Silvervägen - Stina Jackson

Avslutade året på bästa tänkbara sätt, med en spännande och välskriven spänningsroman innan det var dags att ta sig an nyårsbestyren. 

Den prisbelönta Silvervägen av Stina Jackson levde upp till förväntningarna. Det är inte alltid fallet med så tokhyllade böcker, men här var det inga problem att ställa sig i hyllningskören. 

  

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det är en imponerande debut och en spänningsroman som höjer sig långt över de flesta andra i genren. Handlingen rör sig långsamt på ett yttre plan, men mot detta kontrasterar en inre spänning som skickligt driver berättelsen framåt. Det är en stämningsfull blandning av Karin Smirnoff och Belinda Bauer. Ett vackert språk och fantastiska miljö och personbeskrivningar parat med mörk hotfull spänning.         

John Scofield & DR Big Band - DR Koncerthus - 2019-10-26

DR Big Band öppnade konsertsäsongen igår med gitarrgurun John Scofield som gäst. Danmark Radios Big Band räknas som ett av världens bästa storband och John Scofield hör sedan mer än fyrtio år till jazzens stjärngitarrister vilket sammantaget gjorde att förväntningarna var höga. 

En sak som står klar tidigt är att Scofield själv verka stortrivas i sammanhanget med få sina låta arrangerade för storband. 

John Scofield. Foto: Jesper Ekdahl 

Det är en vital och spelhungrig John Scofield som utforskar sina egna låtar i denna nya form. Det är låtar från främst plattorna Past Present, Combo 66 och Überjam Deux i arrangemang av Jim McNeely (tidigare chefsdirigent för DR Big Band), Peter Jensen, Geoffrey Keezer, Michael Abene och den nya chefsdirigenten Miho Hazama.   

John Scofield, Miho Hazama & DR Big Band. Foto: Jesper Ekdahl  

  
På den nya chefsdirigenten Miho Hazama hemsida kan man läsa detta. 

"Tokyo born composer Miho Hazama is one of New York's most astounding young talents. Lauded in Downbeats as one of "25 for the Future", Miho is quickly establishing herself as a force of nature on the worlds stage."

Jag tycker det blev en trivsam kväll, runt två timmar, med en inspirerad John Scofield och mästerlig storbandsjazz, där vi fick höra flera fina soloprestationer av främst Kasper Vadsholt på bas, Søren Frost på trummor, Vincent Nilsson på trombon, Gerard Presencer på trumpet och de båda saxofonisterna Karl -Martin Almqvist och Hans Ulrik. 

    

  

Dagordningen - Éric Vuillard

Den kloka och fina lilla boken Dagordningen av Éric Vuillard vann Frankrikes mest prestigefyllda pris, Goncourtpriset, 2017. Nu föreligger den på svenska i översättning av Lotta Riad. 

Den 20 februari 1933 var ingen vanlig dag, det var en dag då 24 tyska företagsledare hade ett hemligt möte med Adolf Hitler. 

Detta är upptakten i den korta men så briljanta Dagordningen som avslutas fem år senare med Anschluss, annekteringen av Österrike, 12 mars 1938. 

Det var industriledare för bland andra BASF, Bayer, Agfa, Opel, Siemens, Kruppkoncernen och Telefunken. 

"De var tjugofyra stycken, intill flodstrandens döda träd: tjugofyra svarta, kastenjebruna eller bärnstensfärgade överrockar, tjugofyra par ullvadderade axlar, tjugofyra tredelade kostymer, och lika många byxor med pressveck och bred fåll. Skuggorna trängde in i den stora vestibulen till talmannens riksdagspalats, men snart skulle det inte längre finnas något palats, snart skulle det inte längre finnas någon talman och om några år skulle det inte ens finnas någon riksdag, bara en hög rykande ruiner."

Nazisterna behövde pengar för att försäkra sig om en valseger och i gengäld skulle NSDAP se till att det blev ordning och reda i landet, att kommunisterna skulle förbjudas liksom fackföreningar. 

Vi följer vidare några av de avgörande händelser som så småningom ledde fram till kriget, som den engelska diplomaten Lord Hallifax möten med Hitler och Göring.
I ett lite längre stycke skildras Hitlers möte med den Österrikiske rikskanslern Kurt von Schuschnigg på Berghof som är förfärligt tragikomiskt.       

Det är en saklig och precis vidräkning med undfallenhet och feghet. 

Nästa vecka 29 oktober är författaren Érik Vuillard på besök i Stockholm.   


         

Förrädare - Manda Scott

Igår blev det sent innan jag gick till sängs. Försökte hinna avsluta den välskrivna och spännande thrillern Förrädare av Manda Scott innan klockan blev alldeles för sent. Ändå blev det så att jag var tvungen att lägga den ifrån mig och avslutande istället tidig morgon. 

Manda Scott är en uppburen skotsk författare som skrivet flera böcker, men det är först med Förrädare som hon utkommer på svenska. 

  
Det är en thriller som börjar i nutid (2018), en äldre kvinna hittas mördad i Orléans i Frankrike. Kvinnan har avrättats brutalt och på ett sätt som förrädare avrättades av motståndsrörelsen under Andra världskriget, så det dröjer inte länge innan det står klart för kriminalinspektör Ines Picaut att för att kunna lösa fallet måste hon söka svaret i det förflutna.

Från nu får vi följa historien i växelvisa tillbakablickar till Andra världskriget under olika skeden och utredningsarbetet i nutid.

Förrädare är en utsökt och briljant blandning av thriller, spionroman och historisk roman. Det är en riktigt katt och råtta lek som bjuder på ständiga överraskningar. Ska man säga något negativt så är det att den är lite lång.       




        
   

Man kommer aldrig ifrån Paris - Enrique Vila-Matas.

Jag har läst en nyutkommen (på svenska) roman av den för mig okända spanska författaren Enrique Vila-Matas. Lite konstigt kan tyckas då han är en av Spaniens mest hyllade och prisbelönta författare och dessutom finns tre tidigare utgivna romaner med honom. Alla dessa fyra romaner är utgivna av förlaget Tranan i mycket vackra volymer. Jag kommer framöver att ta mig an de tre tidigare för Enrique Vila-Matas är en författare som ger mersmak. 

Romanen Man kommer aldrig ifrån Paris (titeln kommer från Hemingways roman En fest för livet) kom ut på spanska 2003.  

Romanen börjar i Florida närmare bestämt i Key West där vår huvudperson, en medelålders författare deltar i en Hemingway-lookaliketävling som inte går så bra. Han blir nämligen diskvalificerad för "total avsaknad av fysisk likhet med Hemingway" något som både hans fru och andra i hans omgivning påpekat. 
För att slicka sina såren från denna förödmjukelse reser han till Paris där han sammanstrålar med sin fru och tillbringar sedan större delen av augusti månade i staden där han förbereder ett föredrag. Ett föredrag som som handlar om de två år han tillbragte i Paris som ung i mitten av sjuttiotalet. Föredraget har rubriken "Man kommer aldrig ifrån Paris" och kommer att hållas i Barcelona under ett symposium om ironi.  

Resten av romanen tilldrar sig under dessa två år då författaren, som flytt Francos diktatur för att leva bohemliv i Paris likt idolen Hemingway. Han hyr en vindskupa av Marguerite Duras och där skriver han på en roman med titeln "Den bildade Mörderskan".

Vad denna roliga, finurliga och charmiga roman egentligen handlar om är nog väldigt olika för olika läsare. 

Klart är att alla litteraturälskare (fylld av referenser) och Parisflanörer kommer att gilla denna lekfulla pastisch på en "svunnen" litteratur.

Interiör från Closerie de Lilas. Foto: Jesper Ekdahl  

                    

Skivrecension - Open Waters - Jacob Karlzon

Ny skiva med Jacob Karlzon är min värld en stor händelse. Han har sedan flera år tillhört en av mina favoritartister. Han är inte bara en av landets bästa pianister utan också en enastående låtskrivare. 

Jacob Karlzon har på sin nya skiva Open Waters, hans tionde i eget namn, bytt både skivbolag och medlemmar i bandet. Rasmus Kihlberg trakterar nu trummorna och Morten Ramsbøl basen. 

Flera av Jacob Karlzons skivor så som Shine, More och The Big picture har länge hört till mina mest spelade skivor. Redan efter några få genomlyssningar kan jag säga att så kommer också bli fallet med Open Waters. 

Open Waters är en platta fylld av stämningsfulla ögonblick. Liksom de tidigare ovan nämnda skivorna är det långt ifrån musik som låter sig beskrivas som enbart jazz. Själv kallar han sig för "alternativ musiker". Han rör sig otvunget mellan jazz och pop/ rock. En underbar platta där han jobbar mycket med det intuitiva.                  

Svenska Akademien, makten, kvinnorna och pengarna - Christian Catomeris & Knut Kainz Rognerud

"Sedan testamentet publicerades i början av 1897 är tidningarna fyllda av diskussioner om den stora donationen. Den hälsas med såväl välvilja som motvilja. I högerpressen anklagas Nobel mer eller mindre för landsförräderi. Han anses vilja utnyttja fosterlandet för att » göra det nobelska namnet till ett världsnamn «. Inte bara detta att ett av prisen (fredspriset) ska delas ut av parlamentarikerna hos den trilskande unionsbrodern Norge, att dessutom vilja ge pengar till utlänningar istället för till egna landets vetenskapsmän och författare, det provocerar. » Om Nobel egentligen var att rekna som svensk torde vara ganska tvifvelaktigt «, skriver till exempel Göteborgs Aftonblad avståndstagande och stämplar den svenske uppfinnaren som » kosmopolit «, ett nedsättande epitet i nationalistkretsar, som allt oftare använder mot judar i antisemitiska pamfletter. 
Även i vänterpressen tar man avstånd. Den blivande svenske statsministern, och - lustigt nog kan man tycka med facit i hand - även blivande fredspristagaren, den socialdemokratiske tidningsredaktören Hjalmar Branting, tillhör dem som opponerar sig mot priset. Under rubriken » Storartad välmening - storartade missgrepp « skriver han om risken att priserna ska leda till ökad korruption inom de institutioner som ska dela ut pengarna. Han ser inte poängen med att dela ut priset till individer som enligt Branting sällan kommer att vara i behov av dem. Den mest skoningslösa kritiken riktar Branting mot valet att låta Svenska Akademien dela ut litteraturpriset. Branting beskriver Akademien som » ett gammalt kotteri af prester och proselyter, som årligen utmana stockholmarnas löje den 20 december «, grundaren Gustav III:s födelsedag, liksom Svenska Akademiens högtidsdag. Branting beskriver Akademien som » den mest inkompetenta församling som kunnat uppletas för årligen dela ut ett jättepris på 200 000 kr åt den främste inom europeisk litteratur «. Han förfasar sig över tanken hur denna akademi med » sin smak för unken kristlig romantik som det allena saliggörande « ska tolka Nobels önskan att belöna den författare som verkar i mest » idealistisk riktning «."

Detta stycke gå att läsa i en nyutkommen bok om Svenska Akademien som de båda journalisterna Christian Catomeris och Knut Kainz Rognerud har skrivit. 

De båda journalisterna visar att det har funnits flera kontroverser och konflikter tidigare i Akademiens historia, men knappast någon skandal så som det vi fick bevittna förra året.    Vi är många som häpnat över vad som utspelade sig för öppen ridå det sist året i den anrika institutionen Svenska Akademien. Och man häpnar än mer och det gäller att inte ha pulsåderbråck för mycket i denna bok gör så blodet kokar och topplocket går. Speciellt då i kapitlen Akademin och pengarna, Horace & Ebba som berör korruption, vänskapskorruption och som tydligt visar hur ledamöterna ofta har haft hela handen i syltburken.

Boken är lite spretig och ganska slarvig med en del felaktigheter. Även titeln är lite konstigt, då det är männen snarare än kvinnorna som borde stå i fokus.

