Homage to Paco De Lucía

Flamencomusikens "gudfader" har avlidit 66 år gammal i en hjärtinfarkt i Mexico.

Paco De Lucia föddes som Francisco Sánchez Gómez 1947 i Algeciras. Han började spela gitarr vid sex års ålder, under ledning av sin far. 1967 spelade han i sin första soloskiva. 1973 släppte Paco de Lucia spåret "Entre Dos Agus" som låg 20 veckor på spanska topplistan. Hans riktigt stora internationella genombrott kom 1981 med den fenomenala skivan "Friday Night in San Francisco som gjordes tillsammans med Al Di Meola och John McLaughlin.
En skiva som under en period ständigt snurrade på skivtallriken.
Paco De Lucia kom att modernisera den spanska flamencotraditionen. Retade upp en del puritaner och traditionalister inom genren då han införde element av jazz, pop och klassisk musik i den traditionella flamencon. Men detta bidrog till att sprida musikstilen till en stor internationell publik.

2004 belönades han med Spaniens finaste kulturpris, prinsen av Asturiens pris, för sina insatser för flamencon. Han räknas som en av de största personligheterna inom spansk musik under 1900-talet.

Som så många andra gitarrister spelade han också in "Concierto de Aranjuez", men till skillnad från många andra gitarrister som spelat in detta stycke är det framfört med en mycket personlig prägel.
Så här står det i wikepedia  "Innan han blev tillfrågad att tolka och spela Joaquín Rodrigos "Concierto de Aranjuez 1991 hade han aldrig kunnat läsa noter. Han lärde sig de flesta passager helt enkelt genom att lyssna på tidigare tolkningar. Med tanke på att Conciertos är mycket svårt att framföra är det ännu mer remarkabelt. Medan han lärde sig att spela Concierto som flamencogitarrist, där rytm och takt är essentiellt, föredrog han att ge lyssnaren en "smutsig" ton när han gick från en låg ton till en mycket hög hellre än att förstöra rytmen. Han ansåg att som flamencogitarrist hade han rätt att tolka Concierto på ett nytt sätt. Pacos tolkning ansågs av Rodrigo själv som den bästa han hört."

Flera gånger har han gästat Sverige. Bland annat på Uppsala internationella gitarrfestival.

Så här säger festivalchefen Klaus Pontvik. "Hans bidrag till utvecklingen av den moderna flamencon är enormt. Idag är en sorgens dag för gitarrmusiken"

Här en liten spellista som Svd kultur har gjort.   Paco de Lucia

Pete Seeger

I går lämnade en av de allra största musikaliska ikonerna under nittonhundratalet oss. Av många kallad den amerikanska folkmusikens fadersgestalt. Såg någonstans att han var nominerad i flera år till Nobels fredspris. Och varför inte! Det skulle ha varit ett bättre val och mer välförtjänt än väldigt många andra fredspristagare. .

Pete Seeger föddes den 3 maj 1919 i New York. Hans Yankee-protestantiska familj, som han kallade "enormt kristen, i den puritanska, kalvinistiska New England tradition", kunde spåra sina rötter tillbaka över 200 år. En faderlig förfader, Karl Ludwig Seeger, en läkare från Württemberg, Tyskland, hade emigrerat till Amerika under den amerikanska revolutionen och gifte in sig i en gammal New England familj på 1780-talet. Hans far Charles Seeger, var Harvard-utbildad kompositör och musikforskare och hans mor Constance de Clyver Edson var utbildad vid Paris konservatorium som konsertviolinist och senare lärare vid Juilliard School. 

Charles och Constance skilde sig när Pete var sju, och 1932 gifte Charles om sig med sin elev och assistent, Ruth Crawford Seeger. Fyra av Petes halvsyskon från detta faderns andra äktenskap - Margaret (Peggy), Mike, Barbara, och Penelope (Penny) - blev också folksångare.

Pete Seeger studerade journalistik vid Harvard universitetet, men lämnade i mitten på 1930-talet under sitt andra studieår. 1935 fick han ett stipendium för att delta i det internationella ungdomslägret Camp Rising Sun i Rhinebeck, New York. Det var en livsavgörande händelse som kom att påverka hans livslånga kamp för fred och solidaritet.
1936 under ett besök på Mountain Dance and Folk Festival hörde han för första gången femsträngad banjo. Hade spelat ukulele från unga år, men nu kom banjon att bli hans instrument. I slutet av trettiotalet och under det tidiga fyrtiotalet träffade han och influerades av många tidens framstående musiker som till exempel Leadbelly och Woddy Guthrie med vilken han kom att inleda ett musikaliskt samarbete.       

