Konsert med Matthew Halsall - Bremen Teater - 2024-07-10.

Igår var det sista dagen på Copenhagen Jazz för mig, om än inte för festivalen, som slutar först på söndag.

Det har varit några väldigt trevliga dagar med perfekt väder. De större konserter som jag sett har varit Jacob Bro, Bill Frisell, Weather Report Project, Tabloid. Har också tagit del av det stora utbud av gratis jazz som finns överallt under festivalen.   

Årets festivalaffisch. Konstnär:Andreas Korsgaard Rasmussen.  

Det blev ett fantastiskt avslut med den brittiske trumpetaren Matthew Halsall på Bremen Teater. 

Först något om vad som hände tidigare på dagen. Jag och en kompis åkte över vid tre och började med en öl på Hviids Vinstue, som är en av Köpenhamn äldsta barer, grundat 1723. Vi gick sedan vidare till ett stamställe, Charlies Bar, där det var ovanligt lugnt denna onsdags eftermiddag. Nu var det dags för lite musik och vi promenerade vidare till Byhaven - Pumpehuset på Studiestraede där Amalie Dahl, saxofon, Viktoria Holde Søndergaard, vibrafon, Viktor Bomstad, gitarr, Tore, Ljøkelsøy, trummor, spelade omtumlande och spännande improvisationsmusik. 

Efter detta var det läge för en bit mat och vi valde ett klassiskt ställe, Axelborg Bodega, som alltid är ett säkert kort, med god dansk mat. Här var det tradjazz, vilket passade bra, när man ska äta. Jag valde en paradrätt som de är kända för, stekt fläsk med persiljesås. 

Nu närmade sig kockan sju och det var det dags att gå den lilla biten bort till Bremen Teater som öppnande dörrarna en timme innan konserten. Det var onumrerade platser, så vi gjorde rätt som var där tidigt. Fick kungligt fina platser i egen loge. 

Först något om Matthew Halsall.  

Matthew Halsall är trumpetare, kompositör och grundare av skivbolaget Gondwana Records. Han är född 1983 och har sedan debuten 2008, släppt ytterligare sex plattor i eget namn, och två plattor med The Gondwana Ochestra. Senaste plattan An Ever Changing View släpptes 2023.

Halsall's musik har sina rötter i spiritual jazz, med musiker som John Coltrane och framför allt Alice Coltrane, Pharoha Sanders, men också i Miles Davis modala jazz. 

När jag tidigt i våras skaffade biljetter till denna konsert visste jag inte så mycket om Halsall. Har sedan dess lyssnat in mig på hans skivor som har varit bland de mest spelande under en längre tid. 

Strax efter åtta till starka applåder kom så bandet in på scenen på ett fullsatt Bremen Teater. 

Det blev som sagt en fantastisk, om än inte så överraskande konsert. Visste ungefär vad som väntade, men att se och höra dem live var speciellt. Konserten bestod av ett första sett på 45 minuter, med främst låtar från den nya plattan (tror jag, förde inga anteckningar) sedan en paus och därefter ytterligare 45 minuter och ett extra nummer. I andra sett spelades flera låtar, som jag uppfattade det, från skivan Colour Yes.  

            

Bandet består av Matthew Halsall på trumpet, Matt Cliffe på saxofoner och flöjt, Alice Roberts på harpa, Jasper Green på klaviatur, Gavin Barras på bas, Alan Taylor på trummor och Sam Bell på percussion. 

Matthew Halsall kompositioner är mycket inspirerade av naturen och dess andlighet. I låttitlarna så som i musiken anar man naturen i form av vinden, havet, träden och fåglarna. 

Det var en meditativ och vacker konsert, med bländande spel från alla inblandade och jag hoppas få se dem igen snart.   

