästa jazz gitarristerna i den gamla skolan med namn som Wes Montgomery och Grant Green, så består bandet av Danny Grissett, piano, Doug Weiss, bas och Billy Drummond, trummor.  

   

Peter Bernstein Quartet. Foto: Jesper Ekdahl

Publiken på ett totalt utsålt Montmartre fick ta del av två entimmes långa sett med jazz av allra bästa valör. Makalöst elegant spel från alla inblandade. 

Lämnade glad och nöjd Köpenhamn. 

10/7. Även idag är det otroligt vackert väder. Det är nästan för mycket av stark sol för att gå runt i Köpenhamn. Jag tog ett tåg vid tolv och for till Melchior Plads. På torget var det alldeles fullt med folk, så någon stol på restaurangernas uteservering var det inte tal om. Det fick bli att sitta vid trottoarkanten. 

Här blev det sedan jazz av brasiliansk snitt med den danska gitarristen Jacob Fischer och Zier Romme Larsen, piano, Matthias Petri, bas, och Alexandre Damasceno från Brasilien på Trummor.  

Jacob Fischer

Det blev en underbar en och en halv timme på denna fina plats. 

Sedan tog jag mig till 25 Hours Hotel. Väl där så fick jag en plats i baren framför bandet Beautiful Electric, som består av Francesco Cigna, gitarr, Romulo Duarte, bas och Haim E Peskoff på trummor.  

Beautiful Electric. Foto: Jesper Ekdahl

Här blev jag sittandes till det var nästan slut och tog sedan tåget hem. 

11/7. Jag och sonen tog ett tåg klockan 13.08 och klev sedan av i Ørestad och tog sedan Metron till Frederiksberg station. Egentligen skulle en god vän varit med idag, men han hade fått förhinder, så hans biljett till eftermiddagens konsert fick min son. Det är tredje året i rad som jag ser Weather Report Project på samma ställe Bartof Station. Medlemmarna i bandet som spelar och framför Weather Report fantastiska musik är Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboard, Ole Visby, saxofon, Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trummor.  

 

Jag och sonen väntar på konserten. 

           

Det blev en härlig och svängig konsert med Zawinul och Shorters många fantastiska kompositioner. Bandet är fullfjädrade uttolkare av Weather Reports musik. Min son var eld och lågor, då detta är det närmaste han kommer den "äkta" varan. Själv han jag med och se både Weather Report och Zawinul senare projekt Weather update när de ännu fanns.

Klockan var runt fem när vi sedan begav oss med Metron till Triangeln och till den italiensk tavernan Beviamo, där vi såg och hörde Francesco Cigna, gitarr, Romulo Duarte, bas (båda dessa såg jag igår också) Francisco Nascimento, altsax, och Tony Cigna, trummor. 

Trivsam och trevlig stämning med riktigt bra musik. Enda negativa var att vi fick stå upp. 

Efter detta gick vi bort till Melchior Plads och tog del av andra sett med Vivian Buczek Group, som förutom Vivian själv på sång bestod av Krister Jonsson, gitarr, Jesper Bodilsen, bas och Zoltan Csörsz, trummor. 

Vivian Buczek Group: Foto Jesper Ekdahl

Vi valde sedan att åka hem och var i Malmö vid 20.00. Min son ville se fotbollsmatchen senare på kvällen mellan Norge och England. 

12/7. Så var det sista dagen på årets festival. Jag åkte över vid tolv och gick till Vesterhus vinbar på Istedgade. Här var det musik med Richard Farrell. En irländsk singer-songwriter som bott tio år i Danmark. Vi var inte många på denna trånga och trevliga vinbar. En av gästerna visade sig kunna spela munspel och var med på några låtar. 

Richard Farrell med gäst.

 Jag sökte mig sedan till Enghave Plads där Nathaniel Ford Trio spelade. Musikerna var förutom Nathaniel Ford på trummor också Asger Nissen, saxofon och Martin Brunbjerg, bas. Unga duktiga jazzmusiker. 

Jag tog sedan Metron till Nørreport runddel och gick till Brus där jag hade tur och fick en barstol vid scenen. Det blev en perfekt avslutning på festivalen med bandet RasMohammed Collective, som visade sig vara ett härligt svängande band. Medlemmarna är Kaare Munkholm, vibrafon, Rasmus Kjaersgaard, saxofon och flöjt, Tomas Raae, bas och Ulrik Brohuus, trummor. 

RasMohammed Collective. Foto: Jesper Ekdahl

  Det blev en fin sista dag med varierande musik, mycket sol, öl och hygge. 

         

Nu dröjer det ett år till nästa Copenhagen Jazz Festival, men det återstår många fina konserter detta år. Närmast väntar Kurt Rosenwinkel på Ystad Jazz Festival. 

  

                                                  

    

                 
   

Bombino - Moriskan - 2026-06-12

Igår gästade Omara Moctar, mera känd som Bombino, Moriskan i Malmö. Jag har två gånger tidigare sett honom, på Babel 2013 och på Plan B 2022. 

Bombino som tillhör nomadfolket tuareger är född i Niger 1980. Han har varit professionell musiker sedan slutet av 1990-talet. Han turnera flitigt och har en hängiven publik runt om i världen, även om han nog för den breda massan är tämligen okänd. 

Med tanke på det grymma sväng som han väver med sitt hypnotiska gitarrspel borde det varit utsålt igår, men jag tror inte lokalen var lite mer än halvfull. 

Vi som var där fick i alla fall ta del av ett makalöst sväng med mannen som fått epitetet "the Sultan of Shred". Gårdagens konsert var med en mindre sättning än vanligt. Ingen rytmgitarrist, som han vanligtvis har med utan de körde på trio. Gitarr, bas och trummor. 

Bombino inledde strax efter åtta med tre nummer på akustisk gitarr innan han hängde på sig den elektriska gitarren. Sedan var det oavbrutet sväng en timme till där Bombino med sin gitarr skapar slingor som svävar över alltihopa och hans två tajta medmusiker bara öser på. Många hade nog velat att det skulle fortsätta i evighet, men strax efter halv tio och ett extranummer, så var konserten slut.              

             

Tinariwen - DR Koncerthus - 2026 - 05 - 27

Igår var det återigen dags för ökenblusens mästare, Tinariwen. En konsert där biljetterna tog slut fort och jag därför länge inte hade planer på att gå. Jag satte upp mig på väntelista, och  döm om min förvåning när jag några dagar innan fick en möjlighet att gå i alla fall. Verkligt roligt! 

Jag har en gång tidigare sett dem (länk här) så här finns mycket av bandets historia redan skrivet. 

Denna kväll på koncerthuset inleddes med förbandet LEAO, som spelade en märklig blandning av kulturell inhemsk musik från Samoa blandat med samtida rock. 

Sedan var det då dags för kvällens höjdpunkt. Jag hade hyfsat bra plats på läktare framför scen. Det började ganska lugnt, och det dröjde ett tag innan tempot höjdes. Det märktes i publikhavet också, ju längre konserten fortlöpte, så rester sig allt fler för att dansa. 

De är åtta musiker, där nästan alla är klädda i traditionella tuareg kläder, så kallade Tagelmust. Vi är många som älskar deras råa, gitarriffbaserade musik, med handklapp och fantastisk körsång. Förutom basisten, slagverkarna och rytmgitarristen, så turas de andra medlemmarna om på gitarr och leadsång, dock aldrig fem gitarrer utan som mest tre samtidigt. 

Jag tog aldrig några bilder, utan bara film. Så bilden här är från DR Koncerthus hemsida. 

Vandrade mot metron med ett leende och en härlig gungande gång. Ett sant nöje att ännu en gång få se och höra dem.... 

           

   

Bill Evans & The VansBand Allstars - Slagthuset - 2026-05-02

Igår var det konsert med saxofonisten Bill Evans, en artist som jag inte sett sedan 80-talet, då tillsamman med John McLaughlin.    

Det var en konsert som blev flyttad från konsertlokalen till restaurangdelen på Slagthuset, då det var för få sålda biljetter. Detta gjorde oss som var där ingenting, då det antagligen blev ännu bättre. Det blev i alla fall väldigt intimt, trots stora ytor. Jag och min kompis fick platser alldeles framför scen och vi hade förbeställt mat. 

Likväl var det lite konstigt att så få biljetter såldes, med tanke på vilka stjärnor som bandet består av. Den enastående och fantastiska Keith Carlock på trummor. En trummis som har en CV som få andra. George Whitty på keyboards och den nyaste medlemmen i bandet Pablo Contreras på bas  

Bill Evans & Band. Foto Jesper Ekdahl   

Trots den dåliga tillströmningen av publik verkade detta inte påverka bandet utan alla verkade vara på gott humör och det bjöds på läckert spel där Bill Evans skiftade mellan sopransaxofon och tenorsaxofon. Det blev en utsökt konsert med briljant och lysande spel från alla, och speciellt från den makalösa Keith Carlock. 

 

Det blev en väldigt trevlig kväll med fin inramning god mat och vin. En eloge för ljudet denna kväll. 

  

  Efter konserten blev det skivköp och signering.                  

  

Vårens och sommarens jazzkonserter 2026

Tre månader in på det nya året 2026 är det hög tid att skriva något lite om våren och sommarens kommande konserter. 

Runt jul åkte jag på en rejäl förkylning som besvärade mig fortsatt även under hela januari, vilket gjorde att jag inte var upplagd för konserter och andra nöjen. 

Först den 7 februari var jag på årets första konsert och det på Montmartre där jag gjorde mitt första volontär pass. Vilken start på det nya året, en fantastisk konsert med Magnus Öström Group, där förutom Magnus också ingick Andreas Hourdakis, gitarr, Daniel Karlsson, piano & organ och Thobias Gabrielson på bas. 

Magnus och undertecknad 

         

Någon vecka senare den 21 februari var det återigen dags för en kväll på Montmartre med både konsert och en insats som volontär. Denna kväll med  Peter Marott Quartet. Åkte över till Köpenhamn i god tid och gick på konstutställning på Den Hirschsprungske Samling där det var en utställning med den svenska konstnären Hanna Hirsch Pauli. (kommer länk om detta)  

Den 2 mars var jag en vända i Stockholm och hade en ledig kväll. Jag hade införskaffat biljett till Ariel Posen på Nalen. Jag var där till nästan slutet, men kunde konstatera att detta var inget för mig.   

Den 7 mars var jag åter på Montmartre. Denna gång med den amerikanske organisten Pat Bianchi och hans trio med Daniele Cordisco på gitarr och Giovanni Campanella på trummor.  

Den 13 mars var jag återigen på Montmartre och denna kväll var det svenska jazzsångerskan Vivian Buczek med Mathias Heise på munspel. Vidare Martin Sjöstedt, piano, Jesper Bodilsen, bas och Martin Andersen, trummor. En kväll som bjöd på musik från Vivian Buczek nya skiva där hon tolkar kompositören Michel Legrand.     

Framöver blir det konsert på Montmartre den 10 april med Stefan Pasborg Trio.   

18 april Jukkis Uotila Band på Montmartre. 

21 april blir det Guldnålskonsert på Victoriateatern då Karl-Martin Almqvist tar i mot Jazz i Malmös hedersutmärkelse. 

Sedan blir det Franska Trion på Mejeriet i Lund den 25 april. Det var längesedan jag var där.  

Den 2 maj blir det konsert med Bill Evans på Slagthuset. Det ska bli roligt att återigen se Bill Evans. Senast var för 40 år sedan, då med Mahavishnu Orchestra på North Sea Jazzfestival.  

Den 8 maj är det en konsert som jag ser framemot. Då år det den svenska jazztrion Bach Jazz på Victoria. 

Copenhagen Jazz äger i år rum mellan 3 juli och den 12 juli och där börjar programmet ta form, men ännu inga biljetter införskaffade.  

Sedan är Ystad jazzfestival 29 juli till den 2 augusti och här har biljett införskaffats till Kurt Rosenwinkel på Ystad Stadsteater första dagen. 

Senare i höst har jag biljetter till två event som jag ser mycket framemot.  

Den 31 augusti är det dags för Snarky Puppy på DR koncerthus och den 9 september är det Jazz Sabbath i Malmö. 

"Livet är lite som jazz. det är bäst när man improviserar"           

          

Årskrönika med lästa böcker

 

Snart är år 2025 till ända och det är dags att summera året. Inte mycket har blivit skrivit i år på denna blogg. Det blir allt mindre för varje år som går. Det blir sällan några bokrecensioner, vilket var det som kanske var huvudsaken när bloggen en gång skapades. Skrivs det något är det ofta om jazz och en hel del koncertrecensioner. 

Början av året bestod mest av sorg och praktiska bestyr kring min syster, som avled i december 2024. Det var begravning i januari och sedan under våren och fram till sommaren var jag och min mamma upptagna med en långdragen bouppteckning. 

 

En rolig grej som hände under 2025, var att jag började som volontär på jazzklubben Montmartre i Köpenhamn. Så runt två gånger i månaden sedan i mars har jag gjort en insats och sett och hört många bra konserter. 

Överhuvudtaget har 2025 har bjudit på många bra konserter med framför allt dagarna under Copenhagen jazz.  Alla årets konserter går ett läsa här, i ett eget inlägg. 

Det har blivit två resor till Paris i år, först i maj och sedan återigen i september. 

Under semestern gjorde jag förutom att besöka Copenhagen jazz också några skåneledsvandringar med en vän. Under sommaren hade jag en lång och stökig renovering av mitt badrum som varade i åtta veckor. 

I juni tog min dotter studenten och då var det stor fest med släkt och vänner.       

    

 Här följer som traditionen påbjuder en uppräkning av årets lästa böcker. 

Det har varit många stora läsupplevelser och ett hyggligt läsår med runt 40 böcker, där några sticker ut lite extra och de markeras med * där finns också några omistliga böcker som alla borde läsa, vilka markeras med **

Albert Bonnier och hans tid - Per T Ohlsson

Vänd tillbaka - Harlan Coben 

Lögner - Kim Faber & Janni Pedersen   

Fars rygg - Niels Fredrik Dahl *

Post Mortem - David Lagercrantz

Om någon skulle komma förbi - Thomas Korsgaard *

Fristaden - Lena Sundström & Jens Mikkelsen 

En dag kommer vi att skratta åt det - Thomas Korsgaard *

Man skulle kanske varit där - Thomas Korsgaard * 

Hitlers väg till makten - Erik Åsard

Morden i Muranów - Grzegorz Flakierski

Moral - Lyra Ekström Lindbäck

Minnet och rädslan - Jesper Högström 

Jazz i Sverige - Jan Bruér 

Män och kvinnor - Lena Andersson

Tidstillflykt - Georgi Gospodinov **

Bida sin tid - Michael Connelly

Bäste bokförläggare - Per I. Gedin

De sista smekningarna - Kjersti Anfinnsen *

Ögonblick för evigheten - Kjersti Anfinnsen *

Mrs Dalloway - Virginia Woolf 

Människor på hotell - Vicki Baum 

"Om ni vill det är det ingen dröm" - Ingmar Karlsson

Alla fyra - Miranda July 

Liken vi begravde - Lina Wolff

Monique flyr - Édouard Louis

Klenoden - Klas Östergren *

Slas - Håkan Lahgers *

Fri - Lea Ypi **

En magisk man - Maria Maunsbach 

Isbjörnen - Henrik Pontoppidan

Den sista vargen - László Krasznahorkais

Herscht 07769 - Láazló Krasznahorkais *

Fråga 7 - Richard Flanagan *

Arendal - Karl Ove Knausgård 

Innan dagen viker för natt - Clémence Boulouque 

Det litterära nobelpriset - Paul Tenngart *

Artens överlevnad - Lydia Sandgren

Dödens stenar - Ann Cleeves 

Förhoppningsvis blir det ytterligare några lästa böcker kring jul.    

En riktigt GOD JUL och Gott Nytt År     

  

Konserter under 2025

 2025 har bjudit på många fantastiska konserter.  Här följer en någorlunda komplett lista. 

Några konserter har varit extra speciella och de är fetmarkerade.  

2/2  Joe Lovano - Bremen teater

5/2  Jacob Karlzon - Palladium

13/2  Elin Forkelid - Dunkers kulturhus

24/2  J.J Grey & Mofro - Babel

7/3  Mike Oldfield's Tubular Bells - Malmö Live

11/3  Marius Neset - Palladium 

22/3  Philip Catherine - Montmartre

3/5   Fonnesbaek & Kauuflin feat. Sahra da Silva 

7/5  Tonbruket - Moriska 

17/5  Benjamin Koppel - Montmartre

21/5  Immanuel Wilkins - Kuben 

21/6  Pieranunzi/Fonnesbaek/Gatto

4/7  "Dear Alex" Stefan Pasborg - Montmartre

6/7  Weather Report Project - Bartof Station 

7/7  Mathias Eick - Montmartre

8/7  Eliane Elias - DR koncerthus

11/7  Lee Ritenour - Amager Bio

13/7  John Scofield - Montmartre 

13/7  Joel Lyssarides & Georgios Prokopiou - Hotel Cecil 

26/7  Kebnekajse - Annelundsgården 

30/7  Dave Holland - Ystad Stadsteater

2/8  Herbie Hancock - DR Koncerthus

18/8  Pat Metheny - Malmö Live 

11/9  Jojje Wadenius "Cleo" - Montmartre

18/9  Oddjob - Victoriateatern 

23/9  Peter Roth Trio - Victoriateatern 

27/9 Fest Jazz i Malmö, Johan Lejonhuvud / Caroline Almgren - Inkonst 

4/10  Fabrizio Bosso & Jesper Bodilsen Quartet - Montmartre

18/10  Jerry Bergonzi Quartet - Montmartre 

24/10 Emil Brandqvist - Kuben 

1/11  Mathias Heise Quartet - Montmartre 

6/11  Quercus - Brogatan 

2/12  Camille Bertault - Montmartre

16/12  Caecilie Norby - Montmartre 

           

Copenhagen Jazz - 2025

Fredagen 4 juli startade 2025 års Copenhagen Jazz. Då jag i år hade semester under festivalens tio dagar blev det många konserter. Fredagen 4 juli åkte jag över till den officiella invigningskonserten med Kresten Osgood & Urias Ensemble på Østre Anlaeg, ett grönområde bakom Statens museum för konst. 

Det var soligt och fint en timme innan konserten. Låg i gräset och solade med en kopp kaffe. När väl konserten började 15.30 blev det molnigt och innan konserten var slut hade det kommit några droppar regn som återigen gick över i sol och värme när jag vandrade genom Kongens have till Jazzhouse Montmartre för att arbetspass och konsert med Stefan Pasborg trio. 

Kvällens event var en hyllning till Alex Riel, som avled i juni 2024. Alex Riel var Stefan Pasborgs gudfar och mentor. Tillsammans med Carsten Dahl på piano och Fredrik Lundin på tenorsax framfördes låtar från den nyligen släppta skivan Dear Alex som innehåller ett knippe låtar som var Riels favoriter. Jag stod i biljettkassan denna totalt utsålda kväll. Det blev en mycket fin och uppskattad hyllningskonsert. 

På lördagen blev det gjort annat för att återigen besöka Köpenhamn på söndagen. Då såg jag och en kompis liksom förra året gruppen Weather Report Project på Bartof Station. Lika trevligt som förra året. Man kan aldrig få nog av Weather Reports fantastiska låtskatt. Måste bara berätta att jag hann uppleva Weather Report sista året de existerade på North Sea Jazzfestival 1984, och två år senare såg jag Zawinul med hans kortlivade band Weather Update. 

På måndagen 7 juli var det åter dags att göra ett arbetspass på Montmartre. Denna kväll en konsert med den norska trumpetaren Mathias Eick som satt ihop ett superband för två kvällar på Montmartre. Där ingår Jacob Karlzon på piano, Jesper Bodilsen, bas och Morten Lund, trummor. Jag har en gång tidigare sett Mathias Eick på Victoriateatern 2023, fast då med helt andra musiker. Det här var en konsert som jag hade sett framemot och mina förväntningar var höga. Det blev en fantastiskt konsert som infriade mina förväntningar med råge. Jag stod i biljettkassan även denna kväll. Nöjd och glad begav jag mig i god tid till tåget efter att försäkrat mig att det var okej att lämna då kvällen på Montmartre fortsatte med jazz-jam. 

Mathias Eick Nordic Dreams: Foto: Tor Hammerø

Tisdagen 8 juli bjöd på hyggligt väder. Jag åkte över på eftermiddagen och besökte  först Sofie källare på Christianshavn där det var jazz utomhus. Satt här med en bajer och diggade i det behagliga sommarvädret. När konserten var slut gick jag till Café Langebro, där jag satt och läste en stund innan jag promenerade vidare mot DR Byn. Passerade Kulturhuset på Islands Brygge, där det under flera år var konserter i samband med Copenhagen Jazz. Tråkigt att den spelplatsen har försvunnit. Undrar varför? Fortsatte till Café Alma, där jag hade tänkt äta. Beställde mat och en öl. Efter en stund kom en servitris och talade om att maten skulle ta väldigt lång tid, och den tiden hade jag inte, då konserten på DR Koncerthus snart skulle börja. Jag avbokade min order och tog istället en kebab på ett enkelt ställe som jag åt medans jag vandrade till DR Byn. Utanför konserthuset var många samlade framför en trio, med unga musiker som underhöll i väntan på Eliane Elias. Satt en stund i kvällssolen och myste innan jag gick in och köpte ett glas vin och väntade där istället. En stund innan nio tog jag mig till min plats på 1:a Balkong. Mycket bra plats! 

 

Bandet bestod av förutom Eliane Elias själv på piano och sång, hennes make Marc Johnson på bas, gitarristen Leandro Pellegrino och trumslagaren Mauricio Zottarelli. Det blev en intim konsert med stark personlig närvaro, där Elias flera gånger samlade bandet närmare sig och trumslagaren flyttade då sig från sitt trumset till bara en virveltrumma nära flygeln. Mellan låtarna berättade hon charmiga historier från sin långa karriär och om den brasilianska musiken som betyder så mycket för henne. Ännu en trevlig jazzdag på festivalen. 

Onsdagen och torsdagen blev det inga jazzkonserter istället blev det vandring på torsdagen mellan Vejbystrand och Ängelholm med ett gäng kamrater. 

På fredagen 11 juli var det åter dags för jazz i Byn. Jag och en kamrat åkte över lagom för att hinna till konserten kl 15.00 på Sofie Källare. Tyvärr kom det regn som inte påverkade musikerna och inte heller en del av publiken som kunde sitta under skydd. Själv blev vi sittande inomhus och tog några öl innan vi tog metron till Rådhuspladsen och sedan promenerade vi till Huset där det var mycket folk. Efter en stund spelade brassbandet The Pølse Horns. 

Innergården på Huset

Vi stannade en kort stund och gick sedan till Metron för att åka till kvällens konsert på Amager Bio med Lee Ritenour.  

Vi hann med en öl på Blue Raven som så ofta när man ser konserter på Amager Bio, ett ställe med hantverksöl som ligger mitt emot. Vi gick in i god tid för att få bra platser, då de inte var numrerade. Kvällens konsert var en chansning från min sida. Jag vet mycket väl vem Lee Ritenour är, och visst har jag lyssnat en del på honom, men han har aldrig riktigt varit någon favorit. 

Medlemmar i bandet är sonen Wesley Ritenour på trummor, Munir Hossn på bas och Giorgi Mikadze på piano och keyboard. Det var en okej konsert, men inte mer. De tog sig aldrig riktigt och dessutom var det fel ljudbild i mina öron. Trummorna dominerade och stal hela föreställningen. Lee Ritenour's gitarr låg alldeles för lågt. 

På lördagen gjorde jag annat. 

Söndag 13 juli var det avslutning på Copenhagen Jazz. En dag med två olika konserter. Först John Scofield på eftermiddagen och senare på kvällen Joel Lyssarides & Georgios Prokopiou.  

Jag och en kompis Micke hade redan i våras köpt biljetter till en av de unika spelningar som John Scofield skulle framföra på Montmartre. Han gör två spelningar denna dag och två imorgon. Vi hade köpt biljett till den tidiga spelningen kl.15.30. Då Montmartre är så litet och det bara får plats 85 besökare så kostade biljetterna därefter, vilket innebar 995:- DKR.   

Vi tog tåget och sedan Metron från Ørestad till Kongens Nytorv och där så tog vi en öl på Tornet. Vi blev sittande i det vackra soliga vädret i knappt en timme innan det var dags att gå den korta sträckan till Montmartre. Vi kom väl dit strax efter 14.30 och det var redan kö. Strax blev det insläpp och väl inne hälsade jag kort på flera av de "frivilliga" kollegorna som jag har lärt känna under våren. Denna dag är jag dock bara gäst. Jag och Micke tog platser ganska långt bak och beställde var sin öl och väntade spänt. 

Detta är min sjunde konsert med John Scofield i olika konstellationer sedan första gången 1987. 

John Scofield's Long Days Quartet består av John Medeski på piano och orgel, Vincent Archer på kontrabas och Ted Poor på trummor. 

John Scofield's Long Days Quartet

Ungefär kl.15.40 var det så dags för bandet att tränga sig fram till den lilla scenen. Flera av kvällens låtar var nya kompositioner av Scofield. Det blev en häftig, härlig svängande konsert med en lysande John Scofield i centrum, men också härligt groovy från Medeski på orgeln. Fantastiskt spel också från Poor och Archer. Omskakande klev vi ut i solen och begav oss till Gråbrødretorv där vi tog en bit mat på Café Phenix City. Efter det gick vi till Strøm innan det var dags att gå till Hotel Cecil för kvällens och för oss festivalens sista konsert. 

Det blev en väldigt fin avslutning och en underbar sista konsert med Joel Lyssarides & Georgios Prokopiou. De framförde låtar från sin gemensamma skiva Arcs & Rivers som släpptes förra året. Underbart vackert samspel mellan piano och bouzouki som gav en rysningar i hela kroppen. 

Tack för i år!                     

                                                                                   

         

                          

Benjamin Koppel Quartet - 2025-05-17

Det var ett grymt sväng igår på Montmartre med med Benjamin Koppel Quartet. 

Jag gjorde mitt tredje pass som "frivillig" och denna gång i baren, efter att de båda tidigare gångerna stått i biljettkassan. Det var svettig värre att lära sig blanda drinkar, hälla upp vin, öl och vatten, lägga upp skålar med nötter och oliver, diska, brygga kaffe och mycket annat. Det gick väl hyfsat för att vara en debut. Det som vållade mest svårigheter var väl att hitta allt på kassaapparaten, att brygga kaffe, då jag själv föredrar en slät kopp svart kaffe, är det svårt att veta skillnaden på alla dessa otaliga varianter av kaffe som finns och vilken kopp som hör till. Dessutom är dessa maskiner irriterande långsamma. Men nog om detta och istället går vi över till artisterna. 

Gårdagens konsert med Benjamin Koppel Quartet var den tredje och avslutande kvällen för detta fantastiska gäng. Förutom Benjamin Koppel på altsax, så var det den i Malmö bosatta basisten Johnny Åman, den danska pianisten Jacob Christoffersen och den ungersk-amerikanske trumslagaren Ferenc Nemeth.  

Benjamin koppel är född 1974, altsaxofonist av världsklass, kompositör och författare. Har medverkat på otaliga skivor och spelat med många av jazzens allra största stjärnor.    

Det var utsålt denna kväll, vilket jag tror det varit de övriga kvällarna också, även om jag glömde fråga mina kollegor om detta. Det blev en fantastisk spelning med två set om ca en timme vardera. Båda seten bestod av i stort sett en enda lång svit. Åtminstone var det ingen tydlig gräns mellan låtarna, utan de vävdes in i varandra hela tiden, och inte heller var det någon presentation av låtarna under tiden. Denna väv av toner, som ofta inleddes med Koppel själv, sedan kunde ibland Åman komma in eller Ference, för att sedan övergå i hela bandet. Ibland lugnt och och stilla med så vackra melodier att man fick en tår i ögonen, för att sedan explodera i ett grymt sväng som inte låg långt ifrån hur det kunde låta på en klubb i Harlem under jazzens guldålder. Publiken ville inte riktigt att det skulle vara slut, så efter rungande applåder framfördes ett extra nummer St Louis Blues, som valdes i stunden. Koppel och Christoffersen hade tidigare under kvällen strax innan konserten diskuterat vad som var den första låt de lärt sig och det var för dem båda St. Louis Blues och då dessutom på vibrafon. Så de enades om att spela denna. Underbara avslutning.    

Så fort det var över gällde det åter att vara alert, då de ätande gästerna skulle betala sina räkningar och det ännu gick att beställa innan Montmartre stänger. Så innan jag fick en chans att fundera över vad jag sett och hört var det fullt fart i baren, med servering, uppstädning och diskning. Det blev lite senare än vanligt för mig, men han ändå med ett tåg 23.44 till Malmö. 

(saknar bilder, kommer kanske senare)                        

        

Konstutställning med Viggo Johansen & Konsert med Philip Catherine

 Igår gjorde jag mitt första pass som volontär eller som det heter på danska "frivillig" på anrika Jazzhus Montmartre. Som alla vet, så går jag väldigt mycket på konserter, vilket är ett dyrt nöje. Ett sätt att ta del av musik gratis och samtidigt göra en insatts är genom att hjälpa till som volontär. Har tidigare under flera år varit behjälplig i föreningen Jazz i Malmö på konserter, främst på Victoriateatern. 

Innan jag berättar vidare om detta, så tar vi gårdagen i rätt ordning. Jag åkte över sundet redan vid tolvtiden för att styra mina steg mot det trevliga muséet Den Hirschsprungske samling. Ett museum som jag då och då besöker när där är någon intressant utställning, vilket var fallet nu när det pågår en ambitiös utställning med Skagenmålaren Viggo Johansen. 

Efter denna fina utställning gick jag för att inta en sen lunch på restaurant under uret, som ligger på samma gata som muséet och som ger rabatt på notan när man besökt Hirschsprungska. Efter smörrebröd och öl, så hade jag fortfarande två timmar kvar tills jag skulle infinna mig på Montmartre. Så då tog jag en längre promenad i den vackra Kongens have, satt en stund och läste Lena Andersson nya bok om Ester. 

Så var det då dags för att göra min första insatts på Montmartre, men förhoppningsvis inte sista. Efter en introduktion, så blev jag tilldelad uppgiften att kontrollera biljetter och hänga in kläder tillsammans med en mångårig frivillig.

Kvällen avlöpte väl och jag fann mig fort. Trevliga kollegor gjorde det hela lätt. Ett utsålt Montmartre hade denna kväll besök av den belgiske gitarristen Philip Cathrine och basisten Martin Wind. 

Philip Catherine (f.1942) har sedan 60-talet varit en av Europas främsta jazz gitarrister som spelat med  storheter som Chet Baker, Dexter Gordon, Charles Mingus. Mångårigt skivsamarbete med Larry Coryell och med den danska basisten NHØP. 

Martin Wind (f.1968) är en av Europas mest anlitade bassister och som medverkat som studiomusiker på en mängd skivor med många av de största jazz stjärnorna. 

De båda har tillsammans gjort skivan New Folks från 2014 och flera av kvällens låtar kom från denna skiva. 

Under några låtar i andra setet medverkade också gitarristen Ulf Meyer. 

Det blev en stilla och stämningsfull konsert, där man som lyssnare fick spetsa öronen och verkligen lyssna noga för att uppfatta alla nyanser. 

     

             

        

                                       

Elin Forkelid - Dunkers kulturhus - 2025-02-13

Det har säkert inte undgått någon att jag är en flitig konsertbesökare, och då företrädesvis jazz. Nästan varje vecka är jag på någon konsert, främst i Köpenhamn och Malmö. Men ikväll var det konsert i Helsingborg, på det fina Dunkers kulturhus. Konstigt nog är jag sällan där för Jazz i Helsingborg ordnar många förträffliga konserter, och vårens program är mycket ambitiöst. 

Som sagt denna kylslagna kväll for jag efter jobbet till Helsingborg och efter en pint Guinness på Bishop, promenerade jag den kort bit bort till Dunkers. 

Elin Forkelid (f.1984) släppte i höstas albumet Songs to keep you company on a dark night  med sina nya kvartett som består av förutom Elin Forkelid själv på tenorsaxofon och altsaxofon, Tobias Wiklund på kornett/trumpet, gitarristen David Stackenäs och på bas Mats Dimming. 

Det är också denna sättning som äntrar scenen på utsatt tid. Det är ingen stor publik denna kväll, men vi som är där får vara med om en väldigt fin och innerlig stund. 

Jag har en gång tidigare sett Elin Forkelid,då på Copenhagen Jazz med sitt förra projekt Plays for Trane. Denna gång är det något helt annat. Denna kvartett utan trummor framför vacker och stämningsfull musik, som till mestadels har komponerats av Elin, men också två covers, Landslide av Fletwood Mac och Ida Lupino av Carla Bley.  

Elin har sagt att hon inför detta projekt inspirerades av Kenny Wheelers skiva Angel song, som också är en skiva med trumpet, saxofon, bas och gitarr. 

Det var en sjuhelsikes fin tillställning med fantastiska musiker. Utomordentligt samspel  och många lysande individuella prestationer. 

Trots den ihärdiga kylan som rådde i kvällsluften när jag sedan vandrade mot tågstationen, så kände jag mig varm inombords.     

 

  

                       

Jacob Karlzon - Questar - Palladium - 2025-02-05

Igår var det konsert med en av mina favorit pianister Jacob Karlzon. Otaliga är de gånger jag sett honom live. Men man kan aldrig få för mycket av denna begåvade musiker, som ständigt söker och skapar ny musik. 

Först något om det sorliga i att Palladium antagligen kommer att försvinna som konsertlokal framöver. Så om inget väldigt radikalt händer, så var det sista gången jag var på Palladium. En lokal som jag och många andra malmöbor upplevt många svenska och internationella stjärnor på. Just Jacob Karlzon har jag säkert upplevt tre-fyra gånger tidigare genom åren. Detta med att palladium upphör med sin musik och dansverksamhet var också något som Jacob Karlzon, vemodigt pratade om, att platsen betytt väldigt mycket för honom personligen. 

Jacob Karlzon kallar sitt nya projekt Questar. Så här beskrivs det hela "Gränserna mellan det komponerade och improviserade, akustiska och elektroniska suddas ut ska och öppenheten för ett stort antal genrer är lika viktig som en gränslös kommunikation med publiken för att den ska känna sig delaktig. Titeln, Questar, är ett ord för en sökare, men också första låten på Keith Jarrett-plattan My song." 

Medlemmarna är Robert Ikiz, trummor som tidigare ingått i Jacob Karlzons trio. Mads la Cour på trumpet och Thobias Gabrielson på bas. 

Förutom att jag var fokuserad på musiken som framfördes, så är jag också sedan en tid tillbaka restriktiv med att ta bilder på konserter, så här finns inga bilder. 

Musiken denna kväll var något annorlunda än Jacob Karlzons tidigare projekt och mina intryck var väl minst sagt blandade. Bitvis var det fantastiskt, som det ofta är med Jacob Karlzon. Han skriver fenomenal musik enligt mig, många av hans skivor är det mest spelade i mitt hem, men jag var inte helt förtjust i allt denna kväll. 

Det var en salig blandning mellan fusion, lugnt eftertänksamt akustiskt och elektroniskt grove. Fint samspel mellan musikerna, med många soloprestationer. Mads la Cour fick stort utrymme med sitt lyriska trumpetspel. Det var speciellt roligt att se samspelet mellan de mångåriga radarparet Ikiz och Jacob.                 

         

Jazzvåren 2025

Nu har det gått snart en månad  in på det nya året och det är hög tid att planera in vårens konserter. 

Copenhagen Jazz har som vanligt sitt Vinterjazzevent, men då jag har varit upptagen med allt för mycket arbete och min systers bortgång, så hade jag glömt bort det. Nu är många biljetter slut till flera av de konserter som jag hade velat gå på, så som Jan Lundgren, Carsten Dahl, Mads Mathias och Bill Frisell. Men i sista stund, i förrgår köpte jag en biljett till Joe Lovano's Paramount Qurtet, med Julian Lage, Asante Santi Debriano och Will Calhoun på Bremen teater den 2 februari.   

 

Sedan väntar några dagar senare konsert med den fantastiska Jacob Karlzon på Palladium med sitt nya projekt Questar den 5 februari.  

En vecka senare är det konsert med Elin Foreklid på Dunkers Kulturhus den 13 februari. Hon kommer med  sin nya kvartett och med sin nya hyllade skiva.

24 februari blir det konsert med JJ Grey & Morfro på Babel.   

En riktig nostalgigrej blir det den 7 mars på Malmö Live med Mike Olfields Tubular bells. 

Den 11 mars blir det release konsert med Marius Neset Quintet på Palladium.    

Fler konserter tillkommer säkert innan sommarens alla festivaler börjar där främst Copenhagen Jazz är det som lockar mest.   

 

          

Konsert med Cat Power - The "Royal Albert Hall" Concert - DR koncerthus - 2024-08-22

Så var det då dags för en konsert som jag sett framemot länge nu. Biljetten inhandlades redan i slutet på januari. Gårdagens artist Cat Power har jag egentligen ingen relation till. Men har dock lyssnat in mig lite på henne sedan biljetinköpet, och då framförallt på den skiva som är grunden för turnén hon gör. 

November 2023 släppte hon skivan Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert och strax därefter hörde jag talas om skivan och att hon skulle komma till Köpenhamn och Malmö för konsert. Jag valde Köpenhamn för jag visste att jag inte skulle kunna gå i Malmö.

Det rådde strängt fotoförbud, så jag saknar bilder från gårdagen.             

Hela konceptet är så fyllt av metalager. Grunden är en konsert från 1966, där det inte dröjde länge innan det dök upp en ikonisk bootleg, som felaktigt angav att det var en inspelning från Royal Albert Hall, när det egentligen var en inspelning från en konsert i Free Trade Hall i Manchester. Spelningen framförs låt för låt exakt som på den ursprungliga spelningen. Först den akustisk delen som sedan övergår till den elektriska delen, som när det begav sig 1966, framfördes av medlemmarna i The Hawks, som sedan blev The band. 

 

                 

Då Dylan själv aldrig skulle göra något liknande, främst kanske för att han principiellt aldrig tittar tillbaka, är detta det närmaste man kommer magin från denna tid. 

Konserten börjar, ramarna är satta, man vet vad som gäller. man följer låt för låt.

Tagen, betagen, bergtagen. Cat Power levererar. Hon har en härlig röst och hon skapar faktiskt något helt eget med Dylans låtar, för hon frasera och lägger tyngdpunkten på andra stavelser än Dylan. Hon lever sig verkligen in i låtarna och man känner hennes passion. Då jag är en stor Dylan älskare, men ingen puritan, så är jag alltid lika förtjust i de artister som kan åstadkomma något annorlunda med Dylans låtkatalog. Det kan vara en liten förskjutning, en annorlunda approach, etc. 

          

        

Konsert med Billy Cobham's Time Machine- Ystad Teater - 2024-08-03

På årets Ystad Jazz fanns det många konserter som jag gärna hade gått på, men tiden räckte inte till. Lördagens konsert med festivalens hedersgäst Billy Cobham hade jag dock sett till att kunna gå på. 

Jag och en kompis kom till Ystad lite i sju och gick till Möllers bryggeri för en bit mat och ett glas kallt vitt vin. Strax efter åtta gick vi den korta biten bort till Ystad teater.

Inom fusionsjazzen är kvällens huvudperson en legend och stilbildare för generationer av trummisar. Vid nyligen fyllda 80 år kan han se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade på 60-talet med Horace Silver, var med att bilda jazz - rock gruppen Dreams, för att sedan spela med Miles Davis. Tillsammans med John McLaughlin startade han Mahavishnu Orchestra. 1973 släpptes det inflytelserika albumet Spectrum.             

Vi hade platser på främsta raden i den helt utsålda Ystad Teater. Det var slående att kvällens gäst stod i centrum för ingenting skymde Billy Cobhams klassiska stora trumset med dubbla bastrummor. 

Strax efter nio kom Jan Lundgren in på scen för en kort presentation och under tiden kom också bandmedlemmarna in en och en på scen och slutligen också Billy Cobham stöttande sig med käpp. Bandet Time Machine bestod av Gary Husband, keyboard, Rocco Zifarelli, gitarr, Michael Mondesir, bas, Marco Lobo, percussion. 

Det blev en grymt tung uppvisning under en och en halv timme, med låtar främst från plattan Spectrum, men också en del annat. Att gubben är 80 år märktes ingenting av när han väl satt sig vid trummorna och lagt ifrån sig käppen.