Seeger var under fyrtiotalet med och grundade folkmusikgrupperna Almanac Singers, med Millard Lampel, Lee Hays och Woody Guthrie, och The Weavers, med Lee Hays, Fred Hellerman och Ronnie Gilbert.
The Weavers hade många stora hits i början av femtiotalet innan de svartlistades under McCarthyismen.
I augusti 1955 kallades han inför rätta för att vittna inför kommittén för oamerikanska aktiviteter.
1943 gifte han sig med Toshi-Aline Ohta vars stöd han hävade var en förutsättning för att göra resten av hans liv möjligt. De fick tre barn tillsammans. Toshi dog den 9 juli 2013 bara några dagar innan de skulle ha firat sjuttionde bröllopsdag.

1948 skrev han första versionen av sin numera berömda How to Play Five-String Banjo, en bok som har haft stort inflytande på många blivande banjospelare.
Han uppfann också den långhalsade eller Seeger banjon som är tre greppband längre än standard banjon.
Seeger inledde en solokarriär 1958 och kom under 60-talet att utöva ett enorm inflytande på folkmusikscenen och på den nya generationen folkmusiker som Dylan och andra.

Seegers skrev många sånger som har blivit klassiker och som framgångsrikt spelats in av andra artister.
"Where Have All the Flowers Gone" blev en hit med The Kingston Trio. "If I Had a Hammer" blev en stor hit med Peter, Paul & Mary och The Byrds fick en stor framgång med "Turn, Turn, Turn.
Bob Dylan Och Bruce Springsteen har också gjort covers och Springsteen inspirerades och gjorde det makalöst bra albumet "We Shall Overcome: The Seeger Session".  så sent som 2006.
Seeger mottog två Grammy Award i kategorin "Traditionella folkmusikalbum. Och 1993 tilldelades han en Grammy Lifetime Achievement Award. Han valdes 1996 in i Rock and Roll Hall of Fame.

    

Homage till J J Cale

Sitter i ett litet hus i skogen strax utanför Brösarp. Jag nås någon dag försenat av beskedet att J J Cale har gått bort. Är egentligen bortkopplad från datorer och nyhetsflödet därav förseningen. Jag tillbringar tiden med att läsa böcker och umgås med familjen. Men kände att detta var jag tvungen att skriva något om. J J Cale hör till mina absoluta favoritartister. Har enda sedan plattan Troubadour, som var den första jag hörde med honom hos en tillfällig bekant, älskat hans avslappnande gung. På den plattan finns låten Cocaine. Den låten hade jag hört med Eric Clapton som jag såg på Olympen 1978 en tid innan jag hörde originalet. Men originalet drabbade verkligen mig. Spelade låten om och om igen under kvällen och natten. Införskaffade sedan plattan själv och sedan när femman kom 1979 så köptes den med en gång. Sedan dess har J J Cale följt mig och jag har sällan blivit besviken. Fast ska i ärlighetens namn säga att på senare år följde jag inte hans skivutgivning.Jag brukar ofta säga att vad det någon artist som jag önskade få se live så var det han. Nu blir det inte så.

  J.J. Cale – The Definitive Collection

Bengt Hallberg är död

En av Sveriges ledande jazzmusiker har vid 80 års ålder lämnat jordelivet för jazzhimlen.


Han började tidigt studera klassiskt piano och skrev sitt första arrangemang som mycket ung. Han gjorde han sin första skivinspelning tillsammans med Arne Domnerus redan 1949. På 1950 talet  spelade han in skivor med många av de tongivande amerikanska jazzmusikerna som då och då gästade Sverige. B.la med trumpetaren Clifford Brown och tenorsaxofonisten Stan Getz.

En mycket spelad skiva i mitt hem är den här. Sitt ner, tänd pipan och luta er tillbaks.
JAZZ AT THE PAWNSHOP (av någon anledning står Duke Ellington som upphovsman på Spotify)

Musikerna på skivan Jazz att the Pawnshop vol.1 är Arne Domnérus altsax och klarinett, Bengt Hallberg piano, Lars Erstrand vibrafon, George Riedel bas och Egil Johansen på trummor.