Några kapitel handlar inte om Akademins nuvarande situation direkt utan här finns ett kapitel om Selma Lagerlöf och den ständige sekreteraren Carl David af Wirsén som tyvärr hade ett allt för stort och osunt inflytande över snille & smak. Här kan man också läsa om Bertha von Suttner som troligtvis var den som påverkade Alfred Nobel till att donera pengarna till vad som utgör Nobelstiftelsen. Stycket ovan ingår i det kapitlet. Här skildras också historien med Harry Martinson och Eyvind Johnsons nobelpris.

De sista två kapitlen handlar om Sara Danius och den slutgiltiga maktkampen som i mångt och mycket är en sammanfattning av vad vi kunnat ta del av i massmediebevakningen.        



      
        

Ålevangeliet - Patrik Svensson

Den mest oväntade försäljningssuccé man kan tänka sig. Att en bok om ålar har blivit den mest sålda fackboken på sistone och dessutom slagit rekord i budgivning för de utländska rättigheterna är säreget. 

Men när man läser den är det inte svårt och förstår varför. Den är helt enkelt lysande. 

Ålevangeliet av Patrik Svensson är en fascinerande bok om en av jordens mest gåtfulla varelser. Ålen, Anguilla anguilla är en fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen det som kallas ålfrågan. 

Ända sedan Aristoteles och framåt har vetenskapsmän försökt förstå sig på ålen. 

"Ingen människa har sett ålar fortplanta sig, ingen har sett en ål befrukta en annans ägg, ingen har heller lyckats få ålar att fortplanta sig fångenskap. Man tror sig veta att alla ålar kläcks i Sargassohavet eftersom det är där man hittat de allra minsta exemplaren av de pillövsliknande larverna, men ingen vet helt säkert varför ålen envisas med att fortplanta sig just där och bara där."

Vi möter Sigmund Freud som väldigt ung forskare i Trieste där han tillbringade en tid och dissekerade ålar i jakten på ålens testiklar för att på så sätt avgöra könsskillnaderna. Vi möter andra forskare så som den danska biologen Johannes Schmidt som ägnade 18 år att finna fortplantningsplatsen för ålen. Här finns zoologi, filosofi, kulturhistoria, litteraturhistoria, ja varje tänkbar aspekt av ålen. Men förutom att vara en lärd och intressant bok, så innehåller den också en varm skildring av ett far och son förhållande. I vartannat kapitel beskriver författaren hur han och fadern om somrarna fiskade ål och hur mycket denna ofta ordlösa samvaro har betytt för honom.

Det är en djupt tänkvärd bok som ger en massor med insikter och som kanske ytterst handlar om hitta och reflektera över sitt eget ursprung.    

                     

Ett hemligt liv - Set Mattsson

Set Mattsson håller stilen med sin nya kriminalroman. I den femte delen i serien om Douglas Palm, Ett hemligt liv är året 1955. 

Återigen lyckas Set Mattsson, som i tre böcker skildrat 40-talet och i förra boken Kvinnan vid kanalen tidigt 50-tal, med att fånga tidsandan. 

Det är en fröjd att förflyttas till ett annat Malmö genom beskrivningar som denna "Domushuset skulle starta till hösten och stå klart om några år. Trafikkaoset kring Triangeln, där sex gator strålade samman, var en följetong som pågått i årtionde och som förvärrades för varje år." 

Omsorgen om detaljer och miljöer är stor och jag tror mig ana ett gediget researcharbete. 
En saknad militär, ett mord och så småningom ytterligare ett mord utgör själva kriminalhistorien. Här finns också flera tidsmarkörer i form av verkliga händelser under 50-talet. Här finns Kejne-affären och den homofoba anda som rådde vid denna tid och här finns också kalla krigets spionhysteri. 

Douglas palm kämpar inte bara med polisarbetet, han kämpar också med sitt  äktenskap som han mer och mer ifrågasätter. 



      

Goran Kajfes Subtropic Arkestra - Moriskan - 2019-08-16

Det är exakt på dagen ett år sedan Goran Kajfes Subtropic Arkestra senast spelade i Malmö, då på Malmöfestivalen. 

Bandet har inte spelat tillsammans på länge om jag förstod Goran rätt. Förvisso spelar flera av medlemmarna ihop i andra konstellationer, men som Subtropic Arkestra var det premiär i år. 
Att inte fler hade sökt sig till Moriskan denna kväll när ett av Sveriges absolut bästa band lirade alldeles gratis var ganska häpnadsväckande. Förvisso var det avslutning på Malmöfestivalen, men ändå! 

Subtropic Arkestra. Moriskan 

Då de inte hade spelat på länge var de lite gulligt sökande och prövande. De spelade låtar från samtliga album, men framför allt från den senaste skivan The Reason Why vol 3 (en underbar skiva) och det uppstod många oväntade lekfulla improvisationer, kanske då främst från Jesper Nordenström.

Det var en helvetiskt bra spelning, trots att ljudet inte var det bästa. Det var ganska burkigt ljud då och då och ibland var det rundgång.

Jag har upplevt dem live några gånger (en gång tidigare på Moriskan och på Victoria), och det är alltid en fantastisk upplevelse. Det är svårt att säga vilken spelning som har varit bäst, men så mycket kan jag säga att det var speciellt att komma bandet så nära som igår.

Förutom Goran Kajfes, trumpet så består bandet av Jonas Kullhammar, saxofon, Per Ruskträsk johansson, saxofon, flöjt, Reine Fiske, gitarr, John Berthling, bas, Jesper Nordenström, keyboard, piano, och John Holmegard, trummor. 
     
När det är som bäst är det ruggigt svängigt och omtumlande. En härlig kväll! 

Den rätta tiden för en kula i hjärtat - Un-su Kim

Herregud vilken originell och bra kriminalroman Den rätta tiden för en kula i hjärtat är. Man är fast efter bara några meningar i denna säregna kriminalhistoria som är skriven med ett fantastiskt språk. 

"Reseng är en av de bästa yrkesmördarna i Seoul, uppfostrad av den grälsjuke ledaren Gamle tvättbjörn. Han är uppvuxen i det stora bibliotek som är högkvarter för lönnmördare, torpeder och planläggare. Som yrkesman ifrågasätter han aldrig någonting, utan genomför sina order till punkt och pricka. Tills han en dag frångår sina instruktioner och låter ett mordoffer bestämma sin egen avrättningsmetod. Den stora planen i vilken han bara är ett litet kugghjul går i stöpet. Stora krafter sätts i rörelse. När han därefter upptäcker hur tre udda kvinnor en snabbköpskassörska, hennes rullstolsburna syster och en skelögd bibliotekarie försöker väva in honom i en extraordinär komplott, blir han tvungen att välja. Ska han stanna kvar i sitt gamla liv, utföra sina mord och hänga med sina katter Bokstödet och Läslampan, eller ska han försöka ta kontroll över situationen och bli någonting mer än en liten bit i det stora pusslet?" 

Un-Su Kim (f 1972) är en sydkoreansk författare som rönt stor uppmärksamhet internationellt för sin bok. 

Det är en filosofisk och på samma gång otäck, hårdkokt action med många vändningar och en svart humor som ständigt ligger och puttra. 

Mycket bra!     

Vi for upp med mor - Karin Smirnoff

Förra året debuterade Karin Smirnoff med den hyllade Jag for ner till bror som var första delen i en trilogi. Sedan i våras finns också del två Vi for upp med mor att tillgå. 

Karin Smirnoff unika och speciella prosa vållade i början av första boken en del motstånd som snabbt övervanns och sedan har jag längtat att få återvända till hennes säregna språk och värld. 

Det kändes hemtamt att återigen få slå följe med Jana och hennes tvillingbror.

Jana och Bror åker till Kukkojärvi i norra norrbotten för att begrava modern i hennes födelseby. De har också ärvt ett hus som bebos av ett gravt alkoholiserat par som vägra flytta. 

Vi for upp med mor är om möjligt ännu svartare och burleskare. Återigen möter vi många färgstarka personer i en tuff och kärv miljö. Det är mycket våld och fylla, en ständig relief för Jana och Bror sedan barndomen. Släktingar till modern tillhör en religiös gammaltestamentlig sekt där Bror blir upptagen. Jana genomskådar snabbt hyckleriet och får utstå en del hot från sektens "präst". 

Språket är kargt och grovt och speglar så bra miljön och handlingen.           

          

Reseberättelse från Rüdesheim 2019

Det blev ett något oväntat och udda resmål i år. Ett resmål som vi inte visste mycket om. Vi försöker alltid komma iväg på något, då vi alla har ett stort behov att röra på oss för att känna att det är semester. Så när jag hittade knappt två veckor innan min semester började en relativt billig bussresa på en vecka till Rüdesheim framkastade jag detta.
Övriga familjemedlemmar var snabbt med på noterna och vi slog till.

Lördag.

En fullsatt buss lämnade Malmö tidigt på morgonen för färd mot Rüdesheim. Eftersom det är en bra bit ner till Rüdesheim som ligger i sydvästra Tyskland var färden ner uppdelad på två dagar. Fösta dagen genom Tyskland förflöt bra och ofta valde chauffören mindre trafikerade vägar. Vi stannade för lunch på Timmendorf strand och fortsatte sedan till Göttingen där vi övernattade. 

Söndag. 

Vi kom iväg som planerat efter en god frukost. Efter en kort sträcka stannade vi till i den pittoreska staden Hann. Münden där vi fick tid att promenera bland stadens över sju hundra välbevarade medeltida korsvirkeshus. 

Bro från 1200-talet. Foto:Jesper Ekdahl 

Korsvirkeshus i Hann. münden. Foto:Jesper Ekdahl

Rådhuset i Hann. münden. Foto:Jesper Ekdahl

Den kände tyske naturforskaren Alexander von Humboldt (1769-1859) lär ha sagt att Hann. Münden var en av världens sju vackraste städer. 
Det här var verkligen en mycket fin liten stad som vi hade runt fyrtiofem minuter på oss att se innan vi åter var på väg. Efter en färd på en och en halv timme kom vi till Alsfeld. 

Även Alsfeld är en stad med många vackra och välbevarade korsvirkeshus. Här intog vi lunch på torget intill rådhuset. 

Rådhuset i Alsfeld. Foto Jesper Ekdahl

Korsvirkeshus, rådhuset och kyrkan. Foto Jesper Ekdahl

Rådhuset (1512-1516)  i Alsfeld är ett vackert och välbevarat exempel på den byggnadsteknik som som kallas Rähmbau. En byggnadsteknik där varje våning skal vara självbärande.        
    
I Alsfelds kyrka Walpurgiskirche finns många porträtt, bland annat på Gustav II Adolf och Martin Luther. 

Vår färd fortsatte och efter knappt två timmar var vi i Rüdesheim. Vi checkade in på vårt trevliga och mysiga hotell som kommer att vara vårt hem i fyra nätter.

Vårt hotell.

Vi fann oss tillrätta med en gång och efter en kort promenad längs med Rhen kunde vi konstatera att här var sjuhelsikes vackert. Vi har dessutom till framför allt min dotters stora förtjusning ett underbart väder här.

Torn i Rüdesheim. Foto: Jesper Ekdahl

Gatubild. Drosselgasse. Foto: Jesper Ekdahl

Drosselgasse. 

Drosselgasse

Vi tog en tur med linbanan som går från staden upp till Niederwald monumentet. Det är en vacker, rolig och spännande tur där man har en storartad vy över staden Rüdesheim, floden Rhen, staden Bingen på andra sidan och alla vinodlingarna. 

Vy över Rüdesheim. Foto Jesper Ekdahl

Vy över Rüdesheim och Bingen. Foto Jesper Ekdahl

vy taget i linbanan. Foto Jesper Ekdahl

vinodlingar. Foto Jesper Ekdahl

vinodlingar. Foto Jesper Ekdahl

vy. Foto Jesper Ekdahl

Rüdesheim och Rhen. Foto Jesper Ekdahl

Linbanan. Foto Jesper Ekdahl 

vy. foto Jesper Ekdahl

         

Jazzsufiern. Foto Viktor Ekdahl

Tog en rejäl titt på Niederwalddenkmal som monumentet heter. Det är 38 meter högt och uppfördes åren 1877-1883. Monumentet symboliserar Tysklands seger i Fransk-Tyska kriget 19 juli 1870 till 10 maj 1871. 

Väl nere igen gick vi för att äta middag på en italiensk restaurang. Hela familjen var nu rejält hungriga och vi njöt av god mat och det vackra vädret som råder här nere. 

Det var en underbar kväll och vi fortsatte njuta av vårt resmål som redan var över förväntan.

St.Jakobus. Rüdesheim. Foto:Jesper Ekdahl

Korsvirkeshus i Rüdesheim. Foto: Jesper Ekdahl 

Rüdesheim. Foto Jesper Ekdahl

Jesper Ekdahl. Foto: Emma Ekdahl

Måndag. 

Tidigt uppe och åt en bra och stabil frukost, sedan upp på rummet för att smörja in sig med solkräm. Det är stark sol och inte ett moln så lång ögat kan nå och temperaturen ligger på 32 grader. 
Vi begav oss ut för att upptäcka omgivningarna. Promenerade längs med Rhen och tog en båt över till andra sidan, till Bingen. 

Vi var redan trötta i värmen, men ville inte ge upp. Vi promenerade under några timmar i Bingen med avbrott för lunch innan vi åter tog båten till Rüdesheim.

Klopp Castle. Bingen. Foto: Jesper Ekdahl 

Vy över Bingen

Vy

Vy

Vy

Bingen är mest känd för helgonet Hildegard av Bingen. Det är en dubbelt så stor stad som Rüdesheim. På en höjd ligger borgen Klopp som var värt att besöka även om det var väl ansträngande i värmen. Här fick man en vidunderlig utsikt över Bingen, Rhen och Rüdesheim. 

Efter den korta båtturen tillbaka till Rüdesheim promenerade vi hemåt. Vi stannade för proviantering på Netto som ligger precis vid vårt hotell. Vi hade fått mycket sol och värme under förmiddagen, vilket syns och känns överallt, och trötta fötter. Vi tog och vilade någon timme innan det var dags för att åter bege sig in till staden och äta middag. 

Vinprovning

Vinprovning

Lukta

Smaka

Vinprovning

Innan middagen han vi besöka Vinothek Rheinwelt där jag och frugan prövade några viner, främst då Riesling. 
Denna kväll blev det rustik tysk mat och sedan avsluta vi på ett annat ställe med apfelstrudel serverat med glass och grädde, gud så gott! 

Tillbaka på hotellet njöt vi av kvällen på vår altan med lite riesling och nötter innan läggdags. 

Tisdag.   


Sov hyggligt bra trots värmen och min smärta i axeln. Var väldigt trött efter gårdagen. Efter frukost var det dags för planering av dagen. Vi bestämde oss för en kryssning på Rhen och gick för att handla biljetter. Det kommer att bli ännu varmare idag, uppemot 34 grader. 

Vi köpte biljetter till en båt som avgick klockan 13.00 och som var tillbaka klockan 18.00. 

Det blev en fantastisk dag på Rhen med stark sol och väldigt varmt, men vi satt skyddade under soldäcket hela resan. Båten rörde sig sakta på Rhen där vi passerade idylliska små byar och längs med Rhen löper järnvägen på båda sidor. Vi ser många slott och borgar som ännu står kvar mer eller mindre intakta. 

Mäuseturm. Foto: Jesper Ekdahl

Ehrenfels Castle. Foto: Jesper Ekdahl  

Assmannshausen. Foto: Jesper Ekdahl

Assmannshausen. Foto Jesper Ekdahl

Assmannshausen. Foto Jesper Ekdahl

Rheinstein Castle. Foto Jesper Ekdahl

Rheinstein Castle. Foto Jesper Ekdahl

Reichenstein Castle. Foto: Jesper Ekdahl

vy

Castle Sooneck. Foto: Jesper Ekdahl 

Lorch. Foto: Jesper Ekdahl 

Castle Heimburg. Neiderheimbach. Foto: Jesper Ekdahl 

Nollig Castle. Foto: Jesper Ekdahl

Ruin Fürstenberg

      
  

Castle Stahleck. Foto: Jesper Ekdahl

Castle Stahleck, Bacharach. Foto: Jesper Ekdahl 

  

Borgen Pfalzgrafenstein. Kaub. Foto: Jesper Ekdahl

Castle Gutenfels. Foto: Jesper Ekdahl

  

Castle Schönburg. Foto: Jesper Ekdahl 

St Goarshausen. Foto: Jesper Ekdahl 

Castle Katz. Foto: Jesper Ekdahl

Vi var tillbaka i Rüdesheim något senare än tidtabellen angav. Vi gick till hotellet för att slappa en stund. Vi var brutalt tagna av dagens tur men också hungriga. Att sjön suger är ju allmänt vedertaget och vi gick till en kinarestaurang som ligger på samma gata som hotellet. Väl där avnjöt vi en gigantisk buffé som var både god och riklig. 
Efteråt gick vi hem för att sova. 

Onsdag.   

Upp tidigt och åt en rejäl frukost. Ännu en dag med sol och värme väntar oss. Vi gick till stationen för att ta ett tåg. Vi blev så inspirerade och nyfikna på att åka tåg efter att vi igår såg alla tåg längs med Rhen. Då min dotter är åksjuk fick det bli en kort tågsträcka och efter förhandlingar bestämde vi oss för Wiesbaden. 

Tåget gick 10.53 och var framme 11.33. Wiesbaden är huvudort i Hessen och har  runt 300 000 invånare. Det är en gammal kurort, med bad och kasino. Här var bland annat Dostojevskij och spelade bort sina pengar. 

Vi promenerade från stationen in till stadens centrum där vi åt lunch. Sedan tog vi buss till Neroberg där vi tog bergbanan. 

Marktkirche. Foto: Jesper Ekdahl

Bergbana från 1888. Foto: Jesper Ekdahl

Rysk-ortodox kyrka. Foto: Jesper Ekdahl 

Vy över Wiesbaden. 

Bergbana. 

Byst av Dostojevskij 

     
Efter några timmar i Wiesbaden tog vi tåget tillbaka till Rüdesheim. Idag slog vi värmerekord med 38 grader. det verkar bli varmare och varmare för var dag som går. Tillbaka på hotellet vilade vi lite innan det var dags för sista kvällen i Rüdesheim. 
Vi åt italienskt och efteråt promenerade vi på gator vi gått under dessa dagar och som vi lärt oss tycka mycket om. Det var ett resmål som var långt mer spännande och intressant än vi hade föreställt oss. 

Torsdag.

Vi lämnade Rüdesheim tidigt för färd mot Bremen. På vägen stannade vi Köln för att titta på Domen och äta lunch. 
Det var roligt att återse Kölnerdomen, som jag första gången besökte som 18-åring, när jag tågluffade.
  
Vi intog en enkel lunch och jag och frugan drack så klart en Kölsch som sig bör när man är i Köln. 

Färden fortsatte sedan tills vi tog paus i Osnabrück och sedan fortsatte vi till Bremen dit vi anlände 17.30.
Vi checkade in på ett väldigt fint hotell som tyvärr låg lite utanför stadskärnan. Efter en riklig buffé tog jag och min son bussen in till centralstationen i Bremen och därifrån gick vi för att se lite av staden. 
Vi hann med en hel del under två timmar innan vi åter tog bussen tillbaka till hotellet. 

Kölnerdomen

Bremen

Bremen

Bremen

Bremen

Bremen

Bremen

Bremen

Bremen

Schnoor. Bremen. Foto: Jesper Ekdahl

Schnoor. 

Stadsmusikanterna från Bremen. Foto: Jesper Ekdahl

  

Fredag. 

Vi kom iväg tidigt för att slippa den värsta trafiken. Vi stannade för lunch i Heiligenhafen och sedan vidare mot Puttgarden och båt till Rødby för vidare färd mot Sverige. 

Hemma igen efter några fantastiska dagar. En mycket lyckad och minnesvärd resa.