Dagar vid Donau - Crister Enander

Lagom till årets bokmässa som har Ungern som tema kom det häromdagen ut en bok med den lockande titeln Dagar vid Donau.

Det finns böcker som man blir glad av att bara se och hålla i. Detta innan man ens börjat läsa dem, bara för de är så vackra .En sådan bok är Crister Enanders senaste bok Dagar vid Donau som är en förtjusande fin bok, men jag förstår inte varför förlaget inte satsade på ett läsband.

Det är en ömsint kärleksförklaring till en stad. En stad som författaren och litteraturkritikern Crister Enander återkommande har rest till och även bott längre perioder i. Det finns många intagande ögonblicksbilder av staden Budapest. Enander vägleder oss genom staden och med dess berömda bad och kaféer. Vidare över stadens broar och berömda byggnader som hotell Gellért och Parlamentet.
Vi får ta del av dråpliga, men också skräckinjagande möten med udda människor. Boken handlar mycket om den centrala roll inom litteraturen som Budapest spelade, jämte dubbelmonarkins andra stad Wien i det vi kallar Centraleuropa. Texterna kretsar också kring antisemitism, skuld och Europas blodiga nutidshistoria. Om en stad som först blev skändat av nazisterna och som med benäget bistånd av den inhemska pilkorsrörelsen såg till att deportera stadens alla judar till förintelselägren i Polen. Sedan har vi också det uppror 1956 som så brutalt och blodigt slogs ner av sovjetmakten.    

Budapest  är en stad som även undertecknad hyser en stor beundran och förundran för. Mina egna möten med Budapest har ägt rum 1989, 1991 och så sent som förra året 2014. Redan första gången jag var där blev jag överväldigad och liksom författaren betagen eller ska vi säga bergtagen för att anspela på författaren Thomas Mann, som är en av de återkommande författarna i boken. Det är nämligen inte bara Ungerska författare som vi möter utan många andra författarporträtt ryms här också.

Det är en förträfflig introduktion till den ungerska litteraturen. Vi möter många självklara namn så som Imre Kertész, Péter Esterházy, Arthur Koestler, Sandor Petöfi, Endre Ady, Sándor Márai och Péter Nádas, som fått stort utrymme, då han enligt Enander är en vår samtids största författare. Men här finns också (för mig) mindre kända namn så som Dezsö Kosztolányi (fast av honom fann jag en bok som heter Kyssen i min boksamling. Hade jag helt glömt), Attila Bartis, Mihály Babits, Márton Karinthy, Gyula Krúdy och många, många fler. Fast jag undrar lite över varför László Krasznahorkai bara nämns i förbigående, med tanke på att det på kort tid har kommit två volymer med honom på svenska.

Vi får också möta Dante, Elias Canetti, Stefan Zweig, Rilke och som sagt Mann, då Både Thomas och Klaus.

Det har varit ett stort privilegium läsa denna fina, lärorika och insiktsfulla bok.

   

Reseberättelse från Bokhandelsskolans studieresa till Budapest 2-5 oktober 2014.

Äntligen var det då dags att återse Budapest som jag första gången besökte 1989 och återvände till 1991. Redan vid mitt första besök blev jag väldigt betagen i denna stad med sin megalomani. Här är allt så otroligt storslaget och väldigt vackert. 

Från mitt fösta besök i staden 1989.

Budapest  består av stadshalvorna Buda och Pest, väster respektive öster om floden Donau. 

Strax utanför Óbuda (gamla Buda) finns än idag spåren av en romersk stad stad från 100-talet, vid namn Aquincum, huvudstad i provinsen Pannonia. Staden erövrades av hunnerna år 409, och styrdes senare av goter, langobarder och avarer. Ungrarna anlände runt år 900 och år 1000 kröntes Stefan I till kung av påven. Bela IV byggde en ny huvudstad efter mongolernas invasion av Buda söder om Óbuda. Den 1 januari 1873 förenades staden med Buda och Pest till en enda stad, innan dess var de tre skilda städer. Därmed bildades Budapest.

Här följer en reseberättelse som kanske kan inspirera någon till att besöka denna mycket vackra stad. 

Dag 1. 

Alla i gruppen möttes på Kastrup en stund innan planet skulle avgå 10.05. Då hade flera i gruppen kommit med anslutningsflyg från Stockholm och Göteborg. Det var en lugn och behaglig flygtur ner. Landade på Liszt Ferenc flygplatsen i Budapest  11.50 och en stund senare var vi alla samlade vid vår minibuss. Där tog det dock lite tid innan vi kom iväg, då vår chaufför hade parkerat fel enligt två nitiska poliser. En långsam bötesprocedur gjorde att vi blev en tjugo minuter sena till frihetsbron som var den plats där vår guide Lisa väntade. 

Lisa pratade perfekt svenska och var mycket påläst. Från flygplatsen hade vi sett en del av Pest sidan, och nu gick färden över bron till Buda sidan.  Lisa berättade kunnigt om all vi såg, frihetsstatyn, hotell Gellért, Gellértberget, Gellértmonumentet, det kungliga slottet som är nationalgalleri  och så stannade bussen en bit från fiskarbastionen. 

På väg över till Buda. Foto Jesper Ekdahl.

Mátyáskyrkan, Foto Jesper Ekdahl.

             Vi promenerade till  Mátyáskyrkan och området runt fiskarbastionen.

S:t Stefan

25 år senare. (se bild överst) Parlamentet i bakgrunden. 

Fiskarbastionen

Tog oss sedan nerför berget via en bred trappa till bussen som väntade för transport till restaurangen där vi skulle äta lunch.

En utsökt komponerad tre rätters lunch på Restaurant Aranyszarvas intogs under trevliga och gemytliga former.

Vår färd gick sedan  genom slottskullen via buda tunneln över kedjebron till pest sidan. 

Kedjebron. Foto Jesper Ekdahl.

Där vi körde läng med Andrássy boulevarden  passerade S:t  Stefansbasilikan, Operan, Alexandra, Franz Liszt minnesmuseum , Kodály Körönd,  hjältarnas torg och vidare genom parken.

Operan. Foto Jesper Ekdahl. 

Hjältarnas torg. Foto Jesper Ekdahl. 

Efter denna innehållsrika  guidning kom vi till hotellet och där checkade vi in och skildes från vår guide Lisa. Henne träffar vi åter imorgon. Efter en timme på rummet var vi några som samlades i receptionen. Efter att vi pratat oss samman styrde vi stegen till Café New York där vi fördrev lite tid i den magnifika miljön. Vi vandrade sedan vidare längs Rakóczi ut till Donau, där vi njöt av den häpnadsväckande utsikten. Den vackra upplysta Buda sidan med frihetsstatyn, slottet och alla broarna. Vi var nu alla lite hungriga och satte oss på Vaci ut i kvarteret Bel Város, där vi  intog gulasch nersköljt med öl.  Sedan var det dags att gå hem och lägga huvudet på kudden.

Dag 2. Efter frukosten sågs vi i receptionen klockan 9.45 där vi åter träffade vår guide. Vi fick ett dagskort till kollektivtrafiken och vi tog spårvagn till Alexandra bokcafé. Här tillbringade vi en timme på caféet, beläget på  andra våningen i denna underbara bokhandel. Ett vackrare café är svårt att finna. Vi intog kaffe och bakelser i denna enastående och magnifika atmosfär. Köpte en bok med dikter av Sandor Petöfi på engelska och tröjor till barnen.

Bara några meter från Alexandra låg nästa bokhandel.  Författarnas bokhandel är en ganska liten men mycket  trevlig bokhandel. Här fick vi en visning av en av de anställda. Hon berättade om bokhandeln och om bokbranschen i Ungern och svarade på våra frågor. Det var ett mycket givande besök. 

Vi fortsatte vår exposé i böckernas värld till vårt nästa mål som var det fantastiska biblioteket Ervin Szabóbiblioteket. En del av biblioteket är inrymt i det ståtliga Wenckheim palatset. Palatset byggdes 1887 i nybarockstil. Biblioteket består av denna magnifika byggnad, men även av två andra byggnader. Vi fick en lysande och informativ timmes guidning av en trevlig  bibliotekarie.

Vi åkte sedan tunnelbana och spårvagn till saluhallen där vi åt lunch bestående av traditionella ungerska specialiteter.  I en härlig folklig miljö med underhållande zigenarmusik intog vi lunchen. Jag bröt sedan upp för att själv promenera till slottet. Väl där såg jag en tillfällig utställning med flera av de ledande surrealisterna och dadaisterna. En otroligt fin utställning.

