Patricia Barber är född 1955. Hennes far var medlem av Glenn Millers Band. Hon började spela piano när hon var sex år gammal, har sedan studerat klassiskt piano vid University of Iowa och har en magisterexamen i jazzpedagogik från Northwestern University.
Tillsamman med sina två medmusiker Patrick Mulcahy, bas och Jon Deitemyer, trummor gjorde de det mesta rätt denna kväll, men hade ett kylslaget väder emot sig. Det såg ut som om hon stundtals var besvärad av både kylan och blåsten. Hon verkade ha svårt att få upp värmen i fingrarna och gned hela tiden händerna mot varandra för att på så sätt få värme i händerna.
 |
| Patricia Barber, Patrick Mulcahy, Jon Deitemyer: Foto Jesper Ekdahl |
Det blev ändå en fin kväll där vi fick prov på hennes sparsmakade och delikata framtoning som präglas av ett återhållsamt pianospel och med en originell sångröst, där hon vill förtälja något med sin sång en slags "litterärt" berättande sångstil där varje ord sjungs klart och tydligt.
Så här skrev Time Magazine om henne för några år sedan:
"Cross Diane Krall with Susan Sontag and you get Patricia barber, whose throaty, come-hither vocals and coolly incisive piano are displayed to devasting effect"
Hon var inte obekant för mig, tvärtom så lyssnade jag en hel del på henne för några år sedan. Men hon hade fallit lite i glömska, så när jag kom hem kikade jag i skivsamlingen och upptäckte att jag hade två av hennes skivor, Companion från 1999 och Verse från 2002 som båda är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar