I måndags såg jag den nya filmen om Cornelis Vreeswijk, Somliga går i trasiga skor av Magnus Gertten.
Innan jag går in på filmen, så är det väl brukligt att redovisa vad Cornelis betytt för mig. Jag såg honom första gången som liten parvel på parkfest i Malmö i början av 70-talet, och liten som jag var, så kan jag inte i ärlighetens namn säga att han vid detta tillfälle satte några djupare avtryck. Däremot många år senare i början på 80-talet kom han att spela stor roll. Vi var några grabbar som umgicks och ofta spelade Cornelis. Vi såg honom också på Auditoriet, Sparta i Lund, mars 1987, samma år som han dog. Han har då och då fortsatt vara angelägen, även om det ibland har gått långa perioder mellan lyssningarna. Men han är helt klart en av mina musikaliska husgudar fortfarande.
Sedan Cornelis alltför tidiga död 1987, femtio år gammal, har det skrivits flera böcker och gjorts både spelfilm och dokumentär om honom.
På SVT Play kan man se Cornelis - Balladen om den flygande holländaren. Ett porträtt gjort medans han ännu levde, 1986 av Agneta Brunius. Innehåller en lång intervju gjord av Per Gunnar Evander.
Här finns också Tom Alandhs dokumentär från 1997, Cornelis - Dokumentären.
2010 kom spelfilmen Cornelis, med den norska sångaren Hans Husby i rollen som Cornelis Vreeswijk.
2000 kom biografin Cornelis - scener ur en äventyrares liv av Oscar Hedlund och 2006 kom Ett bluesliv. Berättelsen om Cornelis Vreeswijk av Klas Gustafson.
Så kan en ny film tillföra något till bilden av Cornelis Vreeswijk?
Om man förväntar sig något braskande sensationellt eller oväntat, så finns här inget sådant. Utan det är anslaget och Gerttens fokus på Cornelis blick för de utstötta och missbrukarna som är det centrala. Förvisso också skildrat förr, men här mer än tidigare.
Här finns också lite nytt material. Om jag förstår det rätt så har Magnus Gertten fått tag på material som inte tidigare har visats, så som privata filmer som Fred Åkerström lämnade efter sig, till sin dotter CajsaStina. Sedan finns här en sista intervju från sjukhuset, då han ligger för döden. Här finns också intervjuer med Fatima, mer känd som Fatumeh som Cornelis lärde känna redan som liten flicka och som han sedan kom att följa och oroa sig för då hon blev narkoman, men är idag fri från det, vilket dock antagligen Cornelis aldrig fick veta.
Den sista intervjun från sjukhuset spelar ganska stor roll till ingången för denna film, som är lite mörkare än tidigare porträtt får man nog säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar