Igår var det ett kärt återseende, konsert med den magiska Pat Metheny på DR koncerthus.
Men först något om dagen i övrigt. Jag, min son och en kompis åkte över till Köpenhamn strax innan klockan två. Vi tog metron från Kastrup till Lindevangsparken där det var musik med trumpetaren Kasper Tranberg och hans mångåriga vapendragare Frands Rifbjerg på trummor och Nils Davidsen på bas. Det blev en skön stunds avkoppling i vackert väder till varma jazztoner.
Vi åkte sedan metro till Christianshavn och vandrade bort till Café Langebro, där vi tog en öl. Sedan tog vi metron från Islands Brygge till DR Byn, då klockan snabbt närmade sig sju och jag hade lovat att visa min son och kompis stället jag upptäckte i måndags, Zoku. Där tog vi en öl i denna väldigt speciella miljö och njöt av utsikten.
Vi satte oss på våra platser på Balkong 2 i god tid. Strax innan åtta kom det ett meddelande att om tio minuter skulle konserten börjar och vi uppmanades att inte fotografera, utan låta våra mobiltelefoner vara. Det var inget uppseendeväckande i detta tycker jag, utan fullt förståeligt och något som jag respekterade. Nu har jag i alla fall några bilder, som är tagna av en väns fru.
Tio över åtta äntrade Pat Metheny scenen och slog sig ner med sin 42 strängade Pikasso gitarr. Sedan följde två fantastiska timmar med Pat Metheny och hans två unga medmusiker Chris Fishman på keyboard, piano och Joe Dyson på trummor.
Pat Metheny var enastående denna kväll och hans gitarrspel var bländande. Ömsom lugnt och innerligt och ömsom snabbt och ekvilibristiskt.
Det var en blandning av låtar från olika perioder från Pat Methenys långa karriär, där Pat själv stod i centrum, men där också hans unga medmusiker fick komma fram och briljera.
En fantastisk konsert, rätt och slätt. Inte mycket övrigt att önska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar