Lästa böcker 2024

2024 har varit ett år med tvära kast, både uppgång och nergång. Många jubileum då jag fyllde 60 år i januari och i september hade jag jobbat 25 år på min nuvarande arbetsplats. 

Jag blev ordentligt sjuk i mitten på april då jag fick akut magmunsbråck vilket var ett helvete. 

Under sommaren blev det många skåneledsvandringar och besök på flera jazzfestivaler.   

Året avlutades på sämsta tänkbara sätt, då min lillasyster avled i början av december.      

Nedan följer 2024 års konserter och lästa böcker. 

Konserter under året. 

Guldnålskonsert med Jan Lundgren

Fredrik Kronkvist 

Ale Möller 

Opal Ocean 

Scott Hamilton

Per "Texas" Johansson

Goran Kajfes Tropiques

Karl-Martin Almqvist

Duke Robillard

Gilbert Holmström

Andreas Hourdakis

Jacob Bro 

Bill Frisell

Weather Report Project 

Tabloid

Mathew Hallsal 

Billy Cobham

Cat Power

Emma Denward Transformation 

Pablo Mugerer Quartet 

Norman Baker Trio

Oz Noy 

Tom Ollendorf & Will Vinson

Yellowjackets 

Greg Howe  

Lästa böcker. 

Jävla karlar - Andrev Walden 

Trollkarlen i Kreml - Giuliano da Empoli

De utvalda - Helena Kubicek Boye

Det brinnande bladet - Katrine Engberg

Gästen - Emma Cline 

De levandes stad - Nicola Lagioia

Åtta dagar i maj 1945 - Volker Ullrich 

DRR bortom muren - Katja Hoyer

Pakten - Sharon J. Bolton

Irans döttrar - Sara Recabarren 

Ankor, Newburyport - Lucy Ellmann *

Åren - Annie Ernaux

Hembiträdet - Freida Mcfadden

Sju kvadrat med lås - Jussi Adler-Olsen

Fri kärlek - Tessa Hadley

Hatets hjärta - Dennis Lehane *  

Om uträkning av omfång 3 - Solvej Balle 

Pengar på fickan - Asta Olivia Nordenhof

Kniv - Salman Rushdie

Ditlevsen - Jens Andersen 

Det förlorade paradiset -  Sara Kristoffersson 

Vi kan inte dö: Henrik Venant, Heartwork records och punkscenen i Malmö/Lund - Karl G Jönsson & Mats Eriksson Dunér

Baumgartner - Paul Auster

Jag drömmer fortfarande om Oregon - Peter Reich 

Tretton - Steve Cavanagh

Den sista boken om mordet på Olof Palme- Jon Jordås

Demon Copperhead - Barbara Kingsolver 

Kycklingoratoriet - Lucie Rico 

Barndomens kalla nätter - Tezer Öslü

Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933 - Harald Jähner * 

Det tänkande hjärtat - David Grossman 

Canción - Eduardo Halfon 

Det förlorade landet - Göran Rosenberg (omläsning av en nyutgåva) 

Platon - Robin Waterfield

Ett avklippt finger och en näsa i blöt - Kalle Löfqvist

  

Konsert med Cat Power - The "Royal Albert Hall" Concert - DR koncerthus - 2024-08-22

Så var det då dags för en konsert som jag sett framemot länge nu. Biljetten inhandlades redan i slutet på januari. Gårdagens artist Cat Power har jag egentligen ingen relation till. Men har dock lyssnat in mig lite på henne sedan biljetinköpet, och då framförallt på den skiva som är grunden för turnén hon gör. 

November 2023 släppte hon skivan Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert och strax därefter hörde jag talas om skivan och att hon skulle komma till Köpenhamn och Malmö för konsert. Jag valde Köpenhamn för jag visste att jag inte skulle kunna gå i Malmö.

Det rådde strängt fotoförbud, så jag saknar bilder från gårdagen.             

Hela konceptet är så fyllt av metalager. Grunden är en konsert från 1966, där det inte dröjde länge innan det dök upp en ikonisk bootleg, som felaktigt angav att det var en inspelning från Royal Albert Hall, när det egentligen var en inspelning från en konsert i Free Trade Hall i Manchester. Spelningen framförs låt för låt exakt som på den ursprungliga spelningen. Först den akustisk delen som sedan övergår till den elektriska delen, som när det begav sig 1966, framfördes av medlemmarna i The Hawks, som sedan blev The band. 

 

                 

Då Dylan själv aldrig skulle göra något liknande, främst kanske för att han principiellt aldrig tittar tillbaka, är detta det närmaste man kommer magin från denna tid. 

Konserten börjar, ramarna är satta, man vet vad som gäller. man följer låt för låt.

Tagen, betagen, bergtagen. Cat Power levererar. Hon har en härlig röst och hon skapar faktiskt något helt eget med Dylans låtar, för hon frasera och lägger tyngdpunkten på andra stavelser än Dylan. Hon lever sig verkligen in i låtarna och man känner hennes passion. Då jag är en stor Dylan älskare, men ingen puritan, så är jag alltid lika förtjust i de artister som kan åstadkomma något annorlunda med Dylans låtkatalog. Det kan vara en liten förskjutning, en annorlunda approach, etc. 

          

        

Konsert med Billy Cobham's Time Machine- Ystad Teater - 2024-08-03

På årets Ystad Jazz fanns det många konserter som jag gärna hade gått på, men tiden räckte inte till. Lördagens konsert med festivalens hedersgäst Billy Cobham hade jag dock sett till att kunna gå på. 

Jag och en kompis kom till Ystad lite i sju och gick till Möllers bryggeri för en bit mat och ett glas kallt vitt vin. Strax efter åtta gick vi den korta biten bort till Ystad teater.

Inom fusionsjazzen är kvällens huvudperson en legend och stilbildare för generationer av trummisar. Vid nyligen fyllda 80 år kan han se tillbaka på en lång och framgångsrik karriär. Han spelade på 60-talet med Horace Silver, var med att bilda jazz - rock gruppen Dreams, för att sedan spela med Miles Davis. Tillsammans med John McLaughlin startade han Mahavishnu Orchestra. 1973 släpptes det inflytelserika albumet Spectrum.             

Vi hade platser på främsta raden i den helt utsålda Ystad Teater. Det var slående att kvällens gäst stod i centrum för ingenting skymde Billy Cobhams klassiska stora trumset med dubbla bastrummor. 

Strax efter nio kom Jan Lundgren in på scen för en kort presentation och under tiden kom också bandmedlemmarna in en och en på scen och slutligen också Billy Cobham stöttande sig med käpp. Bandet Time Machine bestod av Gary Husband, keyboard, Rocco Zifarelli, gitarr, Michael Mondesir, bas, Marco Lobo, percussion. 

Det blev en grymt tung uppvisning under en och en halv timme, med låtar främst från plattan Spectrum, men också en del annat. Att gubben är 80 år märktes ingenting av när han väl satt sig vid trummorna och lagt ifrån sig käppen.

     

                 

Konsert med Matthew Halsall - Bremen Teater - 2024-07-10.

Igår var det sista dagen på Copenhagen Jazz för mig, om än inte för festivalen, som slutar först på söndag.

Det har varit några väldigt trevliga dagar med perfekt väder. De större konserter som jag sett har varit Jacob Bro, Bill Frisell, Weather Report Project, Tabloid. Har också tagit del av det stora utbud av gratis jazz som finns överallt under festivalen.   

Årets festivalaffisch. Konstnär:Andreas Korsgaard Rasmussen.  

Det blev ett fantastiskt avslut med den brittiske trumpetaren Matthew Halsall på Bremen Teater. 

Först något om vad som hände tidigare på dagen. Jag och en kompis åkte över vid tre och började med en öl på Hviids Vinstue, som är en av Köpenhamn äldsta barer, grundat 1723. Vi gick sedan vidare till ett stamställe, Charlies Bar, där det var ovanligt lugnt denna onsdags eftermiddag. Nu var det dags för lite musik och vi promenerade vidare till Byhaven - Pumpehuset på Studiestraede där Amalie Dahl, saxofon, Viktoria Holde Søndergaard, vibrafon, Viktor Bomstad, gitarr, Tore, Ljøkelsøy, trummor, spelade omtumlande och spännande improvisationsmusik. 

Efter detta var det läge för en bit mat och vi valde ett klassiskt ställe, Axelborg Bodega, som alltid är ett säkert kort, med god dansk mat. Här var det tradjazz, vilket passade bra, när man ska äta. Jag valde en paradrätt som de är kända för, stekt fläsk med persiljesås. 

Nu närmade sig kockan sju och det var det dags att gå den lilla biten bort till Bremen Teater som öppnande dörrarna en timme innan konserten. Det var onumrerade platser, så vi gjorde rätt som var där tidigt. Fick kungligt fina platser i egen loge. 

Först något om Matthew Halsall.  

Matthew Halsall är trumpetare, kompositör och grundare av skivbolaget Gondwana Records. Han är född 1983 och har sedan debuten 2008, släppt ytterligare sex plattor i eget namn, och två plattor med The Gondwana Ochestra. Senaste plattan An Ever Changing View släpptes 2023.

Halsall's musik har sina rötter i spiritual jazz, med musiker som John Coltrane och framför allt Alice Coltrane, Pharoha Sanders, men också i Miles Davis modala jazz. 

När jag tidigt i våras skaffade biljetter till denna konsert visste jag inte så mycket om Halsall. Har sedan dess lyssnat in mig på hans skivor som har varit bland de mest spelande under en längre tid. 

Strax efter åtta till starka applåder kom så bandet in på scenen på ett fullsatt Bremen Teater. 

Det blev som sagt en fantastisk, om än inte så överraskande konsert. Visste ungefär vad som väntade, men att se och höra dem live var speciellt. Konserten bestod av ett första sett på 45 minuter, med främst låtar från den nya plattan (tror jag, förde inga anteckningar) sedan en paus och därefter ytterligare 45 minuter och ett extra nummer. I andra sett spelades flera låtar, som jag uppfattade det, från skivan Colour Yes.  

            

Bandet består av Matthew Halsall på trumpet, Matt Cliffe på saxofoner och flöjt, Alice Roberts på harpa, Jasper Green på klaviatur, Gavin Barras på bas, Alan Taylor på trummor och Sam Bell på percussion. 

Matthew Halsall kompositioner är mycket inspirerade av naturen och dess andlighet. I låttitlarna så som i musiken anar man naturen i form av vinden, havet, träden och fåglarna. 

Det var en meditativ och vacker konsert, med bländande spel från alla inblandade och jag hoppas få se dem igen snart.   

                                               

  

Konsert med Weather Report Projekt - Bartof Station - 2024-07-07

En ny jazzdag tog sin början då jag och en kompis tog oss till Christianshavn och Sofie Kaelderen. Visst blåste det ordentligt, men ungefär strax efter tre tittade solen fram och det blev riktigt behagligt. En liten skara jazzdiggare hade bänkat sig på den lilla uteserveringen och  längs med gatan. Med en öl i näven, solsken och danskt hygge tillbringade vi en timme i sällskap med Daniel Franck trio.  

Vi tog oss sedan till Byhaven Pumpehuset på Studiestraede, där Humanoid Silouette  stod på scen klockan fem. Bandet som består av fyra saxofoner, bas, gitarr och trummor spelar en symfonisk jazz med inslag av alternativ rock. Väldigt spännande och bra. 

Efter knappt en timme var det dags att gå vidare för att hinna till kvällens huvudnummer. På vägen han vi med en öl på Berlin bar på Gl. Kongevej och även en väldigt god macka på Olioli. 

Ytterligare en öl intogs på det Botleggers Craft Beer Bar vi gick sedan runt hörnan till Bartof Station, en trevlig jazzklubb, som jag konstigt nog aldrig tidigare besökt. 

Det var härligt kaotiskt, trångt och helt utsålt. Trots detta hade vi turen att faktiskt få en sittplats båda två. Det danska bandet Weather Report Project spelar som framgår av namnet det ikoniska jazzfusion bandet Weather Reports musik. Detta gör det med den äran och jag är övertygad om att både Zawinul och Shorter ler i sin himmel. 

Officiell bild på bandet. Fick inte tagit någon bild igår.  

I över tio år har bandet existerat och de har byggt upp en stor och trogen publik i Danmark.

Musikerna Claus Nauer Reher-Langberg, bas, Henrik Lynbech, keyboards, Ole Visby, saxofon,Thomas Ousager, percussion, Sune Rahbek, trommer är sammansvetsade och otroligt tajta efter de många åren tillsammans. De verkar fortfarande älska att spela Weather Reports många mästerliga kompositioner. 

Det blev en fantastisk avrundning på en trevlig dag och hoppas få se och höra mer av dem framöver.    

                              

Konsert med Bill Frisell - DR Koncerthus - 2024-07-06

Så var det dag tre (officiellt dag två, då invigningen skedde igår) på Copenhagen jazz. 

Åkte över vid ett snåret och klev av på Nørreport. Väl där började jag dagen med ett besök på Arbejdermuseet på Rømersgade. Här tillbringade jag en bra stund, då det finns mycket att ta del av på detta fina museum. 

Ute var det nu soligt och varmt, så jag kände för en öl, på ølbaren på Elmegade. Här blev jag sittande en stund och läste innan jag fortsatte till Den Røde Plads och lyssnade på D/Troit, ett danskt soul och funkband. Här var det trevligt och blev jag kvar till närmare sex, då jag tog metron till DR byn för kvällens konsert. 

Jag var där i god tid och kopplade av med ett glas vin och lyssnade på bandet som spelade i foajén. 

Jag hade skaffat en utmärkt plats på rad fem framför scenen. Strax efter åtta var det så dags för Bill Frisell att ta revansch för förra årets misslyckade konsert. 

Något förvånande var det bara ett halvfyllt konserthus, men vi som var där fick ta del av en sublim konsert upplevelse. 

Officiell pressbild.  

Bill Frisell har med sig Thomas Morgan på bas och Rudy Royston på trummor. De har tillsamman spelat in den hyllade skivan Valentine från 2020. 

Det blev en intim och stilla tillställning, där låtarna gick över i varandra. Det var inte alltid något klart och definitivt slut, utan det var ofta en direkt övergång till något annat. Inte mycket sades, bara en liten nick och ett kort tack en enstaka gång under den första timme som konserten varade. Sedan klappades de in två gånger till stående ovationer. Sammantaget varade konserten i en och en halv timme.

Det var helt klart en revansch på förra året, en värdig upprättelse där vi fick uppleva musiker som i stort sett framförde ren improvisation på ett lättsamt, lekande sätt.                  

                              

Konsert med Andreas Hourdakis Kvartett- Inkonst -2024-06-01

Gårdagens konsert med Andreas Hourdakis kvartett var av världsklass. 

Föreningen Jazz i Malmö avslutade säsongen med den mångsidiga och hyllade gitarristen Andreas Hourdakis nybildade kvartett på Inkonst.     

Andreas Hourdakis som under årens lopp har spelat med Magnus Öström band, Lars Danielsson, Jeanette Lindström, Karin Hammar, Ceacilie Norby och många fler, skivdebuterade i eget namn 2015 med skivan In a Barn som följdes upp med den hyllade skivan Señor där han tolkar Bob Dylan. 2020 kom den kritikerrosade skivan Underworld.  

På den nyligen släppta skivan Report to Keftiu har bandet gått från trio till kvartett och medverkande musiker på skivan liksom gårdagens konsert är Martin Höper på bas, Jon Fält på  trummor, Jonas Östholm piano och Andreas Hourdakis på gitarr. 

Det var stor skandal att inte fler hade sökt sig till Inkonst igår. Det borde varit fullsatt anser jag, för det vi fick ta del av var exceptionellt bra spel av ett band i världsklass där åtminstone mina associationer gick till tidig Pat Metheny Group. 

Konserten bestod av två sett, där låtarna huvudsakligen kom från nya skivan, som är en hommage till Andreas Hourdakis grekiska rötter, eller mer specifikt ön Kreta. Redan i låt nummer två blev detta inslag märkbart, när de spelade en kretensisk folkvisa Protos Syrtos, från nya skivan. Här, som jag sa till min vän, kom man att tänka på den grekiska bouzoukin.

Stora delar av konserten var jag uppfylld av bandets magik som bestod av ömsom själfulla, stilla partier liksom mera fartfyllda och uppsluppna partier. En stadig Martin Höper, en lekfull och vildsint Jon Fält, en eftertänksam och lågmäld Jonas Östholm tillsammans med en flyhänt och briljant Andreas Hourdakis gjorde konserten till det bästa jag hört på länge.              

    

Konsert med Gilbert Holmström Quintet - Inkonst- 2024-05-27

En legend gästade Malmö denna måndag. Gilbert Holmström (f 1937) fyller under året 87 år. Han skivdebuterade 1965 med den ikoniska skivan Utan misstankar. 

2019 mottog han Riksförbundet Svensk Jazz hederspris Lifetime Achivement för sin gärning i svensk jazz. 

Gilbert Holmström är en pionjär inom frijazzen och under 60-talet hade han en kvintett, som var starkt påverkad av musiker som Ornette Coleman, Albert Ayler och Archie Shepp.

Under 70-talet ändrade gruppen namn till Mount Everest, och kom att spela mer fusionsmusik.     

Kvällen band består av pianisten Mathias Landaeus, har spelat med Gilbert Holmström sedan 2012 och de senaste åren med sin trio där Johnny Åman, bas, Cornelia Nilsson, trummor ingår. Den norske trumpetaren Erik Kimestad är gruppens nyaste medlem.   

Gilbert Holmström Quintet: Foto Jesper Ekdahl

Kvällens repertoar är mestadels låtar från gruppens nyligen utkomna skiva PEAK, som huvudsakligen består av kompositioner av Gilbert Holmström, men också något oväntat två låtar av Ennio Morricone. 

  

Det blev en magnifik kväll med bländande spel från alla inblandade. Det är svårt att tro att Gilbert Holmström är så gammal som han är på pappret. Han är fortfarande vital och spelet är det inget fel på. Bandet är suveränt samspelta och det lämnas utrymme för soloprestationer åt alla envar. Flera i publiken är med på rörligheten och dynamiken i vad bandet tar sig för. Det ropas och tjoas friskt och applåderna är starka när bandet avslutar kvällens mycket fina framträdande. 

                   

Sommarens konserter

Har kommit långt i sommarens planer när det gäller alla konserter. Både när det gäller Copenhagen Jazz och Ystad jazz har flertalet biljetter införskaffats. 

I år har jag semester när det är Copenhagen Jazz, vilket gör att man kan åka över och strosa runt redan på dagen även om man har en konsert först på kvällen. Det är ju som alltid väldigt mycket gratis jazz runt om i byn. 

En sak som irriterar mig är de hutlösa priser som tåget kostar. Varje dag man ska över går 300:-, vilket är för mycket. Säg att man åker över hälften av festivalens dagar, då blir det bara i tåg kostnader 1500:-. De borde kunna ordna ett likande erbjudande under Copenhagen Jazz, som jag såg att de gjorde när det var eurovision.  

Först ut i sommarens aktiviteter är Andreas Hourdakis på Inkonst den 1 juni. 

Sedan under Copenhagen Jazz ser det ut så här. 

6/7 Bill Frisell på DR Koncerthus. Här var jag först lite tveksam, då förra årets konsert med honom inte var speciellt bra, men jag ger det en chans då det är ett helt annat band och den skivan ( Valentine från 2020)) som trion gjort är super.

7/7 Weather Report Projekt på Bartof Station. 

9/7 Tabloid på Studio 2, DR Koncerthus. Ett band bestående av fem av Danmarks främsta unga musiker. Intressant! 

10/7 Matthew Halsall på Bremen Teater.  

Sedan tillkommer det säkert något mer. 

Längre fram i augusti är det Ystad jazzfestival och här har jag och en kompis lyckats få biljetter till Billy Cobham's Time Machine. Satan i gatan! 

  

              

Konsert med Etran de L'Air på Inkonst -2024-05-20

Efter en flera veckor lång sjukdomsperiod, var det dags för, då jag är lång mycket bättre, en konsert. Som alla vet som följer min blogg är jag sedan mer än två decennier väldigt förtjust i det som brukar kallas "ökenblues", med favoriter som Tinariwen, Terakaft, Tamikrest, Bombino och Mdou Moctar (som kommer från samma stad Agadez, som kvällens band)  

Kvällens band  Etran de L'Air hade jag konstigt nog inte hört om innan. Jag läser att de bildades 1995 och kommer från Niger. Liksom flera av de ovan nämnda banden så tillhör de ökenfolket Tuareger. Bandet är oerhört populära i hemstaden Agadez i norra Niger där de ofta uppträder på bröllop. Läser också någonstans att de är ett familjekollektiv.    

Publiken i kväll kunde varit vältaligare. Det var en liten skara bestående av huvudsakligen  ungdomar. Kunde dock urskilja två andra gamla gubbar förutom mig själv, denna varma, vackra försommardag. 

Bandet har bara släppt två skivor. Den första No.1 kom 2018 och 2022 kom uppföljaren Agadez.  

Bandet drog igång halv åtta och körde sedan konstant en timme sin svängiga gitarrbaserade ökenblues/rock som fick publiken att dansa loss. 

  

 

Trummor och bas pumpar på och de båda gitarristerna får stort utrymme, där de alternera mellan rytm och solo och väver sina transcendentala gitarrslingor.  

Då jag fortfarande var lite hängig efter min långa konvalescens gick jag när de hade gått av scenen. Men jag är övertygad om att då återvände till scenen, då publiken ihärdigt klappade och skanderade efter mer. 

Det är en härlig glad musik. Det är det närmste man kommer ett bröllop i staden Agadez.    

        

Amerikanska jazzmusiker i Köpenhamn - Historisk tillbakablick.

Jag har sedan några år tillbaka försökt skriva en annorlunda guide till Köpenhamn (se här). I arbetet med den har jag ramlat över annat än bara författare och litteratur. Sådant som inte direkt berör innehållet i guiden. Istället berör det ett annat intresse, nämligen jazzmusik. 

Det började med att jag när jag besökte gravplatser i Köpenhamn för att dokumentera författares gravar, då också fann många gravar över amerikanska jazzmusiker som vilar i staden.  

Så som ett komplement till författar stadsguiden följer här en översikt av de amerikanska jazzmusiker som verkat i staden och där flera också är begravda här.   

 

Köpenhamn i allmänhet och Jazzklubben Montmartre i synnerhet var en gång i tiden navet i den skandinaviska jazzen, så vi börjar där. 

Först måste vi rekonstruera alla turer kring jazzklubben, då den haft flera olika adresser. Jazzklubben öppnade 1959 under ledning av Anders Dyrup och då låg den på Dahlerupsgade (en som då spelade regelbundet var Stan Getz) På nyårsafton 1961 öppnade man på nya lokaler på Store Regnegade under ledning av Herluf Kamp-Larsen. Från 1976 låg jazzklubben på Nørregade 41 och ägdes av Kay Sørensen. Efter hans död 1989, såldes jazzklubben till Eli Pries och det blev allt mindre av jazzkonserter och 1992 övertog musikern Anne Linnet klubben och omvandlade det till en lokal för pop och rock och 1995 stängdes klubben helt. 

Jazzverksamheten övertogs istället av Copenhagen Jazzhouse på Niels Hemmingsens Gade 10, ett ställe som öppnade 1991 som en direkt följd av Kay Sørensens bortgång. 2017 stängdes detta ställe. 

2010 återöppnade Jazzhus Montmartre på den nygamla adressen Store Regnegade 19. 

Här följer nu en liten lista över jazzmusiker som verkat i staden. Biografisk data är kortfattad, då jag föresätter att någon eventuell läsare, har koll på musikerna som presenteras. Det är framför allt musikernas liv i Köpenhamn som är av intresse.     

Stan Getz (1927-1991)  "The Sound"

En av de allra största tenorsaxofonisterna (som jag hade den stora glädjen att se live 1987 i New York) Stan Getz flyttade 1958 till Köpenhamn och kom att spela en hel del på Montmartre med bland annat vår svenska pianist Jan Johansson och basisten Oscar Pettiford bland många andra. En av anledningarna till att Stan Getz återvände till USA i januari 1961 var att bassisten Oscar Pettiford som också levde i Köpenhamn, avled i september 1960. (se nedan) 

Stan Getz kom att bo först i Lyngby och sedan i Rungsted med sin svenska fru Monica (gifte sig 1956) och sina fyra barn (tre från första äktenskapet) 

Skivor inspelade i Danmark under denna tid. (Finns inte många. Det finns fler inspelade i Sverige)

Stan Getz at Large (Jan Johansson, piano, Daniel Jordan, bas, William Schiopffe, trummor). 

Däremot finns det skivor från senare datum, då Stan Getz åter var på besök i Köpenhamn. 

Stan Getz Quartet - Live at Montmartre (inspelat under tre kvällar 28,29 och 30 januari 1977. Joanne Brackeen, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Hart, trummor). 

Anniversary! (inspelat live på Montmartre 6 juli 1987. Kenny Barron, piano, Rufus Reid, bas, Victor Lewis, trummor).

Serenity (samma datum och musiker som ovan). 

    

       

Oscar Pettiford (1922-1960) Vilar på Frederiksberg äldre kyrkogård. 

Oscar Pettiford var en amerikansk kontrabasist och cellist Han var en av de tidigaste musikerna inom bebop.     

Oscar Pettiford flyttade till Köpenhamn 1958 och dog där alldeles för tidigt, 1960 strax innan sin 38 årsdag i polioliknande virus.   

Skivor: 

Oscar Pettiford & Jan Johansson - In Denmark 1959-1960. (Oscar Pettiford, bas, cello, jan Johansson, piano, Stan Getz, tenorsaxofon, Joe Harris, trummor, Louis Hjulmand, vibrafon, Lee Gaines, sång).  

My Little Cello (inspelad i Köpenhamn 5-6 juli 1960. Förutom Oscar Pettiford, bas, cello, så medverkar Allan Botschinsky, trumpet, Erik Nordström, tenorsaxofon, Louis Hjulmand, vibrafon, Jan Johansson, piano, Jorn Elniff, trummor). 

  

Dexter Gordon (1923-1990)  

Är en av de allra största tenorsaxofonisterna som kom att bo i Europa i fjorton år från 1962 till 1976. Mesta av tiden i Paris och framför allt i Köpenhamn.  

 

Skivor. 

Cheese cake (inspelad 11 juni 1964 live på Montmartre. Tete Montoliu, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor). 

Dexter Gordon - Montmartre 1964. (inspelad 20 & 28 juli 1964 med samma musiker som ovan) 

Wee Dot (inspelad 10 juni 1965 på Montmartre. Atli Bjorn, piano, Benny Nielsen, bas, Finn Frederiksen, trummor).  

Loose Walk (inspelad 24 juni 1965 på Montmartre. Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor). 

Misty (inspelad 8 juli 1965 på Montmartre. Musiker är samma som ovan)  

Heartaches (inspelad 24 juni 1965 på Montmartre, med samma musiker som ovan)  

Ladybird (inspelad 19 augusti 1965 på Montmartre. Donald Byrd, trumpet i övrigt samma musiker som ovan) 

Stella by Starlight (inspelad 6 januari 1966 på Montmartre. Pony Poindexter, altsax, Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Makaya Ntshoko, trummor)   

The Squirrel (inspelad 29 juni 67 på Montmartre. Kenny Drew, piano, Bo Stief, bas, Art Taylor, trummor)

Both Sides of Midnight (inspelad 20 juli 1967 på Montmartre. Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alberth Heath, trummor) 

Body and Soul (inspelad 20 juli 1967 på Montmartre. Samma sättning som ovan)  

Take the "A" Train (inspelad 21 juli 1967 på Montmartre. Samma musiker som ovan) 

A Day in Copenhagen - Dexter Gordon & Slide Hampton (inspelad 10 mars 1969 metronom i Köpenhamn. Slide Hampton, trombon, Dizzy Rice, trumpet, Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Art Taylor, trummor).  

The Apartment (inspelad 24 maj & 8 september 1974 i Rosenberg studio, Köpenhamn. Kenny Drew, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Albert Heath, trummor) 

More Than You Know (inspelad 21-23 februari & 27 mars 1975 i Rosenberg studio. Är ett album för stor orkester arrangerat Palle Mikkelborg) 

Stable Mable (inspelad 10 mars 1975 i Rosenberg studio. Horace Parlan, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Tony Inzalaco, trummor)  

Something Different (inspelad 13 september 1975 i Köpenhamn. Philip Catherine, gitarr, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Higgins, trummor) 

Bouncin' with Dex (inspelad 14 september 1975 i Köpenhamn. Tete Montoliu, piano, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Higgins, trummor) 

Lullaby for a Monster (inspelad 15 juni 1976. Här är det bara Gordon själv med Niels-Henning Ørsted Pedersen och Alex Riel) 

Copenhagen Coda ( inspelad 2 februari 1983 på Montmartre. Kirk Lightsay, piano, David Eubanks, bas, Eddie Gladden)

Avslutar med en berömd bild som hamnade på skivan Gettin' Around. En skiva som inte är inspelad i Köpenhamn, men bilden är tagen där.     

        

Ed Thigpen (1930-2010) Vilar på Vestre Kirkegård. 

Den amerikanske trumslagaren är kanske mest känd för sitt samarbete med Oscar Peterson Trio från 1959 till 1965. Han flyttade till Köpenhamn 1972 och dog Hvidovre 2010. 

Medverkar på otaliga skivor under sina år i Köpenhamn, men få i eget namn.

Ed Tighpen in Copenhagen 1973-74 (Delvis inspelad på Montmartre juni 1973)       

Thad Jones (1923-1986). Vilar på Vestre Kirkegård.

Den amerikanske trumpetaren flyttade till Köpenhamn januari 1979.  

Thad Jones är mest känd för sitt samarbete med trumslagaren Mel Lewis i storbandet Thad Jones/Mel Lewis Orchestra som bildades 1966 och kom att bestå till Thad Jones plötsligt och oväntat flyttade till Köpenhamn. 

Thad Jones var lärare på Det kongelige Danske Musikkonservatorium och ledare för DR Big Band. Var gift med en danska. Det finns en gata uppkallad efter honom. Thad Jones Vej. 

Skivor:

Thad Jones and The Danish Radio Big Band - Live at Montmartre.          

   

Duke Jordan (1922-2006). Vilar på Vestre Kirkegård.

Amerikansk jazzpianist född i Brooklyn och dog i Valby 2006. Var medlem i Charlie Parkers quintet 1947-48. Förutom en lång egen karriär som ledare, spelade han också Sonny Stitt och Stan Getz.     

Flyttade till Köpenhamn 1978. Kom att ge ut en mängd skivor på det danska skivbolaget SteepleChase även när det inte var inspelat där.   

Skivor:

Flight to Denmark (inspelad 25 november och 2 december 1973, Sound Track. Mats Vindning, bas, Ed Thigpen, trummor). 

 

Two Loves (inspelad samma datum som ovan och samma sättning) 

Truth (inspelad 2 mars 1975. Mats Vindning, bas, Ed Thigpen, trummor)  

Tivoli One (inspelad 16-17 december 1978 på Tivolis konsertsal. Wilbur Little, bas, Dannie Richmond, trummor) 

Tivoli Two (samma som ovan) 

Wait and See (samma som ovan)  

Thinking of You (inspelad 29 oktober 1979 i Köpenhamn. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Billy Hart, trummor)  

Art Pepper with Duke Jordan in Copenhagen 1981 (inspelad 3 juli 1981 på Montmartre. Art Pepper, altsax, klarinett, Duke Jordan, piano, David Williams, bas, Carl Burnett, trummor)  

Time on My Hands (inspelad 29 juli 1985. Jesper Lundgaard, bas, Billy Hart, trummor) 

As Times Goes By (samma som ovan) 

     

    

Ben Webster (1909-1973). Vilar på Assistent Kirkegården. 

Amerikans tenorsaxofonist med stort inflytande. Anses som en av de viktigaste swingtenorerna, tillsammans Coleman Hawkins och Lester Young. 

Spelade bland annat i Duke Ellington Orchestra. 

1964 flyttade han till Europa och bodde en period i London sedan i Köpenhamn och tre år i Amsterdam innan han slog ner sina bopålar i Köpenhamn 1969 för gott.      

Det finns en väg i sydhamnen som heter Ben Webster Vej.  

Assistent kyrkogården

Skivor:

Ben Webster's First Concert in Denmark (inspelad i radiohuset 10 januari 1965. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor, Kenny Drew, piano)

Intimate! (inspelad 30 januari 1965 live på Montmartre. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, Trummor, Kenny Drew, piano) 

Ben Webster in Copenhagen (inspelad september 1965. Henrik Hartmann, Hugo Rasmussen, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, Hans Nymand, trummor, Kenny Drew, Niels Jørgen Steen, piano, John Darville, trombon, Anvid Meyer, trumpet)  

 

Horace Parlan (1931-2017) 

Amerikansk pianist inom hard bop och post bop genre. Medverkar bland annat på den ikoniska plattan Mingus Ah Um.  

Efter en turné i Skandinavien med Miriam Makeba, blev han förtjust i Danmark och flyttade 1972 till Köpenhamn och dog 2017 i Naestved i en ålder av 86 år. Han blev dansk medborgare 1995.    

Skivor:
Arrival (inspelad 21-22 december 1973 i Rosenberg studio, Köpenhamn. Horace Parlan, piano, Idrees Sulieman, flygelhorn, Bent Jaedig, tenorsaxofon, Hugo Rasmussen, bas, Ed Thigpen, trummor)  

No Blues (inspelad 10 december 1975 på det danska bolaget Steeplechase. Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Tony Inzalaco, trummor) 

Goin' Home (inspelad 25 april 1977 i Sweet Silence, Köpenhamn. Horece Parlan, piano, Archie Shepp, sopran och tenorsaxofon)     

Gav ut en mängd skivor till på det danska bolaget SteepleChase även om de inte alltid är inspelade i Danmark. 

Stuff Smith (1909-1967)  Begravd i Klakring, Jylland. 

Amerikansk jazz violinist som är en av de 57 jazzmusiker som är avbildade på det berömda fotot A Great Day in Harlem. Flyttade 1965 till Köpenhamn. 

Live at the Montmartre (inspelad 18 mars 1965. Stuff Smith, violin, Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas, Alex Riel, trummor, Kenny Drew, Piano) 

Kenny Drew (1928-1993) Begravd på Assistent kyrkogården. 

Amerikansk jazzpianist som spelade med Coleman Hawkins, Lester Young, Charlie Parker och många fler. 

Är med på den ikoniska plattan Blue Train med John Coltrane 

Flyttade till Paris 1961 och 1964 till Köpenhamn. Medverkar på en otrolig mäng skivor med den amerikanska diasporan och på många danska jazzmusikers skivor. Spelade ofta med Niels-Henning Ørsted Pedersen. 

I den danska pornografiska dokumentären "Pornografi" från 1971, gjord av Ole Ege, medverkar Kenny Drew och Dexter Gordon i filmen. 

Har liksom många andra en väg i Sydhamnen uppkallad efter sig Kenny Drew Vej. 

Duo (inspelad 2 april 1973 med Niels-Henning Ørsted Pedersen. Utgiven på SteepleChase)

Everything i Love (inspelad oktober/december 1973 på SteepleChase. Solo piano) 

Duo 2 (11-12 februari 1974 i Rosenberg Studio, SteepleChase. Ytterligare en duoplatta med Niels-Henning Ørsted Pedersen) 

Dark Beauty (inspelad 21-22 maj 1974, SteepleChase. Albert Heath, trummor och Niels-Henning Ørsted Pedersen, bas) 

If You Could See Me Now (inspelad, samma datum och sättning som ovan)  

Morning (inspelad 8 september 1975. Phil Catherine, gitarr, Niels-Henning Ørsted Pedersen) 

Ruby, My Dear (inspelad 23 augusti 1977. David Friesen, bas, Clifford Jarvis, trummor) 

Otaliga fler plattor under hela åttiotalet inspelade i Danmark med Kenny Drew Trio, där så klart Niels-Henning Ørsted Pedersen ingick och Ed Thigpen, trummor. 

Assistent kyrkogården

  

 

  

    

                  

To continue....

     

Scott Hendersson - Babel - 2024-03-12

I går besökte en av världens främsta jazz fusion gitarrister Malmö. Scott Henderson som främst är känd som en av grundarna av Tribal Tech är på turné med en alldeles ny skiva i bagaget, Karnevel!, som släpptes 2 februari. 

Konserten på Babel öppnade med Jeff Aug nästan prick klockan åtta. Gitarristen Jeff Aug, kommer ursprungligen från Washington DC, men bor i södra Tyskland sedan mer än tjugo år. Han spelar akustisk gitarr, och först tänker jag att det är ett omöjligt uppdrag i den stökiga och ganska pratsamma publik. För hans spel kräver uppmärksamhet och tystnad. Redan vid första anslaget kommer jag att tänka på Michael Hedges och William Ackerman och soundet på Windham Hill record som jag lyssnade en del på under 80-talet.  

Efter tjugofem minuter tackar Jeff för sig och sedan dröjer det tjugo minuter innan Scott och hans band står på scen.

Scott Henderson. Foto: Per Högberg. 
 

För nästan exakt tio år sedan såg och hörde jag Scott Hendersson senast, då på Victoria med ett helt annat band. 

Denna gång består bandet av Romain Labaye, bas, Archibald Ligonniere, trummor, musiker som han spelat med några år nu. På några låtar även den gästande Lina Mastalska på gitarr. 

I nästan två timmar blev det sedan full fart med ekvilibristiskt gitarrspel i alla upptänkliga genre.  Det är fusionjazz i den högsta divisionen, där det är minst lika mycket rock och blues som jazz. Det var främst låtar från den nya skivan, men också från tidigare skivor. Det blev också en och annan standard så som All Blues och musik från Weather Report. 

Trots många spelningar under en lång turné, så var det inget som märktes. Här var det både entusiasm och vitalitet.    

Jag lyssnar inte så mycket på denna form av jazzfusion längre och speciellt inte på skiva. Men live är det en annan sak och det var med än godkänt denna kväll.            

         

             

       

Ale Möller Trio - Victoriateatern - 2024-02-21

Det blev en helt underbar musikalisk kväll på Victoriateatern när multiinstrumentalisten Ale Möller tillsammans med Mats Öberg på keyboard och munspel, Olle Linder på slagverk och gitarr framförde väldigt personliga tolkningar av andras låtar. 

För ett helt utsålt Victoria denna kväll, onsdag (även imorgon torsdag är det utsålt), framför dessa tre herrar en värmande, kärleksfull och rolig förställning i två sett. 

Det blev låtar från den nya skivan "Andras", som inte på långa vägar ger rättvisa åt hur bra det är live. 

Dessa efterhängsna låtar, som Ale Möller kallar dem är gjorde med mycket lekfullhet och spelglädje. Det är inte bara covers i vanlig mening utan de skapar något nytt, en syntes av allt det som Ale Möller under 50 år i vitt skilda musikaliska världar har rört sig i. Det är grekiska folkmelodier svensk folkmusik, Beatles, Taube och väldigt mycket annat. Ofta blandas det i en och samma låt.  En fantastisk föreställning där det också bjöds på roligt och intressant snack mellan låtarna. 

Jag var så häpen och upplyft att jag glömde ta bilder under konserten.  Men det blev istället en bild efteråt. 

        

Ale Möller signerar 

Ny skivan

Dedikation och signerad av alla tre. 

Guldnålskonsert med Jan Lundgren

Förra onsdagen 24/1 var det Guldnålskonsert på Victoriateatern. Jazz i Malmös eget hederpris som har delats ut till någon som främjat jazzen i regionen sedan 2010. 

2023 års pristagare av Guldnålen var Jan Lundgren. På bilden nedan ses den fina motiveringen. 

Konserten spelades in av P2 jazzradio och kommer att sändas under våren. 

Jan Lundgren hade fått fria händer inför denna konsert. Han hade då handplockat några musiker som han ville spela med. Två av dem hade han aldrig spelat med, basisten Daniel Franck och trumslagaren Cornelia Nilsson. På tenorsaxofon var det Karl-Martin Almqvist , som Lundgren har spelat en hel del med.  

Jan Lundgren hade också fria händer när det gällde kvällens repertoar och hade valt en mängd låtar av sina egna kompositioner från hela sin karriär. 
Vi som var där denna kväll på ett helt fullsatt Victoria fick ta del av en utomordentlig konsert. Trots att de bara repeterat några timmar dagen innan i Köpenhamn, så var det fantastiskt samspelta och verkade stormtrivas ihop. Kan bara hoppas att detta band gör några spelningar till för fler förtjäna att höra dem. 

Foto: Sascha Kajic 

Jag var så tagen att jag helt glömde ta en bild, så bilden ovan är hämtad från Jazz i Malmö.

Det blev väldigt varierat. Jan Lundgren hade valt låtar i olika stilar och från olika perioder ur sin egen låtkatalog. Jan Lundgren stod också för trevligt mellansnack, där han berättade om kompositionerna och deras tillkomst. 

En fantastisk fin kväll.