På årets Ystad Jazz fanns det många konserter som jag gärna hade gått på, men tiden räckte inte till. Lördagens konsert med festivalens hedersgäst Billy Cobham hade jag dock sett till att kunna gå på.
Jag och en kompis kom till Ystad lite i sju och gick till Möllers bryggeri för en bit mat och ett glas kallt vitt vin. Strax efter åtta gick vi den korta biten bort till Ystad teater.
Inom fusionsjazzen är kvällens huvudperson en legend och stilbildare för generationer av trummisar. Vid nyligen fyllda 80 år kan han se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade på 60-talet med Horace Silver, var med att bilda jazz - rock gruppen Dreams, för att sedan spela med Miles Davis. Tillsammans med John McLaughlin startade han Mahavishnu Orchestra. 1973 släpptes det inflytelserika albumet Spectrum.
Vi hade platser på främsta raden i den helt utsålda Ystad Teater. Det var slående att kvällens gäst stod i centrum för ingenting skymde Billy Cobhams klassiska stora trumset med dubbla bastrummor.
Strax efter nio kom Jan Lundgren in på scen för en kort presentation och under tiden kom också bandmedlemmarna in en och en på scen och slutligen också Billy Cobham stöttande sig med käpp. Bandet Time Machine bestod av Gary Husband, keyboard, Rocco Zifarelli, gitarr, Michael Mondesir, bas, Marco Lobo, percussion.
Det blev en grymt tung uppvisning under en och en halv timme, med låtar främst från plattan Spectrum, men också en del annat. Att gubben är 80 år märktes ingenting av när han väl satt sig vid trummorna och lagt ifrån sig käppen.