                                               

  

Konsert med Weather Report Projekt - Bartof Station - 2024-07-07

En ny jazzdag tog sin början då jag och en kompis tog oss till Christianshavn och Sofie Kaelderen. Visst blåste det ordentligt, men ungefär strax efter tre tittade solen fram och det blev riktigt behagligt. En liten skara jazzdiggare hade bänkat sig på den lilla uteserveringen och  längs med gatan. Med en öl i näven, solsken och danskt hygge tillbringade vi en timme i sällskap med Daniel Franck trio.  

Vi tog oss sedan till Byhaven Pumpehuset på Studiestraede, där Humanoid Silouette  stod på scen klockan fem. Bandet som består av fyra saxofoner, bas, gitarr och trummor spelar en symfonisk jazz med inslag av alternativ rock. Väldigt spännande och bra. 

Efter knappt en timme var det dags att gå vidare för att hinna till kvällens huvudnummer. På vägen han vi med en öl på Berlin bar på Gl. Kongevej och även en väldigt god macka på Olioli. 

Ytterligare en öl intogs på det Botleggers Craft Beer Bar vi gick sedan runt hörnan till Bartof Station, en trevlig jazzklubb, som jag konstigt nog aldrig tidigare besökt. 

Det var härligt kaotiskt, trångt och helt utsålt. Trots detta hade vi turen att faktiskt få en sittplats båda två. Det danska bandet Weather Report Project spelar som framgår av namnet det ikoniska jazzfusion bandet Weather Reports musik. Detta gör det med den äran och jag är övertygad om att både Zawinul och Shorter ler i sin himmel. 

Officiell bild på bandet. Fick inte tagit någon bild igår.  

I över tio år har bandet existerat och de har byggt upp en stor och trogen publik i Danmark.

Musikerna Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboards, Ole Visby, saxofon,Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trommer är sammansvetsade och otroligt tajta efter de många åren tillsammans. De verkar fortfarande älska att spela Weather Reports många mästerliga kompositioner. 

Det blev en fantastisk avrundning på en trevlig dag och hoppas få se och höra mer av dem framöver.    

                              

Konsert med Bill Frisell - DR Koncerthus - 2024-07-06

Så var det dag tre (officiellt dag två, då invigningen skedde igår) på Copenhagen jazz. 

Åkte över vid ett snåret och klev av på Nørreport. Väl där började jag dagen med ett besök på Arbejdermuseet på Rømersgade. Här tillbringade jag en bra stund, då det finns mycket att ta del av på detta fina museum. 

Ute var det nu soligt och varmt, så jag kände för en öl, på ølbaren på Elmegade. Här blev jag sittande en stund och läste innan jag fortsatte till Den Røde Plads och lyssnade på D/Troit, ett danskt soul och funkband. Här var det trevligt och blev jag kvar till närmare sex, då jag tog metron till DR byn för kvällens konsert. 

Jag var där i god tid och kopplade av med ett glas vin och lyssnade på bandet som spelade i foajén. 

Jag hade skaffat en utmärkt plats på rad fem framför scenen. Strax efter åtta var det så dags för Bill Frisell att ta revansch för förra årets misslyckade konsert. 

Något förvånande var det bara ett halvfyllt konserthus, men vi som var där fick ta del av en sublim konsert upplevelse. 

Officiell pressbild.  

Bill Frisell har med sig Thomas Morgan på bas och Rudy Royston på trummor. De har tillsamman spelat in den hyllade skivan Valentine från 2020. 

Det blev en intim och stilla tillställning, där låtarna gick över i varandra. Det var inte alltid något klart och definitivt slut, utan det var ofta en direkt övergång till något annat. Inte mycket sades, bara en liten nick och ett kort tack en enstaka gång under den första timme som konserten varade. Sedan klappades de in två gånger till stående ovationer. Sammantaget varade konserten i en och en halv timme.

Det var helt klart en revansch på förra året, en värdig upprättelse där vi fick uppleva musiker som i stort sett framförde ren improvisation på ett lättsamt, lekande sätt.