Mycket fin utställning. 

Nationalgalleriet i Kungliga slottet. Foto Jesper Ekdahl

Efter det fick jag lite bråttom tillbaka till hotellet, då vi skulle samlas 18.30. Vi sågs alla i receptionen och åkte sedan buss tre stationer till Ferenciek tere. Runt hörnet på Kárlyi Mihály uta  uppenbarades ännu ett otroligt vackert hus. Där restaurang Central Kávéhaz är inrymd. Vi fick ett eget stort bord i en lite avskild sektion med ett stort porträtt av Endre Ady på väggen. Det är en väldigt vacker restaurang, med mycket patina. Här intog i stort sett alla en trerätters meny som var och en komponerade på sitt eget sätt. Efteråt var de lite varierande omdömen om maten beroende på vad man hade valt. Blev sittande länge här, ända till stängning klockan elva. Några hade då redan brutit upp, men vi som var kvar vandrade till bussen. Åkte till Blaha Lujz tér där vi innan vi vandrade hem till hotellet  tog en sväng förbi Café New York, som tyvärr just skulle stänga.

     

Dag 3. Elsa, Gunnel, Lena, Ann och jag begav oss till synagogan efter frukost.  Ett stilla regn kantade vår färd dit. Vi kom inte in i synagogan då det var Jom Kippur. Vi fick betrakta Europas  största synagoga på håll. Vi kunde också på baksidan betrakta Raul Wallenberg monumentet.

Jag  och Elsa vandrade vidare, då de andra skulle gå för att shoppa. Vi promenerade längs med Andrássy, där vi hade kört med  bussen på torsdagen och där vi hade besökt boklådor på fredagen. Gick förbi Franz Liszt museet, men hade inte tid att gå in. Vidare förbi Kodály Körönd med sina fyra frihetshjältar.

Miklós Zrínyi 

Vidare till ännu fler hjältar på Hjältarnas torg. Nu var det dags äta lunch, vilket vi gjorde på restaurang  Gundels bakficka. Det blev öl och Gulasch.

Hjältarnas torg (1896)

Mücsarnok (konstmarknaden 1895)

Restaurang Gundels bakficka. 

Vi  vandrade runt en stund till i parken innan det var dags att möta upp alla andra framför Széchenyi badets huvudentré klockan 14.00.

Széchenyibadet 1913

Här fick vi alla var sin handduk och ett färgat plastband som såg ut som en klocka. Detta band gick till ett förvaringsskåp där man kunde låsa in sina saker. Sedan var det dags att bada. De flesta av oss tillbringade två timmar i denna fantastiska badanläggning. Framför allt då i den 34 gradigt tempererade utomhusbassängen.  Det var underbara timmar och efteråt  var vi alla behagligt trötta i våra kroppar. Några av oss dröjde oss kvar i parken på restaurang Robinson, där vi tog något att dricka innan vi fortsatte med tunnelbanan till Oktagon. Här bytte vi till spårvagn till Blaha.
Blev en kort stund på rummet innan det var samling i receptionen 18.30.  

Vi åkte tunnelbana till Deak Ferenc tér där vi promenerade  till kvällens restaurang Elsö Pesti Réteshaz på Octóber 6 utca. Kvällens restaurang var en förtjusande bekantskap. Otroligt vacker lokal och enastående mat. Även denna kväll var det svårt att bryta upp. Några av oss blev sittande till stängning.

Dag 4. Efter frukost hade vi en samling och ett informellt möte som handlade om bokhandelsskolans framtid.

Vi hade sedan några timmar att fördriva innan bussen klockan 13.30 skulle hämta upp oss på hotellet. Några av oss tog bussen till Ferenciek tere och promenerade till Vörösmarty ter. Vi kikade in på  Gerbard, men bestämde oss för att äta lunch någon annanstans. Efter lunch blev det tunnelbana tillbaka till hotellet. Där hämtade vi våra väskor och strax därefter kom bussen. Efter en halvtimmes färd var vi på flygplatsen.

Hej då Budapest! Det blir fler besök, var så säker!   

Parlamentsbyggnaden invigd 1902. 

Frihetsbron (1896)

Endre Ady (1877-1919) Poet. Foto Jesper Ekdahl

Här några bilder till.